Ta bort nämndemännen ur domstolarna

Docent Mårten har missat grundläggande demokratiska principer om han menar vad han skriver.

Själv har jag kommit till insikten att vi har ett genialiskt rättsystem här i Sverige. Om det endast fanns juridiskt skolade domare skulle vi få ett nytt skrå i samhället som stod över de övriga medborgarna. Och det hade vi på medeltiden.

När jag för en tid sedan såg en dokumentärserie från USA om den kvinnliga domaren Judith Sheindlin, blev jag vettskrämd. Jag skulle aldrig vilja möta den domaren i någon domstol. Jag skulle känna mig orolig från första stund.
Bristen i det amerikanska systemet består i att det oftast bara är en enda person som tar beslutet, och den personen kan ha haft en ”dålig dag”, eller ha något personligt emot en viss omständighet som påverkar utfallet.

I de fall där en jury ingår, så känns det heller inte övertygande, eftersom det kan bli en oengagerad jury som själva fattar det avgörande beslutet. En jury, som är utan domstolserfarenhet och som med tvång blivit kommenderad att utföra jobbet kan inte vara ett bättre alternativ än de svenska frivilliga nämndemännen som har årtal av erfarenhet från systemet. Jag gissar, att det finns ett betydande värde i detta jämfört med den jury som finns i det amerikanska systemet som då fullständigt saknar våra nämndemäns kunskaper och erfarenheter

Svenska nämndemän tar idag ledigt från sina arbeten och ställer ibland upp på kvällstid för att ideologiskt hjälpa till att bygga ett bättre samhälle. Kan man få bättre personer som representanter för ett samhälle i en domstol?

Domaren är också påläst av fallen som ska behandlas innan förhandlingen börjar, men det är inte nämndemännen. Fördelen med det, är att ett antal personer kommer till rättsalen utan att vara påverkade av fallets historik. Detta medför att det skapas en debatt mellan juristen och nämndemännen bakom de stängda dörrarna efter det förhandlingen avslutats. Precis detta är en av de förutsättningar som krävs för att det ska bli en rättvis rättegång. Och alla har rätt till en rättvis rättegång, även skyldiga.

Det blir heller inte bättre av att det skulle vara två juridiskt skolade jurister som dömer i mål. Det räcker nämligen med en jurist eftersom svaret ska bli likadant ifall det hade varit två jurister. På samma sätt räcker det med en brokonstruktör för att räkna hållfastheten. Två konstruktörer ska nämligen få fram samma resultat.

Nämndemännens uppgift är också att säga "Vi förstår inte", vilket tvingar den juridiske domaren att skriva domstolsprotokoll som folket förstår. Domstolarna måste nämligen bli så pass begripliga så att folk förstår vad som skrivs. En skicklig domare klarar av att beskriva de juridiska ramar och regler som nämndemännen skall fatta sina beslut. Nämndemännens närvaro tvingar alltså domaren att anstränga sig att både förklara sin juridiska syn och dessutom att göra den begriplig.

Det är önskvärt om nämndemännen kan spegla allmänhetens uppfattning och dessutom vara fria från fläckar, enligt Mårten. Låt mig därför påminna om att det finns många lik även inom juristkåren. Till och med ända upp i högsta domstolen, om du drar dig till minnes.

De flesta mål där nämndemän deltar handlar om ”tillförlitlighet”, dvs. om trovärdighet, och någon kurs som behandlar ”Lögner och trovärdighet” ingår normalt inte i juristens utbildning. Juristen kan därför inte anses ha en bättre förutsättning än nämndemännen även på den punkten.

Men här kan man lära sig om ”Lögnen och dess förklaringar”:
http://www.yakida.se/psykopat.html

Frågan är vad som är värst; en lärare i juridik som svamlar, än nämndemän som försöker göra så bra de kan.

Man ska nog tänka till ordentligt innan rättssystemet helt överlåts till juristerna. Att det finns problem med nämndemän betyder inte att de ska bort. De utgör i många sammanhang "det sunda förnuftets sista utpost".

Nu testas demokratin här i landet. Några vill gå in i en sorts halvdiktatur där man får hysa vilken åsikt man vill och uttrycka den bara den är officiellt godkänd.

