Ideologi och stora frågor ryms inte i en valrörelse där alla är socialliberaler

Den aktuella ideologiska debatt som skulle kunna föras angående nationalismens framtida roll i Sverige är förbjuden i media (e.g. blev Jimmie Åkesson förbjuden att delta i valdebatten i SVT).

Risken ökar för att den rörelsen kommer att ta sig alltmer odemokratiska former när allt fler frustrerade människor märker att yttrandefriheten inte gäller dem.

Peak Oil och resursbrist leder exempelvis till större folkomflyttningar under nästa svenska mandatperiod. Eventuella lösningar på kommande problem är därmed kontroversiella. Och hanteringen ligger därför ovan huvudena på"Socialliberala" kreti och pleti.

I stort alla som pratar om välfärd utgår, med en förvånande självklarhet, ifrån det rådande systemet. Dvs. en välfärd organiserad enligt socialistiska planekonomiska teorier. En konstruktion som varit allenarådande i hela Europa ända sedan andra världskrigets slut.

En konstruktion som lett till en skuldsättning, för enbart EU-staterna, på 100.000 miljarder SEK.

En konstruktion som har skapat en stat som övertagit stora delar av det civila samhället utöver de uppgifter som tillhör staten, nämligen att skapa ett rättssystem som reglerar medborgarnas interaktioner och upprätthålla de mänskliga rättigheterna i samhället.

En konstruktion som överfört det mesta av medborgarnas privata beslutsfattande till politiker och staten.

En konstruktion som under femtio år bevisat att den varken kan eller vill tillfredsställa individuella livsval.

En konstruktion som skapat en politisk kultur med ouppfyllbara löften och överbud som har lett till en konfiskatorisk beskattningssituation samt nämnda skuldsättning.

En konstruktion som effektivt omöjliggjort att se sambanden mellan enskilda löften och de därtill nödvändiga ekonomiska uppoffringar. När staten åtar sig att stå för dina individuella behov så saknas sambandet till det allmänna skattetrycket. Du kan gott begära höjda ersättningar, det är ändå andra som skall betala. (Hur var den socialdemokratiska kampanjen på 70-talet "bidrag är din medborgarliga rättighet" - några skyldigheter nämndes aldrig.)

En konstruktion där den planekonomiska offentliga sektorn inte kunnat integreras med den civila marknadsekonomiska sektorn.

En konstruktion där den politiska makten och livsstilsdiktaturen ligger som en våt filt över det civila samhällslivet.

När facit efter minst 50 år av planekonomisk "välfärd" är så katastrofal, betraktad ur såväl humanistisk som ekonomisk såväl som ur demokratisk synvinkel är det förvånande att problematiken inte ens berörs.

Eller så är det inte alls förvånande eftersom ett systemskifte skulle betyda ett sådant avbräck i den politiska maktutövningen att varje tendens i den riktningen behöver undertryckas.

Och framför allt hur skall den kompetens och kreativitet som du verkar sträva efter kunna komma till uttryck i ett samhälle som av politisk elit, kulturelit och mediaelit styrs efter det, i deras ögon, politiskt korrekta. Inga undantag medgives och varje försök därtill framkallar politisk bojkott kombinerad med samfällda mediadrev och odemokratisk mobbing.

Yttrandefriheten är stor Bo T !

Däremot kan ingen människa ställa krav på att få som man vill bara för att man uttryckt något. Samhällsförändring innebär att många rör sig åt samma håll. Du är frustrerad över att så få går åt ditt nationalistiska och auktoritära håll. Jag förstår att det är plågsamt, men...det är jag glad och tacksam för. Folk é int´dum, dom e´ klok.

§§§

Men Anders Carlberg har rätt. Det RÖR sig på ett mycket otydligt sätt i vår tid. Det rycker lite hit och lite dit i den stora socialliberala mittenmassan. Plånboks-frågor och allmänt humana hygglighets-frågor. Men inget visionärt, inget framtidsorienterat. Vi lever i praktiken i ett tvåpartisystem som börjar bli misstänkt likt ett marknadsliberalt enpartisystem, samtidigt som vi slår oss kaxigt för bröstet i demokratiskt tom retorik mot Öst och Syd.

