Öka insynen i Rysslandspolitiken!

Inför valet 2006 publicerade den borgerliga alliansen ett utrikespolitiskt manifest där man bland annat utlovade en mer aktiv och engagerad utrikespolitik, inklusive "en mer realistisk Rysslandspolitik". Som en förutsättning för detta nämndes behovet av "en handlingskraftig diplomati, som både kännetecknas av väldefinierade intressen och tydligt formulerade målsättningar".

Men när Östgruppen i våras försökte få ta del av hur Sveriges konkreta Rysslandspolitik ser ut hänvisade UD bara till sin hemsida. Där återfanns en allmänt hållen informationstext om de senaste årens utveckling i Ryssland, samt ett politiskt strategidokument daterat maj 2004(!). I övrigt presenteras Sveriges utrikespolitik i den årliga utrikesdeklarationen, hette det i UD:s svar. Men de enda konkreta ställningstagandena gällande Ryssland i nämnda utrikesdeklaration är ett välkomnande av president Medvedevs uttalanden om behovet av rättsstat och modernisering samt en förhoppning om att Ryssland ska gå med i WTO.

Inför årets riksdagsval har Alliansen publicerat ett nytt utrikespolitiskt program, där avsnittet om Ryssland återigen består blott av allmänna formuleringar om vikten av ett ryskt WTO-medlemskap och en positiv demokratiutveckling. Hur Rysslandspolitiken ska bedrivas rent konkret finns det däremot inga uppgifter om.

Ryssland har på senare år haft en negativ utveckling på demokratiområdet. Statsledningen har skaffat sig kontroll över de flesta samhällssfärer och de som arbetar för ökad pluralism gör det under allt svårare villkor. Fredliga demonstrationer stoppas med polisvåld, människorättsförsvarare trakasseras och enskilda organisationer motarbetas av myndigheterna.

Med tanke på att Sveriges regering ständigt lyfter fram demokrati och mänskliga rättigheter som en grundsten i svensk utrikespolitik borde man kunna se tydliga spår av detta i Rysslandspolitiken. "Sverige ska vara en megafon för frihet och demokrati som aldrig tystnar, som ekar från Motala till Minsk, från Krokek till Khartoum, från Vadstena till Vladivostok och hela vägen tillbaka", skrev exempelvis biståndsminister Gunilla Carlsson i en debattartikel häromåret.

Men när ryska medborgares mänskliga rättigheter gång på gång kränks hörs det oftast inte ett knyst från svenskt håll. Sveriges synliga Rysslandspolitik har i mångt och mycket reducerats till enstaka inlägg på utrikesminister Carl Bildts blogg. Och när Östgruppen förra hösten bjöd in till en offentlig diskussion om Rysslandspolitiken i förhållande till Tjetjenien avböjde UD från medverkan, bland annat med hänvisning till att ämnet var för känsligt.

Förmodligen pågår det ändå ett konkret politiskt arbete som aldrig når offentlighetens ljus. Viss sekretess kan naturligtvis vara befogad i dessa sammanhang, men även den tysta diplomatin måste rimligen någon gång avkrävas en redovisning av mål, strategier och konkreta resultat. Annars omöjliggörs en granskning av den förda politiken och därmed också en konstruktiv debatt om dess utformning.

Svensk utrikespolitik bör - precis som andra politikområden - kunna diskuteras på en djupare nivå än de övergripande formuleringar som ryms i allmänt hållna regeringsförklaringar och utrikesdeklarationer. Det gäller inte minst Rysslandspolitiken. Vilka mål för en demokratisk utveckling i Ryssland är realistiska att sätta upp? Vilka strategier bör Sverige välja för att stödja en sådan utveckling? Vilka avvägningar bör göras mellan svenska näringslivsintressen och människorättsbrott i Ryssland?

Utvecklingen i Ryssland är av stor betydelse för Sverige och förtjänar därför ett omfattande och brett politiskt engagemang. För att ett sådant engagemang ska kunna bli konstruktivt och meningsfullt krävs emellertid insyn i den politik som regeringen för. Är regeringen beredd att möjliggöra detta genom att ge ökad offentlighet åt den svenska Rysslandspolitiken?

Martin Uggla (13 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/28020

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Insynen i rysslandspolitiken är ingen höjdare. Sedan landet under Carl Bildts tid som statsminister var med på ett amerikansk äventyr och stal militärt material av Ryssland i samband med Estlands medlemskap NATO och de slog tillbaka genom att sänka den aktuella färjan har skriverierna varit dämpade. Inom den kommersiella utrikeshandeln finns en större respekt för mänskliga rättigheter inom äganderätten och importen av rysk råolja till våra raffinaderier har kunnat fortgå, så det är ingen större fara.

Oljan kommer nu från Ryssland, Danmark och Norge med ungefär en tredjedel från varje land. Från andra länder är det obetydliga mängder. Enligt BPs senaste statistical review hade vid årskiftet dessa länder bevisade reserver för att upprätthålla dagens produktion i 20,3 år, 9,5 år respektive 8,3 år. Produktionen i Danmark och Norge är därför snabbt fallande. Redan om 4 år antas Danmark inte ha något att exportera. Nya kontakter kanske inte är så lätt att ordna. Många fler länder än Danmark är i en liknande situation. Om 10 år har nog inte Norge mycket att exportera. Oljan kan alltså bli svår att köpa för pengar. I detta läge är det vansinne att riskera att störa oljeflödet med känsliga och rent provocerande skrivelser. Frågan är inte Carl Bildt bör dämpa tonläget i sin blogg. Det för industrin, jordbruket och hela landet viktiga oljeflödet skulle nog säkras bättre med Lars Ohly som utrikesminister.
http://www.bp.com/liveassets/bp_internet/globalbp/globalbp_uk_english/re...
http://www.tsl.uu.se/uhdsg/Publications/Denmark_Article.pdf

Permalänk | Anmäl #1 Urban Persson, 2010-09-14, 12:27