Sverige måste sluta att investera i krig

Att med biståndsbyråkrati hjälpa andra långt bort från fattigdom och andra problem måste vara något av det mest meningslösa som finns, liksom att med politiska teorier och vapenmakt lösa deras problem. Av BNP går ungefär en procent till biståndet och en och en halv till försvaret. Biståndet gör nog mer skada än nytta. Försvaret behövs inte för ingen vill ha något. Kommer kriget på riktigt och inte nödvändigtvis så mycket så skadas inte svenskarna av brist på försvar och den lede fi, utan de kommer att svälta ihjäl på kort tid. Säkerhetssystem finns det nästan hur mycket som helst av, men detta har få tänkt på. Snart toppar oljan och kolet. Här och på andra områden faller produktiviteten snabbt. Små förberedelser blir väldigt kostnadseffektiva. Om lika mycket pengar skulle gå till en självförsörjning som går till invandringen så skulle det få en enorm betydelse. Då kan man sitta och titta på när alla enfaldiga galenpannor krigar ihjäl varandra och ha vadslagning om vilken sida som vinner.

I och för sig behjärtansvärd artikel. Men man ska samtidigt komma ihåg att Sveriges historia inte är fredens. Under 30-åriga kriget utvecklade vi kriget som business där vi som ett litet land helt enkelt levde på att kriga. Och inte bara kriga. Vi utvecklade vapenindustrin och en tradition i krigsindustrin som vi kan se än idag. Samtidigt finns det en mytbildning om Sverige och fred som inte stämmer. Exemplen är hur många som helst. Bofors kanoner till Indien. Nu är det på gång igen. Helt enkelt för att indien inte hittar någon som är bättre. Under sista Irak-kriget bad USA om att få tillgång till prototyper till Excalibur (GPS-styrda missiler för stadsstrid som träffar inom 5 meter), vi samtränar flotta och flygvapen med Nato och USA. Jag säger inte vad som är rätt eller fel, men konstaterar att egenbilden hos många inom fredsröreslen är helt felaktig. Sverige är och har en lång tradition av War as Business (och utvecklade konceptet långt före USA och Bush) sedan stormaktstiden och till idag, och är i praktisk mening är en mer aktiv partner än de flesta medlemmar inom organisationen.

Jag tycker att Petra missar målet helt, precis som många pacifistiska optimister.

Följande realpolitiska fakta är ganska klara.

Idag finns det politiker som är villiga att använda våld för att uppnå sina politiska syften. Vi kan konstatera att det finns ett antal nationalstater som har en större benägenhet att nyttja våld, och ett antal som har lägre benägenhet till detsamma. Fördelningen demokratier/ickedemokratier vad gäller våldsanvändning är kanske något som Petra borde forska i mer.

Vi har fortfarande stater i både vårt närområde och inom svensk och europeisk intressesfär som är i praktiken icke-demokratier. Att då avsäga sig kapaciteten att möta militära hot tyder på en orealistisk syn på vad som kan hända i framtiden. Bara för att Sverige har haft turen att slippa försvara sin existens med militära medel sedan 1809 betyder inte att vi slipper för all framtid att göra det.

Med Petras logik kan man också avskaffa polisen, eftersom polisens våldsmonopol i sig är repressiv och medför att samhället blir inriktat på att lösa problem med våld. Och jag är ganska övertygad om att Petra inte skulle vilja avskaffa polisen.

Staten axlar nämligen våldsmonopolet för att skydda samhällets svaga individer mot våld från starkare individer. Staten skapar på så sätt en stabil grund för ett civilt samhälle som solidariserar med majoriteten av befolkningen, som sannolikt föredrar en fredlig social miljö. Ergo, statens inrikes våldsmonopol är nödvändigt.

Staten garanterar också att skydda de rättigheter som vi har som samhällsmedborgare med ett existensförsvar, dvs. att vi ska skydda det svenska samhället och våra rättigheter enligt grundlagen. Det betyder att yttre hot- eller våldsaktioner från andra nationalstater och aktörer ska mötas så att våra rättigheter enligt grundlagen inte hotas. Att Petra skulle vilja skapa ett samhälle som helt saknar förmåga att möta yttre hot verkar lika främmande som att avskaffa polisen nationellt. Historien har visat att kramar inte alltid löser problem om någon bestämmer sig för att påtvinga sin vilja på en annan individ, folkgrupp eller nationalstat.

Slutsatser

Jag konstaterar också att Afghanistan kan svårligen lösas med endast militära medel. Det behövs säkert en hel del kapacitetsbyggande inom många områden innan det blir en funktionell nationalstat. Dock så levererar varken Petra eller politiker som vill lämna Afghanistan något realistiskt alternativ, förutom att när den internationella truppen lämnar landet, så kommer djungelns lag att råda. Och jag är ganska övertygad om att det är de svaga i Afghanistan som kommer att drabbas mest, dvs. gamla, kvinnor och barn.

Men det är också typisk för så kallad vänstersolidaritet, dvs. man sympatiserar med principer, men aldrig i handling som leder till resultat. Om Petra skulle stå för det som hon skriver, så skulle hon göra det pacifistiska antagandet att alla människor i grunden är goda och åka till Afghanistan, helst de södra delarna och driva skola för flickor. Helst utan några utländska militära styrkor, så får vi se hur väl det projektet skulle lösa sig.

