Psykiatrin har återigen blivit en gömd fråga

Hemlängtan skulle min diagnos vara om jag själv skulle ställa den.
Kroniskt vanföreställninssyndrom är diagnosen jag fått av min läkare. När jag blev hemlös och skuldsatt 1984, då den socialdemokratiska regeringen tillät SJ att tvångsköpaoch riva min villa, började jag att insjukna i det jag kalla hemlängtan.
Istället för att hjälpa mej i denna utsatta situation började samhällets instanser att skjuta över frågan på varandra.
Idag när jag varit sjukskriven i över tio år finns ingen väg tillbaka.
Istället för att återupprätta det liv jag levde i ett riktigt hem, så att jag kan börja med rehabiliteringen tillbaka till mitt liv, så väljer samhället att pensionera mej. För mej blir följande fråga mer och mer aktuell; Är det jag eller samhället som är sjukast?

Det kan tänkas att förbunden på Riksnivå kan uppfattas som mer eller mindre en del av systemet men jag kan försäkra dig att på lokalnivå är tongångarna helt annorlunda. Vi är mycket kritiska och vi säger alltid ifrån, fast det märker inte du, Torsten eftersom du antagligen själv är en del av systemet och kanske bara läser och lyssnar på det som händer på Riksnivå. Om du kontaktar Socialstyrelsen och ber att få läsa "Schizofreniföreningen i Nordvästra Skånes synpunkter på de kommande riktlinjerna" som är våra synpunkter på de kommande riktlinjerna för socialpsykiatriska insatser för personer med schizofreni. Då kan du då verkligen inte komma och påsta att vi sitter i knät på socialstyrelsen. Du kan också kontakta vår förening så skall jag skicka dig ett ex. Sen är det också med anhörigföreningar som det är med alla andra, vi träffar personer från olika myndigheter och vårdinrättningar samt politiker väldigt ofta och det skulle vara helt omöjligt att lösa problem och komma framåt om vi hela tiden stod på barrikaderna och skrek. Vi arbetar ihärdigt utan betalning år efter år och vi löser mängder med problem som du, långt där uppe i rymden aldrig ser.

Det är otroligt svårt att inte vara riktigt klok!

Skillnaden mellan hur man bemöts som patient i kroppssjukvården och inom psykiatrin är större än de flesta kan föreställa sig. Milsvid skillnad! Samma sak gäller väntetider och alla andra resurser.

Jag påstår att 50-talsstandard gäller idag. Det skulle ingen hjärt-eller magpatient acceptera. Politikerna skulle rodna av skam och skynda sig.

Det mest moderna tänkandet finns inom de ideella patient & anhörig-rörelserna, som Torsten Kindström tillhör. Tack för ditt påpekande, men vad ska vi ta oss till?

För att göra psykiatrin bättre är det viktigt att den beskrivs så bra som möjligt. Är det verkligen den mest riktiga beskrivningen av förhållandena inom psykiatrins slutenvård. Ibland anar man att det är så här, men går det att nyansera mer, så att det blir möjligt att greppa för poltiker och andra och se hur vägen framåt ska se ut?

Grundproblemet är inte vården i sig utan att alls få vård, särskilt när det gäller en akut situation. Vi kan ta St Göran:s psykakut i Stockholm som exempel. Det är i princip omöjligt att få en sängplats. De som får det kan dessutom bli utkastade i förtid. På vilken annan vårdform skulle vi acceptera detta?

