Replik på Sanandajis skrift och inlägg

Svenskt Näringsliv tycks inte veta om en ökad privatisering ger bättre eller sämre vård. I deras skrift "Privata initiativ inom vården" av Nima Sanandaji (N.S.)konstateras att "Det finns ingen garanti för att privatiseringar kommer att leda till förbättringar, men inte heller motsatsen är sann."

Trots denna osäkerhet om kommersialiseringens effekter driver Svenskt Näringsliv en intensiv kampanj för att öka andelen privata vårdgivare inom den offentligt finansierade vården. Målsättningen är att andelen privata vårdgivare inom svensk sjukvård ska öka från dagens 10-15 procent till 50 procent. En dominerande drivkraft för detta systemskifte är att den offentligt finansierade vårdsektorn - som varje år tillförs omkring 200 miljarder skattekronor - erbjuder högre vinster och mindre risker än flertalet andra branscher.

N.S. kritik av min artikel i Socialmedicinsk tidskrift (2010:1) präglas också av att han ofta utgår från ett implicit kommersiellt perspektiv medan jag utgår från ett renodlat hälso- och sjukvårdspolitiskt perspektiv. Dessutom gör N.S. i sin "replik" på mitt första Newsmill inlägg hisnande ovetenskapliga jämförelser för att med hjälp av nationella tillgänglighetsdata och mycket svårtolkade data om antal besök "bevisa" att vårdens privatisering varit en framgångsrik reform. Eftersom dessa källor inte ens redovisar några data uppdelade på privat respektive offentligt driven vård lämnar jag dessa spekulationer åt sitt öde i den vetenskapliga papperskorgen. På samma ställe hamnar N.S. osannolika förklaring att en sannolik anledning till att vårdresurserna ökat mer i hög- än låginkomstområden är att många av dem som bor i de socialt utsatta låginkomstområdena (t.ex. utomeuropeiska invandrare, arbetslösa, ensamstående mammor med barn, fattiga pensionärer och personer med missbruksproblem) i och med vårdval nu reser till vårdcentraler och husläkarmottagningar i rika innerstadsområden som Östermalm.

Det är dock två punkter i N.S. "replik" som jag vill ta upp i detta inlägg. Den ena gäller innebörden av "människovärdesprincipen." Den andra punkten är hur N.S. och många med honom anser att det är möjligt att hävda att Vårdval Stockholm varit en framgångsrik reform när man inte vet om vårdens innehåll blivit bättre eller sämre.

Allas rätt till vård?
En grundläggande princip för svensk sjukvård är "människovärdesprincipen" som slår fast alla människors lika värde och lika rätt till vård.

N.S. hävdar - i motsats till mig - att det inte finns någon konflikt mellan denna princip och en kommersiellt driven vård som finansieras helt privat. Det innebär att han anser att "alla människors lika rätt till vård" är uppfyllt trots att dörren till den helprivata vården är stängd för alla som inte kan betala de tiotusentals kronor eller mer som det kan kosta att få den vård man behöver.

Anser verkligen N.S. och Svenskt Näringsliv att "människovärdesprincipen" endast skall gälla dem som har råd att via en dyr privat sjukvårdsförsäkring eller kontant köpa den vård de behöver? Vill Ni ersätta principen "lika vård för lika behov" med "lika vård för lika inkomst?"

Bättre eller sämre vårdkvalite med Vårdval Stockholm?

Den kommersialisering som präglar utvecklingen inom den offentligt finansierade öppna vården i framförallt Stockholm kan av bl.a. följande skäl hota vårdens medicinska kvalitet:

