Miljöpartist: Maria Wetterstrand och Peter Eriksson, vi kan inte vänta!

Nannan Lundin. Miljöpartiet står långt, långt till vänster och har inget gemensamt med Centerpartiet.

På vilket sätt är Centerpartiet ett grönt parti? Man bliv väl inte grön av att ha en grön logga? Centerpartiet har suttit i den regering som haft lägst miljöambitioner av alla svenska regeringar sedan sist Centerpartiet satt i en.

Centerpartiet kanske bara har haft svårt att hävda sig som ett litet parti, men så värst radikalt grönt kan man inte säga att de är. Det känns viktigare för Centern att alla människor startar företag (ett bra sätt att ta ifrån dem all rätt på arbetsmarknaden) än att man skulle göra sig obekväm i svenskt näringslivs ögon genom att ha en miljöpolitik värd namnet.

Visst, Socialdemokraterna sitter också i en beroendeställning till de som håller näringslivspolitiken något högre än miljön (läs LO), men jag tycker nog att S är ett mycket grönare parti än C (delvis tack vare sammarbetet med MP).

MEN, med detta sagt är det önskvärt att Sverige får en regering som inte är beroende av SD, och det vore bra om alliansregeringen tvingades till föra en något mindre usel miljöpolitik. Så om MP kan få en faktisk påverkan så kanske det vore en bra sak för MP. Som socialdemokrat känner jag dock att det skulle vara svårt att ta upp ett organiserat sammarbete under kommande val om MP följde detta råd. Kanske inte ett problem för högermiljöpartisterna, men en dålig sak för Sverige.

Tanken med bildandet av Miljöpartiet var att verka för de gröna tankarna och inte ta ställning mellan blocken. Vara fri för samarbete med alla för den gröna saken.

Bildandet av den rödgröna alliansen som senare fördjupades genom framläggandet av gemensamt valprogram med s och v innebar avsteg från den ursprungkliga tanken. Så språkrörens reaktion efter valet på Reinfelts förslag var logisk, även om den bröt mot den ursprungliga grundtanken.

I valet emllan att driva de gröna frågorna och blockhänsynen valde man de röda kamraterna.

Men tills dess att valet blir det motsatta finns det skäl att i klarhetens intresse välja ett adekvat namn och rätt färg på partiet: Miljöpartiet de Röda.

Bra skrivet! Det är alltid bättre att vara konstruktiv i politiken. Se min tidigare artikel här på Newsmill:
http://www.newsmill.se/artikel/2009/11/23/haninge-kommun-lat-oss-visa-va...

Var ligger vikten för miljödebatten egentligen? MP verkar vilja satsa miljarder i Sverige för att minska den internationella utsläppsnivån 0,1% eller motsvarande. Alliansen satsade relativt hårt på internationell aktion mot utsläppen, och det borde vara där kampen ligger. MP vill ju även lägga ner den klimatsmarta kärnkraften som skulle få direkta negativa miljöpåverkan p.g.a den kolkraft vi skulle få importera.

Verklighetsförankringen måste inträda i MP innan de gör sitt inträde i riksdagen, tycker jag nog allt.

Sverige har liten påverkan nu. Satsar vi 100 miljarder på att minska utsläppen här 10% så skulle vi istället kunna använt pengarna till att minska utsläppen mångdubbelt fler gången utomlands.

Nannan,

tror du har en jättepoäng. Det är klart man kan diskutera vem som är mest grön, har högst mål eller flest åtgärder, och vilka som är mest effektiva. Men faktum är att om man är mer intresserad av att nå resultat än att vinna skönhetspokalen för mest grön, så är mp och c betydligt större tillsammans än var för sig.

Sen verkar C trivas utmärkt i Alliansen och Mp inte vilja lämna de rödgröna - men det borde inte hindra ett öppet samtal och gemensamt tänkande om gröna frågor och lösningar. Det är mer framkomligt att börja i innehållet än att börja i sällskapsspelet...

Därför är det svårt att milla på den här artikeln. Hade det stått "gröna mitten" hade jag millat superglatt. Men ett grönt "block", nja, det kanske är en tanke i framtiden, men hellre att blockpolitiken blir mindre markant och sakpolitiken mer framträdande.

Vi funderar vidare.

