"Ensam mamma" söker respekt

"Ensam" känner jag mig inte eller är jag. Jag bor ju med mitt barn. Ensam är jag dock som familjeförsörjare. Jag lever i en värld som är måttat för familjer med två försörjare.

Ibland kan det kännas surt att betala en dubbel hyra som det faktiskt innebär att punga ut 9600:- vareviga månad för en trerummare. Bostadplaneringen och prissättningen bygger på att man i en barnfamilj har två inkomster. Oftast förutsätts att man bor med den man har en sexuell relation med. Då sparar man in på sovrum. Så att vi får dela sovrum du och jag. Hoppas du inte har något emot att sova skavfötters.

Helst ska du vara bilist och gilla att åka ut och storhandla. Jag bidrar till soppapengar. Det kan det vara värt att slippa kånka matkassar. Det är också mer hänsynsfullt mot andra Stockholmare med bil, än att trycka in en julgran i tunnelbanevagnen under rusningstid - tro mig, jag har försökt.

Du kan badda min panna när jag blir sjuk och se till att barnet får frukost och kommer till skolan trots att jag ligger i flunsan. Skjutsa henne till träningarna ibland, så slipper hon själv släpa den stora bagen på bussar de gånger jag inte hinner hem från jobbet.

I avtalet ingår inte sexuellt umgänge per automatik. Men det behövs nog så pass att vi kan bidra till samhällsuppbyggnadet genom en avkomma, en framtida skattebetalare. Skulle det inte fungera så kan du följa med mig till insemineringskliniken som alibi, för i Sverige är det en kriminell handling att inseminera kvinnor som inte kan redovisa en officiell sexpartner. Jag vet inte varför. Kanske menar det svenska samhället fortfarande att det är ovärdigt att vara "ensam mamma", att man inte vill medverka till att det blir fler av den slags. I samma tanketradition där man under flera decennier steriliserade kvinnor man inte tyckte skulle få bli föräldrar. I bästa välmening. Men du, Mannen, med dig vid min sida är inte det ett problem längre, då får också mina modersinstinkter godkänt.

När barnet kommit blir vi den kompletta mamma-pappa-tvåbarn-familjen. Då väntar en tid med en massa roligt på fritiden och där vi kan ta del av familjerabatter! Till badhus, till föreställningar, vi kan åka på chartersemester och slippa leta efter billiga vandrarhem till Ryanair-biljetter. Så fort man har två inkomster i en familj blir man belönad med rabatt som man inte fick när familjen hade en inkomst - antagligen för att man då inte räknas som en riktig familj. Man är bara en ensam förälder med barn, något ofullkomligt. Vi kommer också att få flerbanrstillägg, det som höjdes med 50 kronor från och med i år. Jippii. Det blir äntligen förmånligt att hyra en stuga i fjällen och eftersom vi har bil kan vi hyra utrustning för halva priset utanför själva dyra backområdet. Åh vad roligt det ska bli! Kanske kan vi få ett banklån så småningom till att kunna köpa radhus trots att jag är projektanställd. Det är bra om du har fast anställning åtminstone, om du inte skulle ha förmögenhet.

Jag drömmer vidare. Att skapa ett enklare liv som singelförälder tror jag är möjligt. Ett liv där ensamföräldern kan få ihop en vardag med arbete och familj genom fler ob-arbetstidsöppna dag/nattisar (kommunala eller privata eller statliga sak samma, bara de finns) och tex anpassade hemtjänster som en ensamförälder med något så när medelinkomst har RÅD att nyttja. Ett eget företagande utan livlinor i form av till exempel parallell inkomst är storriskprojekt som banker ogärna vill investera i. Den frihet som ett företagande kan innebära är svårnådd de första åren och de sömnlösa nätterna när man sparat in på sjukförsäkringar är INTE symtom av trygghetsknarkande som vi svenskar av vissa tänkare (som redan har sitt på det torra) anklagas för.

Var fjärde ensam mamma lever i fattigdom. Det är inte acceptabelt och det är viktigt att uppmärksamma och åtgärda. Men det hindrar inte att vi samtidigt lyfter blicken mot en horisont lite längre bort. Kan man inte underlätta även för de som stretar någonstans strax ovanför fattigdomsstrecket? Man kan förebygga, stärka, se till att de inte glider ut i fattigdomsmarginalen när det blåser snåla vindar och livet har motgångar. Fattigdomen kanske inte finns där idag, men orka måste man för att den inte ska vara där imorgon heller.