- Alltför korta konsultationer som hotar vårdens kvalitet finns oftare i vårdsystem där läkare och annan vårdpersonal arbetar på ackord eller får bonus baserat på antal besök.
- Vårdenheter som tidigare samarbetat tvingas nu att konkurrera vilket försvårar det nödvändiga samarbetet mellan olika vårdenheter. Internationella erfarenheter visar- enligt en rapport från European Observatory - att det oftare är enklare att nå primärvårdens mål " i en mindre konkurrensutsatt och mer reglerad miljö som betonar social rättvisa."
- Vårdutbudet fragmenteras genom många fristående privata vårdgivare. Detta kan enligt bl.a. en aktuell SNS-studie leda till "ett läge där ingen aktör har tillräcklig kunskap för att hävda vårdens övergripande mål som alla politiska partier säger sig vilja stödja." (Öhrming 2008)
- Samverkan mellan t.ex. sjukvården och socialtjänsten nedprioriteras eftersom den är olönsam trots att den är en förutsättning för god vård t.ex. av multisjuka och personer med missbruksproblem.
- Underfinansierade vårdcentraler i låginkomstområden som inte kompenseras för befolkningens/patienternas större sjukdomsbörda /vårdbehov får allt svårare att säkerställa en fullgod vårdkvalitet.
- Sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande insatser begränsas av företagsekonomiska skäl trots att de är av strategisk betydelse för en bättre och jämlik hälsa.
- Landstingets möjligheter till insyn och rapportering minskar när vården privatiseras trots att verksamheten finansieras med offentliga medel.
- Medarbetarna inom den privat drivna vården har - i motsats till anställda inom den offentliga vården - ingen lagreglerad meddelandefrihet. De kan således inte utan risk för repressalier slå larm om missförhållanden inom vården.
- Ansvariga politiker för t.ex. Vårdval Stockholm delar av kommersiella skäl upp vårduppdragen i många mindre uppdrag trots att det ur ett patientperspektiv är bättre med ett brett samlat vårutbud.

- Personalens kompetens utnyttjas sämre när läkare av lönsamhetsskäl tar över besök som distriktssköterskor har bäst kompetens att klara. Under Vårdval Stockholms första två år ökade besöken hos läkare med 550 000 besök medan besöken hos sjuksköterskor minskade med drygt 60 000. Konsekvenserna av denna mycket kraftiga omfördelning av arbetsuppgifter är inte klarlagda men kan sannolikt bl.a. innebära mindre team arbete, färre hälsokontroller bland äldre och andra förebyggande insatser. Dessutom minskar antalet distriktssköterskor trots att just deras kompetens är av strategisk betydelse för att inom främja kostnadseffektiva insatser för en bättre och jämlikare hälsa och vård.

Den utvärdering av Vårdval Stockholm som nyligen publicerats innehåller märkligt nog ingen analys eller bedömning av hur denna genomgripande reform påverkat vårdens medicinska kvalitet och inriktning. Man konstaterade endast att landstinget inte utför någon kontroll "av mottagningens anställda, kompetens, utrustning mm innan verksamheten startar." Även landstingets revisorer har anmärkt på bristande kvalitetskontroll. Däremot redovisas i KI-uppföljningen att patienterna var mer nöjda med vården sedan Vårdval infördes i 19 områden och mindre nöjda i 12 områden. Många av dem som var mest missnöjda med vården innan Vårdval infördes var ännu mer missnöjda sedan Vårdval införts.

Den bristande kontrollen av medicinsk kvalitet kan innebära allvarliga risker för enskilda patienter. Risker som med striktare kontroll och krav kunde ha undvikits. Det är givetvis orimligt att enskilda patienter skall behöva pröva sig fram till den vårdgivare som har bäst medicinsk kvalitet. Det måste vara landstingets ansvar att säkerställa fullgod vårdkvalitet för all offentligt finansierad vård oberoende av driftsform.

Trots att man således inte vet om vårdens innehåll/kvalitet blivit bättre eller sämre hävdar borgerliga politiker och företrädare för Svenskt Näringsliv att Vårdval Stockholm varit och är en stor framgång. Detta kan verka märkligt men är väl ett utslag av ideologisk tro snarare än kunskapsbaserat vetande.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/28047

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Kan ett personligt vittnesmål vara belysande? Jag vet inte, men tar ändå chansen .På 80-talet kom jag från VC i landstinget att arbeta med allmänmedicin på ett privat sjukhus.Efter ca ett år blev jag anmodad av ledningen att bli mer "kundorienterad" vilket innebar att antibiotika, analgetika, sedativa, hypnotika mm skulle skrivas ut med mindre "principrytteri" och sjukskrivningar och intyg om oförmåga att genomföra resa etc lämnas utan "onödigt" krångel. Man kunde också lämpligen tänja på taxeringen till FK genom att exvis kalla enkla snuv-undersökningar för "omfattande neurologisk utredning" bara patienten hade lite huvudvärk. Sjukhuset hade en hel del "kunder" med privat sjukförsäkring vilka förväntade sig mer
"service" vid besöken. Jag följde givetvis inte anmaningarna och blev följdenligt efter ytterligare ca ett halvår avskedad. Sjukhuset gick i konkurs en tid senare men det är (kanske?) en annan femma

Permalänk | Anmäl #1 Göran Rahm, 2010-09-14, 14:06