Yttrandefrihet är min religion och Tuve Skånberg kränker mig

Tack, Peter. Tuve Skånberg är en verkligen det civiliserade samhällets fiende.

Sedan blir det omöjligt att dra något annat än en godtycklig gräns för vad som är blasfemi och vad som inte är det. Sätter man en gräns kommer den att utsättas för en press att bli mer restriktiv i en ständig spiral. Därför är det enda rätta att inte ha en gräns.

Om muslimerna mött Vilks med en axelryckning hade hela den historien varit glömd. Genom dess överreaktioner skapar de muslimska organisationerna den vaksamhet som folk lite varstans börjar känna för dem.

Utmärkt artikel.

Det här från artikeln kan dock vara väl optimistiskt:
>>För om en idé är så pass välgrundad kommer den att slå omkull den som kritiserar den.

Den muslimska världen omkring tusen år sedan var högtstående och bl.a. återförde/överförde mycket vetenskapligt kunnande från Grekland och Indien till Västeuropa.

Sen blev det en lyckad religiös repression av sådana hädelser. Efteråt var det inte mycket bevänt med den delen av världen, tills Väst befriade Mellanöstern från Turkarna för ett århundrade sedan.

(Källa -- läs Västerlandets filosofi av Bertrand Russell.)

Det är sorgligt att det ser ut som början till en upprepning av vad som hände för ett millenie sedan. Man hoppas Mellanöstern lyckas spränga religionens bojor, som vi gjort i Väst.

Mycket bra sagt. Inga religiösa friskolor och massor av ifrågasättande - sedan kan vi alla leva i harmoni. Utan tro på tomtar och troll, jultomten eller att det bara finns en gud...

När jag först läste Tuve Skånbergs artikel undrade jag om jag skulle reagera på hans stolligheter o kommentera dem, sedan läste jag om den arbetslöse som kände sig kränkt av Centerns valfilm (läs i Aftonbladet) o har anmält den till JK för hets mot folkgrupp, misshandel o förolämpning av en hel nations arbetslösa o insåg; en markering mot alla blasfemiivrare är absolut nödvändig!!!

Det behöver bli ett slut på denna kränknings industri vi plågas av för närvarande.

Så läste jag Peter Dahlgrens inlägg: Lysande! Håller verkligen med om det du skriver. Tack!

Som kristen så har det funnits ett antal tillfällen på senare år då jag har haft alla möjligheter att bli upprörd; ex. då amerikanska armén brände Biblar i Afghanistan förra året, när en konstnär pissade på ett kors för inte så länge sedan o mycket mer. Vissa av fallen känns sorgliga, stötande eller bara nått att rycka på axlarna åt. Men aldrig nått att kräva förbud mot! Än mer att folk ska åtalas för eller än mindre slås ihjäl för!

Om exempelvis Charlie Darwin vill hävda att min tro är en sagoboks tro (kommentar till Tuve's artikel) så får han gärna göra det hur mycket han vill. Jag kan ju alltid citera Bibeln; "Dåren säger i sitt hjärta, det finns ingen Gud" - o så kan vi se vem som kan komma med de rappaste kommentarerna. Ingen av oss lär lida skada, eller skada nån annan med våra ord - såvida inte ev.
skrattkramp ska räknas...

Det som definitivt skulle skada Charlie, mig, Tuve o andra, är om vi skulle stifta lagar mot blasfemi. All historisk o nutida erfarenhet visar tydligt det fruktansvärda lidande det åsamkat människor. Den godtycklighet som använts för att tysta o frysa ut den som har en ogillad åsikt, gör något som majoriteten ogillar eller skriver något som den rådande ortodoxin inte tål.

Yttrandefriheten är en av de viktigaste grundstenar vi har för att även Tuve Skånberg kan skriva tokerier o ändå sova tryggt i natt. Kan vi inte inse detta, räcka varandra handen i försvar för yttrandefriheten o istället ropar på inskränkningar, då kommer vi till slut förlora vår frihet.

För att sluta med ett lysande citat av Peter:

"Om vi låter de mest totalitära individerna, eller länderna, sätta dagordningen för vad som är tillåtet, har vi i praktiken samma nivå av demokrati som dem. Det vill säga ingen alls. För vem är det som hotar samhällsfreden egentligen? Är det böcker som brinner eller är det de som hotar med halshuggning om bokbålet genomförs?"

Jag känner att jag inte riktigt kan ta åt mig äran för min egen text, utan den borde i stället tillskrivas Per Bauhn, professor i praktisk filosofi, varifrån jag under många år hämtat inspiration. Därav länken i slutet av artikeln. Tack Per. :)

TACK PER!
Det finns ljus i mörkret! Nu kan jag sova gott igen!

