Det finns inget mediedrev mot Mona Sahlin

Med det rödgröna alternativet ändrar Mona Sahlin bilden av Socialdemokraterna och påverkar partiets historia.
Ingen annan socialdemokratisk partiledare har gått till val på så utmanande sätt och med samma krävande uppmaning till partimedlemmar, sympatisörer och väljare. Därför är det inte ett dugg konstigt att hållbarheten i hennes politik och samarbete granskas hårt av både väljare och medier.

Stor händelse
Efter Alliansens segertåg i valet 2006 blev Socialdemokraterna defensiva på ett nästintill förvirrande sätt. Göran Perssons avgång och striden om ny partiordförande blockerade en politisk förnyelse. När Mona Sahlin väl var på plats var det ont om tid, förnyelsen planade ut och ett rödgrönt samarbete harvades fram som svar på Alliansen.
Den rödgröna koalitionen 2010 måste ses som en mycket stor händelse i Socialdemokraternas historia. I och med detta bryter partiet sin tradition att gå till val för egen maskin. Man kan se det som ett uttryck för att tiderna har förändrats eller som att det stora partiet inte längre klarar sig på egen hand.
Till skillnad från Alliansen, som bildades efter år av debatt på gräsrotsnivå om borgerligt samarbete, skapades de rödgröna snarare genom direktiv och initiativ uppifrån, vilket föranledde oro bland partimedlemmar, sympatisörer och väljare. Denna har ännu inte stillat sig inom Socialdemokraterna.

Hack i maskineriet
Olof Palme och Ingvar Carlsson förlorade val på sin tid. Men förlusterna var inte värre än att partiledaren satt kvar, ledde mobiliseringen och stakade ut vägen tillbaka. 1976, 1979 och 1991 tolkades denna strategi som styrkebesked av en intakt rörelse. Valförlusterna sågs på sin höjd som hack i maskineriet.
Göran Persson, Ingvar Carlsson, Olof Palme och Tage Erlander - det är så långt tillbaka några av oss kan minnas - hade ofta förmågan och förmånen att gå till val på säkra kort. Deras strategier i valrörelserna påminde om taktiken hos ett starkt fotbollslag som leder med 1-0 och backar tillbaka för att säkra segern. Det handlade om att inte göra bort sig och samtidigt servera lagom många godbitar. En defensiv med offensiva attacker med andra ord. Man kan också säga att det var feg taktik. Olof Palme berättade till exempel inte i valrörelsen 1982 att han tänkte devalvera kronan och Ingvar Carlsson höll i valrörelsen 1994 tyst om Sverige och EU.

Mona Sahlin gör det motsatta

Mona Sahlin har delvis gjort det motsatta i den här valrörelsen. Med de rödgröna blir det inte någon ren socialdemokratisk politik 2010-2014. Den mix som väntar kommer att ha tydliga inslag av Lars Ohlys, Maria Wetterstrands och Peter Erikssons politik. I takt med att vi försökt vänja oss vid tanken har vi insett att dessa inslag kommer att bli tämligen omfattande.

Mona Sahlin har delvis gjort det motsatta i den här valrörelsen. Med de rödgröna blir det inte någon ren socialdemokratisk politik 2010-2014. Den mix som väntar kommer att ha tydliga inslag av Lars Ohlys, Maria Wetterstrands och Peter Erikssons politik. I takt med att vi försökt vänja oss vid tanken har vi insett att dessa inslag kommer att bli tämligen omfattande. Aktiva socialdemokrater kan ofta ha nära till Vänsterpartiet, vilket dock inte gäller väljarna över lag. S-väljare i högermarginalen och mittenväljare brukar ta starkt avstånd från tanken på vänsterpolitik som regeringspolitik. Det är inte konstigt att denna för valutgången så viktiga grupp nu i valrörelsens slutskede undrar vad det är som gäller.

Politiken mörkas
Drygt en vecka före valet är sanningen att vi väljare trots öppenhet vet för lite om den politik som väntar med en rödgrön regering. Ansvaret för detta faller på Mona Sahlin och Lars Ohly. Hon står för kompromisser som suddar det stora partiets profil och politik och han tillåter sig inta och sedan backa från ståndpunkt efter ståndpunkt - också i direktsändning när han blir pressad. Dessutom är det uppenbart att många långa förhandlingar återstår innan det kan bli en gemensam rödgrön politik. Intrycket blir att politiken mörkas eller att det är oordning som gäller. Den gemensamma räddningsplankan just nu tycks vara påståendet att valet står mellan välfärd eller skattesänkningar. Räcker det?

Bryter mot traditionen
Socialdemokrater har sedan demokratins genombrott visat förmåga att dels våga gå till val med egen politik, dels kunna regera landet. Mona Sahlin bryter traditionen i och med de rödgröna och genom att lova bort statsrådsposter. Att göra Lars Ohly till statsråd innebär dessutom att hon legitimerar företrädaren för ett parti som Socialdemokraterna under hela efterkrigstiden valde att ställa utanför regeringen av demokratiska skäl. Mona Sahlins konkretiserade samarbete innebär att hon drar ett streck över historien. Det är inte konstigt att väljarna undrar och tvekar.

Utmanar väljarna
Socialdemokraternas position i svensk politik 2010 vilar lika tungt på ideologisk som historisk grund. Förmågan att ta ansvar genom samarbete till både höger och vänster imponerar. För många har socialdemokrater varit en brygga mellan vänster och höger i svensk blockpolitik. Denna förmåga och sättet att leda landet betyder lika mycket som slagord och dagspolitiska lösningar när människor gör sina val nästa söndag.

