Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

Miljöpartiet håller kongress i helgen. Läs (13) Skriv

EMU

Nyval i Grekland. Kan landet räddas kvar i eurozonen? Läs (91) Skriv

Hyresrättens roll i ekonomin

Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Göteborg

Marcus Birro om Göteborg

Staden jag älskade har blivit en skitig brottsplats

 "När jag läser om spårvagnarna, hållplatserna, det förbannade, avskyvärda, livsfarliga Hisingen är det lätt att själv minnas alla blöta, packade turer man tog ut till en tillfällig bekants kvart i Länsmansgården och hur obekymrad man var då. Nu mördas en kvinna där. Nu gräver förövaren en grav åt henne intill en spårvagnshållplats och det är som om Göteborg inte ens skäms. Vad har hänt med staden jag älskade en gång? Nu är det en skitig brottsplats. Nu är Göteborg kulisser för perverterade dårar, psykopater, mord, gängbråk, kommunala skumraskaffärer, mystiska försvinnanden och ond, bråd död. Nu är Göteborg Chigago." 


Det är inte de goa gubbarna som definierar Göteborg.

Det är inte evenemangen, Liseberg, Feskekörka eller ens Socialdemokratins före detta starka man, Göran Johansson som representerar Sveriges näst största stad. Tidigare var det inte ens de mästerliga humormakarna Albert och Herbert. På Spåret leds numer (med briljans) av två hårt profilerade stockholmare. Inte ens Ingvar Oldsberg är särskilt go längre. Avenyn är en fluglort på kartan.

Ur det riktiga Göteborg har staden själv lyft upp en kulissstad, som en dålig westernfilm där man ser att husen är pappväggar, stödda på styltor. Det är underhållning det mesta. Mässor i det oändliga, året runt, underhållning, idrottsliga mästerskap, rockfestivaler och spektakel. De gröna kaninerna har länge strävat efter att bli stadens ambassadörer.

Det finns en låt av Broder Daniel som borde vara Göteborgs nationalsång. Även i låten Shoreline skriver Henrik Berggren om Göteborg: "This town kills you when you're young" sjunger Henrik Berggren och det kan egentligen inte uttryckas på ett bättre sätt.

Vi rörde oss i samma mörka och disharmoniska kretsar fast vi var aldrig lika snygga, aldrig lika coola, aldrig lika bra. Jag ville skriva böcker som Broder Daniel spelade musik.

"Vi har våra hjärtan i Atlantis" som Stephen King uttryckt saken. Det är vackert skrivet.

Jan Stenmark skriver att en stad man lämnar blir "mytologiserad som minne." Det är bra sagt. Det är precis så det är. Jag tror alla som lämnat sin hemstad kan känna igen sig i det.

Jag flyttade från Göteborg nyårsdagen 2004. Det var som att slita loss en son från sin mor. Jag älskar Göteborg men kärleken var inte besvarad. Det tog lång tid innan jag vågade inse det. När jag nu i min nya roman Att leva och dö som Joe Strummer skrivit en kärleksförklaring till Göteborg är det inte staden idag som jag älskar, utan staden som den var då, förr, för tjugo år nästan, när Göteborg fortfarande staplade fram genom tiden som ett nyfiket barn, när svartklubbarna var solidariska och välkomnande, när det fanns andningshål i betongen överallt, när Järntorget, långgatorna, Linnestaden, Haga och Majorna, var frigjorda världar, kärleksfulla väsen, egna små oaser i en stad som brann under jord, där det skavde och pulserade överallt, i replokaler, på teatrar runt om i staden, bland drömmande människor som ville förändra om inte världen så i alla fall sina egna liv.

Vi ville bli något. Vi ville finnas till på egna premisser. Vi ville egentligen bara bli älskade för de vi var. Under de där åren var Göteborg Sveriges bästa stad på alla sätt. Varken Stockholm eller Malmö kom i närheten av ett lika solidariskt nöjesliv där svartklubbar och inrökta, urgröpta hål i väggen blev magiska festlokaler, där ställen som Draupner, Soul Kitchen D-Note, Mickes, Karnevalsföreningen, Magasinet, Kåren, Valvet, Franska Klubben, Gambianska och tusen blommor till, var nycklar till möten och samförstånd.

Nu har Göteborg bytt ansikte. Göteborg är en annan stad.

Då! Hela staden var som en kram.Allting låg i brytningsläge. Hela staden befann sig i inandning. Haga var de förlorades tempel. Här fanns ännu plats för fyllon och knarkare. Vi ockuperade huset ut mot Alle'gatan. Vi drack vin i fönstret bredvid "Göteborg För Kristus"- flaggan varje morgon. Frälsningsarmen höll grytan kokande. Det spelades teater på de hus som rivits. Man satte upp strålkastare och ljudanläggningar och hade spelningar på grus och tegelhögarna. Allt vi gjorde, också det mörka och dystra, var ändå uppbyggligt, stärkande, framåtskridande.