Yttrandefrihet är min religion också. Genialiskt.

Peter Dahlgren tycks vara kränkt. Awwwww. Det är många som vill se sig som offer och Dahlgren tycks vara en i raden.

Citat: "Vi har därför inte rätten att påtvinga våra värderingar på någon annan". Nu kan jag ju ha missat något men vi har banne mig rätten att försvara våra värderingar.

Just denna dag (9/11) är en påminnelse om islamisters förfärande dårskap och att västvärlden måste kväsa dessas ambition att styra med Sharia som riktmärke.

Låt bomberna regna ned över terroristerna varhelst de befinner sig i världen. Världen blir allt bättre då de onda i världen blir färre. Är det så svårt att förstå?

Mtit bland alla ryggdunkare får man väl som vanligt komma med lite dissonans.

Jag tycker rubriken visar problemet med artikeln. Ser man yttrandefriheten som religion står ju en idé återigen över människan.

Alla friheter åtföljs av ett ansvar. Vad händer då ansvaret inte tas? När man bygger samhällen får man inte vara naiv. Det är en praktisk fråga vars svar normalt defiineras av både kultur och politik. Är vi beredda att låta samhället raseras för att rädda yttrandefriheten? Jag är inte så säker på det.

Det andra problemet med aritkeln är andra ledet i rubriken. Artikelförfattaren menar att han blir "kränkt" av Tuve Skånberg. Hoppsan. Där satte vi tummen i ögat. Det är lite olustigt att exempelvis muslimer inte får protestera mot Koranbränningar, medan "yttrandefrihetsförespråkare" blir "kränkta" om deras av gud givna rättighet kränks. Detta kallas för hyckleri.

(Ett annat exempel. Det brändes svenska flaggor i Malaysia för ett tag sedan. Många svenska antimuslimer reagaerade med hetta och tyckte Reinfeldt skulle protestera.)

Nu gillar jag inte Tuve Skånbergs artikel något vidare. Men jag är ännu mindre förtjust i hyckleri. I Sverige har vi en väl fungerande politisk debatt. Jag tycker Lars Vilks väldigt oförtjänt fått en roll som yttrandefrihetens apostel - jag tycker nämligen att han inte tagit just det ansvar som yttrandefriheten kräver. Jag tycker defintivt inte Terry Jones tagit sitt ansvar. Att bränna Koraner är absolut jämförbart med nazisternas bokbål - att säga något annat gör ju nazisternas bokbål också till en akt av yttrandefrihet. Säg något annat och man blir ju åter en hycklare.

Slutligen finns det en informell yttrande(o)-frihet. Den handlar om vad som är politiskt möjligt att diskutera i ett land. Exempelvis många (sd)-sympatisörer klagar just på denna. Medan deras klagomål är löjliga, få 4%-partier får lika mycket publicitet som dem, fin ns det ju många andra problem som inte får diskuteras i Sverige, till exempel den strukturella rasismen. Detta tydliggjordes exempelvis då Massoud Khamali fick kicken som statliga utredare för några år sedan. Trots att vi vet att invandrare har det svårare att få jobb och att komma in i samhället ville man inte låta orsakerna til detta bli utrett. På samma sätt har det utvecklats en politisk konsensus om till exempel skolpolitik och biståndspolitik. Där finns idag inga tydliga oppositionsröster.

Nej, yttrandefrihetsbegreppet är oändligt mer komplicerat än vad artikelförfattaren antyder. Jag köper inte argumenten även om jag tror på grundläggande yttrandefrihete.

Det är lite smått tröttsamt med alla dessa kränkta människor. Det har gått inflation i kränkning. Kränkning är ett begrepp som devalveras i rask takt.

Tillbaks till medeltiden med KD. Vi skall stå upp för vår sekulära lagstiftning. Tuve kan flytta till Iran.

Mer genomtänkt kan man knappast förklara yttrandefrihetens ädla princip. Och i själva verket är yttrandefriheten en övergripande religion som alla människor borde tyda till i första hand oavsett.

Min motivering lyder: Religionsfrihet baseras helt integrerat på själva yttrandefriheten även när det gäller de religiösa urkundernas påbud som är kriminaliserade i dagens samhälle som barnaga, slaveri, könsdiskriminering exempelvis.

Det uppstår en logisk absurditet med att försöka inskränka en allmän rättighet i syfte att skydda religiösa föreställningar som själva måste utnyttja samma allmänna rättighet för att inte bli censurerade.

Det vore kanske frågan om ”fair play” om riksdagen skulle införa ett förbud mot hädelse men samtidigt förutsatte att man tar bort ur religiösa urkunder alla citat vars andemening är i en uppenbar strid med den gällande lagstiftningen.