Greger

Ett parti som kämpar för en bättre miljö och som går i förbund med Socialdemokrater och Vänstern är en anamoli. Idag har vi ett slit och släng samhälle där allting hela tiden måste bli billigare att producera. Orsaken är ökande produktionsfaktorkostnader pga 1 ökade löner för direkt arbete 2. ökande skatter. Vi ser resultatet överallt. I vårt kemikaliebaserade jordbruk, i våra ersättningssubstansbaserade livsmedel, i de saker vi konsumerar - i princip allt producerat i lågkostnadsländer utan miljö och arbetsrättslagsstiftning med långa transporter. Det är av yttersta nödvändigheten för vänstern att denna utveckling fortsätter så att löne- och skattenivåer kan bibehållas eller helst förstärkas i takt med produktivitetsökningar eller helst mer. Den enskilt största produktivitetsfaktorn är fossila bränslen, dvs oljan. Det är oljan tillsammans med teknik som har möjliggjort att i princip ALLA i Sverige lever förstklassiga välfärdsliv som man bara kunde drömma om för mindre än två generationer tillbaka i tiden. Detta samtidigt som ingen i princip arbetar (alltså vad t ex min farfar skulle betrakta som ett arbete under en arbetsdag).

Hur miljöpartiet har tänkt sig vända denna utveckling (lovvärt och absolut nödvändigt) utan att samtidigt få tillbaka människor i hårt arbete är ej begripligt. Och ännu mer outgrundligt blir hur de avser att göra detta med Vänstern, Sossar och facket.

Närproducerat, korta transporter, hållbara produkter och mindre användning av fossila bränslen kräver att vi arbetar hårt från morgon till kväll och till väsentligt lägre lön och skatt, precis som det var förr i tiden. Det har aldrig och kommer aldrig bli en vänsteridé. Det kan drivas av ett parti besjälat av miljö och hållbarhet men i så fall inte i den skrud som Miljöpartiet har visat upp sig i de senaste två åren.

Då återstår bara vårt hopp till att alliansen genomför den absolut nödvändiga förändringen ändå, och Miljöpartiet får fortsätta leka Vänster "light" för storstadsväljare.

Det är ett önsketänkande att skapa ett så kallat politiskt block till i svensk politik. Sverige avviker från alla övriga länder i Europa. De partier som hoppar mellan bloick eller för den delen försöker skapa sig ett eget block och söka majoriteter - straffar väljarna. Miljöpartisten Nannan Lundin får ägna sig åt räkning. Procenträkning. Miljöpartiet 33%? Knappast. MP är så begivna på makten att väljarna har förstått vad det lutar åt. Nästa val kan istället miljöpartiet bli litet - mycket litet. För då är det nya språkrör.

Visst kan MP agera ihop med Alliansen men då får de se sig om efter nya väljare. Politiskt självmord.

Det är dags för Miljöpartiet att byta namn till "Det röda miljöpartiet" eller "Vänstermiljöpartiet" för att klargöra att det primära för partiet är orienteringen som ett vänsterparti och att miljön först kommer i andra hand.
Alla som trodde på ett miljöparti som skulle sätta miljöfrågorna främst har blivit svikna. I stället för att bli ett starkt miljöparti med 15 - 20 % av rösterna har man nischat in sig på den del av befolkningen med vänstersympatier som också prioriterar miljöfrågor. Därför kan partiet aldrig nå längre än knappa 10 %.
Ännu ett offer för vänstersekterismen...
Tyvärr har man offrat partiets grundidé, för att istället bli ett vänsterparti bland andra. Och nu när de rödgröna förlorat valet
är vissa språkrör rasande för att man missat makten med en hårsmån.
Om Miljöpartiet fortfarande i första hand är ett miljöparti och inte ett Vänstermiljöparti så har man nu en historisk chans att få något att säga till om. Miljöpartiet kan ta vågmästarrollen från SD och få gehör för många viktiga frågor om man är beredd att samarbeta med Alliansen. Och är det inte resultat som Miljöpartiets väljare vill ha i första hand? Eller är det viktigare att vara rättrogen vänsteraktivist utan möjlighet att påverka under ytterligare 4 år?

Miljöpartiets språkrör talar om vilket mandat man fått från sina väljare, "Vi har inte fått mandat att samarbeta med Alliansen".

Miljöpartiet hävdar ju att de inte har mandat av väljarna att byta block. Det är ju inte sant eftersom MP valde att ingå i en rödgrön Allians. Det finns säkert massor som sympatiserar med Miljöpartiet, men som inte är intresserade av block utan av miljöfrågor. Detta klingar därför väldigt falskt i mina öron och beror nog mer på att framför allt Maria Wetterstrand har valt att närma sig S snarare än att väljarna har önskat detta. P Eriksson hade nog redan varit hos Alliansen om han hade fått styra utvecklingen, men det känns ganska uppenbart att M W gillar Sahlin alltför mycket för att ge vika och ändra sig. Positionerna verkar därför helt fastlåsta, tyvärr.