Jag säger nej till vänsterns förslag om sänkta straff

Ohly måste ha fått solsting. "Grov misshandel" kan innebära att offret får men för livet. Ta som exempel de fall där gärningsmannen kastat syra i ansiktet på sitt offer -- med ett för alltid vanställt ansikte som följd. Ska ett sådant brott leda till fängelse i endast sex månader?! Fullständigt vanvett.

Att öka proportionaliteten i straffrätten och skapa en ordning där straffen är rimliga och rättvisa är en ansats som jag emotser, detta oavsett vilken politisk majoritet som arbetar för det.

Viktigt i sammanhanget är att normaliseringsutrymmet inte uteslutande skapas i skärpningar. De flesta politiska partier har de senaste årtiondena hänfallit till populism, där man väldigt ogenerat ägnat sig åt att enkelt vinna politiska sympatier genom att utlova (och genomföra) en ökad repression i samhället. Denna repression är inte motiverad av en motsvarande ökning av brottsligheten eller allvaret i brottsligheten. De preventiva nyttorna lyser också med sin frånvaro.

På sjuttio och åttiotalet hade Sverige en kriminalvård och straffsatser som i allt väsentligt och i internationella sammanhang var framgångsrik. Denna kriminalvård och synen på straff har efter åttiotalet successivt urholkats genom att politiker i stället för att stå upp för kriminalvård och balans i straffsatserna istället direkt har motarbetat konstruktivt arbete och gett vika för dunklare syften.

Det är bitvis märkliga debattinlägg som görs när man jämför tex fångars mat med skolmat och mat inom äldrevård. Den relevanta kritiken borde istället vara att den allmänna ökningen av repressionen har givit en kostnadsutveckling som ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är direkt oförsvarbar.

Varför lägger vi så mycket resurser på ett inneffektivt rätts och straffsystem när vi istället kan lägga dessa resurser på skola och omsorg?

En förklaring är att det är enkelt och effektivt för en politiker att ställa sig på barrikaderna och skandera hårdare straff. Det är betydligt svårare att argumentera för en utvecklad kriminalvård stöttad av konstruktiv repression syftande till att snabbt repatriera brottslingar till samhället.

Att låsa in brottslingar under för lång tid och med mindre eller otillräckliga åtgärder för att föra tillbaka dem i samhället bidrar till ett ond spiral. Både vänster och högerpolitiker är ansvariga för detta. I detta sammanhang hedrar det Bodström att han nu försöker rätta till detta.

Det återstår att se hur allvarligt menat detta är och i det har artikelförfattaren möjligen en poäng.

att komma åt problemet göra man inte över att straffa ,, för att persone har tagit till våld eller annat,, så finns det något i bakgrund

#3 Pellefant
>>Att låsa in brottslingar under för lång tid och med mindre eller otillräckliga åtgärder för att föra tillbaka dem i samhället bidrar till ett ond spiral.

Artikeln talar om att vanebrottslingar som utför många brott inte ska få mängdrabatt! Det är ju precis de som utför många brott man vill låsa in.

Notera att många våldsbrottslingar förstör/skadar folks liv (inte bara fysiskt -- jag känner en medelålders kvinna som fick posttraumatisk stress efter en misshandel av en tre decimeter längre kampsportare).

Som andra argument:
I en del fall är enda vettiga alternativet att slänga bort nyckeln. Läs t.ex. wikipedia-sidan om psykopater. De är starkt överrepresenterade, återfallsbenägna och väldigt "aktiva" när de är ute, så det är antagligen t.o.m. dyrare än att hålla dem inlåsta.

Två kvarts allvarliga undringar, apropå valtider:
- Är Pellefant en front för Alliansen som tat upp impopulära Vänster-åsikter som annars tystas ned inför valen? :-)
- Är Pellefants kommentar ett utslag av att kriminella är en väljargrupp till Vänster? :-)

Det finns ingen forskning som kan visa på några samband mellan att hårdare straff resulterar i lägre brottslighet. Alliansen gillar att slå ett slag för hårdare tag mot brottslighet och då främst i form av hårdare straff.

