Varför måste du fejka, Åsa Linderborg?

Mediernas agerande i en valrörelse kan flytta stora väljargrupper från eller till ett parti eller block. Om det råder knappast någon tvekan och på den punkten är alla ense. Men hur går det till? Vilken är den mediala logiken som gör någon till en vinnare och någon annan till förlorare redan innan väljarna sagt sitt? Det är relevanta frågor för eftervalsanalysen.

I årets valrörelse tycks också de flesta vara ense om att de rödgröna i allmänhet och Mona Sahlin i synnerhet fått mer negativ publicitet än sina politiska motståndare. Är det ett tecken på en redaktionellt styrd högertendens, eller finns det andra funktioner bakom skildringen av de politiska alternativen?

Den 13 september publicerar Aftonbladet Kultur en anonym artikel med signaturen "Den Allierade Journalisten" som påstår sig inifrån redaktionsmiljöerna skildra en systematisk högervridning av nyheterna. Kulturchefen Åsa Linderborg försvarar den anonyma publiceringen med att författarna är "journalister som i sin yrkesverksamhet är i beroendeställning till de tidningar man granskat." Kort sagt, vi läsare ska få bilden av att de jobbar på, eller frilansar åt, tidningarna de granskat och skulle få sparken om det kom fram vilka de var.

Men artikeln ger inga besked om hur den systematiska högervridningen går till i praktiken, utan den exemplifierar med artiklar där man tycker skildringen av de rödgröna är dålig och undersökningar som visar att alliansen fått större och mer positivt medieutrymme.

Det finns inget i sammanhanget särskilt kontroversiellt i artikeln. Precis som Åsa Linderborg senare påpekat så visar medieforskaren Kent Asp på samma tendenser i sin analys av medierna och valrörelsen.

Vad som däremot är kontroversiellt är beslutet att publicera denna kulturartikel under pseudonym och därigenom göra gällande att det redaktionella klimatet i Sverige är av sådant slag att man riskerar sin försörjning om man som journalist pekar på samma tendenser som sveriges medieforskare. Är det sant? Är verkligen tidningarnas redaktionsledningar så intoleranta?

Det finns skäl att tvivla på den verklighetsbeskrivningen. När Makthavare.se granskar bloggen bakom artikeln så visar det sig att det går att utläsa att det är pressekreteraren på Latinamerikagrupperna, Pontus Björkman, som ligger bakom bloggen. Han är inte journalist. Och han riskerar inte jobbet som en följd av att skriva denna artikel. Grunden till den anonyma publiceringen är således helt, eller delvis, falsk.

Åsa Linderborg säger i sin blogg att hon inte blivit lurad. Det var Björkman som kontaktade henne och initierade artikeln. Men varför påstod hon att han var del av ett nätverk av journalister i beroendeställning? Varför kunde inte Björkman stå som avsändare för artikeln? Om skälet för att publicera under pseudonym inte stämmer vad är då den egentliga poängen?

Syftet bakom den anonyma publiceringen tycks istället för att skydda enskilda allt mer handla om att skapa en bild av ett intolerant medieklimat där rädda och hunsade journalister inte törs berätta om hur de tvingas till att skriva alliansvänliga artiklar. Men om man blir tvungen att slira på sanningen för att producera en sådan bild vilket värde ska den då tillmätas?

Jag är skribent och socialdemokrat. Därtill är jag pressekreterare. Jag kan utan vidare spisning skriva under på en del av de påpekanden Den Allierade Journalisten gör i sin artikel. Men jag har svårt att acceptera att den intellektuella vänstern fabricerar falska verkligheter istället för att med öppna ögon se på världen. Har det förekommit en ägar- eller redaktionsstyrd högervridning i mediernas val av vinklar så är det självklart nödvändigt att avslöja. Men inte på falska premisser. En vänster som behöver gömma sig bakom sagor och myter kommer alltid vara svag.

Kanske finns det ett nätverk av journalister bakom Den Allierade Journalisten. Kanske gör det inte det utan är en ren PR-produkt. Det låter inte Åsa Linderborg oss egentligen få veta. Kanske finns det nu unga journalister som faktiskt tror på bilden om att den som inte skriver högertendensiöst får sparken. Vad var då egentligen nyttan med artikeln?

Men låt mig komma med ett blygsamt förslag till kulturredaktör Linderborg. Leta upp Lena Mellin på din redaktion. Konfrontera henne med påståendena om Aftonbladets högertendenser som finns på bloggen "Den Allierade Journalisten". Låt henne förklara för läsarna mekanismerna bakom vinkelval och rubriker. Då kanske vi alla faktiskt lär oss något om hur medierna funkade i detta val.

Magnus Ljungkvist (10 artiklar)
http://magnus.ljungkvist.nu

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/28420

6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det du skriver håller jag inte alls med om. Det är istället tvärtom så, att Mona Sahlin gynnades starkt i slutspurten av valet och då i synnerhet av Aftonbladet.
YakiDa gjorde en studie över händelseförloppet och i denna kan man se hur bildeponeringen av Mona ökade successivt där till slut bilder av en glad Mona, och glad opposition, överskuggade några få bilder av en bekymrad Reinfeldt. Förhållandet som kunde räknas fram, om jag minns rätt, var att Mona exponerades ca 3 gånger mer än Reinfeldt och till slut gick Aftonbladet ut med feta rubriker ”Rädda Mona”.
Kan media vara mera opartiska?
Under sökningen kommer inom snar framtid presenteras här:

http://www.yakida.se/positiva.html

En av Socialdemokraternas problem, och även medias problem åskådliggörs istället här:

http://www.yakida.se/socialdemokrat.html

Permalänk | Anmäl #1 John Yakida, 2010-09-21, 12:18

Undrar om söndercensurerade sverigedemokrater vill skriva under på att medierna är "högervridna".

Permalänk | Anmäl #2 Bo T, 2010-09-21, 12:32

Journalistkåren är till stora delar overklighetens folk.

Permalänk | Anmäl #3 t, 2010-09-21, 13:24

Det här är inte unikt.

Minns skandalen när Andreas Malm ljög om Johan Norberg med flera på DN Kultur -- och Johan Norberg klagade och påpekade att deras lögnaktiga påhopp på honom började bli rutin.

Det roligaste av allt var när dåvarande DN Kultur-chefen försvarade Malm. Och slutade diskussoinen för att hon fått anonyma emails (så vitt man vet skrev hon dem själv -- integritet var bevisligen inte viktigt!).

Det var dessutom en morgontidning.

Permalänk | Anmäl #4 Bernt, 2010-09-21, 14:51

Åsa Linderborg är en av den svenska journalistkårens mest patetiska figurer. Men hon passar Aftonbladet utmärkt.

Permalänk | Anmäl #5 Aron Norrby, 2010-09-22, 07:14

Medierna är vänstervridna. Den som påstår något annat ljuger. Det är pajaskonster när vänstern försöker att få valet till att vara en produkt av medias konstruktion.

Permalänk | Anmäl #7 Benke Olsson, 2010-09-25, 23:45