Borgerlig tankesmedja:Dags att göra om incitamenten för privata vårdaktörer

I samhällsdebatten är det inte ovanligt med kritik mot privat vård, ofta utifrån ideologiskt perspektiv. I en granskning försöker jag därför gå igenom vad forskningen faktiskt säger om effekterna av privatisering och konkurrensutsättning. Genomgången har skrivits som replik på Göran Dahlgrens skarpa kritik i Socialmedicinsk tidskrift , men svarar också på många av de generella frågeställningarna i debatten.

Förhoppningsvis kan genomgången (som finns att läsa i sin helhet här) nyansera debatten, genom att visa att privatisering och konkurrensutsättning har potentialen att förbättra vården. Det finns dock ingen garanti för framgång, utan reformerna måste genomföras på rätt sätt. Vårdval Stockholm tycks vara ett föredöme för framtida reformer, även om också det systemet sannolikt kan förbättras ytterligare.

Den första fråga som vi kan ställa oss är om privat vård är mer eller mindre effektiv än offentlig vård. Forskningen lyckas inte entydigt svara på frågan. En del studier pekar på att privat vård är mera effektiv, andra på motsatsen.

Det är svårt att svara på frågan, eftersom privata och offentliga aktörer i regel inte är direkt jämförbara. Det offentliga kan exempelvis erbjuda en billig och grundläggande tandvård, medan privata tandläkare erbjuder en mera avancerad och lite dyrare tandvård som komplement.

Då kan vi formulera om vår fråga. Vad händer när existerande sjukhus övergår från offentlig till privat drift. Här visar forskningen att kostnaderna i genomsnitt sjunker i samband med privatisering, med i genomsnitt bibehållen eller rentav högre kvalitet.

Forskningslitteraturen bör tolkas som att det finns potentiella effektivitetsvinster med privatisering, om än inga garantier kring fördelarna. Det handlar om vilka incitamentsstrukturer som skapas i samband med privatisering, vilka verksamheter som privatiseras samt efter vilka målsättningar som effekterna utvärderas.

Den framträdande vetenskapliga slutsatsen är att effekten av privatiseringar beror på hur exakt, i vilka enskilda sjukhus och i vilka sjukvårdssystem, som de genomförs. Så vad vet vi då om kombinationen privat produktion av vård som finansieras offentligt?

En studie av OECD noterar att offentliga aktörerna har "svaga incitament till att öka avkastningen, öka effektiviteten eller bibehålla kvaliteten och möta patienternas behov". Privata aktörer kan driva på effektiviteten, men systemen måste utformas så att kostnadskontrollen behålls när privata aktörer producerar skattefinansierad vård.

Sammantaget pekar mycket på att privata aktörer - som skapar konkurrens, sätter patienternas behov i centrum och driver på effektiviteten - kan förbättra vården. När konkurrens skapas drivs också de offentliga producenterna till att förbättra sin verksamhet. Systemen måste samtidigt vara konstruerade så att kostnadskontroll över den offentligt finansierade vården bibehålls också med privata aktörer.

Vårdval Stockholm lyckas väl med denna avvägning. Den granskning som genomförts av Karolinska Institutet visar att reformen sammanhört med såväl ökad produktivitet inom offentlig och privat vård som större utnyttjande av vården bland såväl låg- som höginkomsttagare.

Inte bara effektiviteten, utan också tillgängligheten, är alltså viktig att betänka. Det har visats att privata vårdgivare i 15 av 20 svenska landsting är bättre än sina offentliga konkurrenter i att erbjuda vård inom sju dagar.

Om man frågar patienterna själva så svarar de också att tillgängligheten till vården är ovanligt högt i Halland och Stockholm, det första respektive andra landsting som infört vårdval.

Det är lätt att utgå ifrån ett genomgående negativt eller positivt perspektiv på privata vårdproducenter. Ett mera nyanserat perspektiv är att konkurrens från privata aktörer har potentialen att skapa förbättring om systemen utformas på rätt sätt - exempelvis i fallet med Vårdval Stockholm.

En debatt om hur vi kan skapa de rätta incitamenten för privata aktörer att förbättra vården må vara tråkigare än en ideologisk strid om den privata vårdens vara eller icke vara. Men det är snarare det förra perspektivet som bör vara i fokus om målsättningen är att skapa en god vård.

Vill vi driva ett konstruktivt arbete för att förbättra konkurrensen - med målsättningen att öka tillgängligheten och förbättra verksamheten - eller ideologiskt bevisa att vinstintresse automatiskt är av ondo?