Strax skulle en utanding ske. Strax skulle Haga förvandlas till de välbeställda barnfamiljernas egna lilla trivselghetto men ännu så länge fanns det fortfarande rum för arbetslösa, studenter, socialister med Palestina -schalar och alkoholiserade konstnärer med för mycket drömmar och för lite pengar.

Göteborg är som ett museum numer. Jag rör mig varligt mellan utställningarna. Jag pillar i vargens ögon av glas. De ser inget. Det är min blick på honom som gör att det ser ut som om han stirrar på mig.

Jag ser på Göteborg som en kär gammal vän, som en älskling från förr, som ett förhållande som sprack. Det sades en del sura ord i början, det spottades i ölglas, det slogs i krogköer, det kastades porslin i väggar och golv, det streds och slogs ett tag. Som alla skilsmässor var det ganska osnyggt ett tag i början. Men nu kan vi sitta ner och se varandra i ögonen och samtala om det som varit, om framtiden, om det förflutna, om alla år vi fick tillsammans. Göteborg lade hela grunden för vem jag var, men inte längre för vem jag är.

Jag kan stryka längs gatorna vid Svingeln, längs Svanebäcksgatan i Majorna. Jag kan se vagnhallen i Majorna sova med sina dörrar som slutna ögon. Jag älskar de där landshövdingehusen, älskar ljusen som brinner där inne, kan ana skuggorna som rör sig mellan rummen. Jag var en av dem. Göteborg är en kroppsdel, en sorts defekt, en sjukdom jag lärt mig leva med. Men Göteborg är också oslagbart vackert. Jag skulle inte ha velat ha en enda av de där dagarna ogjord.

Jag är stolt över Göteborg och jag är stolt över att jag flyttade därifrån. Jag är glad över att jag vågade ta det där steget och lämnade allt kletigt som ville dra ner mig, mina egna demoner, och stans missunnsamma blöta fingrar.

Någonstans har Göteborg tappat alla nycklar. Någonstans har Göteborg i sin perverterade iver att bli en värdig lillebror tappat bort vad som är viktigt för en stads självkänsla, ett djup och ett innehåll.

Jag brukade också åka nattvagnen förr. När jag läser om spårvagnarna, hållplatserna, det förbannade, avskyvärda, livsfarliga Hisingen (Lundell kallade Södermalm Bronx i en roman, men då har han aldrig varit på Hisingen) är det lätt att själv minnas alla blöta, packade turer man tog ut till en tillfällig bekants kvart i Länsmansgården och hur obekymrad man var då.

Nu mördas en kvinna där. Nu gräver förövaren en grav åt henne intill en spårvagnshållplats och det är som om Göteborg inte ens skäms. Vad har hänt med staden jag älskade en gång? Nu är det en skitig brottsplats. Nu är Göteborg kulisser för perverterade dårar, psykopater, mord, gängbråk, kommunala skumraskaffärer, mystiska försvinnanden och ond, bråd död.

Nu är Göteborg Chigago.

Göteborg är en gangsterstad. Jag skulle aldrig låta mina barn växa upp i en stad som har flera spårvagnslinjer rakt ut i helvetet, laglösa zoner som förorterna på Hisingen, Frölunda, Biskopsgården.

Jag blev ständigt baktalad, nedtystad och förbisedd i Göteborg. Inte förrän jag flyttade fick jag en viss upprättelse. Samtidigt ska det sägas att mycket var mitt eget fel. Nu påminner Göteborg mer om ett land jag tvingades lämna eftersom det inte är säkert att stanna där längre. Jag är en flykting.

När jag under bokmässan var tillbaka i Göteborg rör jag mig på mina gamla gator. Det är väldigt vemodigt och lite nostalgiskt. Det är behagligt sentimentalt. Jag inser, med en blandning av skräck och förvirring, att jag inte älskar den här staden längre, att det mer är en tid än en plats jag saknar. Göteborg finns inte längre. Kulisserna är permanenta. Det är en annan stad nu och jag kan inte språket där, vill inte lära mig koderna. Det är för våldsamt, för farligt, för utsatt.

Jag kan varenda gata, varenda krog, varenda tjutande spårvagnskurva. Jag vet hur stan ser ut i eftermiddagsljuset. Jag vet hur stan doftar när man tar en gryningspromenad över Stigberget och nerför backen mot Hängmattan. Det är tydligt som en fotografi. Göteborg står upp klarare för min inre blick nu än när jag bodde där, än när jag var en de zickzackande prickarna där mitt på kartan...

Jag vet hur Göteborg låter när man ligger ensam och livrädd i sin säng på Folkungagatan. Jag har hela den där kartan ritad i mitt hjärta.

Men det här våldet! De här morden i de förbannade förorterna. Det är som att se ett syskon gå ner sig i drogträsk. Det är som att se någon man älskar upplösas.

Jag flyttar aldrig tillbaks.

Som en vän uttryckte det:

- Göteborg är som en frukt dränerad på allt vatten och allt liv. Det är läskigt här nu.

