Talla inte på tillgängligheten

Det senaste året har inte fler än 2500 hyresrätter börjat byggas, det samtidigt som drygt 300 000 personer stod i Stockholms bostadskö den sista juli i år. Särskilt drabbas vi som är unga, studenter eller som står utan en fast anställning. Bostadssituationen för unga är ett av valets viktigaste debattämnen.

De bostadsförslag som kommer från höger handlar nästan uteslutande om andrahandsuthyrning och att ta bort så kallat krångel och byggnormer. I debatt efter debatt pratar man raljant om att det byggs "för handikappvänligt" och man beskriver krav på tillgänglighet i termer som "krav på möjligheten att köra rullstolsrace på toaletten". Magnus Andersson, ordförande för Centerpartiets ungdomsförbund menar i en debattartikel i Expressen att dagens handikappnorm i princip gör det omöjligt att bygga små lägenheter.

Lösningen på bostadsbristen är naturligtvis inte en sämre standard och sämre villkor för människor med funktionsnedsättning. Självklart måste nya lägenheter byggas med en schyst kvalitet och en god tillgänglighet. Problemet är inte ett vändmått på 1,3 meter eller en schyst belysning. Grundproblemet fortfarande att det byggs för lite och att de få lägenheter som ändå byggs framför allt är dyra bostadsrätter som ingen under trettio har råd med.

Sedan 2006 har den borgerliga regeringen fört en politik som gjort det dyrare att bygga och bo i hyresrätter. Regeringen har förutom att avskaffa av ränte- och investeringsbidragen till hyresrätter också gjort om fastighetsskatten på ett sätt som gör att hyresrätten numera är dubbelbeskattad. Resultatet av dagens skatteregler är att en nybyggd hyresrätt är 2000 kronor dyrare per månad än en nybyggd bostadsrätt eller villa.

Man har även gått ut stenhårt för att sälja ut de allmännyttiga hyresrätter som finns. Sedan 2006 har den borgerliga majoriteten ombildat 18 000 hyresrätter i Stockholm till privata bostadsrätter. Det är lägenheterna som nu i princip har blivit omöjliga för unga att ha råd med om man inte vinner på lotto. Det är någonting som även det slår hårt mot just personer med funktionsnedsättning då man som grupp har en svårare situation ekonomiskt jämfört med resten av befolkningen och därmed svårare att köpa loss sin lägenhet.

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning innefattar även boende, bosättningsort och rätten till olika former av samhällsservice i samband med boendet. Att exkludera människor med funktionsnedsättningar från bostäder, kommunala såväl som privata står i direkt kontrast till artiklarna 18, 19 och 28. När Centerpartiets ungdomsförbund pratar om att tillgängligheten är en onödig lyx visar man tydligt att man inte vill ha ett inkluderande samhälle.

Att uppdra åt allmännyttan att bygga billiga hyresrätter, sänka parkeringstalen och bygga för unga i Norra stationsområdet är några av de lösningar vi vill se för ett ökat byggande för unga på bostadsmarknaden. Vi vill också se att kommunerna blir offensivare vid upphandlingar och upplåtelser av mark åt byggbolagen. För att lösa den extrema bostadsbrist där varannan ung mellan 20 - 27 år står utan egen bostad krävs framför allt att nya lägenheter produceras med fokus på billiga hyresrätter, som är den boendeform flest unga efterfrågar.

Bostadssituationen måste tas på allvar. Det blir inte fler lägenheter genom att göra det svårare för rullstolsburna och synskadade flytta hemifrån eller för äldre att bo kvar hemma. Sverige var det första landet i världen som införde ett krav på tillgänglighet i bygglagstiftningen 1966. Även om det då fanns mycket kvar att önska hade lagstiftningen en intention om tillgänglighet som idag borde vara självklar. För att klara den extrema bostadsbristen behövs det helt enkelt byggas nytt och byggas billigt, mycket svårare än så behöver det inte vara.

Tove Liljeholm (5 artiklar)

Anmäl