Jag tycker det är väldigt populistiskt och man anspelar enbart på människors känslor för att vinna röster, samt att man aldrig redovisar hur enormt mycket pengar det kostar att hålla en människa inlåst. Det är modigt att våga säga ifrån mot hårdare straff, däremot behöver man nödvändigtvis inte arbeta för mildare straff.

Tycker det är tråkigt att man så sällan i denna debatt pratar om preventiva åtgärder.

#5 Bernt:
Nej! Jag är ingen kuliss eller front. Jag är en vanlig trist, rätt feg medelsvensk byräkrat på mellannivå som sällan eller aldrig skriver på NM utifrån nån särskild politisk uppfattning. De flesta inläggen skriver jag baserat på sakuppfattning.

Alltsomoftast försöker jag utgå från belagd fakta, helst forskning.

I denna fråga vet jag att det inte finns forskning som kan belägga samband mellan hårdare straff och lägre brottslighet. Jag vet också att det finns forskning som bevisar motsatsen. Dessutom var svensk kriminalvård mer framgångsrik förr.

Jag vet däremot inte om politiker i allmänhet har ägnat sig åt populism. Mycket talar dock för det. (men det är ren spekulation)

Det är en myt att inte ( långa ) fängelsestraff minskar antalet brott.
Om man dömer ett antal mycket brottsaktiva inom ett område så sjunker kriminaliteteten kraftigt inom det området omgående.

Tror du inte att om alla i de kriminella gängen satt inlåsta så skulle det begås färre brott? Mindre benskjutningar t ex.
Eller skulle inte Englamordet förhindrats om mördaren redan dömts till fängelse för sitt tidigare mord?

Alliansen och Ask talar om skärpta straff, under förevändning att allmänheten önskar sig det. Så ska samhället bli tryggare. Men förlängd fängelsevistelse utan professionell rehabilitering kommer att få motsatt effekt.

"Men Allmänheten kräver hårdare straff för brott som grov misshandel och för återfallsförbrytare.” Men kära justitieminister, det är väl inte allmänheten som ska stifta våra lagar? Borgarna i alliansen har ju lovat ”skärpta straff” länge och kvällspressens löpsedlar skrämmer upp folk med alla skriverier om ”farliga kriminella” som ränner runt i riket på fri fot. Allmänhetens bild bygger på mediernas bild som eldar på en människosyn som säger att människor ÄR KRIMINELLA. De är inte personer som alla andra som är söner, bröder, systrar, pappor, vänner, har kunskaper och färdigheter; INDIVIDER som har begått ett brott eller flera.

Vad tror ni priset blir för detta förutom ett antal miljoner som kriminalvården (läs skattebetalarna) ska punga ut med till nya fängelser? Mindre brottsbenägna fångar redo för samhällslivet när de kommer ut efter åtta år istället för sex år?
Tro det den som vill.
Långa straff skapar vanmakt, hat och frustration.
Det finns knappt någon rehabilitering värd namnet på svenska anstalter. Meningslösa dagar segar fram med menlösa aktiviteter, antigen på en verkstad eller i ett klassrum fylld av gamla pundare som säger sig vilja ”studera” (de som inte orkar jobba). Du ska vara mentalt mycket stark för att klara studier under sådana villkor – oftast helt hänvisad till ”självstudier” utan lärare. Och ju längre straffet blir ju svårare blir det att hålla sig borta från knarket som flödar in på anstalterna. Vad återstår? Bygga muskler i gymmet och inrätta sig i de hierarkierna som finns på kåken.

När man sedan kommer ut så ska man börja om. Jobb och bostad krävs för att orka. För att VEM SOM HELST ska orka. Och fixar man inte det så uppsöker man gamla ”kompisar” heller än gamla socialtanter och sedan är man fast i skiten igen.
Detta är verkligheten för väldigt många svenska interner.
Vad har väl jag att komma ut till?
Jag menar, satsa heller dessa miljoner på vettiga verksamheter i nuvarande anstalter (som bygger på de RESURSER som finns hos de intagna) och på EFTERVÅRDEN. Försök samordna de ”goda krafter” som ska – eller i varje fall borde – finnas till hands når ”fångarna” kommer ut. Arbetsförmedlingen, socialkontoret och inte minst bostadsförmedling. Olika behandlingar och ställen för missbrukare måste också kopplas in i samma eftervårdsprogram.
Som det ser ut i dag knäcks man på vägen MELLAN alla dessa instanser.

