För andra valet i rad förlorar S på hus-skatten

Efter förra valet hävdade Göran Persson att Socialdemokraterna förlorade på grund av fastighetsskatten. Jag tror han hade rätt. Nu vill de rödgröna ta revansch genom att höja fastighetskatten för småhus i lägen som de ogillar och sänka den för hyres- och bostadsrätter. Det handlar om närmast kosmetiska förändringar, felräkningspengar i statsbudgeten. För den som inte följt debatten i vänsterpressen blir det obegripligt att man vill få den diskussionen i ännu en valrörelse. Men ingenting har grämt folk som bor med glorian på huvudet på Södermalm så mycket som just sänkningen av fastighetsskatten, och nu hurras det inom det som dessvärre är vänstern över de rödgröna förslagen. Jag hoppas det beror på okunnighet. Låt mig därför börja med rena fakta, så kan vi diskutera åsikter mot bakgrund av dem.

Fakta om fastighetsskatten (numera felaktigt kallad avgift) är att den utgår med 0,75 procent av taxeringsvärdet för småhus och 0,4 procent för hyres- och bostadsrätter. Skillnaden ökas ytterligare av att taxeringsvärdena för flerfamiljshus, framför allt för bostadsrätterna, är mycket lägre än det samlade värdet av de enskilda lägenheterna. Det finns ett tak för hur hög skatten kan bli. I dag är högsta skatten för småhus 6 387 kronor om året, för hyres- och bostadsrättslägenheter 1 277 kronor (inbakade i hyran/avgiften). Skatten på ett radhus i Botkyrka är alltså fem gånger högre än på en tjugomiljoners bostadsrätt på Östermalm. Man kunde tycka att detta är orättvist, men faktiskt har inte ens Villaägarna protesterat.

Nu vill de rödgröna emellertid råda bot på orättvisorna. Avsikten med de förändringar de vill göra är att "öka rättvisan och skapa neutralitet mellan upplåtelseformerna". Den fåkunnige kunde tro att det handlade om att minska skillnaderna mellan upplåtelseformerna. I stället vill man öka dem genom att sänka skatten för lägenheterna till 0,22 procent och höja skatten för en del av småhusen. I början talade S-politikerna om "stora, exklusiva" hus, men konfronterade med verkligheten har de tvingats tona ner retoriken och talar nu om att beskatta hus med höga taxeringsvärden. Det handlar alltså inte om skatt på storlek eller lyx utan om skatt på läge, eftersom taxeringsvärdena numera nästan helt avgörs av var huset ligger. Följaktligen är det ca 1,4 procent av småhusen i landet som berörs men nästan 8 procent i Storstockholm. Thomas Östros tycker, oklart varför, att detta är "en rimlig andel", och Mona Sahlin upprepade gång på gång i tv-utfrågningen att det bara är en procent av småhusen som får höjd skatt, medan 99 procent av bostäderna får oförändrad eller sänkt skatt.

Just detta, att det handlar om relativt få bostäder och relativt få väljare, upprepas till leda av vänsterdebattörer. Tycker ni verkligen att det är ett bra argument? Blir en avsiktligt införd orättvisa mindre allvarlig för att den bara drabbar en procent av befolkningen? Jag betvivlar inte att S har räknat huvuden och sett till att det är fler som vinner än som förlorar, men jag menar att det är ovärdigt att godtyckligt höja respektive sänka skatter utan skymten av analys. Förutsättningen för att människor ska vilja betala skatt är att skatterna inte är alltför utmanande orättvisa och irrationella. Tyvärr var vänsterns båda älsklingsskatter, fastighetsskatten och förmögenhetsskatten, de utan konkurrens mest orättvisa skatterna. Nu vill de rödgröna återinföra båda. Förklaringen är, tror jag, den som Vänsterpartiets ekonomiska taleskvinna en gång anförde som motiv för att behålla förmögenhetsskatten: "Det är en skatt som många av våra väljare tror drabbar de rika." Den avgående V-riksdagsmannen Per Rosengren kunde tillåta sig att vara uppriktig: "Om den skatten hade haft ett annat namn skulle den ha avskaffats för länge sen."

I SVT:s partiledarutfrågning sa Mona Sahlin att om man försvarar att vi behöver större skatteintäkter till välfärden och en rättvisare fördelning i samhället, då bör man också försvara de förändringar av fastighetsskatten som de rödgröna vill göra.

