Om fördelarna med mångfald

Sverige har fått in ett främlingsfientligt parti i riksdagen, och orsaken till att 5,7 % av väljarna i riksdagsvalet valde att lägga sin röst på Sverigedemokraterna har diskuterats flitigt i media under eftervalsdebatten. Många, bland annat chefredaktörerna Paulina Neuding på magasinet Neo och Johan Lundberg på tidskriften Access som skrev en debattartikel på DN debatt tillsammans, hävdar att det beror på att ingen har "tagit debatten" med Sverigedemokraterna, att invandringens problem inte diskuteras. Neuding och Lundberg anser även att de som har försvarat invandring och ett samhälle öppet för människor och influenser ifrån andra delar av världen ofta faller tillbaka på "infantila" slogans som Aftonbladets kampanj "Vi gillar olika!" eller "kebabargument" i stil med att det finns mer olika sorters mat att välja på tack vare invandringen. Journalisten Lisa Bjurwald som jobbar för Expo och som har skrivit mycket om rasism svarade snabbt Neuding och Lundberg med att påpeka att invandringens problem i allra högsta grad exponeras och diskuteras, men även hon markerade att invandringens fördelar inte lyfts fram på samma sätt.

Jag håller helhjärtat med om att debatten behöver tas, invandringen och dess påverkan på samhället och människors liv behöver diskuteras betydligt mer än vad som görs idag. Jag tror även att risken att bli stämplad som främlingsfientlig har haft en dämpande effekt på det fria samtalet om invandring, vilket har gjort att debatten till stor del har förts av främlingsfientliga grupper som Sverigedemokraterna som inte är rädda för den stämpeln, vilket i sin tur naturligtvis har påverkat tonen i debatten. Lisa Bjurwald har rätt då hon säger att invandringens problem har lyfts fram, men problemet är snarare att de lyfts fram på fel sätt av personer och rörelser med en ofta kraftigt invandringsfientlig agenda som knappast gynnar ett konstruktivt samtal. Och Neuding och Lundberg har en poäng i att invandringsförespråkarna gärna fastnar i slogans av stilen "mångfald istället för enfald" som visserligen är fina men som knappast i sig för diskussionen framåt, även om de kan ha andra positiva effekter. Aftonbladets kampanj "Vi gillar olika!" samlade mängder med människor i ett ställningstagande emot främlingsfientlighet och gav på så sätt stöd åt dem som känner sig utsatta av Sverigedemokraternas retorik och politik, och det är nog så viktigt. Så hur skall då den stora majoritet av både "etablissemanget" och vanliga medborgare som är positiva till invandring argumentera och diskutera för att visa på det öppna samhällets fördelar?

Bakom slagordet "mångfald istället för enfald" döljer det sig en viktig, om än inte självklar, insikt, nämligen att kulturell mångfald berikar ett samhälle. Alla människor är mer eller mindre fast i den föreställningsvärld och de perspektiv som de har fått med sig under uppväxten, från närmiljön, från samhället. På samma sätt är samhällen fast i sina egna kulturella kontext. Detta blir lätt att se om det handlar om andras kulturer. Vi inser lätt att anledningen till att allt ifrån katolska kyrkan, till U.S.A.s armé och Irans teokrati kraftigt diskriminerar mot homosexuella har att göra med det kulturella/religiösa kontext som de människor som bär upp dessa institutioner har växt upp i. Likaså märker vi att människor som kommer till ett land som Sverige med en förhållandevis progressiv syn på homosexualitet ofta successivt förändrar dessa åsikter och förhållningssätt då de tvingas att pröva dem i en öppen diskussion mot andra perspektiv. På samma sätt gäller självklart att tankesätt och föreställningar som numera är grundmurade i den svenska kulturen kan ifrågasättas om de utsätts för nya perspektiv utifrån. Det kan vara belysande för en svensk att förklara för t.ex. en latinamerikan varför många av oss nästan aldrig pratar med våra föräldrar och syskon, och varför vi lämnar våra gamla på institutioner och besöker dem någon gång per månad. Det kan också vara intressant att fundera över varför (enligt min egen uppfattning som polis) en stor majoritet av alla de som har civilkuraget att ingripa mot pågående brottslighet har invandrarbakgrund. Poängen är att i ett möte av perspektiv så öppnas möjligheten att lära sig, få en bredare insikt, och sedan ta ställning upp, medan om man bara har ett perspektiv så är man ofta inte ens medveten om att det finns alternativa sätt att lösa ett problem eller förhålla sig till ett fenomen. Därför "mångfald istället för enfald".

