Zlatans "misshandel" av lagkamraten är ett psykologiskt ställningstagande

Spelade tennis med en vän. Vi pratade om livet. Han menade att livet inte handlar om att höja sin högstanivå som människa utan istället sin lägsta. Den Svenska Modellen.

Vi lärde oss i skolan att i Italien får man träna med bollen på det man redan är bra på, så man blir bäst. I Sverige får man träna på det man inte är bra på, så man blir bättre. Ett grupptänkande där ingen blir sårad och känner sig utfryst. Fint på sitt sätt men ibland fattas utrymme för personlig utveckling och individualister.

De som till exempel notoriskt gör mål i avgörande fotbollsmatcher.

De som kommer på uppfinningar. De som går över gränser.

De som erövrar och vinner priser när alla andra slutat tro på drömmen.

Sådana som Zlatan.

Sådana vi älskar lite på avstånd i Sverige utan att säga det högt. De som går sina egna vägar och skiter fullständigt i vad reportrar och media säger. Eller vad opinionen säger. Den Svenska vägen är inte alltid det gyllene medelsnittet, inte alltid livet i balans med omgivningen. Inte störa ordningen, inte höja rösten, inte säga sin ärliga mening om den sticker ut från mängden. Inte låta känslorna ta överhand och handla impulsivt. En ordnad vardag utan tvära känslomässiga kast. En slags motsättning till Stefan Jarls dokumentära ungdomstrilogi som beskriver ungdomen på drift i "Dom kallar oss mods", "Ett anständigt liv" och "Det sociala arvet".

Man kan stå utanför samhället och skrika högt utan att någon hör. Man kan supa sig full och bete sig som ett svin. Man kan bjuda in en dansande strippa på en politisk fest och kalla det feministisk cabaret. Man kan peka på andras brister för att samma brister finns inom en själv. Eller så kan man jobba hårt med talangen och kreativiteten för att skapa utveckling. Som Zlatan uppenbarligen gjort under sitt liv som idrottsman.

Förortsfenomentet från Rosengård. En kille med en supertalang som tog Svedala och andra fotbollsnationer med storm. Stora mål i stora matcher. Fetaste lagtröjorna. Världen häpnar med gapande mun. Killen dribblade bort fem man i Ajax tröja och bara slog in den i mål. Än så länge mer lovers än haters trots osvenskheten att gå egna vägar. Vi älskar Zlatan men säger det inte högt. Hatet finns i massmedia. De självvalda domarna över kropp och själ som förvränger en liten knuff till en dödlig karatespespark. Zlatan har karatesparkar som kan döda på en fotbollsplan. Taekwon Do-sparkar som sänkte själva Italien i EM. Den gången jublade vi och satte popcornen i halsen. Nu annat.

Den livsfarliga sparken mot klubbkompisens på axel får skandalrubriker. Som om det inte alltid finns och kommer finnas hierarki i grupper av unga män. Kejsarens nya kläder visas upp på marknaden. Pekar mot kläderna som inte finns. Att sparka en klubbkompis på axeln måste betyda att Zlatan vill ta livet av sig?

Att Berlusconi sagt till honom att göra detta mellan fyra ögon?

Att Zlatan följer med Berlusconi på hemliga möten med frimurarorden där de sover i de dödas kistor och svär en ed att aldrig svika varandra?

Att Zlatan nu värvas in i en nygammal Mussolini-kultur? Alla som fattar grundläggande psykologi förstår att "sparken" inte handlar om att skada utan om att inta ställning i laget.

Att det finns meningsskiljaktigheter.

Att det finns oliktänkare i Milans omklädningsrum.

Tar man inte ställning i ett sådant sammanhang kan man inte vara en världsspelare, hur olustigt det än ser ut utefrån. Varenda kille i det omklädningsrummet kommer från mer eller mindre fattiga eller segregerade förhållanden. De har alla gått över gränser och gjort samma klassresa som Zlatan själv.

Den mediala analysen av Zlatans spark visar vilken okunskap det finns i de mediala sport kretsarna. De som ständigt söker ett villebråd att sätta tänderna i. De söker det döda ruttna köttet. Men Zlatan är inte död utan vid liv och kommer säkert göra många mål i Milans tröja.