Jag håller mig kvar på mitt hotellrum och lyssnar på Håkan Hellström och Broder Daniel medan regnet drar in med vindarna från Nordsjön.





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/28643

36 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Och vad ska vi göra åt den saken då? rösta på miljöpartiet?

Permalänk | Anmäl #1 t, 2010-09-30, 12:49

Mmm jag bodde på Biskopsgården på Hisingen för mer än 40 år sedan. Jobbade på Volvo på fakturaavdelningen. Ingenting verkar ha hänt sedan dess. Husen och spårvagnarna är sig lika och den iskalla förorten. Så uppfattade jag Hisingen då. Där kunde man inte bo. Göteborg var på den tiden en stad kluven mellan redarna, de fina familjerna och vanliga svenssons. Där fanns knappast någon kultur, inga diskussioner, ingen riktig medelklass bara en avundsjuka mot stockholmare, som ännu inte har försvunnit (min bror bor där han råkar ut för det nu som urstockholmare). Något helt obegripligt komplex för vi stockholmare pratar inte om göteborgare. Inte på det vis som ni alltid har pratat om oss.

Men det var inte det detta handlade om utan Elin Krantz, som dog natten mellan lördag och söndag. Jag har skrivit om henne på min blogg:

http://annhelenarudberg1.blogspot.com/2010/09/elin-ar-dod.html

http://annhelenarudberg1.blogspot.com/2010/09/elin-steg-av-vid-fel-hallp...

Permalänk | Anmäl #2 Ann Helena Rudberg, 2010-09-30, 13:05

Ja du Marcus. Vad har hänt? Vad är annorlunda nu än för 20-30 år sedan? Vi vet båda svaret. Jag vet att du vet. Det går bra att vara solidarisk så länge det är rent utanför dörren. Men när t o m de oh så solidariska förstår vad som hänt och drar, då vet vi att ni vet.
Så scream it out bara! Varför hymla och spela helgon? Helgon kan man vara om man vistas i Rosenbad och bor i flashiga närområden. Men vi andra...
Vi får våra bostadsområden förstörda till oigenkännerlighet, vi får våra bilar brända liksom våra barns skolor.
Men de styrande fortsätter att prata om förståelse, fler och dyrare åtgärder och... solidaritet.
Solidaritet är det heliga ingen får ifrågasätta. Då är man per definition en ond människa.
När man tycker att destruktiva handingar som misshandlar, våldtäkter och mord måste få konsekvenser, samhället måste kunna säga nej. Men då är man också en ond människa.
Vi ska förstå intill utplåningens gräns.
Jag är trött på att förstå det som inte ska förstås. Jag vill se en förändring.

Permalänk | Anmäl #6 Christer Kevick, 2010-09-30, 13:54

Vi vet vad som hänt med bland andra städer Göteborg och fortsätter att hända men vi får inte diskutera orsaken till det. Det problem man inte diskuterar blir värre. Alltså fortsätter utvecklingen.

Permalänk | Anmäl #7 Sune Svensson, 2010-09-30, 14:11

Folket som har röstat fram regimen i Göteborg vill tydligen ha det så här.

Permalänk | Anmäl #9 Bo T, 2010-09-30, 15:22

Jag har alltid upplevt att GBG är en macho stad, den är grabbig med sin arbetarromantik och det känns inte som en slump att den ligger i topp i vårt land över våld mot HBTpersoner.
Dessutom är MC-gäng och andra gäng obehagligt etablerade där.
Gängen, våra riktiga terrorister, som förgriper sig på människor, småföretag och vår rättstat, genom angrepp och hot mot representanter för den.
Trots allt är det för oss vanliga människor som rättsstaten är så oerhört viktig, eliten kan alltid köpa beskydd för egendom och liv.
Jag bodde i GBG i över fyra år och det är tyvärr så här jag främst minns staden.

Permalänk | Anmäl #10 Christopher , 2010-09-30, 15:35

Och var tror det att det beror på då Marcus? Vilka är det som, i regel, bråkar/mördar/våldtar? Alla vet. Få vågar erkänna det för sig själva.

Permalänk | Anmäl #12 jon79, 2010-09-30, 16:59

hahaha! herregud vilken spökhistoria! i Göteborg är man inte alls rädd....

,,,men jo, om man tror att man kan gå klädd minikjol genom parken klockan 2 på natten varje fredag och vara 100% säker då bör man överväga att flytta till Teletubbie-landet eller kanske koster... =D

Göteborg har blivit mera världsstad... det får ni trygghetsknarkar-svenssons vänja er vid! för så kommer de att förbli!