Det är riktigt att det görs mycket gott arbete på den lokala nivån. Jag arbetar själv mest där och lita på att vi både säger ifrån och samtidigt samarbetar. Men jag har också suttit av massor av meningslösa möten där meningen från vårdgivarna aldrig seriöst varit att skapa patientinflytande. Borde istället använt den tiden till att stötta utsatta psykiatripatienter och anhöriga. Eftersom det inte finns något gemensamt tryck från den högsta nivån är det svårt att få bett i protesterna. Varför har den centrala nivån varit tyst när det gäller resursfrågan för psykiatrin och exempelvis sjukskrivningarna. Jag har varit i stort sett ensam om att ända sedan Milton kritiserat bristen på slutenvårdsplatser och den alldeles för tuffa miljön där. Det är staten som satt hela agendan för hur det centrala paraplyet av anhörig- och patientorganisationer ska arbeta och man agnar med arvoden. Notera att Autism-Asbergerförbundet har lämnat paraplyorganisationen. Det är ett svek. Det hjälper inte att ge en "så bra som möjligt"-beskrivning av psyk, när rapporter kommer oupphörligt om utbränd personal och allmänt kaos. Om en fristående organisation - ej SKL/SoS - skulle släppas in för en granskning av slutenvården skulle Sverige sannolikt bli anmält till FN, det har för övrigt redan hänt. Läs också Riksrevisionens rapport om vad som hänt med de psykiatripengar som regeringen duschat landsting och kommuner med - en svidande vidräkning med dåligt politiskt handlag. Tycker inte ni att det plötsligt blivit tyst om psykiatri?

Kindströms hänvisning till att mordet på Anna Lindh ledde till ett förnyat intresse för psykiatrin är ett exempel på hur psykiatrin INTE får berättigas. Mördaren förefaller ha haft en rationell grund för sitt mord. Han lär ha ansett att Anna Lindh i sin egenskap av Sveriges utrikesminister hade agerat fientligt mot Serbien i och med sitt stöd av de amerikanska bombningarna av bl.a Belgrad. Han synes också ha ansett att han som serb född nära Belgrad hade rätt att mörda Anna Lindh då hon implicit bidrog till att många av hans nation mördades av USA .
Hans politiska perspektiv på saken får nog anses överensstämma väl med verkligheten eftersom det är vid ungefär denna tidpunkt som Sverige under ledning av högersossen Göran Persson - representerad av den då nyligen tillträdde utrikesministern Anna Lindh - går från att i utrikespolitiken kritisera USA till att av ekonomiska skäl stödja USAs militära övergrepp mot ett flertal olika nationer även när stöd för dessa angrepp saknas från FN:s säkerhetsråd.

Fullt korrekt dömdes mördaren så småningom till livstids fängelse och inte till psykisk "vård".
Personligen anser jag honom vara en av de första terrorister vi har drabbats av till följd av Sveriges stöd till barbarstaten USAs militära äventyr. Men med säkerhet inte den sista.

Att med utgångspunkt i hans brott påtala vikten av att uppmärksamma psykiatrins roll i det svenska samhället är alltså direkt malplacerat.
Det är särskilt viktigt att psykiatrin är oberoende av staten just för att undvika att vi får en statsfinansierad psykiatri av sovjetisk modell där brott som begicks av övertygelse om det berättigade i den egna saken behandlades med sinnesförändrande droger.

Enligt min uppfattning är psykiatrin och då särskilt rättspsykiatrin främst ett uttryck för vad som anses normalt inom samhället. Det betyder att från det normala avvikande beteendet kan komma att sanktioneras med t.ex. isolering och tvångsmedicinering trots att patienten faktiskt kan i väsentliga avseenden ha bättre grepp om verkligheten (i objektiva termer) än allmänheten eller den undersökande/bedömande psykiatern.

I takt med samhällets utveckling har därför exempelvis homosexualitet nu av psykiatrin omklassificerats från att vara en psykisk sjukdom till att vara ett normalt tillstånd. Vi kommer att få se många liknande omdefinitioner, vilket just påvisar psykiatrins irrelevans för att bedöma mänskliga psykiska tillstånd som sjukdomstillstånd.