Han skiter fullständigt i skriverierna.

Han tänker på hur han skall vinna nästa match.

Det media kallar "misshandel" är ett psykologiskt ställningstagande i en klubb med många likasinnade. Zlatan är för mycket individualist? Ja enligt Den Svenska Medelklass modellen. Men inte enligt den fungerande modellen. Den som gjort honom till en av världens bästa fotbollspelare. Med eller utan "dödliga karatesparkar" mot sina egna lagkamrater är han förortsfenomenet från Rosengård. En kille med en dröm som jobbade hårt och lyckades.

Liam Norberg (5 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/28132

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jag ar helt klart oppen med att jag, om jag uppfattat situationen korrekt, i och med detta tappat all javla respekt jag nagonsin haft for Zlatan. Det finns en liten chans att han bara replikerade pa en gammal oforratt, men det verkar inte alls sa, med tanke pa Strassers eftergivna och forvanade respons, och Zlatans agerande efterat - att bunda ihop sig med just Ronaldinho, en av de storsta i laget. Detta ar klassiskt primitiv rangordningsstrukturering lamplig for apor och kriminella invandrare, och Zlatans rosengardska ursprung har aldrig varit tydligare an i just denna situation.

Att han dock lyckats halla undan denna sida sapass bra for framforallt svenska befolkningen ar anmarkningsvart, da aven om jag tvivlat sa har jag anda utgatt ifran att han innerst inne ar en hyvens karl som vill fortjana sin position rattmatigt. Om resten av laget, motstandare och alla inblandade gar omkring och hyser en falsk respekt for en manniska i laget sa far han mycket friheter att behova prestera mindre, da folk duckar undan av radsla, inte for att de inte kan ta bollen ifran honom. Detta gor i sin tur Zlatan till en samre fotbollsspelare som trots allt anda visar pa goda prestationer, da han i sin tur sanker folk omkring honom till en lagre niva. Darfor blir nastan alla lag samre av Zlatans tillkomst, medan Zlatan dock anda fortsatter leverera bra resultat.

Zlatan har en fan-boy mindre, och en ny forstaposition pa valfri tjejtidnings hunk-topplista. Ackliga varld.

Tragiskt den form av respekt han tror han får så här..
Sättet man historiskt sett i mentaliteten i svenska lagsammahang har fått respekt från sina lagkamrater och de yngre är ju precis det som Gattuso gör.. det kan tyckas att även han gör någonting inte helt godkänt i den extremt mjuka känsliga människans tolkning men fotboll är fysiskt och lite lekar där man sedan kommer samman i lite fysisk vänskaplighet efteråt är det normala i sådana här sammanhang..
Sedan måste man ju självklart prestera också för att få respekt.. och också ta ansvar för hela spelet med det är ju en annan aspekt i förmågan att bygga genuin respekt ifrån sina lagkamrater.

Men jag förstår din version av "respekt" som du har lärt dig av ditt tidigare liv...

Permalänk | Anmäl #2 donk, 2010-09-19, 19:03

Jag har själv varit en fotbollsspelare i mer än 15 år.
Och sådana här påhopp (misshandel) förekommer ofta på träningarna. Men 95% av dessa påhopp är oftast en humoristisk handling.
Rodney Strasser har själv sagt att det hela var ett skämt och att han inte är arg på Zlatan.
Zlatan har också skämtsamt sagt till Viasat att "han ska lyssna på vad jag säger". Och sedan skrattat efteråt.

Sen blev jag lite upprörd av "donk."s kommentar.
Av det jag förstod så skriver han att Zlatans Rosengårdska beteende hör hemma bland apor och kriminella invandrare.
Om detta är fallet, vart skulle då Fredrik Ljungbergs påhopp på Olof Mellberg höra hemma? Eller Zinedine Zidanes skallning mot Marco Materazzi?

Detta är bara 2 exempel på de många mer seriösa och allvarligare Påhoppen (MISSHANDELN) inom fotbollen.

Permalänk | Anmäl #3 Emil Cindo, 2010-10-09, 15:10