Tyvärr var utfrågarna inte tillräckligt pålästa för att kunna ställa de relevanta frågorna. En gäller fördelningen. Om småhusens skatt är fem gånger högre än hyres- och bostadsrätternas, vilket den bevisligen är, hur kan en ökning av den skillnaden bidra till rättvisa och neutralitet? Den andra gäller resurserna till välfärden. De rödgrönas förslag ger enligt deras egna beräkningar 300 miljoner mindre i skatteintäkter. Visserligen ger höjningen för vissa småhus 300 miljoner, men i gengäld kostar sänkningen för hyres- och bostadsrätter 500 miljoner, och utvidgningen av begränsningsregeln ytterligare 100 miljoner. Alltså minus 300 miljoner. Det blir inte så mycket välfärd för det, i synnerhet som fastighetsavgiften är kommunal.

Utfrågarna konfronterade Sahlin med två exempel på personer som skulle få höjd fastighetsskatt. Den ene avfärdade hon med att om han inte får hjälp av begränsningsregeln så har han råd att betala skatten, och dessutom borde han vara tacksam över att den blir mycket lägre än den han betalade före alliansregeringens förändringar. I en ledare i Dagens Arena upplyser Nisha Besara oss om att han tjänar 600 000 om året. Men frågan är inte om det är synd om den mannen eller inte utan om det är rimligt att höja skatten på just hans bostad och i så fall varför. Om han hade bott i ett likvärdigt hus i en annan del av landet eller i en bostadsrätt värd lika mycket eller mer skulle han ju inte få höjd skatt.

Det andra exemplet var klurigare, i synnerhet som Mona Sahlin häromåret i Almedalen lovade att inte höja skatten för "vanliga villaägare" och i synnerhet inte för "barnfamiljer i småhus". Den aktuella familjen skulle få en skattehöjning på 15 000, vilket inte är så lite för en barnfamilj med normalinkomster och sannolikt höga bostadskostnader även utan skattehöjningen. Att den som köper ett hus i Stockholm måste betala kanske tio gånger mer än vad motsvarande hus kostar i en del av Sverige utan bostadsbrist gör faktiskt inte vederbörande rikare. Tvärtemot vad många tror tar fastighetsskatten ingen hänsyn till om huset är belånat till skorstenen. Men även barnfamiljen borde, enligt Mona Sahlin, glädja sig åt att deras kommande boskatt trots allt blir lägre än vad den hade varit om S fått sitta i orubbat bo.

Vad Mona Sahlin alltså faktiskt säger är att de båda hushållen borde vara tacksamma över att regeringen Reinfeldt gett dem en tillfällig frist, och ännu tacksammare för att de rödgröna nu inte vågar återgå till de skattenivåer som gällde tidigare.

Och visst, jag är själv tacksam. Om de regler för fastighets- och förmögenhetsskatt som gällde tidigare funnits kvar skulle skatten på det lilla hus där jag själv bor (välkomna hem till oss och se hur överklassen vältrar sig i sina lyxvillor!) ha ökat med 6 000 i månaden efter den senaste fantasifulla höjningen av taxeringsvärdet. Som enligt Skatteverket främst beror på att "priserna på obebyggda småhustomter har ökat betydligt mer än på bebyggda fastigheter".

Men nu rör det sig inte om en obebyggd tomt utan om ett litet trähus från 1917 som faktiskt är vårt hem. Inte nog med att "värdet" på detta beräknas efter "det genomsnittliga prisläget" för andra, helt annorlunda hus, utan det beräknas dessutom som om det handlade om något det bevisligen inte är, nämligen en obebyggd men byggklar tomt. Längre bort från verkligheten är det svårt att komma. Det skulle vara mer rättvist att dra lott om skatterna.

För att slippa goda råd om att vi kan ta lån på huset och så vidare: detta handlar inte om pengarna, även om de inte är oviktiga, utan om att jag inte står ut med så ointelligenta system. Nån jävla ordning måste det vara på ett skattesystem! Jag längtar efter den dag då vänstern lyckas samla sig till en något mer sofistikerad analys än Sahlins "det är häftigt att betala skatt" (i synnerhet om det är någon annan som betalar).

Sammanfattningsvis kan vi alltså konstatera att de förändringar av fastighetsskatten som de rödgröna föreslår ger lägre skatteintäkter än tidigare och ökar skillnaderna mellan olika delar av landet och mellan olika upplåtelseformer.

Så långt fastighetsskatten. Vem som kommer att få den oerhörda förmånen (den var bra, Mona!) att betala den nya rödgröna förmögenhetsskatten återstår att se. Det ska först utredas i två år, men redan nu kan vi vara säkra på att det bara blir "de allra allra rikaste", som har "de allra största förmögenheterna". "Vanliga löntagare i vanliga hus är inte förmögna", försäkrade Mona Sahlin. Men samtidigt hänvisade hon den intresserade till det förslag som S tidigare lagt, och enligt det förslaget läggs den nedre gränsen för "de allra största förmögenheterna" vid två miljoner. Om bostadsrätterna beskattades som småhusen skulle en änka med en HSB-tvåa i Fredhäll vara "förmögen". Vår magra tallbacke på 1 020 kvm, själva huset oräknat, överskrider gränsen för två personer. Samtidigt skulle "de undantag som fanns kvarstå". Med andra ord skulle ett antal miljardärer fortfarande vara befriade, liksom slott och herrgårdar (jorden de ärvde) och pensionsfonder.