Psykiatrin är knappast förtjänt att benämnas som vetenskap.
Skälen härför framgår av många källor på nätet. För en lätttillgänglig sådan se
http://video.google.com/videoplay?docid=-8058160857846500132#

Om Anna Lindhs och Sveriges förändrade politik visavi USA: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article166495.ab
Ulf Nilson kritiserar att motivet för mordet har dolts i rättsprocessen: http://www.expressen.se/1.91092

Jag säger inget om hur psykiatri ska motiveras. Pekade blott på det faktum att politikernas trauma efter mordet på utrikesministern (och kvarvarande trauma efter Palmemordet) ledde till att man snabbt avförde dilemmat genom att starta en psykiatriutredning och att det en period opinionsbildades kring psykiatrins brister. Det är synd att det blivit tystare. Bland annat frågan om hur diagnoser sätts på tillstånd som inte har med sjukdom att gör borde diskuteras - och hur psykiatrin också i dag används för förtryck och övervåld, också i Sverige. Att ingen nämnvärd opinionsbildning sker kring tillståndet i den sk heldygnsvården och att en myndighet hindrar medborgarnas insyn i denna verklighet var vad jag ville uppmärksamma. Skulle gärna ta upp dina andra trådar men det är en annan debatt än den jag ville starta om bristen på transparens och det politiska ointresset för psykiskt sjuka.

En intressant omständighet är att all diagnostik och behandling bygger på det Amerikanska tänket och så visar det sig att hela det Amerikanska materialet-som används överallt-är ovetenskapligt strunt,
Allt är baserat på mycket begränsad forskning på colllegestudenter. Det har ingen bäring utanför det mycket lilla urval de utgör.
Ingern annan forskning skulle ens drömma om att låta så magra studier ligga till grund för implementering men psykiatri är visst inte nån vetenskap trots allt.
Detta är en skandal men ett ljud mer än den nyheten som kom i slutet av sommaren.

Inte för att förringa din sjukdom Robert men "Kroniskt vanföreställninssyndrom" låter dels inte helt friskt men också något som många socialister borde lida av.

Skämt åsido så måste jag själv säga att när jag har sökt hjälp hos psykvården så har jag efter omständigheterna bemötts bra och (så långt jag förstår) professionellt. Iallafall hittills. Sen att det är lite flummigt är förståligt, vi vet för lite om hjärnan för att det skall vara en exakt vetenskap.

Ett problem med sjukvården är förstås att det är inte helt enkelt att faktiskt söka hjälp när man mår dåligt psykiskt, helt enkelt för att man mår dåligt psykiskt. Men det vet jag inte hur man skall kunna rätta till.

Alliansregimen och inte minst Göran Hägglunds avskyvärda förräderi mot de psykiskt sjuka måste uppmärksammas. De för skingrar för psykiatrin avsatta skattemedel till en "informationskampanj" till arbetsgivarna, riktade mot "fördomar". Det finns jui nte en klok arbetsgivare som går på detta nonsens.

SAMTIDIGT dogas de sjuka systematiskt ner i allt större omfattning för att göras mer hanterliga. Dessa mediiner - neuroleptika - förorsakar under långtidsanvändning djupa depressioner med påföljd att de psykiskt sjuka drivs till självmord i massomfattning. Kampanjen understöds av samvetslösa "forskare", som levererar detbehövliga fuskverket påbeställning i form av"akademiska avhandlingar.

http://www.newsmill.se/artikel/2009/11/06/anna-odell-gjorde-ratt

KROSSA HÄGGLUND-WIBERG-NAZISMEN!

STOPPA DET HEMLIGA SVENSKA EUTHANASIPROGRAMMET!

Arkivkopia sparad.

TY OM DETTA MÅ BERÄTTAS.

Till Erik Ohlsson: jag har samma erfarenhet, och har ändå fyra gånger varit intagen för psykiatrisk tvångsvård. Jag har positiv erfarenhet av personalen: Frånöverläkare ner till skötare på golvet har de varit helt OK, där finns mycken god vilja, men tyvärr också en del inkompetens. Inte heller läkemedelsindustrin skall klandras i överkant. Den tar fram hemskagifter, men också mirakelmediciner.

Nej det är REGERINGEN som skall angripa: DENNA är skyldig. Måltavlaf ör vår avsky!