Permalänk | Anmäl #13 invandrarTjej, 2010-09-30, 17:38

Artikeln är ju riktigt bra, jag har mina rötter i Länsmansgården jag såg Credens på Vårvinden i en band tävling jag var med om stormen 68 om jag kommer ihåg rätt, jag såg taken flyga omhring, jag bodde på Daggdroppegatan. Men det fanns inte en enda, Vi Gillar OLIKA. Det är väl det som har ändrat statsbilden,det är väl det som du själv menar med din artikel. Det är så remarkabelt att inte kunna säga det som vi vet just nu, men Elin gillade också OLIKA, men det straffade sig så att säga. Birro säg det rent ut att de OLIKA inte alls är guds bästa barn. Sluta hymmla

Permalänk | Anmäl #14 Lars Allsta, 2010-09-30, 17:42

Vi vet alla varför Sverige blir allt otryggare och farligare, men om detta skall vi inte tala.

Permalänk | Anmäl #15 Johnny Andersson, 2010-09-30, 18:13

vad är det för fel på att få känna sig trygg, Marco?
minikjol? vafan spelar det för roll? ska man få våldta, mörda eller råna någon för att hon/han ser inbjudande ut? detta skiljer svenskar från t.ex killen som mördade Elin. han kommer från våldet, tar det med hit. Vi kommer från tryggheten och tycker det är självklart att en kvinna får visa sitt hår även offentligt. vem gör fel?

Permalänk | Anmäl #16 Aron Norrby, 2010-09-30, 18:45

Antar att kommentar 3,4,5,8,11 talade om det onämnbara.

Permalänk | Anmäl #17 Martin A, 2010-09-30, 18:55

Min äldre släkting i Frölunda vågar inte längre gå utanför dörren. Hon har bott i området i nästan hela sitt liv men nu säger hon att det får vara nog. Hon påstår att det inte längre finns någon respekt för de gamla och att många av hennes kvarvarande väninnor har blivit plundrade på sina handväskor och magra pensioner.
Jag har försökt förklara att brotten inte ökat i Göteborg utan att benägenheten att anmäla brott däremot blivit högre och att inget egentligen har förändrats sedan hon arbetade på 80-talet. Tyvärr lyssnar hon inte utan envisas med sina personliga erfarenheter.
Vad skall jag göra?

Permalänk | Anmäl #18 Lasse Nurmela, 2010-09-30, 19:02

Jag älskar Göteborg och så kommer det alltid att vara trots det som händer. Det som händer i Göteborg händer överallt och det är inget som är specifikt för götet. Jag är född och uppvuxen i Göteborg men tvingades bort p.g.a jobb. Jag längtar alltid tillbaka till min stad oavsett.

Jag gillar dig Marcus och jag tycker att det är synd att du bor i Stockholm där det kanske händer ännu mer skit. Visst saknar jag mitt 60-70-tals-Göteborg där jag kunde gå igenom stan mitt i natten utan problem där jag kunde lifta hur som helst utan några problem men världen förändras och det går inte att göra något åt. Tyvärr är det så att vi går mot ännu mörkare tider oavsett var vi bor och mer skit kommer vi att få uppleva. Kram!

Permalänk | Anmäl #20 Stiina Englund, 2010-09-30, 19:58

Den 19/9 försökte 339610 väljare ge dig din älskade stad tillbaka.

Om du vågade tala klarspråk så kanske fler personer vaknade upp.
Men det är ju uppenbart att fler Gillar Olika.

Permalänk | Anmäl #21 Roger Karlsson, 2010-09-30, 20:34

Men. Snälla. Nån. Vad mycket luft det fanns helt plötsligt.

Permalänk | Anmäl #22 Martin , 2010-09-30, 21:27

Jag känner likadant ungefär för Stockholm!!

Permalänk | Anmäl #23 Sören Backman, 2010-10-01, 00:42

Om SD vill minska mängden invandrare pga det ökade våldet borde de väl vara lite mer specifika och rikta in sej på manliga invandrare. Invandrande kvinnor är ju aldrig inblandade i dessa våldsbrott, och vi svenskar behöver ju fler kvinnor här.

Permalänk | Anmäl #24 Shimmeringblade, 2010-10-01, 06:03

Göteborg är den nutida sanningen om Sverige som dess framtidsscenario. Symptomen finns överallt men kanske inte lika besvärande och lika koncentrerade som i Göteborg.

Sverige är känt i Norden för:
-Två spektakulära ministermord
-Skolbrännarland redan med lång tradition
-Ständiga hämndaktioner bland kriminella, mord ”pö om pö” nästan dagligen
-Fuskande, mutade kommunpolitiker
-Epidemisk mögelbygge som trend
-Infernalisk blåögdhet bland myndighetspersoner med familjehemsplaceringar som rena guldgruvan för oseriösa bolag
-Hotelser och våld som politiskt påstryckningsmedel, ett fenomen som ingen ens kunde drömma om att sådant kunde hända i Sverige
-Hotelser och våld mot domare, myndigheter, personalen inom skolan, socialen
- Bärplockeri med nära nog svältlöner och företagare som sätter benen i ryggen med hela vinsten och de arma blockarnas lönepengar
-Och skola ska vi inte ens nämna med ritualiserat sexuellt våld vid nollningar osv
-Än mindre den svenska skattemoralen
-Och snatteri är nästan helt rumsrent fenomen, en form av normal driftskostnad och ett säkert tecken på det innovativa Sverige inklusive all rån på äldre osv

Finns så mycket mer men då måste man vara genuint frälst i pessimism för att orka eller ens vilja tänka på allt moraliskt elände och socialt förfall.

