Reinfeldts och Åkessons ledarskap viktigast för Sverige

Utgången av höstens riksdagsval borde ha lett till eftertanke, men i stället har vi fått se en serie överreaktioner, ogenomtänkta uttalanden och onödiga motsättningar. Politiskt ansvarstagande tycks ha ersatts av konsulters smartness.

Valet var egentligen ett val av statsminister. Aktörerna var partiledare som i valtider ÄR partierna. Nu har de gjort sitt. Nu ställer väljarna nya frågor och krav. Jag tror t.ex. att många medborgare undrar vart det sunda förnuftet och sinnet för Fair Play tagit vägen.
Om detta har jag en del att säga. Eftersom jag är angelägen om att ni som läser och tänker, förstår vad jag höll på med förr och vad jag håller på med nu, vill jag börja i en annan ända.

Jag var i högsta grad med när det begav sig år 1991 och Ny Demokrati skakade etablissemanget. I boken Rebellerna går det att läsa mer om den tiden. Nu vill jag begränsa mig till att med emfas påstå att vi var en tillgång och inte ett problem under 1992 års finanskris, som var värre än den vi nyligen upplevt. Jag tog kontakter över partigränser, lyssnade på kunniga rådgivare och la ner stor möda på att finna lösningar. (Varför envisas man då om att ge en annan bild? Gissa!). Alltnog, min erfarenhet från den tiden kan vara värdefull i dagsläget och jag är glad så länge som Jimmie Åkesson lyssnar på mig. Det handlar inte om några mandat hit eller dit. Det handlar om Sverige.

Kristdemokraterna må säga vad de vill, men endast Alf Svensson kunde formulera budskapet och själv föregå med gott exempel. Han var och är större än sitt parti. Jag återkommer till det. Av lojalitet till Alf Svensson röstade jag på KD i riksdagsvalet.

Idag hade vi behövt Alfs omdöme, lugn och statsmannaskap, men för några år sedan manövrerades han ut ur det parti han byggt. För att släppa fram de unga, får man förmoda. I så fall ett beklämmande svenskt sätt att döma personer efter ålder i stället för kapacitet.

Förra våren lyckades jag tillsammans med några andra övertala Alf att ställa upp i EU-valet. När han väl bestämt sig gick det undan. Han kryssades med stort stöd in i EU-parlamentet, där han idag lägger ned ett energiskt arbete. Även om han är ett stort namn i Europa och känner de flesta av dem man ska känna, skulle han idag behövas ännu mer i Sverige där politikerna har så svårt att tolka utgången av ett val.
Men vänta, det finns ju erfarna och omdömesgilla politiker i alla läger!? Om det är sant är det hög tid för dem att träda fram.

Sverigedemokraterna, SD, var det parti som gick fram mest i valet år 2010 och som troligen har störst potential att fortsätta sin uppgång. Jag anade för länge sedan att SD skulle lyckas och trodde själv att de skulle få minst 8 %. Därför uppskattade jag att Jimmie Åkesson och jag fick kontakt. Han har verkligen inte gjort mig besviken. Han är ju så här långt den som uppträtt med störst värdighet och respekt för de demokratiska spelreglerna. Otidigheter och påhopp lyckas han besvara med upphöjt lugn. Fortsätt så Jimmie! Du är nämligen större än Ditt parti och Ditt ledarskap blir avgörande för hur vi ska lyckas behandla några stora och känsliga frågor i det svenska samhället.

Det var kritiken mot invandringspolitiken som tog SD in i Riksdagen. Även många som inte röstade på SD tycker nog att det var bra. Nu kan det som sopats under mattan i tjugo år äntligen tas upp på bordet. Det har blivit dags för en stor parlamentarisk utredning av invandring och integration! Det är dags att desarmera den fråga som mer än någon annan oroar det svenska folket och vem kan vara motståndare till att skapa klarhet och diskutera verkliga problem? Jimmie Åkessons roll blir att med ökande realism och respekt analysera och påverka det faktiska läget - även bland dem som kallas främlingsfientliga. Den gamla beprövade arbetskraftsinvandring som vi hade fram till 1980 var det väl inget fel på! Det var ju när den förbjöds (med LO som pådrivande kraft) som problemen kom, ghetton uppstod, främlingskapet och arbetslösheten bland de invandrade växte. Att stoppa all invandring vore ödesdigert. Kasta inte ut barnet med badvattnet! Och tala varmt för alla de arbetsamma och skötsamma invandrare som spelar stor roll för vårt lands framsteg. När jag var i Jimmies ålder hade vi mängder av finnar, jugoslaver och italienare som hjälpte svensk industri att komma igång efter kriget. Och ingen tyckte illa vara!

Vi har en statsminister som heter Fredrik Reinfeldt. En begåvad man med stor politisk talang. Fredrik Reinfeldt kom in i Riksdagen år 1991 samtidigt med mig. Han var ambitiös redan då. Han var då lika gammal, läs ung!, som Åkesson är idag. (Och tillsammans är de nu lika gamla som jag!).

Det finns säkert många smarta spelare som, enligt principen "ändamålet helgar medlen", råder Reinfeldt att agera partiegoistiskt och småskuret. Det skulle förvåna mig om han till sist gör det. Som statsminister (inte som partiledare) vet Reinfeldt att läget för Sverige är annorlunda men fortsatt lovande. För att forma framtiden måste han rimligen lyssna även på Jimmie Åkesson. Olyckliga uttalanden om att inte ta i SD med tång kan Åkesson säkert överse med samtidigt som Reinfeldt - när färgen torkat - kommer fram från det hörn där han målat in sig.

