En svensk Quijote i världen - "Räcker maten, räcker marken" av Peter Einarsson

Einarsson är mycket beläst, men som forskare kan jag inte låta bli att reagera på hans något okritiska förhållande till sina källor. Han blandar friskt FAO-statistik, vetenskapliga rapporter och artiklar och vad vi akademiker kallar gråzonspublikationer, alltså alster som inte utsatts för fackgranskning. Han är också snabb på att dra slutsatser från sina källor, då och då utan att skilja mellan logiska, empiriska och normativa argument.

Mycket att Einarssons analys är dock bra, välskriven och lättfattlig även för en lekman. I de flesta stycken är vi också eniga i analysen. Ändå reagerar jag starkt på denna skrift och det märkvärdiga att Einarsson får den att framstå som inte bara faktamässigt välgrundad utan närmast oantastlig i sina rekommendationer. Hungerkrisen ska lösas med vad han kallar agro-ekologiska metoder (med vilket han tycks mena i huvudsak organisk odling och gammal bondekunskap).

Peter Einarsson är anti-modernist. Det vill säga han misstror djupt den nuvarande globala ordningen. Denna misstro mot globalisering, industrialisering, internationell handel (ffa. med jordbruksvaror), mot modern vetenskap (ffa. genetiskt modifierade organismer, GMOs) rotas i en grundläggande övertygelse om att dessa väderkvarnar kan bekämpas: begränsa frihandeln med jordbruksvaror, styr forskningen mot konventionella metoder för växtförädling och bygg den på böndernas kunskap om marken och växterna.

Det är därför som liknelsen med en nutida Don Quijote i kamp mot övermäktiga väderkvarnar kommer för mig. I minst 200 år har vi i Västeuropa sett en utveckling först mot det industriella samhället och sedan mot en tjänstedominerad ekonomi där vi lämnat det gamla bondesamhället bakom oss: skördar på några 100 kilo per tunnland, missväxt med jämna mellanrum, barnadödlighet på över 10 procent, förväntad livslängd på mellan 30 och 40 år. Vem vill tillbaka till det? För 200 år sedan var mer illa ställt i Europa än vad det är i Afrika idag, eftersom Afrika trots sin djupa kris fått tillgång till en del av modernismens välsignelser, t.ex. i form av sjukdomsbekämpning och utbildning.

I ärlighetens namn ska det sägas att Einarsson inte vill tillbaka till ett helt för-vetenskapligt samhälle och jordbruk. Han vill stanna någonstans mitt emellan det "ursprungliga" och det förkastliga moderna. Men var och när? I 30-talets eller 50-talets teknologi? Och varför?

Svaren ges inte i denna skrift. Einarsson framstår som grundläggande dogmatisk och misstrogen på ett antal punkter: mot modern vetenskap (Hiroshima väger tyngre i utvärderingen av vetenskapen än hjärttransplantationer), mot multinationella bolag (Monsanto väger tyngre än Apple), mot stormaktsdominans, mot Världsbanken och IMF. Här framstår Don Quijote i sin förvridna verklighetsbild: Vi i väst kontrollerar inte längre den moderna vetenskapen: Brasilien, Indien och Kina är de nya stormakterna inom växtförädlingen. Europas motstånd mot GMOs innebär att de europeiska växtförädlarna förlorar kontakten med forskningsfronten. De multinationella bolagen har länge varit bortom demokratisk kontroll, men idag ägs de inte enbart av kapitalister utan lika mycket av vanliga löntagare, genom pensionsfonder etc. Den globala kapitalismen ändrar tydligt ansikte. Den USA-kontrollerade världsordningen förändras också snabbt i och med att Kina och snart också Indien växer om USA. Slutligen domineras inte Världsbanken och IMF lika tydligt av neoliberala ekonomer som de gjorde på 80-talet. Tänk bara på att Världsbanken chefsekonom är kines (Justin Lin) och IMF-chefen är en fransk socialist (Dominique Strauss-Kahn). Neo-liberalismen är nere för räkning och keynianismen lever, bla. för att det sitter en keynesian i Vita huset.

Då rider Quijote-Einarsson ut på sin skraltiga gamla pålle följd av Sancho Panza (Forum Syd, Svenska kyrkan och Kooperation utan gränser), för att frälsa Afrika inte med kristendom utan med förment mera hållbara jordbruksmetoder. Under tiden investerar kineser, indier, araber, européer i afrikanskt jordbruk. Gates Foundation satsar miljarder på en jordbruksutveckling baserad på modern växtförädling, på en utbyggd infrastruktur och ökad marknadsintegration av afrikanska småbönder. Afrikanska bönder ska inte behöva bli kvar i surt slit och fattigdom. Afrika är värt sin Gröna Revolution.

Vem vinner? Quijote eller väderkvarnarna? Förmodligen har inte vadslagningsfirmorna publicerat några odds, men jag sätter mina slantar på väderkvarnarna! Och jag är inte säker på att Afrika eller världen blir sämre för att möllorna vinner.

Göran Djurfeldt

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/27775

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Göran,

Av allt knasigt jag har varit med om i GMO-debatten så sätter du botten rekord.

Det är inte bra när du kritiserar honom, för han är förmodligen den i det här landet som är i besittning av kunskaper om GMO i bredast och djupast omfattning.
Som du kanske har märkt tidigare så är det inte så ofta han kritiseras.
Det finns ett skäl till det. Han vet exakt vad han talar om.

En sak som slår mig i din skrift är att du hävdar att Indien, Kina, Brasilien går om väst. Ja möjligen i odlad areal men inte i innehav av genpatent och det är väl kan vi enas om genpatentinnehavaren som tjänar pengar, enorma summor i jämförelse med den som köper utsäde av densamma.

Ett praktiskt exempel på att det du säger inte stämmer är att tullarna i Sverige inte har information om GMO eller hur det ska hantera förutom på en punkt. Det kinesiska ris som är förbjudet stoppas vid gränsen, men inget annat GMO behandlas så. Det 17 ton Kanadensiska lin som smet in, ett parti linfrö som ingen ville veta av hamnade i ICAs eco påsar. Mycket olyckligt.
Men dessa två är exempel på att det du säger om flyttat inflytande och GMO ägande inte funkar i praktiken.

Att en pensionär har aktier i Monsanto är olyckligt men oftast vet inte vederbörande om det för monsantos tentakler växer ut i en enorm hastighet. Och allt de äger heter inte Monsanto. Men det är Monsanto likaväl.

Nåväl, det finns 2 figurer i gmo debatten som har betett sig som svin och det är jag och peter sylwan, men vi börjar kommunicera som folk. Så mitt förslag är att du också gör det och faktiskt inte talar så nedsättande om Einarsson, det hjälper ingen och framför allt för det inte någonting framåt.

Permalänk | Anmäl #1 Marie Rosell, 2010-09-13, 22:59