Arbetarrörelsen måste lära av Danmark för att hantera SD

Det var ett verkligen bra inlägg i debatten. Fackföreningsrörelsen kan göra mycket för att ta debatten och söka lösningar. Vi som samhälle måste också analysera varför så många unga män inte känner sig hemma i vårt demokratiska system så att de söker sig till de demokratiska partierna. Här kanske vi alla måste ta av oss vissa skygglappar.

Det är skrämmande när SD tar plats i vårt finrum som är Riksdagen. Deras program är inkonsistent och spretar åt alla håll. Den lilla kärngrupp av odemokratiska element som har hittat sitt hem här, verkar ha lyckats påverka många.

Men om vi inte samtidigt taggar ner och försöker förstå tror jag inte vi kan hitta lösningar att få in dessa människor i vårt samhälle. Vi måste alla fråga oss själva, varför känner de sig inte hemma i vårt samhälle. Vad har vi gjort som har lett till denna alienering. Att bara kalla dem för rasister är en alldeles för enkel förklaringsvariabel.

Jimmie Åkesson något tafatta uttalande att "de vill ta ansvar", kanske det faktiskt ligger något i. De vill, men ser ingen annan möjlighet än i SD. Vi måste rannsaka oss själv också. Vi är ju inte ett land av rasister. Vi måste se på var SD för sitt stöd och varför. Reflektera, analysera och sedan agera. För någonting är fel i kungariket Sverige om detta händer. Om man pekar finger på någon annan pekar man ofta tre på sig själv och ett uppåt. De tre som pekar på oss själva kan vi göra något åt.

Det glädjer mig i hjärtat när en medlem ur fackföreningsrörelsen skriver en sån här artikel. Men ni kan inte göra jobbet ensamma. Vi alla måste hjälpa till.

Ni, i facket kan göra oerhört för att försöka hjälpa oss förstå varför SD har kommit dit de kommit, plus att leda sossarna på rätt väg. För vårt land behöver er. (Även jag personligen inte delar mycket av sossarnas uppfattning i många sakfrågor och vägen mot ett bättre samhälle. Men just det kan vi glömma i en sån här situation. Respekten som jag har för facket har ni själva förtjänat).

Fackföreningen har tagit ett stort ansvar för vårt land historiskt. Er kunskap behövs nu igen.

Odemokratiska kampmetoder kommer bara att ytterligare stimulera SD. Här tror jag inte att vägen till framgång finns.

Vi måste börja förstå de grundläggande orsakerna. Utan skygglappar och med självreflektion. Varför känner så många unga främst män att de inte kan påverka vårt samhälle i vårt demokratiska system?

Härligt att se en sosse med fackföreningsbakgrund ta ett steg framåt ur ledet!

Magnus Manhammar (MM) är inne på rätt spår när han skriver att "skälet till Dansk Folkepartis framgångar bland tidigare S-väljare är Socialdemokraternas oförmåga att sätta ner foten och presentera lösningar på de problem som väljarna upplevt med den allt svårare segregationen och de ökande klassklyftorna." Men sen vågar han inte riktigt följa logiken hela vägen.

Orsaken till att ett enfrågeparti som SD kunna växa sig starka är exakt detsamma som när andra enfrågepartier tagit sig förbi 4%-spärren - att inget av de etablerade partier velat eller vågat lyssna på folks farhågor.

I det här fallet handlar det om nivån på flyktinginvandringen till Sverige och den kravlösa integrationspolitiken. Istället har de blivit etiketterade som "rasister" och fått "mångkultur" nedtryckt i halsen. Inte så konstigt att många till slut ger upp på de etablerade partierna och röstar på SD.

Enklaste sättet att desarmera SD och se till att deras närvaro i Riksdagen blir kortvarig är att de etablerade partierna vågar stå upp för en restriktiv invandringspolitik och mer krav i integrationspolitiken. Om inte, så kommer folk bara att ilskna till mer och SD kommer att växa.

Precis som M desarmerat S genom att 'sno' deras frågor måste de etablerade partierna nu 'sno' SDs hjärtefråga genom att erbjuda ett trovärdigt alternativ - och det inbegriper inte att kalla alla motståndare till en restriktiv flyktingpolitik för "rasister" och ge mer pengar till 'utbildning' och 'information' om 'demokrati'.