Ett favorituttryck hos S-debattörer - jag har träffat på det hos Nuder, Östros och Sahlin - är att det är orättvist att slott och kojor numera har lika hög skatt. Men faktum är att det under S-regeringen var kojorna som beskattades hårdast, medan slotten hörde till skattefrälset. Skatteverkets sakkunniga har sammanfattat det så här: "Det kan därför upplevas som egendomligt och svårt att motivera att storbyggmästarens hyreshus och godsägarens jord- och skogsinnehav undantas från förmögenhetsbeskattning, medan pensionärens egnahem räknas som tillgång i förmögenhetsskattehänseende." De kunde ha tillagt att det även är "egendomligt och svårt att motivera" skillnaden mellan småhus och bostadsrätter.

Maria Wetterstrand beklagar, med rätta, att Miljöpartiet gått med på att återinföra förmögenhetsskatten. Anne-Marie Lindgren, en av de få intellektuella som orkat stanna kvar inom socialdemokratin, varnar för att återinföra den: "Den kommer att drabba väldigt ojämnt, och sådana skatter är faktiskt skadliga." Visst låter det rimligt att beskatta de rika. Men alla som vet någonting om förmögenhetsskatten vet också att den kostade betydligt mer än den inbringade. Inte bara eller ens främst på grund av att förmögenheter flyttas till utlandet utan framför allt för att den snedvrider investeringar och driver fram improduktiva transaktioner.

Men nu ska den gubevars utredas, i hela två år. Konstigt nog vet de rödgröna redan före dessa två års utredande att den ska ge fyra miljarder i skatteinkomster.

Förmögenhetsskatten har faktiskt utretts, gång på gång. Den utredning som leddes av f d LO-ekonomen PO Edin kom fram till att endast cirka tio procent av de förmögenheter som ännu inte flyttat utomlands beskattades. Och den utredning som gjordes så sent som 2004 visade på så stora anomalier att det enda rimliga vore att helt avskaffa det som en skatterådgivare kallade "skatt på hederlighet".

I ett särskilt yttrande till den senaste utredningen sammanfattade Skatteverkets sakkunniga sina slutsatser. Förmögenhetsskatten, skriver de:

• strider mot några av de viktigaste grundprinciperna i vårt skattesystem
• uppfyller inte ens lågt ställda krav på likformighet
• har besvärande inslag av frivillig beskattning,
• snedvrider valet mellan olika placeringar
• uppmuntrar till placeringar av finansiella tillgångar utomlands
• bör följaktligen slopas helt.

Vilket den nuvarande regeringen alltså gjorde, om än mot Anders Borgs vilja. När beskedet kom firade man på Skatteverket. "Det är en befrielse att bli av med den skatten", sa generaldirektören. Tror någon att det beror på att Skatteverkets tjänstemän vill slå vakt om de rika?

När alla argument tryter tar de rödgröna ofelbart till begränsningsregeln. Ingen ska behöva betala mer än fyra procent av sin inkomst i fastighetsskatt. Om den regeln utsträcks till att omfatta förmögenhetsskatten behöver ingen betala mer än fyra procent av sin inkomst i löpande skatt på sin bostad, antydde Mona Sahlin. (Förutom alla de skatter som finns inbakade i el, VA, sophämtning och så vidare.)

Begränsningsregeln räddar möjligen fiskaränkorna men är faktiskt en dålig nödlösning på ett onödigt problem. I praktiken innebär den en extra marginalskatt på både löne- och kapitalinkomster för människor som råkar bo i småhus, och dessutom en återgång till sambeskattning. Var det inte just de effekterna man ville undvika med maxtaxan i barnomsorgen? Jag trodde vi var överens om att progressiviteten i skattesystemet bör gälla inkomsterna och inte utgifterna. Med andra ord inte högre dagisavgift eller bilskatt eller dyrare busskort och matkasse för den som har högre inkomster. Med begränsningsregeln skapar man dessutom ytterligare en skillnad mellan olika människors boskatter:

• Vi har redan olika skatt för likvärdiga hus beroende på var de ligger
• Vi har olika skatt för bostäder med samma marknadsvärde beroende på upplåtelseform
• Med begränsningsregeln får vi dessutom olika skatt på samma bostad beroende på vem som bor i den.
Om avsikten är att söndra och härska är detta förträffliga metoder.
Låt mig ge sista ordet till Skatteverkets sakkunniga, som vet vad de talar om:
"Redan behovet av en begränsningsregel visar ju också att förmögenhetsskatten i sig lätt får konsekvenser som inte kan anses rimliga."