Även om vi ser och hör allt detta men inser vi att Sverige är unikt i Norden och på ett så negativt sätt som vi inte ens kunde ana bara ett par decennier sedan?

Nu tror jag inte ett ögonblick att allt ont beror på invandring utan det finns en form av ideologisk blåögdhet (bland myndighetspersoner i synnerhet), socialt önsketänkande och kollektiv konflikträdsla i Sverige, den genomruttna formen som är värre än att leva i ett mögelhus. Det verkar i det dolda, det tär smygande på hela samhällskroppen och symptomen drabbar helt oskyldiga bisittare till eländet.

Sverige borde rivas ner och byggas från grunden men det strider mot folkets grundmurade trygghetsbehov. Det bekanta våldet är ofarligare än okända förändringar till det bättre.

Du, Marcus Birro, ser det endast litet tydligare än de flesta andra, du är tillräckligt mycket en observatör som författare för att kunna se även det som vi inte vill se ty problemet är att det är för seriöst: ”Vi ska väl kunna unna oss litet roligt medan vi lever.”

Permalänk | Anmäl #25 Christofer Catilan, 2010-10-01, 07:28

Det onämnbara finns där, som flera andra sagt. Jag blev censurerad när jag försökte tala klarspråk.

Permalänk | Anmäl #26 Arvid Andersson, 2010-10-01, 08:48

Jag bodde själv i Göteborg på 70talet och jag minns Haga, Majorna och Masthugget och Linnestaden. Underbara nedslitna stadsdelar och lägenheter med bara kallvatten och dass på gården eller i trapphuset. Kakelugnar i var och varannan lägenhet.

En lägenhet kostade ca 100-300 kr i månaden och hade man inga pengar kunde man bara ockupera en rivningslägenhet. Det var tider det. Den tillfälliga arbetsförmedlingen på Masthugget garanterade att man aldrig var utan pengar eller arbete. Alla de tre stora varven, Götaverken Arendal och Eriksberg var igång och på sjömansförmedlingen på Stigbergliden så kunde man få jobb på en båt samma dag. Inte en Stenafärja utan riktiga långseglare till Sydamerika Afrika och Asien. Broström, TransAtlantic och Johnsson rederierna var havens härskare. Underbara tider.

Som du skriver Marcus så var det fullt tryck på klubbarna och ingen oroade sig för pengar och pensionsparande. Alla kände ett slags trygghet Jobb fanns, bostäder fanns och gangstrarna var få och rikskändisar, åtminstonde de som använde skjutvapen.

Nu har Sverige förlorat sin oskuld och det måste vi förhålla oss till. Min gissning är att vi blir mer polariserade, inte tudelade som på 70 talet då det var antingen höger eller vänster. Idag blir vi fyr eller fem eller 10 delade, vi blir fragmentiserade i överklass, medelklass, lågklass, arbetslösa, förtidspensionärer, kristna, muslimer, ateister, humanister, buddister, svenskar, araber , albaner, jugoslaver,polacker och så vidare. Tillfälliga allianser mellan olika gruppers egenintresse blir politikens villkor.

Detta är mycket tråkigt och sett ur det perspektivet så går utvecklingen bakåt. Samhället slits isär och egentligen är det ingens fel att det blivit så men vi bär alla ansvar för lösningen.

Vad som behövs är en ny ism eller Messias eller politisk ide som kan få flertalet att tro på samma sak. Det gör inget om det är två läger men tre, fyra fem, tio och så vidare för tankarna till Romariket strax före undergången. Kanske är det krig som väntar i kulisserna vem vet.

Permalänk | Anmäl #27 Hans Kristian Hedenby, 2010-10-01, 10:39

Alla med lite insikt och förmåga till självständigt tänkande insåg att vi skulle hamna här redan för 15-20 år sedan. Det kommer att fortsätta så länge inget görs åt orsakerna. Det borde vara uppenbart idag att politikerna inte har någon riktig lösningen till det problem dom skapat, ja knappt förmåga att ens prata om det på ett trovärdigt sätt. Vill du att utvecklingen ska fortsätta åt samma håll så är det bara att fortsätta att blunda för orsakerna.

Permalänk | Anmäl #29 Karl Kullman, 2010-10-01, 11:48

Hej Marcus, märkligt att just när jag läser det här har jag pratat med min vännina, vars son blev rånad med kniv på strupen, mittt på ljusa dagen, mitt i centrala Göteborg i går. Sju killar omringar honom, lika många, om inte fler, står runt om och hindrar insyn. Där mitt i ögat strippas han inte bara på sina ägodelar utan också på sin självkänsla. Och det var inte första gången han blev rånad.

