Regeringen är beroende av att Sahlins socialdemokrati agerar konstruktivt

Kommer Sverige att kunna regeras med en minoritetsregering och ett högerpopulistiskt parti som kan lägga utslagsröst i en del frågor?

Jag var statssekreterare i finansdepartementet (under Anne Wibble) när regeringen Bildt i någon bemärkelse var beroende av Ny demokrati. Det är intressant att se hur läget idag både liknar och skiljer sig från 1991-94. På åtminstone tre punkter kommer det att vara lättare att regerande landet nu än då.

Viktigast är den nya budgetlagen från 1997. Den innebär bl a att riksdagen tar beslut om hela statsbudgeten på en gång. Medan i början på 1990-talet budgetbesluten var 100-tals och möjligheten för riksdagen att peta i detaljer var omfattande krävs nu att oppositionen enas om ett fullständigt alternativ för att regeringens budget ska fällas. Det skulle innebära att Sverigedemokraterna och de rödgröna sätter sig ner i detaljerade budgetförhandlingar. Det kommer naturligtvis inte att ske. Anders Borg kan vara säker på att få igenom sin budget - och vi kommer säkert att se att många frågor packas in i budgetpropositionen.

En annan väsentlig skillnad handlar om Sveriges ekonomi. När vi kom in i kanslihuset 1991 kom vi till ett konkursbo. Statsskuld, inflation, arbetslöshet och räntor skenade. Valuta strömmade ur landet. Sverige hade bankkris och värst ute var Nordbanken, statens egen bank. Nu är läget helt annorlunda och Sverige har Europas stabilaste ekonomi. Det kan snabbt förändras - men utgångspunkten är långt bättre för minoritetsregerande.

Den tredje viktiga skillnaden är att vi nu har en regeringsvan fyrpartiregering. Bildt-regeringen tillträdde efter ett decennium av socialdemokratiska regeringar och bestod av partier som inte var lika samordnade som de i Reinfeldt-regeringen. Riksdagsledamöterna i utskotten kommer inte nu att på samma sätt att frestas driva partifrågor på regeringens bekostnad.

Andra inslag i dagens politik kan göra det svårare att regera i minoritet. Främst gäller det skillnaden mellan Ny demokrati och Sverigedemokraterna.

Ny demokrati föll under valperioden samman. I riksdagsgruppen fanns ett antal virrpannor och suputer som sporadiskt var närvarande i riksdagen och intog udda ståndpunkter. Det kan nog förutsättas att Sverigedemokraternas riksdagsgrupp är mer hårdfjällade.

Vi ett tillfälle släppte vi in Ian Wachtmeister i finansdepartementet. Vi lät departementets tjänstemän granska Ny demokratis motioner och för Ian Wachtmeister redovisa de ekonomiska effekterna. Det var inte tal om någon förhandling, utan en ren redovisning. Det tillfredställde Ian Wachtmeisters fåfänga och gjorde honom mer medgörlig i riksdagsutskotten. Motsvarande möjlighet finns inte nu.

Ny demokrati var i allt väsentligt ett borgerligt parti - plus främlingsfientlighet. I flyktingfrågorna hade de noll inflytande eftersom hela riksdagen intog en annan ståndpunkt. I övriga frågor gick de nästan alltid med regeringen. Ny demokrati ville ha större skattesänkningar och mer gynnande av företag än regeringen. Bert Karlsson ville ta bort momsen på nöjesfält och sommarland, men det var ju inga frågor där de kunde få stöd av socialdemokraterna och vänsterpartiet.

Sverigedemokraterna står inte på samma sätt ute på högerflanken. De är främlingsfientliga och islamofobiska - områden där de naturligtvis förlorar varje riksdagsvotering. I vissa utrikespolitiska frågor (Afghanistan) och ekonomiska frågor (försäljning av statliga företag, beskattningen av pensionärer, bidragssystem) står de nära den rödgröna oppositionen. Här kommer de att - om det vill sig illa - stödja de rödgrönas förslag som därmed går igenom.

