Jag och min man är trötta på att vara alliansens älsklingar

Tack!
Du skriver
"Jag betalar tusen gånger hellre mer skatt och är delaktig i ett samhälle där alla får plats och där alla individer behövs!"

Jag kan bara hålla med Dig!

Vänligen!

Här föreligger nog något slags mentalt överslag eller har en del av medelklassen fått det lite långtråkigt. För mycket pengar - skänk dessa genast till behövande och sluta med gnället!

Kan bara hålla med ovanstående inlägg, nu har du ju chansen att faktiskt vara solidariskt på riktigt genom att ge bort dina egna pengar istället för att rösta om hur alla andra skall spendera sina.

hej på dej du
Man förundras alltid över människor. Varför ger du inte bort dina pengar till behövande ? Det är ju det du vill. Do it instead of complain !!!!

Man skulle kunna kalla det högskattefundamentalism. Vi betar ju även efter Alliansen blygsamma skattesänkningar Europas högsta skatter. Används dessa på rätt sätt kan man skapa hur mycket "välfärd" som helst.

Det ni vill ä rinte att betala mera skatt, men tvinga oss alla andra att göra det. Så var tydlig med det, tack!

Har ni för mycket pengar så skänk till välgörande ändamål efter eget val. Det är det som äer set fina i kråksången. "Jag" får behålla mer av mina intjänade pengar och bestämmer själv vad jag vill göra och mindre pådyvlad vad andra tycker jag ska göra.

Nu har du friheten att skänka dina pengar till vem och vad du vill.

Vad är problemet?

Utmärkt skrivet, det är så skönt att läsa att någon annan tänker som jag. Vi lever två på en lön och den är inte särskilt hög, men jag vill ändå betala mer skatt, för att de som har det sämre än jag ska få en chans.

Vad är det för människa som skriver en sådan här artikel.

GE BORT DINA PENGAR OCH SLUTA GNÄLL!

Själv har jag sex års utebliven inkomst för högre studier att ta igen + studielån och ränta. Som om inte det var nog är jag som statsvetare hänvisad till Stockholmsregionens arbetsmarknad vilket innebär högre pendlingskostnader och boendekostnader.

Efter flera års slit kommer man upp i en lön som täcker för dessa förluster, men då skriker socialisterna: "straffskatt!"

Tala för dig själv Eva Broms!

Ditt vittnesmål stämmer till ödmjukhet. Jag är glad att Newsmill tagit in det och hoppas att det stannar på en välförtjänt förstasidesplats. Av kommentarerna att döma har "Robinsonfolket" (skyll dig själv och skit i andra) inte begripit det du säger vilket dock inte får leda till missmod. Jag arbetade i England på Thatchers tid som barn- och ungdomspsykiater och såg det lidande i form av utanförskap en nyliberal samhällssyn åstadkommer. Där satte Blair klackarna i backen och kanaliserade den motivation till gemensamt ansvarstagande som nyliberalerna inte tror existerar.

Det sägs att 99 procent av alla människor skulle ha lämnat tillbaka den plånbok de hittat på gatan. Jag vågar tro att många också kan känna solidaritet och empati med dem som haft mindre tur i livet vilket ju din artikel är ett bevis på. Men det är uppenbart av vissa kommentarer till din artikel att skamkänsla inte är medfödd.

Varför inte gå hela vägen och låta staten ta alla dina pengar och delar ut rättvist efter behov? Världens högsta (eller näst högsta) skatt är tydligen inte tillräckligt.

Jag kommer från ett halvtaskigt förortsområde och har godhjärtade människor med stora plånböcker och har rika människor med stora hjärtan att tacka för väldigt mycket av att det går så bra för mig. Om du verkligen vill hjälpa samhället finns det många saker du kan göra oavsett skattetrycket, t.ex:

Ge barn i en förort stipendier för att delta i Astra Zenevas forskarskola (http://www.astrazeneca.se/news-hidden/Sommarforskarskola_2010?itemId=967...).

Inför ert egna årliga stipendium till en elev som arbetat hårt för att uppnå gymnasiebehörighet.

Köp ett hus och gör om det till en hyreslägenhet för studenter. Den här affären kan ni till och med gå plus på lång sikt (höga investeringskostnader som kompenseras med hyresintäkter).

Ta in en sommarjobbare till ditt företag och anställ främst ungdomar i 15-16 års ålder så att de kan få sitt första jobb.

