Vänstern dikterar de rödgrönas utrikespolitik

Under våren har vänsteroppositionen levererat flera överenskommelser om utrikes- och försvarspolitiken. Dessa program är ett hopkok av tradtionell antiamerikanism, en ovilja att delta i fredsbevarande insatser, oförmåga att möta totalitära hot och märkliga kompromisser om diktaturer.

Låt oss titta lite närmare på några punkter i överenskommelserna.

EU-politiken. En stor del av Sveriges politik för omvärlden sker idag genom vårt medlemskap i EU. Samtidigt har Vänsterpartiet och Miljöpartiet motarbetat i stort sett alla förändringar som stärker EU-samarbetet.

I Vänsterpartiets partiprogram står det så här om EU: "EU måste upplösas /.../ Vänsterpartiet arbetar bland annat därför för ett svenskt utträde ur EU". I de rödgrönas senaste överenskommelse förklaras det så här: "Våra tre partier har i vissa delar olika syn på EU".

I vissa delar? Är det en petitess i sammanhanget att ett av de tre partierna i oppositionen vill upplösa Europeiska Unionen? En svensk regering måste varje vecka ta ställning till olika frågor som kommer upp på dagordningar inom EU-systemet. Det handlar om mängder av olika sakpositioner, avvägningar, strategier, förhandlingar och omröstningar. Men vi har ingen aning om hur en svensk regering med Vänsterpartiet kommer att hantera dessa enskilda frågor.

Iranfrågan. De rödgröna klargör att Iran är en diktatur som förtrycker sin befolkning. Det kärntekniska programmet nämns som en destabiliserande faktor. Detta är bra, men också en självklarhet bland alla politiska partier i Sverige. Men oppositionen nämner inte med en stavelse hur de ser på sanktionerna mot Iran. Förmodligen är det Vänsterpartiet som är motståndare till sanktionerna. Partiet ungdomsförbund tog kraftigt avstånd från sanktioner och försvarade Irans kärntekniska program i ett uttalande i februari 2006.

Kuba och Venezuela. Svensk utrikespolitik måste vara tydlig i sin kritik av auktoritära och totalitära stater. Men de rödgröna har valt att kompromissa om skrivningarna om Kuba och Venezuela. Så här står det i de två sista överenskommelserna: "På Kuba är brotten mot de mänskliga rättigheterna omfattande, samtidigt som USA:s destruktiva blockad fortsätter.

I Venezuela har sociala framsteg skett, samtidigt sker en oroande maktkoncentration och inskränkningar av pressfriheten." Man behöver inte vara något geni för att förstå vilken del av varje mening som Socialdemokraterna respektive Vänsterpartiet har yrkat på. Vad som är mer oroväckande är att Socialdemokraterna är berett att kompromissa om synen på dessa stater. Hur ska den svenska politiken mot Kuba och Venezuela se ut om de rödgröna vinner valet?

Helikoptrar för medicinsk evakuering i Afghanistan. De rödgröna kräver att Sverige ska lämna Afghanistan. Trupper ska börja tas hem redan 2011. Men samtidigt finns ett beslut om att skicka två svenska helikoptrar för sjukvårdstransporter. Det handlar om ett 30-tal personer som krävs för att bemanna dessa transporter som ska kunna undsätta skadade soldater och afghanska civila. Det säger sig självt att det inte går att sätta in fler folk i Afghanistan om man samtidigt ska ta hem trupp. Är de rödgröna beredda att svika våra svenska män och kvinnor som tjänstgör i Afghanistan?

Göran Persson var tydlig när han var ledare för Socialdemokraterna. Han var inte beredd att släppa in Vänsterpartiet i regeringen. Ett av hans viktigaste skäl, bland flera, till detta var utrikespolitiken. Den svenska utrikespolitiken har i årtionden varit uppbyggd kring ett antal hörnstenar: Sverige är ett västorienterat land, ett land som solidariserar sig med demokratier och inte med diktaturer, ett land som vill delta aktivt i internationella samrbeten och ett land som förespråkar frihandel och marknadsekonomi.

De överenskommelser de rödgröna hittills har ingått pekar i en annan riktning. Som Carl Bildt uttaladet det i riksdagens kammare i våras: Det är mer Linde än Ahlin, det är mer Ohly än Sahlin.

Fredrik Malm (12 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/28029

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Fredrik Malm klagar på de rödgrönas politik i Iranfrågan, men han nämner inte att den borgerliga regeringen under den gångna mandatperioden medvetet brutit mot lagar och domstolsbeslut för att tillfredsställa den iranska diktaturregimens önskemål.

Läs min artikel:
http://www.newsmill.se/artikel/2010/09/14/st-ll-regeringen-till-svars-f-...

Tycker du, Fredrik Malm, att det är rätt att som regeringen gjort strunta i domstolsbeslut för att göra den iranska regimen till viljes?

Permalänk | Anmäl #2 Elias Rudberg, 2010-09-14, 16:06

Det finns flera oroande delar i den rödgröna politiken och vänsterns inflytande på den. Vid den utrikespolitiska debatten i Riksdagen i februari i år lämnade socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin talarstolen med orden ”och nu lämnar jag över ordet till Hans Linde (v) som ska tala om vår syn på fredsprocessen i Mellanöstern”. Det är till att lämna walk-over till extrema krafter!
Vänsterpartiledaren Lars Ohly kallar Israel en "skurkregim”, kräver handelsbojkott mot Israel och sade 2009 i en intervju av Lars Adaktusson att Israel var ”värre än Iran”. Under valkampanjen har Ohly nu ersatt ”värre än” med ”svårt val” när det gäller att jämföra demokratin Israel med diktaturen Iran. Så pass vinglar Ohlys politiska kompass när det gäller att se skillnaden mellan diktatur och demokrati. Enligt Freedom House rankning av länder utifrån demokratiska fri- och rättigheter, får Israel betyget 1,5 och Iran 6 i en betygskala där 1 är bäst och 7 är sämst.

Permalänk | Anmäl #3 Lisa Abramowicz, 2010-09-15, 16:17

Vänsterpartiet kritiserar även andra länder, men kräver inte bojkott och sanktioner av något annat land än Israel. Denna bojkottspolitik går för övrigt stick i stäv mot den Palestinska myndighetens rekommendationer avseende bojkott av Israel.
Men det inte är kritiken mot Israel som är det stötande utan den uppenbara särbehandlingen av ett enda land i världen.

Permalänk | Anmäl #5 Lisa Abramowicz, 2010-09-16, 11:49

Å andra sidan kritiserar ju Fredrik Malm andra länder men kräver inte bojkott och sanktioner av något annat land än Iran. Apropå demokratiindex så klassificeras Israel som "demokrati med anmärkning"..http://sv.wikipedia.org/wiki/Democracy_Index#Fullst.C3.A4ndig_lista_.C3.B6ver_l.C3.A4nder Tittar vi sedan på Iran så ser vi att Iran rankas högre än t e x Saudiarabien, vän av ordning kan då undra varför Malm kräver bojkott av Iran men inte av Saudiarabien..

Permalänk | Anmäl #6 Fredrik Meyer, 2010-09-16, 19:34

Fredrik Meyer,
Du undrar varför Malm kräver bojkott av Iran men inte av Saudiarabien. Kan det möjligen bero på Irans aggressiva utrikespolitik som inte bara hotar Israel med utplåning men som även uppfattas som ett hot av andra grannländer? Samt IAEAs och FNs Säkerhetsråds bindande resolutioner gentemot Iran.

Permalänk | Anmäl #7 Lisa Abramowicz, 2010-09-20, 16:49