Arbetarrörelsen måste inse att det inte finns några skitjobb

Min mormor jobbade som piga på en gård i Sörmland, min morfar var ladugårdskarl på samma gård. Där växte min mamma upp, hon gick sina kilometer till skolan och fick möjligheten att gå i skolan ända till sjätte klass. När hon fyllde 13 började hon också som piga på en av granngårdarna. Morfar var fackföreningsman, han stred för bättre villkor för lagårdskarlar och pigor och hela familjen röstade naturligtvis på Socialdemokraterna för det var inte bara så det var, det var också där politiken fördes som gav stöd till pigor och ladugårdskarlar.

I dagens politiska och fackliga atmosfär pågår närmast en kamp för att dessa jobb inte ska finnas, åtminstone inte synas, för de betraktas som något fult som ska gömmas undan. Nåja, det var en sanning med modifikation, drängar och ladugårdskarlar har genom den fackliga kampen förmånen att åtnjuta rimliga villkor och kollektivavtalade löner i ganska hög grad.

Pigorna är det annorlunda med. Begreppet är fult, jobbet ska inte finnas och arbetsuppgifterna ska man utföra själv. Man ska ta hand om sin egen skit och det behövs inte några pigor som "jagar dammtussar åt välbeställt folk". I alla fall inte med några "subventioner" från samhället. När den s.k. "pigdebatten" tog sin början inom socialdemokratin och fackföreningsrörelsen upplevde min mor att partiet och facket såg ned på det som varit hennes uppväxt och halva hennes yrkesliv. Det hon och hennes föräldrar stred mot var nämligen inte jobbet, utan villkoren på arbetsplatsen. Genom att vara beroende av arbetsgivaren vad gällde såväl bostad som transporter och lön, hade de många gånger ingenstans att vända sig. Där tog den fackliga kampen sin början.

Sedermera blev mor aktiv i den fackliga rörelsen själv, genom handelsanställdas förbund, kampen för bättre villkor bar hon med sig hela sitt yrkesverksamma liv. Men aldrig skulle hon uttala sig nedsättande om pigor.

När tjänstesektorn blev efterfrågad bland befolkningen och när Alva Myrdal hade drömmar och visioner om tjänster som skulle göra det möjligt för alla kvinnor att göra yrkesmässiga karriärer så trycktes den sektorn bakåt och nedåt genom ett allt högre skattetryck där tjänsterna blev dyra. Plötsligt var folkhemsdrömmen om respekterade yrken på alla platser i samhället tillbakapressat till något bara de rika kunde köpa. Inte var det vad pigorna och ladugårdskarlarna, facket och Alva Myrdal ville när de drog upp riktlinjerna för det sociala ingenjörsmästerverket, det svenska folkhemmet?

Den svarta sektorn bredde ut sig, en utbredning som fick sin näring ur föraktet för jobbet, och landet började återigen se en växande krets pigor. Pigor utan arbetsrättsliga villkor. Pigor utan möjlighet att protestera mot sina arbetsgivare. Pigor som fick leva med välståndsbefolkningens godtycke, sina arbetarklassvänners fördömanden och utan samhällets grundläggande trygghet. Att Socialdemokraterna i den atmosfären började tala föraktfullt om pigor, när lösningar för att göra deras jobb respekterat, deras löner skäliga, deras pensioner möjliga och deras arbetsmiljö kontrollerad är ett skamligt svek. Det borde var och en som haft en piga i släkten, ha svårt att acceptera. Men kanske är det väl många socialdemokrater som inte ens minns sina släktingars slit längre.

Den något extrema vurm för det modernistiska, det funktionella, som präglade svensk socialdemokrati under 30- och 40-talen var en del av tidsandan och går inte att döma ur ett historiskt tillbakablickande utan att förstå den kontext andan uppstod i. Men som politiskt projekt var det inte bara en vurm utan också en insiktsfull syn på vad framtidens människor ville och eftersträvade. Kvinnorna behövdes i arbetslivet men inta bara så, kvinnor ville ut och arbeta, skaffa sig yrken och försörja sig själva för att nå individuell frihet. Men eftersom samhället fortfarande är och var i behov av barnaföderskor var det viktigt att göra det möjligt att klara av båda sakerna, arbeta och föda barn. Alva Myrdal och de sociala ingenjörerna skissade därmed upp en modell för att å ena sidan frigöra kvinnorna från hemmet och å andra sidan planera bort "bekymmer" med barn och hushåll.