Det hände senast för fem år sedan, också den gången i centrala Göteborg också den gången mitt på ljusa dagen.

Nu är hennes son försvunnen. Han kom hem efter rånet, anmälde det per telefon till polisen. Vad händer sedan? Ingenting! Nu är det ytterligare en orolig mamma som sällar sig till alla de föräldrar som redan oroat sig i decennier.

Känn ingen sorg för mig Göteborg, som Håkan Hellström sjunger, är egentligen fel. Göteborg är ett enda stort sorgebarn, som inte längre har en chans, buset har redan tagit makten...

Permalänk | Anmäl #30 Ramona Fransson, 2010-10-01, 11:58

Ja du Marcus Birro. Verkligheten kommer alltid i kapp. Malmö har haft detta problem i många många år , skillnaden här är att man alltid har den runt knuten. Man behöver inte åka nånstans.Det är inte konstigt att Alternativa Parti tar mark när all politisk korrekt massmedia inte rapporterar hur det ser ut till all soffliggare där hemma. Jag gillar olika men inte på aftonbladets snedvridna sätt. Jag röstade på SD men jag är ingen nazist eller rasist utan väl insatt i partiet och framförallt i verkligheten. Själv är jag inte rädd var jag än går i malmö eller göteborg för den delen, Det tråkiga är att man måste vara på sin vakt hela tiden och det förtar en del av glädjen att promenera i sin stad.Vad som sker i framtiden får väl tiden utvisa , troligtvis kommer de etablerade partierna att ta tag i problemet och SD inta en roll som ett vanligt parti och inte förväxlas med andra utraradikala parti som i dk eller norge. Tack för mig.

Permalänk | Anmäl #31 johnny xerxes, 2010-10-01, 12:57

Jag undrar Marcus, vems barn ska växa upp där då? Jag undrar också varför du är negativ till SD? Sedan förstår jag mycket väl att du stannar inne på hotellrummet och att du flyttat därifrån. Ser du inte din egen ironi? Ser du inte var Sverige är på väg?

Permalänk | Anmäl #32 Freddie Andersson, 2010-10-01, 13:12

Verdens Gang och NRK har beskrivit situationen i Oslo...

Alla grova överfallsvåldtäkter mellan 2006-2009 begicks av icke västliga invandrare...

Elin mördades också av 1-2 sådana...

Kopplerimålet i Malmö handlar givetvis också om 10 åtalade invandrare... Som dessutom hotar rättsystemet...

Fast denna sanning får inte sägas... Därför kommer censuren på Newsmill slå till... Lika säkert som i Tyskland på 30-talet eller Sovjet på 50-talet...

Permalänk | Anmäl #33 Jonas Melander, 2010-10-01, 16:09

Artikeln verkar vara skrivet i ett tillstånd av affekt. Har själv inte bott i Göteborg, men är det inte som någon annan skriver att hela Sverige och kanske världen genomgår en förändring. Det finns stora religiösa motsättningar i världen och det återspeglas även hos oss. Vi lever inte i någon liten sandlåda längre! Sedan är det väl så att vi upplever att våldet finns lite överallt, inte bara i Göteborg.

En sanning att ta till sig är att man skall aldrig flytta tillbaka till sin gamla hemort och tro är det blir som det var förr.

Permalänk | Anmäl #34 halvard nilsson, 2010-10-01, 17:08

Härligt Birro! du har dragit till dig varenda rassekommentator med din känslosamma artikel.

Vi är nästan jämnåriga och göteborgare. Jag vet vad du var med om, även om jag var glad student i Stockholm för 20 år sedan. Men jag kan min stad och vet dess själ..

Visst har mycket hänt i vårt samhälle, men statstiken talar sitt tydliga språk. Antalet grova brott har inte ökat. Det förtjänar att upprepas gång på gång på gång på¨gång.

Nu är det så att många med rasistisk grundsyn ändå kommer att hävda att det finns något man inte "talar om". Det kommer de att göra med rättshaveristens sömngångaraktiga beteende. De kommer att lyfta fram sin vulgärstatistik och tunna analys.

Så snälla, du får känna vad du vill för Göteborg. Jag kan känna ungefär samma alienation inför Göteborg och jag bor inte ens i Sverige.
Precis i denna stund är jag på tillfälligt besök i Bangkok. Detta myller dit även svenska rasister gärna reser och "tar för sig" av relativ lyx men också är aktöer i en gömd värld av övergrepp och misär. Men just det ja, det är ju exotiskt och spännande, ungefär som Neapel kanske?

Men allt du tänker kanske inte skall publiceras.

Permalänk | Anmäl #35 Mister J, 2010-10-02, 08:10

Marcus Birro skriver att Göteborg inte skäms över det som hänt. Jag bor själv på Hisingen och åker dagligen samma spårvagnslinje som Elin Krantz åkte. Jag håller med Birro om att staden inte verkar skämmas. Om man vill diskutera våldet och kriminaliteten i Göteborg blir man hela tiden nedtystad av Göteborgare som anser att deras stad är den bästa i världen. Det förhindrar en konstruktiv debatt. Har skrivit en artikelserie om detta på min blogg.