Några vill faktiskt bevara demokratin som något mer än en formsak vart fjärde år. Det ser inte bra ut.

Docenten i juridik, Mårten Schultz förslag är mångdubbelt mer genomtänkt än vad doktorn i straffrätt, Eva Stenborre hade att komma med!

Om vi ska ändra det nuvarande systemet så måste det utgå från en given premiss att vi inte får en ideologiskt selektiv policy som strider mot allt vad den demokratiska ordningen står för ty det skulle resultera i ren godtycklighet.

Jag kan tänka mig att nämndemännen kan avskaffas helt men jag ser också samma risker som debattören (#2) John Yakida påtalar. Risken är även just att domarna börjar skriva allt för invecklad ”juridiska” och råkar ut för en verbal form av fackidiotism som kan minska den stora allmänhetens förtroende för våra domstolar.

Det tycks vara en regel att ett alltför ambitiöst tänkande resulterar i allt för bisarra och allt för oförutsägbara biverkningar som ingen ens hade kunnat tänka sig i det praktiska arbetet på grund av den ökande komplexiteten i överväganden och i systemet.

All ökad teoretisk och intellektuell komplexitet i rättsystemet såsom i samhället övrigt minskar överskådligheten och det är en helt konkret fara i sig.

Nämndemännen är en form av garant för att den allmänna rättsuppfattningen är en verklig och betydande referens vid rättskipningen när alla nödvändiga juridiska aspekter har tagits hänsyn till av respektive sakkunniga (advokater, åklagare, domare) som ramverk för domen. För oss vanliga medborgare inger det trygghet.

Mårten Schultz' artikel skall väl ses som en partsinlaga från juristfacket. Släng ut lekmännen ur domstolarna och anställ medlemmar i JUSEK, är budskapet. Han anser att Sverigedemokraternas intåg i nämndemannakretsen har exemplifierar vad han anser vara en närmast bottenlös inkompetens hos vanliga medborgare.

Artikeln visar på en ny elitistisk strömning bland yngre jurister som misstror kompetensen hos s.k. vanligt folk, särskilt äldre.

Konsekvensen av Mårten Schultz utrensningar, blir att juristerna blir ensamma med den tilltalade i rättssalen. Den statligee åklagaren, den statligt avlönade advokaten och den av staten utsedda domaren dömer utan närmare insyn, i vissa fall bakom stängda dörrar.

Det Mårten Schultz glömmer är att nämndemännen tillför de "checks and balances" som all maktutövning behöver. Risken är att domstolarna dömer över huvudet på den allmänna rättsuppfattningen, vilket på sikt undergräver förtroendet för domstolarna och rättsväsendet.

Det stora felet med nämndemännen är i stället att de utses av de politiska partierna. Man borde finna andra former för hur nämndemän utses.

Avslutningsvis kan jag inte låta bli att påpeka att Mårten Schultz är docent och doktor i civilrätt, inte straffrätt, samt han såvitt känt inte är tingsmeriterad och därmed har egen erfarenhet av handläggning i domstolar.

@Gunnar Wiktorsson:

Dr Schultz har suttit ting. I Sunne om jag inte missminner mig.

Visst är det politiska inflytandet dumt. Många länder använder därför någon form av pliktsystem. Det brukar vara ett lotteri med den lokala befolkningen som bas och sedan sorteras många bort på olika sätt. Ibland kan parterna plocka bort lekmannadomare som de saknar förtroende för, vilket kan minska jävsliknade förhållanden men också komplicerar. För att inte försvåra för mycket för lekmännen har de ofta bara inflytande i skuldfrågan och inte påföjden. Förslaget från Schultz innebär att ett toppstyrt system ersätts med ett annat toppstyrt system, som förmodligen är världsunikt.

Problemet är att domarna är politiskt tillsatta och drillade i domarbanan och byråkratin och i praktiken har ett långt större inflytande än lekmännen. Kombinationen med de politiskt tillsatta nämndemännen är förödande för rättssäkerheten. Rättsväsendet är maktens förlängda arm och resultatet är många oskyldigt dömda, att brott inte klaras ut, svårigheter att få rätt mot en myndighet och närmast omöjligt att få ett skadestånd därifrån, långa handläggningstider i domstolar med mera.