Med en reform som förutom att medverka till att kvinnor och män kan arbeta, samtidigt bidrar till att få tid över till fritid, nöjen och socialt umgänge. En reform som dessutom förvandlar en svart sektor till vit där det kommer in skattepengar, som tidigare hållits utanför systemet. Genom en reform där tidigare svartarbetande människor, som i en del fall varit sjukskrivna eller gått på a-kassa där det blir mindre utbetalt, inte mer, från samhället än tidigare, så kan det inte finnas något annat sätt att räkna än att skatteavdrag för hushållstjänster leder till plus i samhället såväl vad gäller ekonomiskt som gällande livskvalitet för både användare och utförare. Varför är arbetarrörelsen emot det?

Den socialdemokratiske ideologen och chefen för arbetarrörelsens tankesmedja, Anne-Marie Lindgren skrev på smedjans blogg skrev häromdagen: "Det kan säkert kräva en del pusslande, men pusslet går ihop. Åtminstone går det ihop så mycket att man inte känner något särskilt behov av ett särskilt städavdrag - är det så att det skulle finnas pengar känns andra reformer mer angelägna."

Så visar det på en ganska vanlig inställning från socialdemokratiskt håll. Visst, vi pusslar och vi försöker få saker och ting att gå ihop. Vi skjutsar till träningar och aktiviteter, vi är hemma sent och åker tidigt men vi gör så gott vi kan med vårt pusslande, och framförallt, vi gnäller inte på att det inte går att få ihop som vi skulle önska. Men om en välfärdsreform i form av avdrag finns, så behöver inte den som inte vill använda den, använda den och då kostar den inget för samhället. Ett outnyttjat avdrag tar inte pengar ifrån något annat och mer välbehövligt.

Lindgren fortsätter: "Och så har vi ju gruppen fattiga barnfamiljer (som tankesmedjan också har en rapport om). Ett städavdrag är för dem fullkomligt meningslöst. Det som bäst skulle hjälpa dem är höjda barnbidrag (och en bättre arbetsmarknad). Ett städavdrag är för dem en fullständigt meningslös hjälp - och i förhållande till deras faktiska problem snarast en förolämpning".

Jo det är förvisso sant att den fattiga barnfamiljen sannolikt inte kommer vara en stor nyttjare av avdraget. Men en timmes städhjälp i månaden kan även för den fattiga barnfamiljen vara något som ger guldkant åt tillvaron. Tänk att istället kunna gå till lekparken en timme, istället för att gräla om städningen hemma. Dessutom är det så att parentesen om en bättre arbetsmarknad kanske är just vad avdraget handlar om för den fattiga barnfamiljen då nya jobb skapas och nya tjänster efterfrågas. Därför är inte avdraget en meningslös hjälp och förolämpningen består i att, som Lindgren, inte kunna erkänna att det är ett seriöst arbete i en reglerad bransch som den fattiga familjen mår allra bäst utav. Dessutom frigör en timmes köpt hushållsarbete flera timmar för den som köper eftersom en yrkesman arbetar snabbare och mer effektivt med ett bättre resultat än vad en amatör på området klarar av.

Men varför är då städning en så känslig fråga? Många som nyttjar hjälp för städning, de flesta av dem via hemtjänsten i sin kommun kanske, städar själva undan lite grand innan hemtjänsten kommer. Det är pinsamt att visa sina skavanker för andra, det känns otryggt att ha någon obekant som håller på med ens smutstvätt eller den mycket personliga smutsen som frodas i ett badrum. Den som städar lär känna sin klient väldigt väl och det kan kännas som ett intrång i en personlig sfär. Det som alla dessa förhållandevis välbeställda medelklass-tyckare ägnar sig åt är att från sin egen utgångspunkt om obehaget att ha en främmande människa i sitt allra mest privata, döma ut en hel tjänstesektor av professionella utövare som vet att förhålla sig sakligt till klientens privatliv.

Jämför gärna med just hemtjänsten igen. När den åldrade personen får sitt besök av hemtjänsten så kan det vara den tredje, fjärde eller femte personen på bara någon vecka, som ska släppas in i badrum, sängkammare och tvättstuga. Om ett tjänsteföretag anlitas kan det vanligen gå att ordna att samma person återkommer varje gång eftersom de kan gå efter ett fast schema. Vilket är minst intrång i den personliga sfären? Alva Myrdal argumenterade för att yrkesprofessionella mycket mer effektivt kunde utföra såväl barnomsorg som hushållsarbete. Det skulle också leda till att kvinnor och män skulle kunna odla sina egna specialiteter på yrkesområdet vilket skulle öka jämställdheten på arbetsmarknaden och i hemmen.