Det är förvånansvärt att nästan alla kommentarer till Peter Dahlgrens artikel försvarar hans argumentation för bokbål. Enligt Dahlgren skulle ett bokbål på Koranen vara ett uttryck för yttrandefriheten. Verkligen?
Den som offentligen bränner böcker deltar inte i något offentligt samtal. En sådan person utför en barbarisk handling som snarast uttrycker motsatsen till yttrandefriheten – dvs censur och förbud mot idéerna i boken.
Historiskt vet vi vilka negativa följder bokbål har. Det började under medeltiden då Talmud brändes på bål. Heinrich Heine på 1800-talet hade rätt när han skrev att den som bränner böcker slutar med att bränna människor.
Bokbål är tydligen inte den enda företeelsen i USA som är tillåten i ”yttrandefrihetens” namn. Tidigare i år uttalade Högsta Domstolen i ett ifrågasatt utslag att privata företags kampanjstöd till politiska partier kan inte begränsas eftersom de är ett uttryck för deras yttrandefrihet.
I Sverige skulle antagligen bokbål på religiösa urkunder förbjudas som hets mot folkgrupp. Det behövs ingen blasfemi-lagstiftning mot det. Men när det gäller redovisning av bidrag till politiska partier ligger vi långt efter andra länder i Europa.

@Mister J

"Jag tycker rubriken visar problemet med artikeln. Ser man yttrandefriheten som religion står ju en idé återigen över människan."

Naturligtvis - det är ju hela tanken med rubriken. Om jag säger att yttrandefrihet är min religion, och man inte får häda religion, får man således inte häda yttrandefrihet. Därför kan man inte komma med hädelseförbud eftersom det skulle häda yttrandefriheten. Det är ironi från början till slut.

"Det andra problemet med aritkeln är andra ledet i rubriken. Artikelförfattaren menar att han blir 'kränkt' av Tuve Skånberg. Hoppsan. Där satte vi tummen i ögat."

Jag blev naturligtvis inte ett uns kränkt över Skånbergs artikel, mer än att det vore passande att skriva i rubriken som ett sätt att påpeka det jag kallar "den subjektiva kränkthetens paradox". Även om jag skulle bli kränkt av någon annans åsikter, skulle jag helt sonika få finna mig i det.

"Det är lite olustigt att exempelvis muslimer inte får protestera mot Koranbränningar, medan 'yttrandefrihetsförespråkare' blir 'kränkta' om deras av gud givna rättighet kränks. Detta kallas för hyckleri."

Naturligtvis får muslimer protestera mot koranbränningar. Det jag invänder mot är som jag redan förklarat dödshot. Hyckleriet uppstår däremot när det finns personer som bränner den amerikanska flaggan och i samma andetag påpekar att man inte får bränna heliga skrifter. Men om man säger att flaggan är helig?

"Att bränna Koraner är absolut jämförbart med nazisternas bokbål - att säga något annat gör ju nazisternas bokbål också till en akt av yttrandefrihet."

Jag kan tyvärr inte dra mig till minnes att nazisterna använde sina egna inköpta böcker för att göra bokbål. Men jag kanske minns historien fel...

Bra artikel! Vad är det som säger att Terry Jones bokbål, om han hade utfört det, inte hade fått en positiv effekt? Det finns ju tänkande människor inom den muslimska världen som hade förstått att Terry Jones handling hade varit en reaktion på det avskyvärda bombdådet och inte en handling för att kränka muslimer i allmänhet. Kanske det hade blivit ett lyft för den interna debatten inom den muslimska världen. För övrigt kan man undra om inte bränning av amerikanska flaggor är minst lika kränkande som att bränna koraner?

