Vill Maria Wetterstrand föra landets eller partiegoisternas talan?

Jag är mycket förvånad över den avvisande och nästa aggressiva attityd som Maria Wetterstrand visat när Fredrik Reinfeldt räcker ut handen till samarbete. Kanske är hon arg på sig själv för att hon satsade på fel häst(ar) inför valet.  I dagens förvirrade situation borde det vara klokt att tona ner den gruppegoistiska partipolitiken och lyft fram mer av politiska samarbetsformer över blockgränserna. Alliansens ledare visar genom sitt handlande att han förstår detta. Det visar också att han tar ansvar för samtliga medborgare och deras väl och ve i det demokratiska landet Sverige. Detta med tanke på den politiska situation som uppstått genom SD:s intåg och möjliga vågmästareroll i riksdagen.

Wetterstrands negativa attityd till samarbetsinviten tror jag är kontraproduktiv för Miljöpartiet och även för demokratin på sikt. Alltför länge var de flesta politiska partier ett slags kollektiva intressegrupper. Sossarna var arbetarpartiet. Centerpartiet slogs för böndernas intressen och folkpartiet för de intellektuella. Moderaterna var för de välbärgade. Och MP profilerades som ett nischat parti. Allt detta är historia och symboliserar en omodern politik.

Moderaterna tog nya tag inför förra valet och har hittat fram till en politik som tog hänsyn till hela folkets behov.  Det var ett lyckokast, som har betalat sig bra i det här valet.

*

De två politiska huvudblockens attityd till Sverigedemokraterna kan sammanfattas med ett mantra: "Vi vill inte ta i dem med tång". Det tror jag är fel taktik. Det första man borde göra är att analysera varför hundratusentals människor har tilltalats av SD:s budskap. Och inte väja för de obekväma sanningarna som kan komma fram.  I alla partiprogram finns det bra och dåliga saker. Vi vet vad som uppfattas som negativt i SD:s program, men finns det något som är konstruktivt? Som speglar en stor folkopinion och som övriga partier kan ta till sig och göra bättre?

Det finns en intressant parallell i Sveriges politiska historia. Det är Ny Demokrati stigmatisering under dess tid i riksdagen. Allt som detta parti förde fram ansågs av övriga riksdagspartier som uselt och klandervärt. Och media spelade med i ett fult och spel som inte gynnade svensk demokratisk trovärdighet.  Det handlade om ren politisk mobbning. Det visade sig också efter några år att vissa av ND:s synpunkter var vettiga. Ett exempel var förslaget om att omprioritera en del av u-hjälpen till vårt närområde (de baltiska staterna). När idéerna efter flera år sjunkit in och ND åkte ur det politiska finrummet gick det bra för bl.a. socialdemokraterna att sno de goda idéerna och presentera dem som sina egna.

Svensken i gemen är inte rasist eller främlingsfientlig, men många är oroliga och har drabbats hårt av en integrations- invandringspolitik, som varit illa genomtänkt och uselt genomförd.

Nu gäller det för gammelpartierna att visa att de har förmåga att hitta kreativa och konstruktiva lösningar på den politiska situation vi har att leva med de närmaste fyra åren. Annars finns risken att SD får ett betydligt större inflytande efter valet 2014.

trygve bång (23 artiklar)
http://www.trygvebang.se

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/28489

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Trygve, ibland så ställer man sig frågan om någon av dessa 349 människor som skall ta plats i riksdagen verkligen är medveten om varför de skall sitta där?

Dessa 349 personer har valts i demokratiska val för att styra Sverige - inte för att smutskasta varandra eller utesluta varandra, på alla möjliga upptänkliga och oupptänkliga sätt, ur den politiska processen. Det vi ser är en skändning av demokratin.

Med riksdagslönen följer det moraliska ansvaret att regera landet. Oavsett hur mycket man har legat i luven på varandra under valrörelsen eller hur sympatisk eller osympatisk någon medriksdagsman ev. kan vara.

Sitter man där så tar man sitt, av folket överlämnade, ansvar och gör det jobb som förväntas. Eller är det så att man sätter sitt högt uppskruvade ego före den uppgift man tilldelats? Det finns dessutom säkert ett antal ledamöter som tycker det är lika obehagligt att vara tvungen att sitta i samma rum som några kommunister som vill gripa till utomparlamentariska handlingar när folkets val inte föll dem i smaken.

Allt det där kan vara förståeligt men är helt och hållet oacceptabelt och irrelevant. De förväntas att åtminstone föreställa vuxna ansvarsfulla individer. Sandlådemanér fanns det tillräckligt utav innan valet, nu väntar ett ansvarsfullt seriöst arbete till Sveriges bästa. Även om vi har upplevt tidigare att vissa ministrar och riksdagsledamöter inte riktigt har klart för sig vad ansvar är så är det i alla fall det vi förväntar oss av dem.

Permalänk | Anmäl #1 Jörgen Trauner, 2010-09-23, 14:33

Jörgen, en utmärkt sammanfattning som borde läsas av varje politiker.

Permalänk | Anmäl #2 trygve bång, 2010-09-23, 15:32