När så den personliga servicepersonen återkommer gång på gång, får en relation till sin klient och båda har ömsesidig respekt för varandra, så blir intrånget mindre och mindre samtidigt som klienten kan slappna av i sin lite pinsamma situation. Detta är också något som arbetarrörelsen vill förneka andra än de riktigt rika att kunna åtnjuta.

Det finns många saker som samhället har behov utav för att fungera för alla människor. En del behöver verktyg för att kunna jobba skift. Där kan nattöppna dagis vara en bra utväg, men också möjligheten att till en avdragsgill summa anställa en barnvakt över natten. Det ena behöver inte utesluta det andra. Andra behöver ökade möjligheter att skjutsa, hämta och lämna sina barn på allehanda aktiviteter, ofta krockar tiderna och det ska åkas åt olika håll samtidigt. Även då kan en avdragsgill tjänst vara lösningen för att barnen inte ska behöva avstå för att föräldrarna inte får ihop det. Ett välfärdssamhälle där tjänstemarknaden finns till hands för att underlätta familjernas liv och, inte minst, kvinnors rätt att inte dubbelarbeta, ligger helt i Alva Myrdals anda där samordnade tjänster ställs till människors förfogande.

1957 skrev Alva Myrdal i sin bok "Kvinnans två roller" om "kvinnliga dilemman" och beskriver att "kvinnan med husliga talanger och intressen å ena sidan, och kvinnan med varaktigt intresse för ett "manligt" yrke å andra sidan, inte är två skilda karaktärstyper. Samma kvinna kan bli en utmärkt naturvetare eller affärskvinna likaväl som en förstklassig husmoder och kan vinna stort nöje av alla dessa aktiviteter." Detta tänkande går igenom hos Alva Myrdal och syntes redan i avhandlingen "Kris i befolkningsfrågan" från 1934 och i planerna med kollektivhusen innan dess.

I dagens samhälle är kvinnans dilemman och kvinnans roller fler än två och de är dessutom inte längre bara kvinnans, utan mannen är minst lika involverad i de svårigheter som föreligger med att få hela livet att gå ihop. Därför är också lösningarna och möjligheterna som krävs mer beroende av individanpassning och flexibilitet. För en familj kan det vara behovet av skjutsar till barnens aktiviteter som stökar till det, för andra familjer kan det vara hushållsarbetet som tär och för en tredje familj kan det vara möjligheten till andningspauser såväl tillsammans som var för sig som efterfrågas. För de flesta av dessa dilemman finns det inget samhället i egentlig mening kan eller ska göra, däremot finns det en möjlighet att köpa in tjänster för att lösa knutarna.

Myrdals ståndpunkt var inte att dessa tjänster skulle bedrivas uteslutande av samhället, utan det var den fria marknaden som skulle utveckla och driva tjänsterna. Den marknaden hade haft bättre förutsättningar om inte socialdemokratiska regeringar lagt så höga pålagor på tjänster. Med höjda skatter, höjda arbetsgivaravgifter och höjd moms blev det snart såpass dyrt att endast de med höga eller mycket höga inkomster hade råd att anlita andra tjänster än de mest livsnödvändiga. Dessutom växte på många områden, en svart marknad fram där allt från bilreparationer, barnvakter, städning och trädgårdsservice landade i en marknad som hölls borta från allt vad skatt, välfärd, pensioner och schyssta villkor heter.

Socialdemokraterna och den fackliga rörelsen måste börja skriva ett helt nytt kapitel i dessa frågor. Det handlar inte om att någon utnyttjad "piga" ska ta hand om andras skit. Det handlar om att ett respekterat yrke med kompetenser som är viktiga i vårt samhälle, tas tillvara och får en ny chans att bilda en marknad där inte statens pålagor välter möjligheterna till trygghet.