Någonstans måste det vara ett tankefel. Det som behövs är inte mera pengar, det gäller att få bort systemfelen i samhället. Hur kan det annars vara så att andra länder har lägre skatt och bättre sjukvård mm, där till och med tandvården och glasögon finansieras via (offentliga och privata) sjukförsäkringar. Kräv i stället mindre myndighetsstyrning, alternativa försäkringslösningar (konkurrens!), behovsrelaterade åtgärder i stället för mer myndighetsmakt och högre skatt.

Mycket bra skrivet!
Jag har byggt upp ett aktiebolag de senaste 8 åren och tjänar också mycket bra. Jag behöver inga skattelättnader från alliansen. Jag vill hellre betala skatt och dela med mig..
Rösta grönt rött
VD Andreas Obenius

Inser inte Eva Broms hur underligt hennes resonemang ter sig. Hon har inga problem att ansöka om bostadsbidrag bara för att hon har möjlighet att få det, även om hon inte behöver det. Inser hon inte att hon därmed också trängt undan bättre behövandes behov? Hennes recept är då att kräva högre skatter, inte att betala tillbaka bidrag hon egentligen inte behövt.

Är författaren medveten att det på nätet pågår en debatt på temat "nätskryt", dvs fenomenet att man på sociala medier försöker föra ut hur lyckad man är, vilka välartade barn man har etc, etc. Som alltid kommer det naturligtvis från USA.

Jag vet inte vilka författaren hoppas göra ett intryck på med denna artikel, kanske de övriga i den "trevliga, omhändertagande och solidariska byn" ?

Det är helt fantastiskt vilken tankevurpa man kan göra.
Skrattar gott här.

Den intressanta frågan är vad som hindrar dig från att bidra med ditt överskott och skapa välgörenhet som utför de uppgifter du prioriterar framför skattesänkningar. Varför ska jag tvingas med i samma system och tvingas betala till exakt samma fördelning som dig, när jag kanske prioriterar andra samhällsfunktioner. Vad vi behöver är fortsatt och ökat tryck på skattesänkningar samtidigt som det öppnas upp för privat konkurrens och möjlighet att utföra välfärdens kärna utan att sakttemyndigheten ska komma och ta pengarna.

Det är lätt att glömam bort konsekvenserna av skattebaserade samhällsfunktioner: betalar du inte kommer polisen antingen beslagta din egendom utan att du har möjlighet att vägra. Är det allvarligt kan du hamna i fängelse i upp till 6år. Vägrar du så har polisen möjlighet att skjuta dig vid ditt gripande.

I ett skattefritt samhälle så finns inga begränsningar för hur mycket vi kan plöja ner i välfärdens kärna samtidigt som privata intressen är effektivare än privat dito, vilket syns tydligt i friskoledebatten. Dåliga aktörer slås ut och gamla par behöver inte splittras av byråkratins tunga maskineri.

Det är sjukt att det räknas som jämlikt att folk ska dö i vårdköer för att de är förbjudna att betala för vården ur egen ficka. Endast stulna pengar (skatt) kan lämpa sig för detta enligt den rådande retoriken och politiken. Vilken nytta dem privata tillgångarna har när personen har dött i vårdkön har jag inte fått förklarat för mig, kanske det går att köpa tillbaka livet i efterskott eftersom det inte går att köpa sig vårdplatser, vad vet jag.

Om du tycker att du får för mycket pengar över och vill betala mer till välfärd så går det ypperligt bra att göra. Det är bara att donera valfri mängd pengar till välgörenhet. Men försök inte tvinga oss andra att göra samma sak, jag behöver mina pengar.