Peter Dahlgren hr förstås en poäng i att alla måste tillskrivas ett visst ansar för sin reaktion och vare sig ropa att han är kränkt i tid och otid och framför allt inte reagera med hot, våld och terror.
.
Däremot finns det också något som heter vanlig hyfs och respekt och yttrandefriheten finns inte för att garantera dig rätten att vara ohyfsad utan för att garantera dig rätten att uttrycka en åsikt. Det finns alltid ett hyfsat och ett ohyfsat sätt att framföra en åsikt och då bör det vara självklart vilket alternativ man väljer.
.
Än värre är det att använda yttrandefriheten som förevändning att bara vara ohyfsad utan att ens uttrycka en åsikt. Jag tycker som jag redan sagt inte att Lars Vilks ska behöva leva under dödshot för att han haft den dåliga smaken att rita en ful streckteckning föreställande profeten Muhammed som hund.
.
Men Vilks tilltag är ändå i någon mening ett missbruk av yttrandefriheten. Vilks enda syfte med teckningen är att vara ohyfsad och genom att vara det visa hur lättprovocerade muslimer är. Om Vilks uttryckt en åsikt och muslimer blivit provocerade av det, då hade han varit i sin fulla rätt att åberopa yttrandefriheten. När man bara är ohyfsad har man inte självklart den rätten.
.
Ger dig yttrandefriheten till exempel rätt att gå ut på stan och gå fram till varje främmande människa du möter och kalla honom en jävla idiot och säga att hans mamma är en hora? Nej, det gör den inte för det finns i motsats till vad Dahlgren gör gällande en gräns för vad du ska behöva tåla, en gräns för ditt ansvar för din reaktion på att bli förolämpad. I ett civiliserat samhälle spränger du inte den som förolämpar dig i luften men i detta samhälle finns en ventil i form av ett rättssystem där du kan beivra en kränkande behandling.
.
Huvudproblemet med Tuve Skånbergs förslag om en lag mot hädelse och blasfemi är inte att han vill ha en lag för att beivra kränkningar, problemet är att han vill ge särrättigheter i det avseendet till de tusenåriga religionerna som inte tillerkänns andra moderna och/eller sekulära livsåskådningar,
.
Vi har redan för mycket av religiös särlagstiftning, vi behöver inte mer. När det gäller kränkningar så har vi lagen om hets mot folkgrupp och om Tuve Skånberg vill se en skärpning av den så är han välkommen att motionera om det i riksdagen men det skall i så fall vara en generell skärpning, inte en partiell dylik för kristna, muslimer eller judar. Sådant strider nämligen mot principen om likhet inför lagen.

Ingen blir fälld för att kalla någon annan "idiot", så mycket frihet har vi fortfarande. Men om socialtanterna får säga sitt i framtiden kommer väl även det att förbjudas för allas bästa skull tillsammans med rökning och alkohol för att skapa det "perfekta" polissamhället fritt från problem. Återstår då bara att införa vaderade kuddar för att i fall folk råkar gå in i varandra på gatan.. Kommer man ens få man säga socialtant i det nya samhället föresten? Jag menade i så fall genusmedveten vis Dam, och inget annat.

Skämt åsido, förbud skulle göra förolämpningarna ännu mer laddade och inte respekteras och fortsätta missbrukas av en del för att visa total respektlöshet mot andra. Om någon förlämpar dig deal with it och lär dig säga ifrån, förbud är fel väg att gå.

Rättsväsendet borde ha bättre saker för sig än att behöva spendera tid och resurser på att döma personer för svordomar, käbbel och bör hållas sig bort från provokativa teckningar samt ful konst för allas skull. Varken staten, förbud eller mjäkiga lärare kommer hjälpa uppfostra era barn särskilt väl. Ja väldigt obekvämt, men ansvaret ligger på er föräldrar, så ligger det till tyvärr.

Tyvärr så står yttrandefriheten inte särskilt högt i kurs (inte ens hos Newsmill) i vårt avlånga land och framför allt så är det inte längre media I alla fall inte massmedia) som åtar sig att försvara den.

Detta bevisas av två aktuelle och mycket talande exempel. Nummer ett är religionernas försök att återta makten över våra åsikter genom att de känner sig "kränkta" och nummer två är politikens demokratiska magplask i SD-frågan.

I det första fallet vill man helst förbjuda ateistiska åsikter genom någon form av blasfemilagstiftning med åtföljnande yttrandeförbud i dessa frågor, medan det i det andra fallet är politiskt påbjudet att förbigå alla sorters yttringar i en viss fråga med total tystnad och/eller förhandscensur.

Vilket är värre? Att du inte får yttra dig alls eller att man bestämt sig för att inte lyssna på vad du än säger - om du ens kan få din röst hörd. I ingetdera fall kan sägas att man tagit yttrandefriheten på allvar - båda är händelser som bekräftar att yttrandefrihet endast existerar som en läpparnas bekännelse utan bakomliggande sanningshalt.

För övrigt är det förvånande hur många kommentarer som inte kan skilja på att, att försvara en ståndpunkt inte är samma sak som att påtvinga sin ståndpunkt på andra.

Det är ingen som hindrar någon att försvara sin åsikt och om så önskvärt att skriva hundra böcker om det, men det betyder ändå inte att åsikten skall vara allmängiltig och att ingen får opponera sig mot den. Tron skall vara var och ens sak där han/hon inte har någon rätt att fördöma andra människors åsikt i frågan. I ett sekulärt samhälle har ateism och religion samma dignitet - en åsikt vi i våra västliga kulturer har kämpat för i minst 500 år.