Först som sist ska sägas att städning är ett lågkvalificerat yrke. Det går ganska fort att lära sig, det kräver inga förkunskaper och så gott som alla kan på mycket kort tid lära sig jobbet bra. Dessutom är det en uppgift de flesta av oss anser att vi kan klara tillräckligt bra själva, därför är vi inte villiga att betala lika mycket för en städtimme som för en bilreparationstimme. Men om lönen ska vara avtalsenlig och pensionsavsättningar och försäkringar ska vara lika för alla så finns det en grund för hur lågt priset kan sättas. Så vill vi ju ha det och då kanske det är statens kaka som är den som det behöver skäras lite i för just den här sortens tjänster. I alla fall om vi på allvar menar att städarna ska ha rätt till rimliga villkor, pensioner och välfärdens trygghet.

Idag när arbetarrörelsen har hunnit bli sisådär 150 år gammal så har mycket av de grundläggande värderingarna hunnit glömmas bort. Piga har blivit en benämningen på något fult som inte ska lyftas fram, det var nog det sista som min mamma och min morfar arbetade för i arbetarrörelsens ungdom och yngre medelålder. Idag tror många att utvecklingen gjorde så alla pigor försvann. Men sanningen är att pigan glömdes bort i kampen, skjutsades in under medvetandet och förpassades till en svart och otrygg sektor, för att helst aldrig släppas fram igen. Nu har täckelsen fallit. Hon finns kvar och hon vill ha lön för sin möda och en korrekt pension när kroppen slitit färdigt och på vägen vill hon ge sina barn en trygg uppväxt, en bra utbildning och beredskap för livets möjligheter.

Detta vill fackföreningarna och socialdemokraterna förvägra henne genom att låtsas att problemet inte finns. Det är ett svek och det är en förolämpning mot alla dem som nu och under tidigare generationer, med stolthet och yrkeskunnande, städat i hemmen hos hög såväl som hos låg.

Erik Laakso (8 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/28307

7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Minns att mina föräldrar, den ene direktör, den andra outbildad (gissa kön) förde en ständig diskurs kring värdering av hemarbete, Direktöre argumenterade för uppvärdering av hemarbete. Varför kan man nog begripa. Han hade ingen större framgång. Sen tröttnade den outbildade och skaffade sig en gedigen sjukvårdsutbildning. Därefter löstes problemet.

Ingen ser ner på pigorna, däremot på ojämlika och utsatta arbetsförhållanden. Vem städar hos Rut? Har hon också råd att ha hemhjälp? Ruts livspussel är lika viktigt att lösa som byråchefens och ministerns, Ruts barn har lika stort behov av sin förälder (ofta ensamstående) som deras barn. För att inte tala om lettländska barn och estländska barn.

Har du ägnat någon som helst tanke åt fördelningspolitiska resonemang och angelägna politiska prioriteringar?

Och att dra in Alva Myrdal i denna tankeskymning är väl inte särskilt juste, hon kan ju inte försvara sig mot åsikter man dumpar på henne.

Permalänk | Anmäl #2 Anders Brynge, 2010-09-18, 16:39

Minns att mina föräldrar, den ene direktör, den andra outbildad (gissa kön) förde en ständig diskurs kring värdering av hemarbete, Direktöre argumenterade för uppvärdering av hemarbete. Varför kan man nog begripa. Han hade ingen större framgång. Sen tröttnade den outbildade och skaffade sig en gedigen sjukvårdsutbildning. Därefter löstes problemet.

Ingen ser ner på pigorna, däremot på ojämlika och utsatta arbetsförhållanden. Vem städar hos Rut? Har hon också råd att ha hemhjälp? Ruts livspussel är lika viktigt att lösa som byråchefens och ministerns, Ruts barn har lika stort behov av sin förälder (ofta ensamstående) som deras barn. För att inte tala om lettländska barn och estländska barn.

Har du ägnat någon som helst tanke åt fördelningspolitiska resonemang och angelägna politiska prioriteringar?

Och att dra in Alva Myrdal i denna tankeskymning är väl inte särskilt juste, hon kan ju inte försvara sig mot åsikter man dumpar på henne.

Permalänk | Anmäl #3 Anders Brynge, 2010-09-18, 16:39

Anders Petter Brynge! Varför är det alltid "fattiga ensamstående mammor som definieras som RUT. Du har inte tänkt dig en liten proffsig städfirma med ett gäng män och kvinnor som städar. De har arbetskamrater att prata med mellan städningarna. De planerar sitt arbete tillsammans med arbetsgivaren och har sina barn i skola och dagis. Detta genererar skatt, pensionsunderlag, moms till staten. Billigare för staten än om den enskilde vore arbetslös. Tack Erik Laakso för en bra artikel. Min egen mor var också ett stolt hembiträde hos en familj i staden. Det gav henne som moderlös en bra start i livet. Själv fick jag andra möjlighet likaså min dotter som faktiskt var ensamstående då hennes barn växte upp och försörjde sig inom ett annat gebit.