Skönt att höra att ordet soladaritet har betydelse för dig!
Jag önskar att många fler får upp ögonen för vilket samhälle moderaterna är på väg att skapa och vilken människosyn de har. Läs citat ur "Det sovande folket" författare Fredrik Reinfeldt:
"Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd. Tecknen är mycket tydliga hos det uppväxande släktet, de 60- och 70-talsfödda." "Om inte bostad, och I för den delen arbete, finns tillgängliga blir inte den spontana reaktionen att ställa sig frågan hur jag själv skall ordna detta. Kraven riktas istället mot det allmänna."
"Än vanligare är uppfattningen, att när det nu finns givmilda socialförsäkringssystem så gäller det att utnyttja dem. Alla bidrag som man kan tillskansa sig upplevs som smart och framåt. De som eventuellt drabbas av detta beteende är svåra att peka ut och den gamla devisen att det är fult att leva på bidrag har effektivt arbetats bort hos dagens unga."
"Men att få ut mesta möjliga bostadsbidrag, allrahelst via att skaffa sig en skenlägenhet under värnplikten, eller att skriva upp sin lön för att få ut högre föräldraförsäkring, eller försöka få ut arbetslöshetsunderstöd men samtidigt arbeta svart, är accepterade sätt att bidragsfuska."
"Du får en generation av fuskare, som smart anpassar sig till bidragssystemen. Det handlar inte sällan om unga människor som egentligen klarar sig utan dessa olika stödformer och för vilka systemen från början egentligen inte var tänkta."
"Finns det någon uppdelning som är relevant för hur framtiden kommer att gestalta sig så är det att tala om de som kan tillgodogöra sig informationen och utnyttja den på rätt sätt i kunskapssamhället och de som å andra sidan står mer eller mindre utanför."
"Sverige har fått en stor grupp medborgare som lider brist på tillräckliga kunskaper."
"Detta är en stor andel av invånarna i det civila samhället, de bryr sig inte om politik, tar mycket sällan egna initiativ och förstår inte innebörden av att ta eget ansvar. Man skulle kunna säga att detta är effekten av 53 års socialdemokratisk omyndigförklarande politik."

Finns några mänskliga brister?

"Självklart bör allt politiskt beslutsfattande syfta till att få människor att ta ett utökat eget ansvar. Vissa mänskliga brister, förstärkta av den socialdemokratiska omhändertagande-filosofin, är idag så framträdande att det får konsekvenser för det politiska beslutsfattandet."

"Det första är den mänskliga lättjan och strävan efter bekvämlighet. Till en viss punkt påverkar inte detta ekonomin. Problemet uppstår när förbättrad bekvämlighet tas för given och finansieringen är beroende av att någon annan betalar."

"Människan är av naturen lite lat. Hon har egenskaper som motverkar detta, nyfikenhet och i entreprenörs anda till exempel. Latheten kan dock också förstärkas till ren passivitet om det sänds politiska signaler om att det alltid är någon annan som står för initiativet. Trygghetssystemen som tar bort stor del av anledningen att slita bara för att klara sin försörjning och mediasamhället som via TV:s starka genomslag leder till en alltmer passiv information."

Moderaterna och den offentliga sektorn

"Ambitionen bör vara att all produktion av barnomsorg och utbildning skall kunna drivas av enskilda och personalgrupper."

"Problemet är att många inte aktivt söker efter större egen bestämmanderätt. Det upplevs som bekvämt att någon annan bestämmer. När det då inte finns några ekonomiska incitament att bli sin egen återkommer trygghetsargumentet och väger tyngre än viljan att stå på egna ben. En stor ovilja mot risktagande bromsar alltså förändringen."

"Sektorn är dessutom starkt påverkad av fackföreningarnas mångåriga lobby för långtgående löneutjämning."

Vad är det som stoppar er?
pg 489 01 09-7
bg 5050-1055
Fyll i valfritt belopp och sov gott på natten!

De "rika" beklagar sig mycket sällan i media över alla pengar de hellre vill skatta bort.

Troligtvis för att de med förståndet hellre skänker bort DIREKT till välgörande ändamål, föreningar, stiftelser och alla de som DIREKT ser till att den behövande får sitt. De jobbar dessutom ofta ideellt med samma sak rent praktiskt.

Allt av det skäl att skattepengar försvinner ut i den röda, den gröna eller i den Kommunistiska fantasifulla verkligheten som ett stort och vidlyftigt såll, där tanke, vallöften och samhällsekonomi har mycket lite att göra med den ekonomiska kunskapen som är på drift i dessa partier och där "tokskatter" mycket sällan fördelas där det verkligen behövs.

Det låter som artikelförfattarna vill se sig vara höjda över annat folk och har ett sällan skådat förnuft med insikt, beredd med en ovanligt vacker uppoffringstanke av att hjälpa världens och Sveriges svaga med ett välkomnande stort skattepåslag OCH med det se som självklart för andra att följa efter.

Jag säger det rent ut, akademisk utbildning är inte en självklarhet för ett högre tänkande eller nyttigt kritiskt sådant, vilket vi nyss själva fått läsa.
Sunt förnuft är väl den kunskap som ingen lyckats knäcka som ett ämne i skolform att undervisa i. Det är medfött liksom den klokskap som följer i det spåret.
Ibland är ett högt mätbart IQ inblandat, ibland ett som ingen kan mäta, som det sunda förnuftet.

