Skyll inte problemen i Rinkeby på Vårdval Stockholm

De utvärderingar som har gjorts av Karolinska Institutet har visat att Vårdval Stockholm varit framgångsrikt. Annat kan man inte säga om en reform där kvaliteten på vården ökar utan att kostnaderna skenar iväg; där allmänhetens vårdutnyttjande ökar i allmänhet och synnerligen bland låginkomsttagare.

De krav som medborgarna och politikerna ställer på vården är just att den ska vara tillgänglig, hålla en hög kvalitet och inte kosta för mycket. På alla dessa punkter tycks systemet med vårdval skapat förbättring.

Intressant nog försöker kritikerna helt ta bort fokus från fördelarna med reformen för att istället rikta sin uppmärksamhet mot den enda kritiska punkt de kan hitta i Karolinska Institutets utvärderingar.

Det berör att vårdproduktionen ökat något mer i innerstaden jämfört med förorterna. Kritikerna tolkar det som att tillgängligheten ökat mer för de välmående. Till och börja med är argumentationen ovanligt svag, eftersom vi ju vet att vårdutnyttjandet ökat mest bland de med lägre inkomster.

I grund och botten är det bara positivt att den som bor i en förort kan välja att få behandling i innerstaden, där hon eller han kanske jobbar, eller där den bästa vårdcentralen finns. Visst skulle vi kunna ha ett system där tillträde till Östermalms vårdcentraler bara skulle vara tillgänglig för östermalmsborna, men vore det verkligen önskvärt?

Kritikernas strategi tycks vara att sätta upp omöjliga målsättningar för vården att nå. Låginkomsttagare utnyttjar vården mest eftersom de oftare är sjuka, men mindre givet samma vårdbehov som höginkomsttagare.

Sverige har tidigare präglats av ovanligt hög ojämlikhet jämfört med resten av världen i det senare avseendet. Sedan privata inslag av vårdproduktion blivit vanligare har situationen förbättrats i takt med att allmänheten upplever ökad tillgänglighet till vården.

Nu tycks kritikernas krav på en god sjukvård vara att den ska sudda ut skillnaden i hälsa mellan låg- och höginkomsttagare. Det är ett krav som inget vårdsystem i världen har uppnått.

Att Vårdval Stockholm har främjat särskilt stort utnyttjande bland låginomsttagare tas knappt med i hänseende. Såvida inte hela skillnaden försvinner har kritikerna bestämt sig för att reformen är dålig. Och eftersom det är en skillnad som ingen enskild reform hittills har övervunnit så kan kritikerna med automatik landa i att vårdvalsreformen inte är önskvärd.

Den som utifrån ett intellektuellt hederligt perspektiv studerar situationen inser att det finns många, många förklaringar till varför hälsoproblemen är större i Rinkeby jämfört med Danderyd. Det beror på sociala problem rörande gängbildning, drogmissbruk, alhololism, våld med mera.

Det beror på att personer som lever i marginaliserade miljöer ofta kan ha sämre kost eller motionera mindre jämfört med den välutbildade medelklassen. Det förklaras också av att nyanlända invandrare ofta kommer till Sverige med sämre hälsa.

En reform som ökar tillgängligheten och kvaliteten i Stockholms sjukvård, utan att låta kostnaderna skena iväg, är rimligtvis bra för invånarna i Rinkeby. Inte minst om de får möjligheten att inte bara åka till närmaste mottagning, utan också att istället åka till Östermalm för att få sin behandling.

Sedan måste samhället försöka lösa andra sociala problem, genom alltifrån preventiv vård till ökad upplysning kring vad som ger god hälsa, brottsbekämpning och en kamp mot missbruk. Man kan också angripa problemets kärna, genom att försöka ge fler människor möjligheten att komma in i egenförsörjning och därmed klättra på den sociala stegen.

Det enda rimliga kriteriet är för övrigt att politiken kan förbättra, inte att den helt ska sudda ut samtliga sociala problem. Erfarenheten lär oss att det senare ligger bortom politikens makt, utan bara är ett utopiskt löfte som olika ideologier ger.

Vi kan välja en konstruktiv och logisk inställning: att reformer som förbättrar olika aspekter av samhället, exempelvis sjukvårdens kvalitet och tillgänglighet, är bra. Vi kan också välja en annan inställning, där vi argumenterar för att varje reform som inte helt lyckas ta bort skillnaden i hälsa mellan Rinkeby och Danderyd har misslyckats. Det senare är en bekväm inställning, eftersom vi kan vara säkra på att vilken reform vi än studerar så kan den anklagas för att ha misslyckats.

Nima Sanandaji (11 artiklar)

Anmäl