Den viktigaste skillnaden handlar dock om oppositionen. Ingvar Carlssons socialdemokrati ställde upp på tre centrala krisuppgörelser 1992 - om budgeten, om strukturella reformer och om det finansiella systemet. Det var naturligtvis internt påfrestande för den socialdemokratiska partiledningen att "hjälpa" den borgerliga regeringen. Men socialdemokraterna hjälpte Sverige att få en mer långsiktig och trovärdig ekonomisk politik. Mona Sahlin spelade en mycket konstruktiv roll i krisförhandlingarna.

Ett grund för att Ingvar Carlsson kunde agera så ansvarsfullt var att det socialdemokratiska partiet var enat och dessutom övertygat om att det skulle återvända till Rosenbad 1994 - vilket ju också skedde.

Den centrala frågan för om Sverige ska kunna regeras på ett bra sätt fram till 2014 handlar om ifall den sargade socialdemokratin ska klara att agera konstruktivt i sakfrågor - inte bara för att hålla Sverigedemokraterna utanför besluten - utan för att de vill påverka Sverige i en för dem positiv riktning. Samma sak gäller naturligtvis för Miljöpartiet.

Frågan kommer att ställas på sin spets om världsekonomin kommer in i en ny kris under mandatperioden - men också i hundratals utskottsbeslut.

Fick Ny demokrati något inflytande på Bildt-regeringens politik? Knappast i de enskilda sakfrågorna. Men Ian Wachtmeister fanns stundvis med som en skugga på regeringssammanträdena. Regeringar undviker att lägga beslut som man tror kommer att falla i riksdagen. Här är risken större nu än 1991-94. Jag kan tänka mig att reformer inom socialförsäkringarna eller att staten slutar vara ägare till banker och andra företag som skulle må bäst av att helt vara privatägda inte blir av, eftersom Sverigedemokraterna kan tänkas fälla förslagen tillsammans med de rödgröna.

Visst kommer Alliansregeringen att kunna styra Sverige också i detta läge. Jag har svårt att tro att många kommer att uppleva en skillnad från 2006 års regering. Men risken är att den avstår från förslag som skulle bidra till den nödvändiga förnyelsen av Sverige.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/28528

7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Mycket skiljer Ny Demokrati från SverigeDemokraterna. I 20 års tid har SD arbetat målmedvetet för att tas sig till Riksdagen. Så var det inte med Ny Demokrati. De tog Nya Välfärdens program rakt av i brist på egen politik. De samlade på troll och sedan gick det som det gick - helt rättvist! SD har noga vägt allt och tittat på andra länder där främlingsfientliga partier nått stor framgång. Ian Wachtmeister har sagt att de är välorganiserade och följer partiledaren i vått och torrt.
Socialdemokratin och framförallt Lars Ohly kommer många gånger överrumplas och få SD med sig i vissa viktiga omröstningar. Vare sig de vill eller ej. Resultatet blir en försiktigare politik och mer återhållsam regeringspolitik.
Värre kommer det nog vara ute i landet. Alliansen kommer att frestas att tro - SD kommer rösta på vår budget. För att sedan SD nästa gång röstar på en rödgrön budget som en Allians får administrera och styra från. Det leder till uppbrutna block för att förhindra vågmästarrollen. Det som SD allra mest vill verka utifrån.
I fråga efter fråga kommer invandringen och stöd till invandrargrupper för att integrera dessa - stoppas. Det gäller att alla politiker förstår detta och noga studerar Danmark.

Permalänk | Anmäl #2 Jan Rejdnell, 2010-09-24, 15:37

SD är inga Nd, Nd kom in på att SVT och media pumpade upp dem så infernaliskt, något sådant som Nd hade man aldrig tidigare sett i Sverige. Ett "parti" som bestod av endast två personer, en "gemytlig" folklig kändis och en "adelsstolle" till halvkändis. När de mot förmodan, förmodligen också deras egen, kom så långt att det blev allvar snodde man ihop ett gäng osannolika knäppgökar för att fylla platserna. Sen när SVT insett sitt misstag inför nästa val bedrev man en av de mer vidriga odemokratiska kampanjer som skådats mot Nd, speciellt då Bert då han var det svagare kortet när det gällde att dribbla bort TV reportrar.