Så ovanligt pinsamt detta känns.

Underbart.Tack. Nu känner jag mig mindre ensam.

Vi är också småföretagare precis som du Eva. Till skillnad från dig tror vi på att ta ansvar i stället för att kräva att någon annan gör det. När vi får pengar över anställer vi nya medarbetare. På det sättet bidrar vi till både försörjning, skatteunderlag och tillväxt på alla plan. Jag förstår inte varför du inte gör detsamma? Det känns väldigt mycket mer konstruktivt än att klaga över att skatten är för låg? Dessutom ger det ju effekt omedelbart. Alltså - ring arbetsförmedlingen, berätta att du har ekonomiskt utrymmer över och be dem hjälpa dig med kontakterna så att någon får ett jobb. De allra flesta vill hellre ha en anställning än "näringsriktig mat" ur din frys! Vad hindrar dig? Men det är klart - det ger inte lika många poäng i debatten...

Det värmer i hjärtat att läsa din artikel, Eva Broms, men många av kommentarerna är ju rätt trist läsning... Om det är en lika stor andel människor ute i samhället, som de som här kommenterat din artikel i negativa och närmast föraktfulla ordalag (ca 75% när jag räknade), då är Sverige ett fattigt land hur stora skattesänkningar som än genomförs.

Borgarna/Alliansen hatar de kollektiva lösningar, som Eva verkar argumentera för, inte i första hand för att det leder till att folk blir ”lata” och ”bidragsberoende”. De hatar dem för att de som organiserar sig och samarbetar mot ett gemensamt mål, får större makt tillsammans än de skulle ha haft var och en för sig gentemot den privilegierade eliten som många av dem tillhör. Det för dem så förhatliga ”välfärdssamhället” är en sådan (meta-)kollektiv lösning. De redan rika blir i det lite mindre rika än de kunde ha blivit, åtminstone i det kortare perspektivet.

Men den som absolut vill vara mycket rikare än alla andra, får kanske ändå betala dyrt för detta. Det han eller hon slipper betala i skatt, kanske måste läggas på försäkringar, stöldskydd, larm, kameraövervakning, högre boendekostnader i ett grindsamhälle, och kanske till och med på vapen att försvara sig och sin egendom med. Till detta kommer det pris han eller hon kanske får betala som människa, i form av oro eller rädsla för stölder, rån, kidnappning, kravaller etc. Kanske får han eller hon betala också i form av ett gnagande dåligt samvete, när människors nöd ute i samhället tränger sig på.

Att de som är fattiga i materiellt avseende ska vara hänvisade till välgörenhet, som många av kommentatorerna verkar tycka, kan bara den propagera för som inte själv räknar med att behöva få del av denna välgörenhet. Människor i nöd skall inte behöva stå med mössan i hand och vara hänvisade till enskilda människors filantropi. Och varför ska förresten de andra som också skulle ha det gott ställt i ett sådant samhälle, åka snålskjuts på dem som trots allt idkar denna filantropi?

Många verkar tro att välgörenhet är lösningen för artikelförfattaren. Och så rågarvar man lite åt hennes medelklassvånda, och visar att man har en ytterst torftig människosyn.

Millningsfrågan är en intressant reflektion på artikeln. Den människosyn som spritt sig i Sverige på senare tid är ytterst obehaglig. Det är fjärran från den folkhemstanke och vision som byggde våra välfärdssystem. Denna vision förstod det självklara i att det gemensamma hade ett ansvar för det gemensamma.

Och jag påstår att idag finns det inget parti som tydligt klarar av att visionera för hela folket och in i framtiden. Det saknas en debatt om vilket samhälle vi vill ha. Visionen om det goda samhället har ersatts av menlös populism av de fega och internetforumens elakheter.

Politik handlar självklart om att skapa ett bättre samhälle för alla som lever i det.
Nyliberalismen saknar bra svar på vad som skall hända med dem som inte fixar livet. Till exempel de med dålig hälsa. Jag tycker det är dags att dissekera rådande konsensus, rensa ut omänskligheten som ligger inbäddad i tal om frihet och det starka fokuset på de som redan har.

Jag är fullständigt övertygad om att det går att driva en företagarvänlig, tillväxtorienterad, framtidsfokuserad politik som visar omtanke om de som inte hänger med. Men då måste vi vilja att bidra genom skattesedeln - inte genom välgörenhet som sker enbart på den besuttnes villkor.