Var är framtiden? Vad bär den i sitt sköte? Tredje Världskriget kanske? Eller kanske att en minskning på bara 15% av den reklamdrivna konsumtionen kan få hela den västerländska ekonomins hjul att braka samman? Ekologiska kriser i alla världens allt större energislukande storstäder?

Det borde vi tala mycket om, men det gör vi inte.

§§§

För tio år sedan satt vi - gamla vänstriga 68-föräldrar och våra unga vuxna och halvvänstriga barn och diskuterade vad som verkligen var VIKTIGT FÖR FRAMTIDEN. Vi fick fram två svar:

1) Ekologisk hållbar omställning av hela världen
2) En anständig fördelningspolitik - i Sverige och i hela världen

Jaha? Vad leder dit? I denna valrörelse...

Den stora frågan ingen tar.

www.cbn.com/cbnnews/world/2010/August/Islamization-of-Paris-a-Warning-to...

Alldeles riktigt Anders! Kreativitet och initiavförmåga är det absolut viktigaste för att man ska bli framgångsrik i ett mångfacetterat samhälle (och värld).
Det kallas också för driftighet och - där håller jag inte med dig - det är den svenska skolan absolut sämst i Europa på att initiera. Svensk skola har sedan 70-talet riktat in sig på att socialisera och uppfostra ungdomarna till de socialdemokratiska värderingarna som har dominerat vårt land i 70 år.
Värre har det gått att utveckla kunskapsinhämtning med öppna sinnen (och inte bara kritiska ögon) och ha möjligheter att fördjupa sig i specialområden och i specialgrupper för de som vill och kan.
Att odla kreativitet är inte det lättaste, det är ett genetiskt anlag och finns faktiskt inte hos alla. Men det den svenska skolan har gjort är att koncentrera sig på likriktning istället för annorlunda och oliktänkande. Det kväver snarare den eventuella kreativitet som finns.
Svenska ungdomar är faktiskt "dummare" än sina europeiska gelikar. De har inte de basala kunskaperna, kan inte tänka abstrakt och har en usel kontakt med vuxenlivet.
80-talisterna har redan utmärkt sig som ovanligt självupptagna och narcissistiska, ger upp vid minsta motgång och sjukskriver sig.
De är den första kullen efter skolans totala förfall på 90-talet när den kommunaliserades.
Jan Björklund är mycket sund och det är synd att inte han har mer inflytande i regeringen.
Vi behöver fler entreprenörer, fler duktiga företagare, fler initiativtagare och fler kunniga människor i Sverige. Vi är faktiskt ett fördummat folk.
Hur mycket man än önskar sig fördelningspolitik och hjärtan hit och dit, så kommer man aldrig ifrån att någonstans måste pengar tillföras ifrån.
Precis som hjärtat utför ett ständigt kretslopp av blod, så måste energi tillföras utifrån för att systemet ska fungera.