Jag hade själv fortsatt mitt missbruk om jag inte hade fått hjälp.
Dels av en god vän som idag är min arbetsgivare. Han trodde på mig då ingen annan gjorde det. Nu har jag både jobb och bostad och är en nykter alkoholist.
Det som oroar mig mest är alla dessa unga killar och tjejer runt om i stan och i många förorter som självklart söker spänning och tycker livet är skit om det inte ”händer något”. Kanske flyr de också den realitet som deras föräldrar sitter fast i, situationen i skolan, resultatet av att ha polisanmält någon som slagit eller rånat och som förvärrat hot och trakasserier eller andra tillfälligt svåra omständigheter i familjer. Unga vildar på 15 år tar vilka risker som helst för lite ”action”.
Sedan åker de fast för skitsaker och rakt in i brottsregistret för flera år. Kanske lugnar några ner sig. De söker jobb och arbetsgivare vill nu se utdrag ur brottsregistret och sedan var det inget mer med det jobbet.
”Vad gör vi nu? Hur fan skaffar vi cash”?
”Den som inte har han tar.”
Odlar egna föreställningar och lösningar på sin situation.

Där jag växte upp på 1960-talet fanns det vuxna män som vi ungar såg upp till. De flesta var knegare och kunde umgås med ungdomar på fritiden utomhus. Om någon gjorde något dumt tog de tag i det själva. Kan inte minnas att någon ringde polisen. Dessa vuxna ser man inte längre. Ungarna är vilsna. De som rör sig på stan eller över förortstorget på kvällarna är helt andra män med andra värderingar.
De ”skyddar” småkillarna på sitt sätt och det kan jag förstå.
Vem skulle annars göra det?
Föräldrarna som sitter hemma framför sin TV?
Fältassistenterna som inte längre finns där ute?
Det är en tuff värd att växa upp i när vuxna sviker.
”Vem fan är ni att klandra oss”, som rapparen säger när han åker fast.

Varför, Ask, tittar du inte på vårt grannland Norge och ser din kollega där? I en artikel – Gör porten vid – i tidningen Morgenbladet
( www.morgenbladet.no ) står det om hur han och regeringen vill MINSKA strafftiden och hellre satsa på INNEHÅLLET i fängelsestraffet. Intentionen är att ha färre fångar i norska fängelser.
Man vill använda ”straff som verkar”. Deras forskning visar att ”samhällsstraff” fungerar mycket bättre än fängelsestraff och leder till långt färre återfall.
Det handlar om ”vägen tillbaks”
När ska våra svenska politiker börja fatta det?

Vi skulle kunna minska behovet av långa och för brottslingen tragiska, och för samhället dyra fängelsestraff om vi införde kroppsbestraffning, med rottingen eller björkriset, för allvarliga brott. Det är inte bara en ordlek att säga - "Aga skulle utgöra ett kännbart straff!"

#7 Pellefant,
Ledsen för sent svar.
Du bemötte mest mina skämt och inte mina argument. En vink -- skämt slutar oftast med ":-)".

Till dig och andra vänster-debattörer här:
Jag har hört sen 70-talet att det inte finns något samband mellan strafflängd och kriminalitet.

Jag har sett mycket handviftande men aldrig bra referenser.

Se t.ex. mitt exempel om (psykopatiska) vaneförbrytare. (Du tog inte i det, Pellefant.)

Som ett andra motexempel:
Antag det var dödsstraff för att gå mot rött. Då skulle inte ens jag göra det.

Jag har läst en alternativ modell, med två typer av brottslighet:

Grupp A är idioter som blir fulla och slåss på krogen.
Grupp B är de som väger plus och minus; hur mycket man kan tjäna på kriminalitet och hur mycket man kan förlora.

Jag är villig att tro att A-gruppen inte påverkas _mycket_ av straff. (Jag känner dock till en sådan tok, som var väldigt slipad hur han startade bråk på krogen, för att minimera straff.)

Grupp B -- se mig och övergångsställen ovan.