SD är ljusår från Nd, Sd bedriver seriös och långsiktig föreningsarbete, gräsrotsarbete enligt klassisk modell. Man har under lång tid arbetat långsiktigt, disciplinerat och målmedvetet. SD har kommit in i riksdagen av egen kraft. Det finns uppenbarligen många mindre begåvade ute i kommunerna som inte har samma vett att uppträda disciplinerat som SD ledningen har, för att inte tala om fansen på nätets kommentarsspalter. Om man tror att de senare är vad man kan förvänta sig av SD i riksdagen begår man nog ett misstag. SD kommer nog att försöka bevaka den position man uppnått och försöka undvika att "ställa till det". Man har nu pengar och position att nå ut till folk som man för inte så länge sen bara kunde drömma om.

Carlsson var en stolle som ställde upp på en fullständigt vanvettig procyklisk ekonomisk politik som kostade oss medborgare långt mer än den underliggande krisen hade behövt göra.

Permalänk | Anmäl #4 Klerken, 2010-09-24, 22:35

Alliansregimen innehåller nu två partier som blev ordentligt sargade i sitt Allianssamarbete, C och Kd som om det fortsätter så på allvar kan få lämna riksdagen nästa gång. C förlorade 11% röster sen 2006, Kd 9%. Om man räknar med att de skulle ha följt med ökningen av valmanskåren är förlusten större.

Dessa måste nu försöka profilera sig under kommande mandatperiod och absolut inte ge intrycket av att vara nickedockor åt Reinfeldt/Borg. Två jokrar i leken under nästa Alliansregim. De ska nu också förmodligen få mindre plats i regeringen relaterat till deras tillbakagång.

Permalänk | Anmäl #5 Klerken, 2010-09-24, 22:45

Vad är Du rädd för Olle W. Uppmaning att soc dem skall vara konstruktiv. Vad är det för uppmaning. Soc dem skall föra sin politik och rösta därefter. De skall inte behöva "hjälpa" regeringen. De röstar med sin övertygelse. Vad tror Du egentligen SD skulle kunna åstadkomma? Det rent något löjeväckande med dessa uppmaningar till de rödgröna. Ingen av de rödgröna vill ju fälla regeringen p g a " befarad SD noja". Ärligt talat förstår jag ingenting.

Permalänk | Anmäl #6 H Civic, 2010-09-24, 22:58

SD förefaller vara ett populistiskt enfrågeparti som tagit sig till riksdagen med ett tiotal frågor jämnt spridda mellan höger och vänster varav tre benämns som kärnfrågor. Alla dessa frågor utom en är enbart förhandlingsvirke för att kunna påverka den enda frågan som är viktig för dem -Invandringspolitiken. Detta blev tydlig redan under valnatten i de uttalanden som herrar Åkesson och Söder lämnade. Strategin för att ta sig in i riksdagen var både enkel och genial. Nu får vi se hur strategin i riksdagen utvecklar sig. Situationen påminner om när man får slagvatten i båten, det kan vara nog så svårt att få ut allt, men det är sällan mycket, ligger alltid lägst i båten och är grumligt svart och luktar illa.

Permalänk | Anmäl #7 Pellefant, 2010-09-24, 23:00

"Den centrala frågan för om Sverige ska kunna regeras på ett bra sätt fram till 2014 handlar om ifall den sargade socialdemokratin ska klara att agera konstruktivt i sakfrågor - inte bara för att hålla Sverigedemokraterna utanför besluten - utan för att de vill påverka Sverige i en för dem positiv riktning. Samma sak gäller naturligtvis för Miljöpartiet."

För närvarande finns en riksdagsmajoritet för höjda ersättningsnivåer i arbetslöshetsförsäkringen genom att både SD och de rödgröna förespråkar sådant.

Alla fortsatta arbetsmarknadspolitiska reformer är alltså uteslutna.

Eller inte.

Frågan är om S och eller MP har för avsikt att fortsätta påstå att nödvändig strukturomvandling - bort från dagens oljeberoende - är helt frikopplad från nivåerna i de så kallade "ersättningssystemen" där S betalar sina väljare för rösterna.

Permalänk | Anmäl #8 Tobias Wallin, 2010-09-25, 00:11

Man kan inte vara rasist om man är emot rasism.

Permalänk | Anmäl #9 Snälla, 2010-09-25, 14:51