Permalänk | Anmäl #4 Maud Hultberg Mehnert, 2010-09-18, 21:31

Varor och tjänster får säljas på marknadens villkor. Vi subventionerar inte verksamheter som inte klarar att stå på egna ben. Slår man in på den vägen ska plötsligt alla företag och branscher ha statliga subventioner.

ROT är något helt annat än Rengöring Underhåll och Tvätt (RUT). ROT innebär att man i en tid av lågkonjunktur bibehåller och utvecklar landets fastighetsbestånd. Man flyttar fram åtgärder som senare ändå skulle ha utförts.

RUT är tänkt som en permanent subvention. Detta slår helt fel, för om vi under lågkonjunkturen utbildat städarna till vad som behövs på arbetsmarknaden tex svetsare eller CNC-operatörer, så hade vi stått med ett starkare humankapital när konjunkturen vänt.

Nu står vi med ett överskott på städare istället. De kan bara finnas så länge en regering subventionerar deras arbete.

Permalänk | Anmäl #5 Doktor Eleph@nt, 2010-09-18, 22:40

Det blir aldrig rättvist förrän alla tjänar lika mycket som en frånvarande rikdagsledamot.

Permalänk | Anmäl #6 X, 2010-09-19, 09:55

Du har rätt, det finns inga skitjobb.
Det finns bara skitlöner. När Rutan städar åt de bättre beställda så uppbär hon en skitlön. När hemtjänstpersonalen går på knäna, så gör dom det för en skitlön. Jag hoppas Rutan kan starta eget och ta ordentligt betalt för sina tjänster men då finns ju risken att hon inte får några uppdrag. Bättre beställda betalar inte hur mycket som helst till en piga. Så vi ska inte vara ett dugg glada för att vi blåst liv i pigans slitna kropp utan att ge henne den betalning hon förtjänar, för att ta hand om andras skit.

Permalänk | Anmäl #7 Marie Lundblom, 2010-09-19, 11:51

Visst finns det skitjobb :-)

Jag har haft flera stycken. Händerna i kiss, bajs, kräk, bakterier och slabbiga matrester. Ögonen på urinfläckar, hårtussar och avlagringar. Kroppen i jobbiga böjar. Sår på knogarna. Onda knän. Evigt upplockande. Den eviga frågan: Varför är andras skit mycket äckligare än min egen?

Min mamma kommer från de allra fattigaste av de fattiga, från Söders lusbon till enrummare för barnfamiljer. Min mormor var en hygienens hjältinna, min mamma också.

När min mamma var döende, hade tappat kaffe & lunchtallriken på golvet i köket och jag kom hem till henne och började torka upp meddetsamma bad hon mej sluta. Jag svarade snällt: Mamma jag ska bara torka upp lite. Hon bad mig sluta igen. När jag bara log och fortsatte torka kastade hon i vrede en tung bok på mej och skrek

- "DU SKA INTE DRA SKIT EFTER ANDRA!"

Jag förstod att hon ville mig väl. Jag förstod att jag här bevittnade ett 78-årigt kvinnolivs uppdämda frustration. Men denna styrka i vreden hade jag aldrig förut uppfattat. Jag tror inte att någon kan förstå det som inte varit där.

Därför!

Ingen människa ska städa på heltid! Det är ett stenhårt och nästan alltid ensamt arbete. Sliter ned så att kroppen säger ifrån redan i 45-årsåldern.

Cirkulera städjobben på arbetsplatser - städpersonal kan annat än städa!

Lär alla människor vad den gamla noblessen förespråkade: Stil! Style! Good Manners! Lägg själv dina smutsiga underkläder i tvättkorgen. Slänger du dem på golvet för andra att plocka upp saknar du värdighet.

Se på framför allt hemstädning som ett kompetenskrävande arbete.

Betala schysst för schysst jobb!

Vispa omkring med dammsugnaren ibland - det kan du göra själv :-)

Permalänk | Anmäl #8 Gunnel Gomér, 2010-09-19, 20:13