Vi gjorde det i 60 år och Sverige blev rikt på kuppen. När vi slutade med detta ökade både fattigdomen och bristen på solidaritet. Vi har idag också världens kanske effektivaste offentliga administration som tar ytterst väl hand om våra skattepengar. Visst kan vi betala en liten extra slant för att även våra fattiga grannar och vänner i andra ändan av gatan skall få det bra.

Trötthet botar man bäst genom att vila, dvs ta ledigt från jobbet och som omväxling så kan ni kanske jobba som frivilliga inom välgörenhet. Ni kan besöka gamla och sjuka som saknar anhöriga, köpa lite smått och gott för att pigga upp deras trötta sinnen. Och ni blir belönade rikligt med en passande klädsam ebb i kassan fortare än vad gullegrisarna ens kan tänka sig.

Som tips i er idétorka: Bill Gates har alldeles för mycket pengar och han har donerat stora summor till välgörenhet. Men skillnaden mellan honom och er är just att Bill Gates inte är trött som ni, snarare tvärtom. Och det kanske beror på att han är tillräckligt uppfinningsrik, inte bara inom mjukvarobranschen, utan även i konsten att leva medmänskligt som högst privilegierad medborgare.

Är verkligen bakgrunden till denna artikel verklig?

Jag hakar bl a upp mig på
"Förra gången borgarna hade makten.."
Så hade Du tidigare köpt en Bostadsrätt som Du efter 4 år sålde med stora vinster och fick bidrag mm...
Mig veterligen halverades värdet av alla bostadsrätter och villor i början av 90 talet efter att ha haft en otrolig topp 89/90 innan omläggningen av skattesystemet genomförd av Kjell Feldt och den stora finanskrisen.

Du skriver:
"Jag har träffat tusentals personer de senste 15 åren och kan konstatera att jag inte kommer på en enda som inte har velat vara med att forma sina liv och sitt samhälle tillsammans med andra."
Självklart. Och det kan man endast göra genom att betala skatt? Hur ser det då ut i resten av världen, där man betalar betydligt mindre skatt. Är det ingen där som vill forma sina liv tillsammans med andra? Består resten av mänskligheten (dvs utanför Sverige) av idel egoistiska typer som skiter i andra?
Att gnälla på att man har för mycket pengar är bara osmakligt, det finns som många sagt här inget hinder att du använder dina pengar till vilket behjärtansvärda ändamål som helst.

Det är ett mycket viktigt val på Söndag, ett vägval. Eva Broms för fram tesen att medelklassen blivit för välbeställd och att skatter därför bör höjas. Hon bortser då från det viktiga faktum att entreprenörer ofta kommer från relativt välbeställda förhållanden. Nya företag förutsätter någon typ av möjlighet till uppbyggnad av kapital. Man behöver helt enkelt "kött på benen" för att kunna bära de risker det innebär att vara arbetsgivare.

Vi har sedan lång tid mycket hög ungdomsarbetslöshet. Fixar de sin egen arbetslöshet själva? Skapar de sina egna jobb via starta eget-bidrag?

Det är inte realistiskt utan tvärtom cyniskt att tro att ungdomar, invandrare och andra med svag arbetslivsförankring och liten ekonomisk bas skall kunna etablera sig som företagare från start. Det finns naturligtvis undantag.

Det som inte fungerar i Sverige är att framgångsrika egenföretagare som Eva Broms inte tar det steg som motsvarande kategorier gör i andra länder och blir arbetsgivare genom att anställa någon.

Det finns i Sverige idag en vrångbild att så fort man sänker skatten konsumerar folk upp detta genom ytterligare en Thailandsresa, inte att detta kanske bidrar till att folk vågar sig på det ekonomiska vågspelet som arbetsgivare.

Jag har i egenskap av företagare försökt dra mitt strå till stacken och genom åren anställt ett femtontal personer som kommit direkt från högskolan. Det är oerhört stimulerande att ta del av den energi och entusiasm som ingenjörer som kommer direkt från skolbänken har med sig. Självklart spelar kostnadsläget en roll vid uppbyggnaden av ett företag.

Speciellt för innovations- och utvecklingsföretag, där åratal av utvecklingsarbete kan krävas innan intäktsströmmar uppstår är möjligheten till kapitaluppbyggnad essentiell.

Om inte Eva Broms med tillhörande ypperliga förutsättningar vågar ta steget till arbetsgivare vilken kategori i samhället skall då fixa de nya jobben? Löser skattehöjningar detta?