De syrianer som är med i SD i Södertälje och som också utgör 4 av 7 namn på Sd-listan till kommunvalet är Kaldeiskt-katolskt kristna. Deras huvuddfiender är syrianska muslimer, varför deras naturliga allianspartner är SD.

Så världen är inte svart eller vit. Den är både svart och vit.

Tack för lugna och kloka ord Magnus:-)

Men med all respekt...Även om fackföreningsrörelsen fortfarande är stark och levande, är den ändå mycket försvagad jämfört med några decennier bakåt. Till och med isolerad ibland - ett s k särintresse bland många andra särintressen. Förståelsen av arbetarrörelsens "Tillsammans är vi starka"-paroll är urholkad, facket upplevs av många som ett försäkringsbolag.

Jag är partipolitiskt fristående "vänster", 62 år. De yngre i Sverige har helt andra politiska arenor än facket idag - åtminstone i storstäderna. Även kvinnor i allmänhet har andra arenor. Ändå är det här som de nya politiska frågeställningarna just nu formuleras - trevande, men visionärt.

Titta på, öppna nya arenor för samarbete med:

1. De unga som driver de "nya" frågorna - ekologism, medborgarskap i en politiskt fri cybervärld, båda könens emancipation, småföretagande, downsizing, ny Gröna Vågen-praktik mm.

2. Kvinnor, som skrämts av hårdheten i livsvillkoren. Antingen det är drivande feminister eller kvinnor som lutar sig in mot en gardinsömmande hemmafrudröm.

Det är här den politiska sprängkraften finns, den som kommer att bygga nya politiska landskap.

Tror jag :-)

Jag håller med i stort, men inte att den här kommande perioden med fortsatt Alliansstyre skulle vara sämre än om S skulle styra.

Däremot har du helt rätt katten skall lyftas på bordet och hade det gjorts hade nog inte SD nått över spärren.

Nu tycker jag att Alliansen är trovärdig och trygg, och har fått många olyckliga människor ur bidragsfållan, gett människor ett egetvärde
vilket resulterar i optimism och framtidstro.

Maud var fantastisk i slutspurten , glad och positiv.

Rufsen syrianer är kristna ortodoxt kristna är det inte syrier du menar?

Socialdemokratin har bäddat för den här situationen genom den politik de fört sedan slutet av sjuttiotalet. Då upphörde man i princip med arbetskraftsinvandring och immigrationen kom istället att huvudsakligen bestå av flykting- och anhöriginvandring. Samtidigt hade socialdemokratin och facken kommit överens om att bedriva en solidarisk lönepolitik så att lönerna skulle utvecklas jämt och jämlikt i hela samhället, vilket förutsatte att alla arbetare kunde öka sin produktivitet. Genom att öka utbildnings- och färdighetsnivån hos alla som bodde och arbetade i Sverige blev arbetarklassen så småningom medelklass. Samtidigt började invandrargrupper med låg utbildningsnivå och/eller utan kontakter med arbetslivet att växa i landet och har nu blivit en ganska stor grupp. Således har den likhet, i termer av färdigheter och utbildningsnivå, som präglade befolkningen, och som medgav en jämlik samhällsutveckling, försvunnit, och med den även socialdemokraternas gamla policyrecept. När samhället är mer heterogent, i termer av människors utbildningsnivå och färdigheter, kan man tillåta lägre löner, eller skatteavdrag för exempelvis städjobb, för att därigenom skapa en arbetsmarknad för personer med lägre utbildning. Detta har man dock inte gjort eftersom det har funnits ett stort motstånd lönespridning och servicejobb bland socialdemokraterna eftersom det ses som en återgång till pigsamhället. Istället har man låtit stora invandrargrupper leva på socialbidrag i förorterna, där problemet naturligtvis hopat sig. Många frågar sig säkert hur de kunde låta detta ske? Jag förmodar att den här politiken bygger på tusentals små beslut där man velat väl, grundat i en känsla av idealism och internationell solidaritet, och inte, som vissa hävdat, på att på att socialdemokraterna medvetet velat skapa en ny underklass som är fortsatt beroende av deras bidragspolitik, när majoriteten av svenskarna blivit medelklass, för att på så vis upprätthålla partiets hegemoni. Oavsett hur det förhåller sig med den saken är det förvånande hur socialdemokraterna drivit utvecklingen mot ett etniskt klassamhälle, där de gamla svenskarna blivit medelklass och nya invandrare marginaliserats i förorterna. Man har skapat ett samhälle där invandraren ses som en bidragsberoende börda, inte en tillgång. För att lösa detta krävs att man skapar en arbetsmarknad för lågkvalificerade, vilket innebär att man måste tolerera viss lönespridning och skatteavdrag för exempelvis städning och barnpassning, samt att man skiftar fokus från anhöriginvandring till arbetskraftsinvandring av specialister. Samtidigt ska alla erbjudas grundläggande välfärd och en skola i världsklass. Därigenom kan stämplingen av invandraren upphöra, och alla som arbetar och bor här kan förhoppningsvis känna samhörighet och solidaritet med varandra igen. Som det verkar är alliansen i nuläget bäst skickad att lösa detta problem.