Detta konstruktiva möte mellan kulturer är dock inte nödvändigtvis lätt eller smärtfritt. Det förutsätter en öppenhet och en villighet att ifrågasätta egna sanningar och att ta till sig av nya argument och insikter. Och ju mer dogmatisk eller fundamentalistisk inställning till den egna kulturen eller religionen som en grupp har, desto svårare blir det att få till stånd det givande och tagande som krävs för att kulturkrocken skall leda till ökade insikter hos båda sidor.

Här är det viktigt att markera att mångfald inte behöver, eller bör, betyda kulturrelativism (d.v.s. en inställning där alla kulturer är lika "bra" och alla kulturella sedvänjor har samma existensberättigande). Tvärtom, en av de grundläggande fördelarna med mångfald är ju att kunna påvisa brister och inkonsekver i kulturella yttringar och värderingar, som i exemplet ovan med synen på homosexualitet. Kulturkrocken får inte handla om ett val mellan en invandrargrupps kultur och mottagarsamhällets kultur som helheter, och än mindre om en tävlan om vilken av dessa som har störst existensberättigande. Men däremot måste krocken av olika perspektiv, speciellt då det gäller värderings- och rättighetsfrågor, tillåtas leda till en strävan efter den bästa, mest upplysta, lösningen. Dessutom bör både kritik och i extremfallet fördömanden av vissa kulturella sedvänjor vara tillåtet. Så kallad "hederskultur" är vidrig och helt oacceptabel oavsett var i världen man befinner sig, och minsta tendens till den sortens tänkande skall bekämpas med all kraft även om det leder till att vissa folkgrupper känner sig attackerade. Samtidigt skall självklart inga människor stämplas baserat på etnisk tillhörighet eller religion, alla individer måste ges möjligheten att göra egna, personliga ställningstaganden och ingen får dömas baserat på vad andra har sagt eller gjort. Man måste alltså ha en i grunden öppen och tolerant inställning till människor och till olikheter, men ändå våga ha tydliga åsikter i värderingsfrågor och ta ställning emot och försöka förändra företeelser eller kulturyttringar som är inskränkta eller kränkande. I dessa dilemman ligger kulturkrockarnas, och mångfaldens, största dilemman och svårigheter.

Ett användbart stöd för att göra mötet av perspektiv så konstruktivt som möjligt och för att föra samhället framåt är alla de konventioner om mänskliga rättigheter som tagits fram av bland annat Förenta Nationerna. Även sunt förnuft och vanlig medkänsla kan hjälpa till. Själv gillar jag dessutom "Konstapel Bastians lag" (med ursprung i en norsk barnbok) som lyder "Man skall inte plåga andra, man skall alltid bjuda till, men för övrigt får man göra som man vill!"

Det finns naturligtvis även gott om andra argument för en öppen invandringspolitik, både ekonomiska (Sverige och Europa har en minskade befolkning och behöver arbetskraften) och moraliska (vi har en skyldighet att ta emot människor som flyr ifrån förtryck och misär). Jag tror dock att insikten om varför "mångfald är bättre än enfald" är grundläggande för att öka förståelsen för invandringens fördelar för samhället. Ett möte av kulturer i en miljö där tolerans och öppenhet är ledord, men där man varken är rädd för att ifrågasätta sina egna eller andras sedvänjor och perspektiv skapar utveckling och ökade insikter. Om man dessutom kombinerar detta med en villighet att tydligt ta ställning i etiska frågor och en aktiv strävan efter ett bättre samhälle, så öppnas verkligen möjligheterna för att dra nytta av invandring och mångfald upp till fullo!