Valspurt!?

Till alla er som uppmamar artikelförfattaren att skänka sitt överföd till välgörande ändamål. Jag vill vara upplysa er om att varenda gång det ringer en underbetald ungdom och tigger pengar till allt i från cancerfonden till rädda barnen är mitt ständinga svar inte ett öre däremot skänker jag gärna några kronor till en kampanj för en ökning av skatterna med fördelning till dylika verksamheter. Det blev ett riktigt roligt samhat för några år sedan när det var nån som ringde från skattebetalarnas förening och försökte värva mig som medlem

Vad är problemet? Det finns ingen som hindrar varken Fru eller Herr Broms att sätta in så mycket av sin lön efter skatt de bara orkar, på ett skattekonto. Inbetalningsblankett beställer ni på Servicetelefonen, 020-567 000, direktval 6704

Det enkla svaret för många är att hon ska ge bort sina pengar som välgörenhet - att hon nu har valfrihet att välja vad hon vill hjälpa.

Det låter ju hedervärt men hur kommer hennes och andra rika personers pengar då att fördelas? Ingen har ju möjlighet att skänka pengar på ett optimalt sätt så att de som bäst behöver också får.

Valfrihet är ett ok ibland. Jag vill hellre att kompetenta människor med en helhetssyn ser till att fördela skattepengar till hjälp och bidrag istället för att jag personligen utöver all tid jag nu måste lägga på att välja rätt leverantörer också ska välja rätt offer?

Risken finns att mina pengar går till renoveringen av dotterns ridskolas stall än till en invandrad sjukpensionär som jag inte vet ens existerar.

Visst finns det hjälporganisationer som kan förmedla mina pengar men dessa är också specialiserade så jag måste där välja mellan cancer, rädda barn eller hörselskadade osv. Och samtidigt granska dessa organisationer så att jag inte råkar ut för en af Donner i dess styrelse. Tyvärr är det inte alltid den välgörenhetsgrupp som syns mest som ger bäst.

Nej jag håller med Eva och känner igen mig i hennes dilemma. Har också för mycket pengar tack vare alliansen. En del går till fadderbarn och några organisationer men det har också blivit mer pengar till pensionssparande och prylar jag inte behöver.

För det första, din lön är din egen. Skatt är den avgift vi alla betalar till staten för att staten skall tillhandahålla medborgarservice.
Hur tänker du när du tror att staten är bättre på att hantera dina pengar än du själv? Om du anser dig överbetald så kan du väl efter eget omdöme ge pengar till ändamål som du anser värdiga. En sak till...jag är säker på att dina kollegor kommer att tacka dig för analysen att ni fått för mycket och ska betala mer skatt när nästa avtalsrörelse kommer.

Jättebra skrivet!

Det är hjärtliga människor som du/ni/vi och många andra, som förstår att det inte bara är sig själv man ska tänka på.

Jättetråkigt att läsa att de kommentarer som förkastar det du säger. Alla har ju rätt att tycka som de vill. Och jag tycker att de som bara vill ha till sig själva och skiter i dem som har det sämre, är ganska omogna.

Alliansens politik gynnar de med mycket pengar, så är det. Väldigt många med mindre inkomster får det ännu sämre när alliansen regerar. Rösta RödGrönt för ett människovänligt samhälle :)

Kram
Camilla

Det självklara svaret är givetivs att du är fri och kan bestämma själv var du i altruistisk anda vill lägga dina pengar. Det finns ingen centralmakt som allvetande alltid vet var pengarna gör mest nytta. Men frågan måste givetvis problematiseras vidare. Varför vill och kommer fler arbeta då skatterna blir lägre (all forskning visar på detta)? Är de egoistiska? Tycker de att de ska ha betalt för mödan? Vill de kunna betala sina studielån? Varje människas ställningstagande är unikt och bygger på relativt fria val. Så länge vi inte avser att tvinga människor att arbeta på vissa sätt och i viss omfattning så gäller det fria valet o i denna verklighet råder devisen att många också lägger på ett kol om det lönar sig bättre. Finns här något självklart motsatsförhållande till att också visa sin solidaritet med svagare grupper om skatterna är lägre - givetvis inte. Mer arbete hjälper därtill oss alla i god solidarisk anda.

"Vi vill betala mer skatt!"

Säkert. Men det vill inte jag. Varför ska ni tvinga mig att betala skatt som sedan främst används för att förstöra samhället?