Permalänk | Anmäl #36 Julia Cromvik, 2010-10-02, 10:04

Sitter i min lägenhet i Backa och skriver det här. Innan jag flyttade hit visste jag inte så mycket om Hisingen, men jag hörde ofta talas om att det var "en dålig plats", att det var farligt. Jag har bott här i två år nu och jag har ingenting negativt att säga om platsen. Allting var överdrifter från människor som sällan ens vågar sig över Götaälvbron. Det är möjligt att Biskopsgården är annorlunda gentemot Backa men jag vill be skribenter och media att sluta säga "Hisingen" i så fall. Hisingen är en väldigt stor ö och den inhyser i majoritet fina, fullständigt ofarliga områden. Det mesta ni hör är överdrifter.

Permalänk | Anmäl #37 Emil Dorbell, 2010-10-02, 11:12

En kommentar som gör mig heligt förbannad är den av Stiina Englund:
"[...]men världen förändras och det går inte att göra något åt. Tyvärr är det så att vi går mot ännu mörkare tider oavsett var vi bor och mer skit kommer vi att få uppleva."

Jösses människa! Har du givit upp fullständigt? Vad i hela friden är det som säger att ökad kriminalitet skulle vara någon slags ödesbestämd naturlag som vi inte kan göra något åt? Självklart kan vi göra något åt detta!

Lyft näsan och försök se bortanför ankdammens kanter - Norge, Finland och Danmark har inte alls samma katastrofala utveckling. Se på Japan - de har haft ekonomisk stiltje i många år men brottsligheten skenar inte iväg för det. Se på utvecklingen i New York, man kan diskutera deras metoder, men de har faktiskt skapat en enorm förbättring vad det gäller trygghet. Där handlade det om politisk vilja. Det är precis samma i Göteborg. Vi behöver ta bort skygglapparna, släppa vårt kissnödiga politiska korrekthet och på allvar diskutera problemen.

Men för guds skull - lägg er inte ner och tro att det som händer inte går att stoppa. Res på er! Det gäller alla vi som bor i detta land.

Första spiken i kistan för Göteborgs del var när de styrande såg mellan fingrarna med Albanligan (se Naser-ligan) i början av 90-talet. Där klev vårt samhälle på det sluttande planet.

PS. Birro, hälsa Jan Helin på nästa lilla fest i ert välordnade och trygga innerstadsliv. Hälsa till den styrande lilla PK-nomenklaturan att de flesta av undersåtarna svalt "Vi gillar olika"-kampanjen. De som inte gjort det ännu kanske kan fixas med lite mer OG-kontakter.

Permalänk | Anmäl #39 Nikos Vertis, 2010-10-04, 11:26

Jag vill lägga till två saker till vad jag tidigare skrev:

1. Göteborg är fortfarande - i det stora hela - en vänlig och arkitektonisk mänsklig stad

2. Marcus Birro är tycker jag, om det inte tidigare framgått, en utmärkt författare i de flesta genrer han rör sig inom - om jag händelsevis fått någon att tro något annat

Permalänk | Anmäl #41 Carsten Palmer Schale, 2010-10-04, 12:04

En gång i tiden, Marcus, hade jag blandade känslor för dig och gänget runtomkring dig. Visserligen kände vi inte varandra, eftersom jag är ungefär 15 år äldre än du, men vi rörde oss likafullt på liknande arenor. Jag alltså också ett decennium tidigare. När du flyttade till Norrköping (inte Stockholm, väl?, som någon skrev), blev jag mer kritisk än okritisk till dig, som både författare och människa, eftersom jag (då!) kände att du inte insåg din egen roll i det hela (låt vara att den självutnämnda kultureliten i Göteborg hade märkliga uppfattningar om inte bara dig och din bror, utan även om många andra). När du numera framträder, överväger min sympati stort. Även om du, som väl vi andra, har en egocentrisk tendens, som kan reta. Nåja, detta är inte problemet.

Du är en bra författare (ställvis till och med lysande), och du förefaller ha en mycket aktningsvärd människosyn. Just därför förvånas jag över din artikel här på NM – och förstår, tyvärr, att du får hurrarop från personer, som jag har mycket svårt att tro att du delar särskilt många åsikter med. Med några få undantag skrämmer kommentarerna mig (och jag förmodar dig). Problemet är, som jag ser det, tudelat: (1) du, och andra göteborgare (liksom naturligtvis många utombys), har en romantisk syn på det Göteborg som ”fanns” på 70-talet, och långt tidigare än så, och en onyanserad bild av Göteborg av idag – särskilt i relation till övriga delar av Sverige, västvärlden och världen i stort (2) en hel del kommentarer här ser det tydligen som en sanning, att Problemet, med stort P, till åtminstone största delen har med invandrarna att göra.