Jag tycker också att det är anmärkningsvärt att IKFF i sin valguide "analyserar" de olika partiernas ståndpunkter och rankar de rödgröna högt i sina slutsatser. Speciellt anmärkningsvärt är det att socialdemokraterna är högst rankade. Med tanke på att den svenska försvarsindustrin till stor del var ett resultat av den svenska/socialdemokratiska alliansfriheten/neutraliteten, så skulle det te sig märkligt om (S) skulle verka för att avveckla densamma.

Jag kan bara tolka det som om IKFF inte tar hänsyn till realpolitiska och historiska fakta i sina analyser, eller att man har en allmänpolitisk preferens för socialismen i dess olika former.

En saklig och realpolitisk lösning är den enda acceptabla för både Afghanistans och Kongos kvinnor. Prat kommer aldrig att stoppa våldtäkter i dessa länder, där tyvärr män nyttjar bristen på statligt våldsmonopol till att genomdriva sina patriarkala traditioner och rena brott mot samhällets svaga, dvs. kvinnor och barn.

Utöver det nationella existensförsvaret har Sverige förklarat i olika solidaritetsyttringar att man ska bidra till att försvara FN stadgan och mänskliga rättigheter i världen, dvs. att man i PRAKTISK handling ställa upp för människor och länder där man inte är lika lyckligt lottade som vi i Sverige.

Men det är klart, det är lättare att vara solidarisk rödvinssocialist i fina tal på Södermalm och på nätet än att handgripligen skydda de svaga i länder långt borta, och dessutom riskera sitt eget liv som en solidaritetshandling.

Kai Rämö
2 år i fredens tjänst i Afrika

PS: Jag uppmanar Petra att presentera lösningar som fungerar, inte visioner om evig fred och kärlek. En vision har mig veterligen aldrig stoppat en våldtäkt eller förtryck mot kvinnor i patriarkala samhällen.

Den nog enklaste och effektivaste fattigdomsbekämpningen är att odla maximalt i Sverige och sänka spannmålspriset på världsmarknaden, som är direkt kopplat till antalet fattiga. Och lösningen för detta är att gå ur EU, som Sverigedemokraterna propagerar för, och tullbelägga livsmedel och jordbruksprodukter, som bland annat Norge gör. Den svenska spannmålsskörden är cirka 0,25 % av världens. Antalet fattiga är ungefär 1 miljard, av totalt 7 miljarder. Om en mindre import av livsmedel och djurfoder minskar efterfrågan på världsmarknaden 0,10 % så är det rimligt att antalet fattiga minskar i storleksordningen 1-10 miljoner. Det som landet importerar måste ju tas någonstans. Byråkratier som SIDA och hjälporganisationer ger dålig kostnadseffektivitet och kommer knappast upp i detta. Mycket pengar försvinner på vägen och till slut får de fattiga lite. De bedrägerier som har avslöjats är bara en liten del av vad som pågår. Mottagarna blir även korrupta.

GB, krig som business slutade att fungera med Karl XII och närmare bestämt med konkurs vid den tredje redutten i Poltava den 27 juni 1709. Självklart bör vapen säljas till alla vill ha, men försvaret är en allt för dyr försäljningsorganisation. Försvaret utvecklade en egen terrängbil för miljardbelopp och köpte sedan något liknande från Finland. JAS är en större utdragen skandal i slöseri och misslyckanden. Försvaret saknar kontakt med verkligheten och ökar bara risken för krig. Ju mer pengar de får desto större är risken att det blir något galet.

Afghanistan är bara ett av många post-koloniala fantasiländer. Demokrati och framsteg hänger samman med nationalismen. Det är antagligen sant att västmakterna inte kommer att lyckas skapa ett fredligt och utvecklat samhälle i Afghanistan, men det beror inte på att användandet av våld, i sig, skulle omöjliggöra något sådant, tvärtom. Det krävs politisk mognad av ovanligt slag, och dessutom säkerhetsgarantier, för att lyckas med det som den kurdiska nationen nu genomför i norra Irak, att bygga ett fredligt och framstegsvänligt samhälle innanför en federation med sina gamla fiender.
Etnisk rensning i kombination med starkt väpnade, nybildade stater, såsom tex Pashtunistan och Tadjikistan, skulle med stor sannolikhet leda till fred. Om man verkligen har fred som främsta ambition borde man ta ställning till om detta är en smaklig anrättning.

Den partipolitiska organisationen Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet(IKFF) är finansierad med skattemedel.

Det räcker tydligen med att vara intensiv Israel- och USA-hatare så får man pengar av staten för att producera propaganda.

"Afghanistan är bara ett av många post-koloniala fantasiländer",
Folkrätt är ett vanskligt och problematiskt ämne. Folkrätt har inte mycket att sätta emot den som vill hävda den starkes rätt. Det kan man ju tycka vad man vill om, men så är det ofrånkomligen. Det är en naturlag som inte kan tänkas bort.. Och folkrätt bilr ju inte alltid som man tror, om saker och ting ska vara rätt som i Rätt. Även om det är humoristiskt skrivet så finns det ett stort korn av sanning i detta (tänk som det kan gå): http://alvor.wordpress.com/2010/03/05/folkratt-och-folkvett/

Hej Petra! Jag skulle vilja be dig att beakta det Kai Rämö skriver.
Man kan ha den bästa vilja i världen, men det kan bli bokstavligen livsfarligt för människor av kött och blod, de svaga som man egentligen vill hjälpa, om man låter teorier gå före hur det ser ut i deras verklighet.

Helt rätt! Vi borde inte lägga oss i vad andra länder gör. Vi borde helt passivt titta på när de afrikanska klanerna slaktar varandra och våldtar varandras kvinnor, precis som de har gjort i tusentals år. De kan få fortsätta i några tusen år till.