Du är en klok man Anders Carlberg och även om jag själv lutar åt höger så uppskattar jag alltid dina åsikter som jag vet grundar sig i det du sett och lärt dig under åren och det är uppfriskande med en artikel som varken är populistisk eller dogmatisk. (Desto mer nedslående är det att SD-anhängare inte kan hålla fingrarna borta från tangentbordet utan lägger in dessa numera så välkända irrelevanta texterna som alla pekar på invandringen som det enda problemet som behöver lösas, den här artikeln handlade inte om det, eller hur?).
När det gäller din åsikt om att politiken landat någonstans i den socialliberala mittfåran så har du naturligtvis helt rätt men samtidigt så ska man komma ihåg att när det gäller vänster-högerskalan så är nog mitten, eller ska vi säga "lagom långt från såväl höger som vänster" inte det sämsta stället att vara. Genom historien så har samhällen raserats av politiker på ena eller andra extremen men jag har aldrig hört talats om en socialliberal diktator.
Men jag håller med om att det behövs en ny dimension i politiken som knuffar på samhällsdebatten, men frågan är vart den skall komma ifrån. Kanske finns svaret bland engagerade i AFA, Piratpartiet, Osynliga partiet, djurrättsaktivister etc som likt 68-vänstern så småningom kommer att växa upp och få barn och inse att världen inte är så svartvit som de tycker idag och också förstå att bara anarki, protester och destruktivt beteende inte bygger det samhälle de vill ha och därefter hitta en mer demokratisk men ändå radikal plattform att argumentera från. Idag har jag ingen förståelse många av dessa gruppers aktioner men jag kan ändå se att det rent ideologiskt kan finnas en grogrund för en ny dimension inom politiken som kan återupprätta dynamiken nu när klasskampen (i formen arbetare vs direktörerna) inte längre är den uppenbara stridspunkten (fast det har inte Ohly och vänstersossarna förstått).

Gunnel Hej,

Vi har med alliansen äntligen en anständig fördelningspolitik. Det är orimligt att varje arbetande ska ge bort mer än hälften av varje intjänad krona till andra som inte arbetar. Istället måste varje arbetsför människa dra sitt strå till stacken så att de verkligt behövande får ett rimligt liv. Kommunismen går ut på att en stor grupp människor lever på andra av olika anledningar som inte alls alltid är behjärtansvärda.

Christina skrev:
"Kommunismen går ut på att en stor grupp människor lever på andra av olika anledningar som inte alls alltid är behjärtansvärda."

Och som vänstertänkare skriver jag:
Kapitalismen går ut på att en stor grupp människor lever på andra av olika anledningar som inte alls alltid är behjärtansvärda.

Vad förklarar skillnaden mellan oss?

Såvitt jag kan lära av 200 års liberal västerländsk historia har liberalismen bitit sig själv i svansen. När liberalerna kämpade för att avskaffa ståndssamhället och den övergödda aristokratin till förmån för meritoktatin (vanligt duktigt folk alltså) så lyckade de. Bravo!
Men det där är borta nu. Den moderna plutokratin har inrättat sig i ärftlig förmögenhetscirkulation. Kapital koncentreras alltmer. Den amerikanske Wall Street-journalisen Redkopf har skrivit en bok som heter "Superclass", där han hävdar att 800 finanspersoner styr hela världens öden. De styr och ställer och talar om för vanligt folk att de behöver "sättas i arbete" och att de ska vara nöjda med mindre välfärd. För deras eget bästa, påstår plutokraterna.

I Sverige, som påstås vara sossigt nivellerat, är läget såhär:
De 10 rikaste procenten i Sverige äger 73,5 procent av nettoförmögenheten i landet. De 5 rikaste procenten äger 56 procent, och den allra rikaste procenten äger 29,8 procent.

Och hur ser det då ut med makten i samhället? Vilka maktstrukturer finns som en följd av den ojämlika fördelningen av landets resurser?

Vem bestämmer var skåpet ska stå?
Var är demokratin?
Vems visioner tillmäts betydelse?

#8

Hej Peter Sharpwood!

Du har alldeles rätt i att det - i princip - är en lycklig situation att ett folk är tämligen eniga i sitt politiska vägval. Just nu i en lätt medvetenhetslös socialliberalism.

Å andra sidan tycks det mig som denna lugnt skvalpande mitten-rörelse döljer mer än den visar. Den säger oss att vi tror att historien tagit slut, att allt som hänt förut leder fram till nu. Men inte vidare, långt, långt vidare - som Hoola Bandoola en gång sjöng.

Det är antagligen ett bedrägligt lugn. Det oroar mig! Vi går mot en framtid där förutsättningarna för vår livsstil kommer att försvinna. Öst & Syd kommer inte längre att förse oss med billiga industrivaror, mat & energi.