Jag är född och uppvuxen i Göteborg, liksom mina far- och morföräldrar osv., och bodde där i 40 år. Nu, 17 år senare, bor jag i Bohuslän. Många av de klubbar du nämner, dock inte alla, besökte även jag – tillika ett stort antal andra minst tio år tidigare. Ja, det fanns mycket i detta liv, även i detta kulturliv, som var bra. Men det fanns också mycket våld, ett stort mått av osolidariskt liv, och – fr.a. – en makalös segregation. Faktum är, att segregationen har varit ett av Göteborgs starkaste kännetecken åtminstone sedan mitten av 1800-talet (troligen tidigare).

Den ”Göteborgsanda”, som det så ofta pratats och pratas om har varit en realitet sedan i varje fall de styrandes tid under förrförra seklets slut över GHT-tiden, med Torgny Segerstedt i spetsen, till epoken Göran Johansson. Just Torgny Segerstedt, intar här en mer än symbolisk position: som en av Nordens främsta antinazister och intellektuella hade han bara begränsat stöd hos den korporativistiska ansamling av politiker och tjänstemän som s.a.s. drev Göteborg – d.v.s. dåtidens (30- och 40talets) ”goa gubbar”. Om Göran Johansson kan man säga mycket – också mycket bra – men inte var han, som jag uppfattar det, ”demokrat ut i fingerspetsarna”.

Dagens etablissemang är i någon, begränsad, utsträckning befläckad av diverse byggmästare och tjänstemän. Den brottsstatistik, som finns tillgänglig i Sverige, visar inte att Göteborg som helhet på något hisnande vis skulle skilja sig från ett genomsnitt av Sverige. Däremot har vi delar av Hisingen, Frölunda, Angered osv. Som delar av Rosengård, Rinkeby, Gottsunda, Södertälje, Falun, Borlänge osv.

Invandrarna. Göteborg har varit en betydande invandrarstad sedan den i praktiken (nåja) grundades och byggdes av holländare, tyskar, skottar och engelsmän mellan (ung.)1590 och 1621. Arbetskraftsinvandringen efter detta, fr.a. under 50- och 60-talen (till exempelvis SKF, Volvo, Varven), har varit omfattande och berikande. Det stora ”skuttet”, som jag misstänker att de bruna har i åtanke (om man tänker alls), rör 90-talets och det tidiga 00-talets mycket stora flyktingströmmar (inklusive anhöriga, ensamkommande barn osv) från exempelvis det forna Jugoslavien, Iran, Irak och Somalia. Många av dessa, men långtifrån majoriteten, sitter idag i invandrarenklaver såsom i Hammarkullen, Bergsjön, Gårdsten, Länsmans- och Biskopsgården, Tynnered etc. Det vill säga: i Göteborgs verkligt utsatta och nedgångna områden. Men. Och detta är mer än viktigt: man sitter där tillsammans med lika utsatta svenskar. Problemet är sålunda, hävdar jag, snarare den segregation som består i arbetslöshet, missbruk, psykisk sjukdom, förtidspension, bidragsberoende etc. än i de integrationsproblem som består i den mer eller mindre bristande ömsesidigheten mellan ”ursvenskar” och ”nysvenskar”.

Läs Bergspredikan. Läs ”43 dikter”. Begrunda socialliberalismen. Begrunda J.S. Mill.

Permalänk | Anmäl #42 Carsten Palmer Schale, 2010-10-04, 12:39

Jag skrev eventuellt en sak tidigare i affekt, som inte blev publicerad. Och jag tror jag förstår varför. Och instämmer dessutom i den bedömningen.Den texten har jag därför ändrat. Om den kommer med nu, skall den - i praktiken - ha #40.

Permalänk | Anmäl #44 Carsten Palmer Schale, 2010-10-04, 12:54

Sveriges framsida!
Jaha är Neapel eller Palermo Italiens framsida? *L*

Nä det finns mycket vackert att se, men det finns nog en hel del fulspel och falskspel också. Var gör det inte det föresten. -Bondhålas "Starke man" hur ärlig är han? Hur ärligt och hur mycket svågerpolitik är det inte i Bondhåla?

Permalänk | Anmäl #46 Inge-mar, 2010-10-04, 18:14

Är det verkligen såhär verkligheten ser ut i Göteborg just nu!?
Jag tror nog det, men jag anser även att i artikeln har det tagits lite till överdrift. Detta är såklart min personliga åsikt och jag baserar detta utifrån den åsikt jag har av Göteborg. Jag älskar staden och tycker den är så mycket mysigare än t.ex. Stockholm då det på något vis är en större gemenskap där bland annat. Självklart ser vi att våldsbrott ökar, men detta sker på fler platser än i Göteborg.
Jag tycker slutligen att alla bara kan göra sitt yttersta att försöka bevara staden som den är och en gång varit. Främst Belysa just det som talar för Göteborg alltså de positiva punkterna.

Permalänk | Anmäl #47 natalie harris, 2010-10-06, 14:15


annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.