Valsystemet behöver förändras

Beräkningar visar att alliansen skulle erhålligt 174 mandat vid full proportionalitet. Alltså ett mandat från majoritet i riksdagen. Dock bör det påpekas att det inte finns något valsystem som har full proportionalitet, och att ett valsystem skall ge full proportionalitet kan ses som en utopi. Om Sveriges riksdag och regering skulle förändra några aspekter i vallagen för att prioritera en ökning av proportionaliteten mellan röstfördelningen och mandatfördelningen bedömer jag att det effektivaste sättet skulle vara att minska antalet valkretsar, samt att utöka antalet utjämningsmandat. En negativ aspekt med dessa åtgärder skulle dock vara att den regionala samhörigheten mellan väljare och de valda riksdagsledamöterna skulle minskas.

När fördelar och nackdelar inom olika typer av valsystem diskuteras brukar disproportionaliteten i valsystemen vara en aspekt som diskuteras. Men vad menas med disproportionaliteten? Ett kort och förhoppningsvis enkelt svar på denna fråga är att det som mäts med disproportionaliteten är skillnaden i hur rösterna vid ett val blivit fördelade av väljarna i jämförelse mot hur parlamentsplatserna blivit fördelade. Disproportionaliteten inom valsystemet anger således hur väl valsystemet översätter väljarnas röster till platser. Således är det intressanta med begreppet disproportionalitet egentligen dess motsats, proportionaliteten. Om mandatfördelningen nästintill motsvarar valets röstfördelning är disproportionaliteten låg och således är proportionaliteten hög. Däremot om mandatfördelningen kraftigt skiljer sig från röstfördelningen är således disproportionaliteten hög och proportionaliteten låg.

Vid årets riksdagsval erhöll alliansen 173 mandat av totalt 349 mandat. Alltså två mandat från egen majoritet i riksdagen. Den rödgröna alliansen erhöll 156 mandat och Sverigedemokraterna erhöll 20 mandat. Om det varit en total proportionell mandatfördelning bland riksdagspartierna hade alliansen erhålligt 174 mandat. Den rödgröna alliansen hade erhålligt 155 mandat och Sverigedemokraterna 20 mandat. Totalt sätt är det främst socialdemokraterna som erhålligt fler mandat i förhållande till deras andel av rösterna. Socialdemokraterna erhöll 112 mandat men vid en full proportionell mandatfördelning skulle de erhålligt 109 mandat. Även moderaterna skulle tappat ett mandat om mandatfördelningen varit helt proportionell. Folkpartiet, kristdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet skulle däremot erhålligt varsitt extra mandat om mandatfördelningen varit helt proportionell.

En preliminär uträkning av disproportionaliteten (least-squares index) visar dock att den totala disproportionaliteten vid årets riksdagsval var låg; 1,25 (skala 0-100 där låga värden indikerar en låg disproportionalitet). Detta är i jämförelse med andra parlamentsval såväl nationellt och internationellt en låg nivå på disproportionaliteten. Exempelvis var disproportionaliteten vid 2006 års riksdagsval 3,02 vilket innebär att disproportionaliteten var högre vid valet 2006 än vid årets val. Dock kan jag inte minnas att det efter valet 2006 fanns högljuda protester bland media och politiker att vi i Sverige skulle ändra valsystemet pga. av dess disproportionella fördelning av mandat i förhållande till rösternas fördelning.

Vad kan göras för att minska disproportionaliteten vid mandatfördelning?

Även om det svenska valsystemet kan ses som proportionellt i jämförelse med andra länders valsystem så finns det ändå aspekter som kan justeras för att minska den disproportionalitet som ändå finns. En aspekt som kan ses påverka disproportionaliteten vid riksdagsval i Sverige är antalet utjämningsmandat. Vid en utökning av antalet utjämningsmandat borde disproportionaliteten minskas eftersom möjligheten då finns att utjämna skillnader mellan röster och mandatfördelning i större utsträckning än i dagsläget. För närvarande använder Sverige 39 av 349 riksdagsmandat som utjämningsmandat. Nuvarande system innebär alltså att drygt 11 % av riksdagsmandaten utgörs av utjämningsmandat. Danmark som är ett land som uppvisar låg disproportionalitet nyttjar drygt 22 % av sina mandat som utjämningsmandat. Om vi i Sverige skulle nyttja procentmässigt samma mängd utjämningsmandat som Danmark skulle det innebära att 78 riksdagsmandat skulle nyttjas som utjämningsmandat i stället för dagens 39 riksdagsmandat. En sådan avsevärd ökning av antalet utjämningsmandat i Sverige borde vara en åtgärd som minskar disproportionaliteten. Dock bör det påpekas att vissa länder uppvisar en väldigt låg disproportionalitet trots att de inte nyttjar några utjämningsmandat i sin mandatfördelning (exempelvis Sydafrika och Nederländerna).

Antalet mandat som fördelas per valkrets är en annan aspekt som kan ses påverka disproportionaliteten. Personligen menar jag att en minskning av antalet valkretsar i Sverige skulle vara ett effektivt sätt att minska disproportionaliteten. I nuläget nyttjar Sverige 29 valkretsar och ett antal av dessa valkretsar har endast ett fåtal mandat att fördela och i dessa valkretsar blir ofta disproportionaliteten relativt hög. Enligt mitt resonemang skulle större valkretsar som har fler mandat att fördela ge en lägre grad av disproportionalitet. Medelstorleken på en valkrets i Sverige är idag 12 mandat. I en internationell jämförelse med andra länder som använder proportionella valsystem så finns det länder som Israel och Nederländerna som nyttjar hela landet som en valkrets och båda dessa länder har låg disproportionalitet vid parlamentsval. Även i ett land som Sydafrika som har låg disproportionalitet vid parlamentsval är medelvärdet på valkretsarnas mandatantal högt.

Sammanfattningsvis anser jag att det effektivaste sättet att minska disproportionaliteten vid riksdagsval i Sveriges skulle vara att öka antalet utjämningsmandat (förslagsvis till mellan 70-80 stycken) samt att minska antalet valkretsar från dagens nivå på 29 till en nivå inte högre än 20 valkretsar. Dock bör frågan ställas om vi i Sverige är beredda på att avstå från stora delar av den regionala samhörigheten mellan väljare och dess riksdagsledamöter för att öka proportionaliteten mellan fördelningen mellan röster och parlamentsplatser. Slutligen bör det återigen påpekas att i en internationell jämförelse har det svenska valsystemet en hög proportionell fördelning mellan röster och mandat, och vi får helt enkelt finna oss i att valsystemets utformning inte kan ge en 100 % proportionalitet.

John Högström (3 artiklar)

Anmäl