Om ni har pengar över som ni vill skänka bort går det utmärkt att göra det. Ni kan skänka dom till Röda Korset så att bengt Westerberg kan köpa en ny mercedes igen. Eller någon seriös hjälporganisation. Eller till privatpersoner som behöver hjälp.
Det är detta som kallas solidaritet. Allt måste inte skötas genom att staten skinnar folk in på benkonoterna och sedan delar ut allmosor lite slumpartat.

Det bästa är istället att du och din man betalar ännu mindre i skatt. Då får ni mer pengar som ni kan skänka bort eller på annat sätt driva den hjälpverksamhet ni vill. Ingen hindrar er nu heller, bortsett från er egen totala trångsynthet.

Vi såg en liknande artikel igår där artister(alla mångmiljonärer) skrev något liknande. Det som är gemensamt för artikelförfattaren ovan och dom här artisterna är att dom INTE är villiga att dela med sig av sina pengar direkt till dom som behöver. Dom vill snarare att vi andra som har det knapert får höjda skatter medans artister och andra kan fortsätta använda skatteparadis och liknande.

Jag föreslår nu att Eva Broms föregår med gott exempel och sätter upp ett autogiro för Patrik Lundqvist och mig själv med t.ex 500kr per månad (det är den summa som vi skulle bli bestulna på om de rödgröna vinner).

Självklart röstar jag på Alliansen eftersom jag inte är någon hycklare med "för mycket pengar". Det finns inget mer avskyvärt än hycklare enligt min åsikt.

Väldigt tänkvärt. Reportaget om demensvården i Piteå här i veckan var förfärligt och i ännu högre grad - radions kommentar att så här är det i hela landet. Privatisering är sannerligen ingen quick-fix utan har ju lett till mängder av missförhållanden. Som f d folkpartist börjar jag backa eller ändra åsikt, vad som behövs är nog inte mer privatisering. Det som behövs är att offentliga verksamheter leds på ett sätt som gör att vi inte behöver ropa på privatisering. Mängder av pengar går in i offentliga verksamheter och om pengarna användes rätt skulle det räcka till oändligt mycket mer än vad det räcker till idag.

Välskrivet och sympatiskt.

Jag tillhör också en privilegierad grupp och hade det verkligen inte dåligt med tidigare skattenivåer heller.

Samhället är inte rättvist, alla har inte lika stora chanser och möjligheter i livet. Att inte försöka utjämna skillnader och hjälpa människor som har det sämre, är i förlängningen att skjuta sig själv i foten.

En stark offentlig sektor, med välutbildad, motiverad och väl ansedd personal är tillsammans med generösa trygghetssystem luften under vingarna för oss alla.

I ett gemensamt samhälle där alla känner sig sedda och trygga, finns också motivationen till att bidra.

Tack, Eva
Jag trodde aldrig jag skulle få läsa något dylikt, och det gör mig både förvånad och glad. Framförallt oerhört tacksam över att någon "på den andra halvan av spelplanen" har dessa åsikter och vill gå ut med detta offentligt.
Även om inte de Rödgröna går segrande ur valstriden, känns det ändå lite, lite bättre att veta, att Sverige inte endast består av kortsynta, trångsynta och egoistiska människor, som inte ser vad som håller på att hända.
En stor, varm kram till dig, Eva

Något som gör mig fullständigt förbannad är de som svarar "men skänk pengarna då och sluta klaga!" De missar ju helt poängen, för problemet ligger ju inte hos de individer med socialt samvete som känner sig orättvist lyckligt lottade. Även om man skänker av sina pengar (vilket är helt och hållet en privatsak och inte heller relevant) löser ju inte det det stora problemet med att alla inte hjälps åt. Det problemet kan endast lösas genom beskattning, och därför måste man fortsätta klaga.

Herregud, tänker jag,
Hur i hela friden ska vi som enskilda individer kunna avgöra själva var vårt eventuella överskott ska fördelas för att komma till bäst nytta? Jag tvivlar oerhört starkt på att vi skulle anse oss "ha råd" att göra oss av med lika stor summa på välgörenhet om det hamnade på vårt eget ansvar..
Nej, vi skulle bli små egoister. Små lyxkonsumenter. I ett skevt, kallt samhälle, kantat av utslagna.
Lite ont i magen skulle det nog göra att se hur fattiga somliga är och tappade vi någon gång våra feta plånböcker skulle vi aldrig återse våra rara guldkort, ty i ett samhälle där resurserna ligger hos eliten och endast hos den, finns det inte längre någon svensk god tro. Där lämnas inga plånböcker in för att hitta tillbaka till sina ägare. Där slåss man för överlevnad.

