Minkfarmerna har dömt ut sig själva och måste förbjudas

Är aktivisterna mer skarpögda än djurskyddsinspektörerna? Är deras bedömning av situationen på något sätt oriktig? Ljuger deras bilder - eller ljuger Jordbruksverket?

Att de blodiga bilderna visar verkligheten är det egentligen ingen som ifrågasätter. I media kort efter avslöjandet har flertalet minkfarmare bekräftat bilden: "Jag har inte sett något som tyder på att det förekommer vanskötsel. Så här ser det ut i djurvärlden." säger Bert Svensson, ordförande för Sveriges Pälsdjursuppfödares Riksförbund, till Svenska Dagbladet den 9 augusti. Minkfarmare Hans Persson säger till Sveriges Radio att han omöjligt kan förhindra att djuren far illa och äter på varandra. Minkfarmare Lewi Jacobsson i Skånska Dagbladet: "Det ser brutalt ut men sådan är naturens lag". Anonym minkfarmare i Sveriges Radio Jönköping: "Vi försöker plocka bort döda djur varje dag". Minkfarmare Bengt Svensson i Värnamo Nyheter: "Det är så här verkligheten ser ut".

Inte heller djurskyddsinspektörerna förnekar bilden. En titt på deras kontrollrapporter visar att det hittats skadade eller döda djur på mer än hälften av farmerna, trots att besöken knappast kan ha kommit som en överraskning för djurägarna. Jordbruksverket rapporterar att var tredje farm saknar tillstånd, och på 85 % av farmerna finns det ingen som helst sysselsättning i burarna - inte ens lite halm i lyan - trots att det är ett lagkrav. Länsstyrelsernas bilder från besöken visar otäcka skador och smutsiga burar, som lika gärna kunde ha tagits av Djurrättsalliansen själva.

Hur kan de här fynden leda Jordbruksverket och regeringen till slutsatsen att allt står rätt till? Efter gårdagens nya avslöjande är det än mer uppenbart att blod och död är vardag på farmerna. Och kanske är det just där problemet ligger - det är vardag, och ses inte som något märkligt vare sig av djurägare eller myndigheter. Med så många tusen djur på ett ställe är det inte konstigt att några minkar har fått öronen avbitna och vissa genomlider sin dödskamp utan att få vård. Det må vara oundvikligt när man har så många djur på samma ställe - men betyder det att det är acceptabelt?

Vi menar att om det här är en oundviklig konsekvens av minkfarmningen så måste minkfarmningen upphöra. Lika lite som obehandlade sårskador eller djur som självdör kan accepteras på en kennel eller ett stuteri kan det accepteras på minkfarmerna. Djurskyddslagen gäller alla djur i fångenskap. Den stadgar att alla sådana djur ska slippa onödigt lidande och få tillräcklig tillsyn och vård. Det är uppenbart att minkuppfödningen inte kan leva upp till de här grundläggande kraven och därför måste den bort.

Erica Ström, jur. kand., ordförande Djurens Jurister
Shalini Persson, jur. kand., verksamhetssamordnare Djurens Jurister