Demoniseringen fortsätter med nya karriärister som vill vara med och sparka på de som ligger ner. Den dominerande främlingsfientligheten i Sverige idag är den som riktas mot Sverigedemokraterna.

Man behöver inte vara rasist för att inse att en omfattande immigration kan leda till enorma problem som förstärks generation efter generation.

Här har vi en av ytterst få sansade artiklar i ämnet. Men det saknas en del fortfarande.
För det första; vad är "rasism"? Det används nästan alltid som ett signalord med uppgift att associera den man kallar rasist till nazismen och deras koncentrationsläger.
Någon sådan rasism finns inte inom SD och alla som orkat läsa deras partiprogram vet det. Däremot pekar man på de problem som invandringen skapat. Det utlöser en "rasismreflex" i de grupper som borde ge en förnuftig förklaring till problemen och hur man kommer tillrätta med dem.
Men det gör man inte. I stället blockerar man debatten med dessa signalord som "rasism" och "främlingsfientlig" vilket ger misstanken att man inte riktigt förstått situationen och ännu mindre har någon uppfattning om vad som borde göras för att lösa upp den.
I tanke på den irrationella hets som kvällstidningarna nu bedriver kan man räkna med en fördubbling av SD till nästa val.

#16 Sune Svensson. Det handlar ingalunda om en "rasismreflex".

Demoniseringen av de som diskuterar invandringen beror på att det pågår en politiskt styrd förändring av den svenska demografin man inte vill ska störas.

@#14 Mycket bra inlägg Johan, dock håller jag inte med om att ” Jag förmodar att den här politiken bygger på tusentals små beslut där man velat väl, grundat i en känsla av idealism och internationell solidaritet, och inte, som vissa” Jag tror att socialdemokraterna med hjälp och tryck från fackföreningarna medvetet försökt hålla invandrare borta från arbetsmarknaden, och från framförallt industrin av den enkla anledningen som du beskrev i ditt inlägg. De (facket och vänstern) ville ha kvar makten över lönerna och förmåner som facket kunde kräva/pressa arbetsgivare på. Jag tror att det är samma problem ställer problem för anställning av svenska ungdomar i landet idag. Ingen arbetsgivare vill betala lika mycket lön för oerfarna och i vissa fall till personer som överhuvudtaget inte har arbetslivserfarenhet, och där förstår inte jag hur facket eller vänstern tänker eg?

Tack susanna.

#15

Bo T, du skrev:
"Den dominerande främlingsfientligheten i Sverige idag är den som riktas mot Sverigedemokraterna."

Jag tror att du slår huvudet på en spik nu, bravo :-)

Visserligen är muslimrädslan starkare än SD-rädslan - som jag har uppfattat saken. Rädsla, t o m hat. Men det finns ett starkt drag att uppfatta SD som "osvenska", som beklagansvärda undantag från normen om öppensinnad "svenskhet".

Jag företräder själv den uppfattningen, känner mig helt främmande för "stolt svensk" som talar i debatten. Stolt svensk är utländsk! Det finns en tydlig ingrediens av "Kryp tillbaka under de slemmiga stenarna där du hör hemma".

Men jag ställer frågan: Varför inte?

SD står för mycket av det sämsta i "svenskhet". Varför inte trycka till dom? Varför ska man visa respekt för nyfascistiska tongångar?