Martin Marmgren (17 artiklar)
http://martinfunderar.blogspot.com

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/28601

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Martin, du har staplat hundratals ord i din essä över mångfaldens fördelar, men ingenstans finns någon som helst referens till en undersökning som bevisar din tes. Det du skriver är en samling floskler. Är du verkligen polis, och inte politiker?

Du skriver "... kulturell mångfald berikar ett samhälle.". Hur? På vilket sätt berikas ett samhälle av mångfald?

Vad är det för "ekonomiska" argument som talar för invandringen?
Detta är en myt som man hoppas folk snart slutar att upprepa. I oktober 2009 presenterade Jan Ekberg (professor i nationalekonomi vid Centrum för arbetsmarknadspolitisk forskning) sin rapport om Invandringens effekter på den offentliga sektorn och sammanfattar:

-Det finns inga starka offentligt finansiella argument för invandring. Argument finns för invandring av specialister och det finns skyddsargument för flyktinginvandring. Men effekterna av invandring som ett medel för att underlätta för välfärdssystemet att försörja en åldrande befolkning är små.

Borgkommissionen har nyligen presenterat sin rapport om framtidens välfärd. Söker man efter ”invandring” i den rapporten förekommer ordet EN enda gång, nämligen i denna mening:

"Önskan om ökad arbetskraftsinvandring som lösning på problemet har visat sig vara just önsketänkande."

Så att vi behöver invandring för att rädda välfärden är rent ut sagt struntprat och ren desinformation.

Du skriver vidare: ".... tankesätt och föreställningar som numera är grundmurade i den svenska kulturen kan ifrågasättas om de utsätts för nya perspektiv utifrån."

Tja, kanske kan lite tankar från bl a Danmark kan skaka om och ändra den korkade tanken hos vissa svenskar att invandring av 100.000 personer om året är till gagn för landet.

Permalänk | Anmäl #1 Arild Carlsson, 2010-09-29, 06:58

Arild Carlsson, det är bara när man går hela dagarna och nynnar på "Hurra, vad jag är glad att jag är svensk", och/eller har gått på Socialdemokraternas klyschor om att Sverige är världsbäst på ALLA välfärdsområden, den förda ekonomiska politiken, jämlikhet, människorättsfrågor, rättsstat, m.m., m.m., som man kan komma på en så befängd idé att INGEN annan kultur kan bidra med något positivt till de svenska samhället.

Skulle du verkligen företräda en så inskränkt och enfaldig ståndpunkt så skulle din omdömesförmåga ifrågasättas starkt och vid fortsatt ihärdigt försvarande av denna ståndpunkt dra ett löjets skimmer över din person.

Det finns, på denna jord, inte någon nation eller etnicitet som är så fullkomlig att den ej kan förbättras av andra nationers eller etniciteters influenser - så även den svenska. Det vore imbecillt att tro annat.

Däremot är det självklart en demokratisk rättighet att vara av en annan åsikt än ledande politiker som förespråkar en invandring på 100.000 personer om året. Det är också en demokratisk rättighet att sätta den i samhället existerande etiska värdegrunden under diskussion. En diskussion som grundar sig i fakta och inte i lösa påståenden om att det svenska samhället och den svenska etniciteten är överlägsen resten av världens samhällen och etniciteter - och har inget att lära av någon.

Men jag kan instämma i kritiken av förd integrationspolitik när kultureliten och t.o.m. en filosofiprofessor vill sanktionera kvinnoförtryck och när vissa politiker låter påskina att de ev. vore villiga att överlämna viss jurisdiktion till religiösa muslimska företrädare. I sådana lägen frångår man helt klart den etiska värdegrunden som det svenska samhället bygger på och driver en populistisk integrationspolitik som måste ifrågasättas.

Det är i mina ögon synd att det svenska samhället är så konformt och att svensk media helt frångått sin roll att ifrågasätta maktens åsikter, att människor i sin hjälplöshet behöver vända sig till ett rätt så inkompetent politiskt parti med något obskyra politiska infallsvinklar och målsättningar.

Permalänk | Anmäl #2 Jörgen Trauner, 2010-09-29, 14:09