Vad gör vi då?

Du har helt rätt Anders. I detta valet pratar man bara om sådant populistiskt som kan innebära att man vill bibehålla makten (Alliansen) eller att komma till makten (Rödgrönaoppositionen). Det kanske är därför man bl.a. inte vill ta upp frågorna om vår flyktingpolitik.
Här handlar det om viktiga saker om hur vi ska hjälpa dessa förföljda flyktingar på bästa sätt och hur de skall integreras i vårt samhälle. Man vill ju inte diskutera om de problem som det bevisligen är med flyktingarnas anpassning här i Sverige och om det verkligen beror på att vi tar emot för många eller om vi har för lite resurser för att ta hand om dem så att de kan integreras bättre i det svenska samhället i stället för att bo i storstädernas invandrartäta stadsdelsområden med lite eller ingen kontakt med svenskar.

#10
Sätt dina förmögenhetsprocent i relation till de tillhörande arbetsplatserna. Hur många arbetsplatser skapas och bibehålls av dessa förmögenheter???

När du kommer med relevanta siffror kan vi diskutera vidare.

Stefan Persson betalade 800 milj kr i skatt till svenska staten förra året. Hur många är dessutom inte anställda på H&M, får lön och betalar skatt? Var glad att Stefan Persson stannar kvar i Sverige och att hans pappa startade en liten ur & pennbutik på Stora Gatan i Västerås på 50-talet, som pga hans driftighet blev en butik till på samma gata H&M, som blivit en världsomfattande succé som sätter hundratusentals människor i arbete över världen.

Kommunismens uttryck är alltid baserat på avundsjuka. Avundsjuka på att andra har mer. Man vill ha vad andra har utan att prestera vad som krävs.
Se bara i Nordkorea och Cuba vilket sorts samhälle kommunismen skapar.

Hej! Har funderat länge om jag skulle göra ngn kommentar.
Det är så mycket du säger/sagt gjort/gör som är bra.

Jag har ju haft möjligheter att besöka Fryshuset, träffa dig, träffa mng andra förmågor. Upplevelsen att få delta i seminarier och den kraft och inspiration det ger är helt otrolig.

Men Exit programmet må vara bra, har ju otaliga gng hört på "vittnesbörd" från de "omvända". Men Jackie Arklöv där skär det sig nog, jag tror nämligen inte att alla synder kan förlåtas.

Rekommenderar Ann Heberleins böcker den nyaste som handlar om ondska och Det var inte mitt fel.

Dina böcker gillade jag oxå och håller med i mycket.
Fint att du skrev här .

Mera erkännade till den sittande regeringen som så framgångsrikt lotsat Sverige ur den globala finanskrisen hade jag nog väntat mig av dig, är det röda ränder som skymmer!?

I övrigt tycker jag att Newsmill blivit " De förgrämda misantropernas kontemplation.

Lite nattsudd blev det här, ångrar mig säkert i morgon.

#13

Hej Jörgen!

Det upprörande, när det gäller den extrema snedfördelningen av rikedom i Sverige eller världen, är inte kritik mot rikedomen :-) Om vi smetade ut pengarna rättvist till alla, skulle det inte bli så väldigt mycket till var och en.

Det handlar om kritik mot demokratins o-möjlighet i ett sådant snedfördelat system. Om bristen på makt för många och makten att styra i egotrippat intresse för de få.

Varje demokrat måste ta denna snedfördelning i makt på djupaste allvar. Annars har man ingen rätt att kalla sig demokrat. Enligt min vänstriga åsikt.

De borgerliga partiledarnas renons på kreativt resonerande kring svåra frågor har lyst i varje debatt. Argumentet är privatisering och i övrigt kastar man blickar på vänsterns folk som om dom vore nåt katten har kommit insläpande med.

Det är nog som Ohly säger "Håll ihop!" och han har fört in ordet solidaritet i poltiken igen. Det verkar ju behövas när man har hört från hur det ser ut i Piteå med demensvården.