Som svagast är man vid sjukdom. Vad skulle det kosta att skapa en liten jour dit man kan ringa när man blir sjuk för att larma om hjälp? Den kanske kan vara avgiftsbelagd tjänst, inte dyr, men inte heller gratis. Ibland kanske bara vetskapen om en back-up ger en trygghet till en lite bättre nattsömn. Det är viktigt att fånga upp människor innan det går för långt och de hamnar i bidragsstatistiken. Det behöver inte vara så stora saker, ibland lönar det sig bara att tänka till vilka behoven är för ensamföräldrarna så att de får följa med i den ekonomiska utveckling som resten av familjerna har gjort sedan 90-talet.

Också singelföräldern vill ge sin familj en god standard, bo i stan och inte behöva pendla 20 timmar i veckan från tjotahejti till skolor och jobb och där livet annars äger rum förutom övernattning. Varför inte kompensera för en bostadspolitik som räknar med dubbla inkomster för att ha råd att ha tak över sina barns huvud? Göra en riktad stödåtgärd? Förenkla bostadsbidragssöknaden så att den med ojämna inkomster också ids söka. I Norge har ensamföräldrar dubbelt barnbidrag. Det ger förutom lite mer köpkraft också en vink om att man erkänt det faktum att många av familjens utgifter är lika stora och nödvändiga som för kärnfamiljen, men ska täckas av en inkomst. Det krävs politiskt intresse och insikt.

Även marknadsmässiga lösningar är viktiga. Resebolag för ensamföräldrar med barn som vill resa tillsammans med andra likasinnade för att slippa vara ensam vuxen bredvid sandlådan. Finns i England. Reseföretagen idag utgår från att man reser familjevis (mamma-pappa-barn) fram tills man blir pensionär! Idrottsgalor och andra event som annonserar familjerabatter till andra än bara (2+2) är också välkomna. Kärnfamiljstänket belönar genomgående familjer med två inskomster. Det är exkluderande för alla familjer som inte passar i den förlegade mallen och ologiskt då ensamma mammor går 110 000kr back per år jämfört med kärnfamiljen. (Ensamma pappor går också back i jämförelse med gifta sådana, men inte lika mycket.)

Att ens förälder mår bra och har ett jobb att gå till är jätteviktigt för ett barns trygghet. Men har inte alla nytta av att den "ensamma mamman" blir en person som det är riskfritt att anställa? Att hon kan bli en som man räknar med, en vars potential får komma fram och som kan bidra som aktiv medborgare och skattebetalare. Då kanske det är enklare att av samhället bli betraktad som en fullvuxen person som också är förmögen att ta ansvar för sin egen reproduktion. Att ensamförälderfamiljer erkänns som familjer, inte som undantag. Eller som en olägenhet. Eller som stackars figurer som lider brist på något och är hänvisade till att...söka.

Mina intressen är annars mysiga hemmakvällar med yazy framför brasan, skogspromenader, kantarellpaj och en kopp kaffe, kanske tillsammans med dig? Mitt utseende spelar ingen roll. En fördel är om du är längre än 178cm och har humoristiskt sinnelag. Det sista inte ett krav, men underlättar.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/28050

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Heja Mamma!
Utan Mammor stannar Sverige.

Permalänk | Anmäl #1 P H, 2010-09-15, 09:27

Det skulle nog räcka med en betjänt för Sanne. Har du sett sossarnas butlerförslag?

Permalänk | Anmäl #2 Doktor Eleph@nt, 2010-09-15, 11:23

Jag respekterar människor som beaktar konsekvenserna av sitt handlande i förväg, t.ex. ser till att allt som behövs finns innan de skaffar barn.

Har du, Sanne Sulanko, tänkt på att överbefolkning är det största hotet mot civilisationen i vår tid?

Permalänk | Anmäl #3 Bo T, 2010-09-15, 13:03

Välskrivet, med en mycket bitande ironi.

Permalänk | Anmäl #4 Mats Forssblad, 2010-09-15, 14:12

Heja Morsan!
Sanne Sulanko for President!

Samhällets minsta byggsten är barn med en vidhängande vuxen, oftast kallad Mamma. Det är dock en komplett och ultrafunktionell byggsten, inte en individ, inte heller något splittrat eller krossat, som vi betraktar. Bredvid fladdrar en ständigt frånvarande figur, ofta kallad Pappa.

Sanne...vi lider av allvarliga systemfel. Du ser så klart!

Permalänk | Anmäl #5 Gunnel Gomér, 2010-09-15, 15:15