Den enda lösningen är att lägga ner domarbanan och vända på allt så domarna får bra betalt och kan sitta kvar så länge de vill. En speciell städning behövs i Högsta domstolen med stropparna som sitter där. In med advokater, åklagare och företagsjurister och sedan kan juridiken mosa byråkratin utan Europadomstolen.

Min lärare (kommer inte ihåg om det var i straff- eller processrätt) förklarade följande för klassen.

Det historiska skälet till nämndemannainstitutet är inte att nämndemännen ska representera det allmänna rättsmedvetandet (i motsats till skriven lag) utan att berätta för folket vad som hände inne i rättegångssalen. När nämndemannainstitutet uppstod så hade nämligen inte allmänheten tillgång till rättssalen och domarna (domskälen) var inte offentliga. Eftersom allmänhetens insyn numera är i det närmaste total så saknas numera det ursprungliga skälet till att ha nämndemän.

(Jag har inte kontrollerat riktigheten i detta utan återger enbart vad min lärare sa.)

De flesta nämndemän försöker sköta sitt uppdrag bra.

Det finns redan en mängd nämndemän som tycker och röstar med hjärtat och inte försöker förstå och tillämpa de regler och lagar som de är satta att döma efter. I samband med att migrationsdomstolsreformen infördes (1 mars 2006) tillkom måååånga nämndemän (flera som inte varit politiskt aktiva innan och endast hade en agenda - låta så många som möjligt få stanna). Vore intressant och se hur många nämndemannadomar (där nämndemännen går emot juristdomaren) som meddelats av migrationsdomstolarna jämfört med övriga förvaltningsrätten... Jag vet inte hur rättssäkert det är om nämndemannen vill att en person ska få stanna eftersom han ser snäll ut eller för att man vet att lagen inte säger så men man TYCKER så *innerligt* eller för att nämndemannen hört av grannen att det är oroligt i Sudan varför det också borde vara oroligt i klagandens Tunisien eftersom det faktiskt är samma kontinent..

Denna diskussion borde förts för fyra år sedan... men, men...

Artikelförfattaren skriver att "om två nämndemän i tingsrätten röstar för A och en nämndeman och juristdomaren röstar på B vinner B."

Det är inte säkert. Det som gäller i en sådan situation är att den uppfattning som är bäst för den åtalade vinner. Juristdomaren har inte utslagsröst vid ställningen 2-2.

Jag har med tiden fått mindre förtroende för vårt rättsväsen, och särskilt den grupp människor som kallas juristkåren.

Jodå, det finns god vilja och för det mesta så tror jag att domare och andra jurister gör sitt bästa. Men när det blir personligt så finns inget hinder för korruption annat än en lös förhoppning att juristen i fråga inte ska missbruka sin position.

Två ting lärde vi oss när thepiratebay-rättegången pågick.
1 - En domare är inte jävig om han själv säger att han inte är det, oavsett om han själv jobbat för åklagarsidan eller inte. Allt som krävs för att en domare med eget intresse i frågan ska få fatta beslut är att han inte själv tackar nej till jobbet.
2 - Juristkåren sluter mangrant upp bakom sin kollega och det finns ingen som helst yttre kontroll.

Tankesättet påminner om hur det var med läkare innan man upptäckte bakterierna. Att en hedervärd professor skulle tvingas tvätta händerna mellan patienterna var då helt främmande och en grov förolämpning. Som om en vetenskapsman skulle kunna ha smutsiga händer! Idag vet vi bättre.

Idag är det samma sak med domare. Att en hedervärd domare ska hållas under kontroll så han inte missbrukar sin makt är helt främmande och en grov förolämpning. En domare är per definition hederlig och får inte granskas för då kränker det domarens suveränitet. Det tankesättet finns kvar än idag.

Juristkåren har inget eget intresse av att deras verksamhet granskas eller att deras makt inskränks. Om vi lämnar frågan till dem så kommer inget någonsin att förbättras, snarare tvärtom.

Därför behövs fler icke-jurister inom rättsväsendet. Jag är också skeptisk till nämndemän men det beror framförallt på att de är politiskt tillsatta, inte på att de saknar juristutbildningen. Men vad som helst som bidrar till att begränsa juristkårens makt är av godo.

Merit Wager har en bra kolumn på ledarsidan av SvD idag. Kan rekommenderas.