Jag blir så förbryllad av att läsa flertalet kommentarer.
Är det rimligt att Eva Broms och hennes man anser sig ha ohanterbart mycket pengar? Det handlar om att de anser sig ha orättvist mycket pengar. Vad hjälper det om Eva tömmer sin plånbok och varje månad skänker hela sin inkomst till en väl vald välgörenhetsorganisation? Det ger henne inte den förändring i samhället hon önskar.
Vi måste vara många som delar med oss mycket för att det ska göra skillnad.
Låt en folkvald grupp fördela ut en stor summa pengar till så många som möjligt. Jämna ut skillnaden mellan stark och svag.
Ett behagligt klimat att leva i är där så få som möjligt har det illa.

Rösta grönt eller rött.

Blått står för kyla. I längden. Fett och gött i plånboken ett tag för den som redan har det välställt, men plågsamt fattigt på sikt för de som inte kan vara med och strida med vassa armbågar.

En myt som spreds i samband med den stora skattereformen på 90 - talet var att arbetslösheten skulle sjunka om skatterna sänktes vi sitter med facit i hand sedan länge. Hypotesen falsificerades. I stället har vi fått vänja oss vid en hög arbetslöshet även i högkonjunkturer. Allt fler är arbetslösa eller jobbar med bidragsjobb dvs som gratis arbetskraft som inte tjänar ett öre mer än a kasse nivån fast de jobbar. De som tjänar på det är arbetwsgivarna som får bidrag bir'drag bidrag i foprm av gratis arbetskraft. De som har turen att ha sina jobb kvar håller på att jobba ihjäl sig i stället för att kunna lägga undan lite i madrassen till sämre tider. Och det lär behövas för den dag arbetsnarkomanerna går i väggen sitter det icke medecinskt utbildade personer och granskar läkarintygen och nekar sjukersättning på löpande band.

Flera har kommenterat detta redan, men när lösningen på ett problem är så uppenbart och ändå behöver påpekas ens en gång så kan det påpekas hur många gånger som helst.

Ingen hindrar dig, Eva Broms, från att investera ditt överskott i ett härbärge för hemlösa. Sätt igång bara, uppmuntra gärna andra att följa ditt exempel, men tvinga oss inte.

Till saken hör att det inte bara är Eva som gynnas, utan de flesta arbetande svenskar. Med mina 19500 i månaden kan jag knappast kallas högavlönad och tusenlapparna jag tjänar på jobbskatteavdraget har jag inga problem med att använda till att fylla hål i ekonomin. Jag funderar på att gå till tandläkaren för första gången på 10 år, och sedan kanske vi kan köpa en begagnad teve. Det vore trevligt.

Noterar at även Jonas Gardell kommit till samma slutsats.
http://www.jonasgardell.se/doc/diary.jsp?id=1087

Men av dömma av kommnentarerna här så ska man ge bort alla sina pengar för att man har en empatisk förmåga.
En märklig koppling i mina ögon.

Den här artikeln är något av det bästa jag har läst på Newsmill. Den sätter så tydligt fingret på skillnaden mellan moderatalliansens vrickade människosyn och de rödgrönas solidaritetstanke.

Men en del kommentarer till artikeln är bland det mest korkade jag läst. Om man inte förstår skillnaden mellan välgörenhet för några få och välfärd för alla borde man nog sätta sig ner och fundera tills man har greppat det.

Jag tycker att du ska ge din väninna som är ensamstående med barn en del av din lön. Det hade jag gjort i dina kläder. Du har en man som tjänar bra, vad händer om han lämnar dig? Hur förändras din ekonomi? Jag tycker inte att du ska vara arg för att du tjänar bra och därmed nödvändigtvis vill dela med dig till högre skatt.

Du kan skänka pengar till hundratals föreningar i Sverige, som säkert gör vågen...

Även när Sverige hade världens högsta skatter ( då när Astrid Lindgren klagade till "Foten") hade alla det som de ville ha det. Och det kommer sig av en enkel anledning: Alla vill inte ha det likadant!

Var glad att du har det bra och dela med dig till dina närmaste som har det taskigt, för en dag kanske ditt liv förändras och då är det bra att inte bara förlita sig på ett sedan årtionden haltande system, utan att ha riktiga v'änner.