Olof Palme ansåg att verkligheten är politikens värsta fiende. Jimmie Åkesson representerar en verklighet som besvärar Reinfeldt. Men smid nu medan järnet är varmt: Det intressantaste politiska mötet vore mellan Fredrik Reinfeldt och Jimmie Åkesson! Vem säger det? En mycket stor del av det svenska folket, gissar jag.
För visst vore det märkligt om en misslyckad invandringspolitik är det enda som de etablerade partierna håller så heligt att det kan bli regeringskris för saken.

Ian Wachtmeister (7 artiklar)
http://ianwachtmeister.wordpress.com

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/28487

4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Helt rätt Ian,

När verkligheten hinner ifatt måste Fredrik Reinfeldt och dom andra förhålla sig till SD som till övriga riksdagspartier.
Bruset kommer att lägga sig, var så säker.
Nästan komiskt att se att vad som skett i dagarna är en upprepning av vad som hände 2006.
Lika lite nu som då kan inte vänstern och deras sentida vuvuzelor i media acceptera valresultatet.
Drevet som pågår riktar sig mot Jimmy Åkesson och 5.7% av väljarkåren, då var det mot licensskolkande stadsråd med svartbetalda barnflickor. Nu har man dessutom ytterligare ett tillhygge nämligen rasiststämpeln, som när den används tillräckligt flitigt förmår att förvrida synen på annars sansade och kloka människor.
Detta kan inte hålla i sig; jag tror att tillnyktringstiden är max ett par månader, vad tror Du?

Permalänk | Anmäl #2 lorentz brydolf, 2010-09-23, 14:55

Som vanligt Ian, träffsäkert, välformulerat och helt rätt.

Permalänk | Anmäl #4 Erik S Lund, 2010-09-23, 17:33

Upptakten till men även själva valrörelsen samt delar av eftervalsdebatten har tyvärr efterlämnat en bismak av att det förhåller sig litet si och så med den demokratiska renlärigheten och kunskapen bland en del företrädare för de etablerade partierna.

De av riksdagens partier som överväger att förvägra SD utskottsplatser kan lämpligen begrunda bl a följande:

• Det var ingen tillfällighet att man en gång satte gränsen till 4% av i riket (eller 12 % i enskild valkrets) avgivna, giltiga röster för att komma in i riksdagen. Det ansågs motsvara en så pass stor folkopinion att den rimligen borde få säte och stämma i rikets lagstiftande församling.

• Har en sådan opinion väl vunnit insteg i parlamentet bör den givetvis också ges rimliga villkor att medverka i lagstiftningsarbetet genom representation i utskotten där ärendena som ska upp till debatt och beslut i kammaren bereds.

• Om man utestänger ett parti från förslags- och rösträtt i utskotten riskerar man att få en mer oviss, utdragen och besvärlig process i kammaren.

• Det noteras att SD har erhållit ett större procentuellt röststöd(5,7%) till riksdagen än vad KD(5,6%) och V(5,6%) fått.

• Det får, närmast av demokratiska rättviseskäl, anses stötande om man i ett sådant läge skulle utestänga SD från, men välkomna KD och V, fullt ut att delta i utskottsarbetet.

• Ju mer de etablerade partierna genom demonstrationsåtgärder söker ignorera, nonchalera, marginalisera och stigmatisera SD desto mer riskerar åtgärderna att få en närmast motsatt effekt, d v s att sympatierna ökar för SD och minskar för andra på grunder som har mindre med sakpolitik att göra.

Att fördöma ett parti redan innan man prövat dess ”parlamentariska mognad” och förmåga till ansvarstagande framstår inte som särskilt välbetänkt.

I en öppen och äkta demokrati måste det vara sakargumentens bärkraft, skärpa och hållbarhet som fäller utslaget snarare än allmänt förklenande omdömen om motståndarna.

I Sverige har vi redan en ganska hårt reglerad invandring, ett regelverk bakom vilket står flertalet av riksdagens etablerade partier. Var går regleringsgränsen för när man blir ”rasist och främlingsfientlig”?

Är det så att de partier som redan är etablerade i riksdagen alltid vägleds av ”ädlare” syften och motiv än nykomlingar som försöker tränga sig in i ”stugvärmen” och konkurrera om såväl mandat som därmed skattefinansierade partibidrag?

I det läge som råder efter ett val år det närmast en plikt för alla partier och valda ombud för Sveriges folk i riksdagen att visa demokratisk mognad och ta ett seriöst, parlamentariskt ansvar för folkets uttalade vilja och givna uppdrag i och för landets bästa.

HSJ
F d riksdagsledamot (m)

Permalänk | Anmäl #7 Henrik S Järrel, 2010-09-23, 18:17

Utmärkt skrivet och kommenterat! Det råkar nämligen vara något lätt illaluktande någonstans.

Ian W's Kommentar:
"För att forma framtiden måste han rimligen lyssna även på Jimmie Åkesson. Olyckliga uttalanden om att inte ta i SD med tång kan Åkesson säkert överse med samtidigt som Reinfeldt - när färgen torkat - kommer fram från det hörn där han målat in sig".
Henrik S J's d:o:
"I en öppen och äkta demokrati måste det vara sakargumentens bärkraft, skärpa och hållbarhet som fäller utslaget snarare än allmänt förklenande omdömen om motståndarna".

Kunde, naturligtvis i all blygsamhet, men ändå inte uttryckt det bättre själv. Kan problemet ha att göra med det där om "politikernas värld" och verkligheten, för att inte tala om respekt för demokratin/folket? Ber vänligt, men bestämt, att få tillfoga några utropstecken.
Tack från Alliansvän!

Permalänk | Anmäl #8 Bengt Mona, 2010-09-23, 20:08