Med det rödgröna samarbetets ständiga kompromisser utmanar Mona Sahlin Socialdemokraternas politiska historia och väljarna. Att i det perspektivet påstå att Mona Sahlin är utsatt för ett mediedrev är inte trovärdigt. Vi pratar om ansvaret för Sverige. Det som på sina håll kallas kampanj mot Mona är inget annat än mediernas svar och reaktion på människors funderingar om Mona Sahlins brott mot traditionen: Hur mycket är samarbetet med Miljöpartiet och Vänsterpartiet värt och hur länge kan det hålla?

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/27711

7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Ja de gamla LO-kärnväljarna -särskilt manliga sådana med bil, sommarstuga och snöskoter/båt - känner sig vilsna nu. Vad är det som händer? Avveckling av kärnkraften och 49 öre mer för bensinen? Är det inte arbete och utveckling som gäller längre? Och varför ska kommunisterna vara med? Vi känner inte igen vårt parti.

Trots att Mona Sahlin i självbevarelsedrift nu nästan helt tonat ner den kulturradikala i grund och botten ofolkliga agendan som partiet i övermod (hegemonin!!) drev under Perssons sista tid med henne själv och Claes Borgström som överstepräster - ni vet kvinnoperspektivet, barnperspektivet, HBT-perspektivet, invandrarperspektivet (identitetspolitik) och miljöperspektivet - så står det nu ändå en främmande doft över partiet som kärnväljarna känner av. Och ogillar. Många väljer nog att rösta på de nya moderaterna, SD eller ligga på sofflocket.

Permalänk | Anmäl #2 Lars Wetterström, 2010-09-08, 09:15

Sedan är väl inte politiken den vassaste med könskvotering, könsneutralatoaletter, butlers i T-banan och bröstpumpar.

Permalänk | Anmäl #4 Johnny Andersson, 2010-09-08, 09:35

Mobbas i media? Mona Sahlin har behandlats med silkesvantar i många, många år. Med hennes syndaregister från mitten av åttiotalet med kontokortsfusk, felparkeringar, personlig konkurs, svart dagmamma, praktikplatsen för dottern på USA-ambassaden och obetalda TV-licenser etc etc så hade INGEN manlig politiker på vare sig höger- eller vänsterkanten överlevt rent politiskt.

Hon har hela tiden skyddats av de inom media som betraktar sig som radikalfeminister (vilket inte är få eftersom den idén är den som är PK-idén nummer ett).

Sahlin borde inte granskas mindre kritiskt. Hon ska granskas MER kritiskt. Vem vet vad som kan dyka upp härnäst?

Permalänk | Anmäl #6 Arvid Andersson, 2010-09-08, 14:08

Detta är en intressant lägesrapport av en initierad kännare av partiet. Men, Christer, varför valdes Mona Sahlin egentligen till partiordförande?

Min förklaring är att valet bottnar i en omorientering till en för partiet ny och annorlunda ideologi (feminism, genusteori), rena tillfälligheter (mordet på Anna Lindh) samt socialdemokratins allmänna identitetskris (alla reformer är redan genomförda).

Eller finns det andra orsaker? Du kanske kan redogöra för detta i en eftervalsanalys.

Permalänk | Anmäl #8 Elin Eriksson, 2010-09-08, 19:58

#5 Jonas Täljsten Bedrövlit. Statsminister kan hon nog inte bli om allt detta är fakta, jag visste inte det var så mycket.

Synd för jag har gillat henne.

Permalänk | Anmäl #9 Gunvi Lundqvist, 2010-09-08, 21:09

#5 Jonas Täljsten.
Vilken "meritlista" och det gäller en statsministerkandidat. En sådan hade aldrig godtagits i USA. Där hade Sahlin varit stendöd som politiker. Men i Sverige går det.
När det gäller sådana här saker så är det konstigt i Sverige. Vi accepterar ofta skandaler på ett överslätande sätt när det gått en tid. Det är väl den svenska modellen, den berömda svenska vänskapskorruptionen som spelar in.
Sedan är det våra medier. Dom har ju inte heller varit kritiska mot Sahlin eller den här koalitionen som jag insåg var en sensation ända sedan den blev bildad och att det är ett historiskt samarbete med framförallt vänsterpartiet. Detta påminde jag bl.a. Sydsvenskan om men de reagerade naturligtvis inte. De skrev bara att det kunde bli historiskt om Sahlin vann genom att det då skulle bli första gången en regering med en kvinnlig statsminister, inte med vänsterpartiet som partner. Detta var tydligen något som var helt naturligt och så har övriga medier och andra politiska granskare också reagerat. Det är först nu när man inser att det verka barka åt skogen med den rödgröna oppositionen som allt fler kommer fram ur gömmorna för att erkänna att det var inte så bra med den tidigare kommunisten Ohlys medverkan. Jag förstår de som i hela sitt liv röstat på socialdemokraterna. Inte kan det vara trevligt att gå ihop med miljöpartiet och än värre med vänsterpartiet. Det är klart att då flyr många.

Permalänk | Anmäl #10 Lennart S., 2010-09-08, 21:40

Rätt märkligt att detta kan få fortsätta. En tilltänkt minister i Alliansen fick lämna sitt uppdrag på grund av obetalda TV avgifter eller rättare sagt för att hon inte anmält TV innehav. Vad är värre Monas kronofogde ärenden än att inte anmäla TV innehav. Med det synda register som vi här kan läsa gällande Mona så börjar man fundera hur massmedia fungerar när drevet skall gå.
Vilken politik har journalister som trots allt skall försöka få fram sanningar och inte alltid bara sina egna politiska åsikter.

Permalänk | Anmäl #11 Stefan Ericson, 2010-09-09, 03:50