Nima Sanandaji (10 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/27709

4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det finns bara en lösning på bristen på vårdkompetens, massiv invandring av personer med stora vårdbehov. Det är i alla fall den lösning vi använder i Sverige och den som har något emot det är rasist!

Permalänk | Anmäl #1 Bo T, 2010-09-08, 08:39

Om privat sjukvård hade varit så effektivt och ekonomiskt skulle USA haft världens mest effektiva och billigaste sjukvård. De har också världens högsta konsumtion av läkemedel. Amerikaner stoppar i sig medicin på samma sätt som svenskar stoppar i sig godis. Alla som har sett "The Doctors" på TV vet hur sjukt det är.

Författaren har rätt. Privat vård är billigare för några eftersom privata aktörer endast är intresserade av lönsamma vårdtagare. Det, i sin tur, betyder att alla olönsamma patienter flyttas över till den offentliga vården. Tanken är att sänka skatten och utarma den offentliga sektorn.

Resultatet ser vi i USA. Fattiga människor har inget värde och kastas ut från sjukhusen om de inte kan betala.

Detta är alltid målet med privatisering. Det finns inget privat företag någonstans som vill ha olönsamma kunder och avvisar de lönsamma.

Högern vill få oss att tro att det är tvärtom, att privatisering är en fråga om altruism. De vill få oss att tro att de vill betala för sin privata vård så väl som att betala skatt för offentlig sjuvård som de inte använder.

Permalänk | Anmäl #2 Peter H, 2010-09-08, 17:27

Jag har under 6 år bl.a. arbetat på en Patientnämnd i Sörmlands län och informerat och hänvisat människor enligt valfriheten i vården. Alla patienter oavsett inkomst kan begära att få komma till vilken vårdgivare de vill utan remiss om kostnaden är under 5000kr.(det är alltså vad landstinget bekostar)Om kostnaden är högre krävs en remiss från hemlandstinget. De kan välja en privat vårdgivare som tar emot valfrihetspatienter från andra län och har ett avtal med ett landsting. (behöver inte vara det egna landstinget) Patienterna är oftast mycket nöjda. De får snabb service enligt hälso-och sjukvårdstaxan och dessutom kommer någon i hemlänet snabbare till sin doktor p.g.a. att en annan patient utnyttjar det fria vårdvalet. Läs mer om detta fria vårdvalet på nätet. Fritt vårdval (LOV) borde också gälla i alla kommuner så de äldre eller deras anhöriga kan välja vilken utförare de vill ha i hemtjänst eller särskilt boende. Konkurrens är vitaliserande. Jag håller med författaren om att uppföljningsbara mål som är mät -och jämförbara ska införas. Ordentliga verktyg som styrmedel både i offentlig och privat verksamhet när skattemedel används.
Att jämföra USA med Sverige i sjukvårssammanhang anser jag är helt fel. Här i Sverige slängs ingen ut från sjukhuset p.g.a.att han eller hon är fattig. Dåligt bemötande kan man anmäla till sin Patientnämnd i hemlänet. Där finns tjänstemän som hjälper den enskilde att föra deras talan och stödjer dem i olägenheter som uppstår i en vårdsituation. Vården kan bli mycket bättre på bemötande.

Permalänk | Anmäl #3 Maud Hultberg Mehnert, 2010-09-08, 21:30

@Peter. Anledningen till att USAs vårsystem är kasst är bland annat att Regeringen har satt olika konstiga tak för att på så sätt kontrollera marknaden trots att den är privat. Till exempel får man inte utföra gratis vård för då anses den vara diskriminerande mot Medicarepatienter. Det är en rejäl prisreglering som gör läkarna och patienterna utsatta och avkastningen hamnar på fel ställe. Dessutom har den privata organisationen AMA ett statligt sanktionerat monopol på läkarlicensutdelning vilket leder till en artificiell brist uppstår och köer och priser stiger uppåt. Föga förvånande har priserna för all typ av behandling stigit under decennierna utom en: laserbehnadling. Det är inte konstigt eftersom laserbehandlingarna av ögon inte är en del av den normala sjukvården och därför har riktig marknadsekonomi. Jag har för mig att priset har kapats med 90% på 10 år eller något i den stilen. Det är lite skillnad mot sjukvården i sjukhus utrustade med tvapparater i varje rum och en massa annan onödig service som bygger på kostnaderna.

Sjukvården borde vara privat och kontantfinanserierad före små ingrepp och försäkringsbaserad för de stora behandlingarna. Först då kan vi en fungerande sjukvård som är både billig, tillgänglig och bra.

Permalänk | Anmäl #4 Andreas Hämäläinen, 2010-09-11, 17:04