Regeringens vargpolitik är både oetisk och ansvarslös

Altså även om jag är Stockholmare så måste man inse att vi faktiskt kanske inte kan ha över 200 vargar i våra skogar. Om du följt med kanske du har läst om den hundägare i Norrtälje som fick sin hund dödad av varg när den smitit iväg.

Den blev dödad och uppäten av vargflocken. Nu vet man ju inte om det handlade om att vargen såg hunden som en komkurrent eller om det var för att de inte hade hittat någon föda. Om det var för att de inte hade hittat någon föda måste man fundera på om vi kan ha så många vargar som ni vill ha.

Jag bor i Storstaden men förstår ändå landsbygdsbefolkningens problem med vargen, den tar boskap får kor och deras hundar och det måste ju vara för att det inte finns föda åt dem. Tids nog kanske ett barn kanske dödas eller någon annan människa. Skulle du då ändå vilja ha varg i skogen??

Jag anser att en viss vargstam kanske vi kan ha men då måste det finnas föda åt vargarna. Ett jaktlag får en låg tilldelning medans en vargflock på 5 vargar äter ungefär 200 älgar och om vi har 250 vargar som vi kanske har nu då kan du räkna ut hur många älgar vargen fäller.

Jag är inte jägare utan en helt vanlig svensk som inser att det är er politik det är fel på. Vi skall inte skylla på jägarna utan felet är ert och det är ni som bär ansvaret.. Hade ni bedrivit rätt politik från början så hade vi inte haft denna licensjakt utan bara skyddsjakt om den behövts.

Vi har varit utan varg i skogen så länge och många av oss har inte ännu insett att det fanns skäl till att vargen jagades för länge sen. Du måste inse att folk är rädda för vargen och respektera vad folk tycker!

Man måste ibland hålla med vissa vargskeptiker, att storstadsbor ibland är väldigt dåligt pålästa, och inte heller själva har tagit reda på hur det ser ut i marker med varg, när man läser Per Olaussons kommentar. Tror man bara på vad folk säger till en, ja då blir man lätt grundlurad.

Vargen har mycket gott om ”vild” mat i Riala reviret, och stämmer det som sägs om hunden, så smet den ur bilen för att jaga en hare och stötte då på vargflocken. Hundar betraktas som konkurrenter, men det hindrar inte att vargen även betraktar dom som föda.

Jag kan nämna att det finns fårägare i Riala som värnar om vargen, andra som inte bryr sig så länge fåren inte blir dödade, och åter andra som ogillar vargarna starkt. Fårägarna har nu fått möjlighet att få bidrag från länsstyrelsen för att komplettera sina stängsel så att de blir rovdjursavvisande. Vargen tar ytterst sällan nötboskap, och den kalv som nyligen blev dödad i Roslagen, hade själv smitit ut mellan de glesa gallren. Hade den varit bättre skyddad så hade vargarna aldrig försökt ta sig in till dikorna där kalvarna finns.

Jägarna skjuter runt 80 000 älgar per år, att jämföra med ca 4-5000 som går åt årligen för 25 flockar med vargar. Om flocken består at 5 eller 10 vargar spelar ingen roll, mängden älgar de tar är ändå ungefär densamma, eftersom dom återkommer och äter tills knappast något finns kvar. Är det färre vargar hinner andra djur ta för sig av kadavret och ett nytt djur måste fällas.

I Sverige sköts upp emot 900 vargar under den första halvan av 1900-talet, så helt utan vargar har Sverige aldrig varit. De skäl man delvis lutade sig emot förr när man försökte utrota vargen, var att man trodde att ”naturen måste tuktas och besegras”, något de flesta av dagens människor har kunskap nog för att inse kan bli vår egen arts undergång om den inställningen fortsätter.

Folk är rädda för en hel massa saker, och särskilt för sådant som är nytt och som man inte känner till. Ställer man frågan: ”Är du inte rädd för vargen” till människor som verkligen har levt med varg och andra större rovdjur hela sina liv, så har de t o m svårt att förstå frågan. Jag kan inte se annat än att rädsla för varg tillhör samma irrationella rädsla som den en del människor hyser gentemot hundar, oberoende av om det är en liten valp eller ett stort fullvuxet djur.

Frågan är också om vi ska låta människors irrationella rädslor styra politiken. Därmed inte sagt att deras rädslor inte ska tas på allvar, men vore det inte bättre om de fick professionell hjälp med problemet istället?

Miljö- och Vänsterpartister saknar ansvarskänsla och förståelse för ekonomiska realiteter. Aktuell rovdjurspolitik leder till stora kostnader för drabbade människor och staten. Bytesdjur lider och människor i vargrevir mister livsglädjen. Samtidigt har inget blivit bättre efter den ryska vargens intrång, ingenting för någon, vare sig människa eller djur. Vargen försvaras av människor som styrs av känslor helt utan avseende till allt oftare beskrivna skadeverkningar. Det är också i flera undersökningar konstaterat att motviljan eller avskyn för vargen blir större ju närmare kontakt man får, vilket måste tolkas som att stödet är störst bland dem som saknar kunskap i ämnet.

När vargen inte innebär någon glädje för de som blir berörda måste staten propagera för rovdjuren, för att nå målet om en samexistens, som ännu så länge är aktuell politik. Det sker genom vinklade s.k. informations- och faktaupplysningar, där bl.a. vargen framställs som något nödvändigt, via statliga medel till vissa organisationer som ska sprida en positiv bild av rovdjuren. Kerstin Fredin, 2010-09-15 här ovan, sitter i styrelsen för Svenska Rovdjursföreningen som får ekonomiskt stöd av Naturvårdsverket för just detta. Hon förtalar och ringaktar rovdjursdrabbade människors åsikter men nu syns även en annan teknik. I hennes sista stycke anser hon att kritiker till dagens rovdjurspolitik behöver ”professionell hjälp med problemet”. Det tolkar jag som att hon anser sådana människor sjuka och i behov av behandling. Det är ett slag under bältet och ett frånstötande argument.

Vi har varit utan varg i skogen så länge och många av oss har inte ännu insett att det fanns skäl till att vargen jagades för länge sen. Du måste inse att folk är rädda för vargen och respektera vad folk tycker!
Haber