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/27655

9 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Fastighetsskatt är bra!

"Men på ett område är även Lars Calmfors kritisk och det gäller avskaffandet av fastighetsskatten. En kritik han delar med en stor del av ekonomkåren. Så här sa till exempel skatteexperten, professor Jan Södersten, i en kommentar till finansminister Anders Borgs planer på en slopad fastighetsskatt.
- Anders Borg vet minsann bättre, det är jag fullständigt övertygad om. Likaså hans statssekreterare Ingmar Hansson, som är professor i nationalekonomi från början och har skrivit läroböcker där han talar om att det är fastigheter vi ska beskatta ”de röstar inte med fötterna”. Så det här är ett rent politiskt beslut, säger Jan Södersten. "

Källa: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=893424

Sedan gäller det att bestämma hur skatten ska utföras på ett rättvist och smidigt sätt. Där har Inga-Lisa Sangregorio viktiga poänger.

Det är enkelt att kritisera från höger eftersom man struntar i den välfärd som skatterna ska finansiera.

Permalänk | Anmäl #1 Doktor Eleph@nt, 2010-09-07, 12:17

Om detta skrev jag insändare i olika tidningar redan 1997 och till slut en deckare, som jag skickade till Göran Hägglund, som nicely svarade personligen ( han var inte partiledare då) och tyckte att den var jättebra och beskrev verkligheten. Ja tacka för det, bakgrunden
till kriminalhistorien var tagen direkt ur vekligheten, min egen!

Och för att vara extra tjatig har jag även den här gången legat steget före Newsmill, sorry Leo, och skrivit om den eviga tegelstens underliga värderförbättring varje gång den byter ägare trots att det fortfarande just är bara en enkel "tegelsten".

http://ramona-fransson.blogspot.com/2010/09/en-tegelsten-ar-en-tegelsten...

Permalänk | Anmäl #2 Ramona Fransson, 2010-09-07, 12:22

Fastighetsskatten är bra för den beskattar spekulation i fastigheter, en företeelse utan samhällsnytta, på ett hyfsat rättvist sätt. Det går ju inte att gömma en fastighet i skatteparadis.

Skatt på arbete däremot är skadlig för den straffar de som gör nytta i samhället.

Rödgrön politik anno 2010 går ut på att straffa människor som gör nytta och belöna människor som inte gör nytta. Inte konstigt att förtroendet faller.

Permalänk | Anmäl #3 Bo T, 2010-09-07, 13:05

Hela din framställning bekräftar bara teorin att både beskattning och välfärd endast är medel för att öka statens makt ytterligare.

När man har världens högsta (eller är det numera nästhögsta?) skatt, men välfärdens tjänster är jämförbara med länder som har avsevärt lägre skatter, så är det minst sagt vilseledande att påstå att beskattning och välfärd uppvisar någon 100%ig korrelation. Detta bekräftas ytterligare av ditt exempel där en höjd fastighetsskatt, som motiveras med välfärdssatsningar, ger 300 miljoner mindre till "välfärden".

Det är beskattningen som används för att minska medborgarnas ekonomiska handlingsutrymme och för att förstärka politikernas möjligheter till ideologisk ekonomisk styrning liksom godtycklig belöning som är politiskt motiverad. Beskattning som medel för ett odemokratiskt politiskt tvång.

Det är den planekonomiska välfärden som används som ursäkt för att utöka det offentliga samhällets funktioner på det civila samhällets bekostnad. Välfärd som ett medel för ett odemokratiskt politiskt tvång och ett samhälle med stora planekonomiska sektorer.

Ett samhällssystem som över hela Europa utarmar medborgarna samtidigt som staternas skuldsättning ökar.

Ett samhällssystem som hintintills har gett hela EU en skuldbörda på 100.000 miljarder SEK - utan att varken politiker eller media i Sverige anser det vara befogad att diskutera detta i demokratisk anda.

Permalänk | Anmäl #4 Jörgen Trauner, 2010-09-07, 14:02

En väl underbyggd,mycket informativ och välkommen sågning av ett uselt skatteförslag. Tack för den! Jag tror att damen är förbannad på riktigt.

Permalänk | Anmäl #5 Benadom Flydde, 2010-09-07, 14:19

Den här artikeln är väldigt dålig av ett skäl: den är inte korrekt i sin grundtes att villaägare skulle betala mer skatt än boende i andra upplåtelseformer. privata fastighetsägare, kommunernas bostadsbolag och hyresgästföreningen har gemensamt gett Anders Borg en utredning som visar på obalansen mellan upplåtelseformerna. Borg erkänner obalansen och det gör hela civilutskottet också. Säger det igen: hela civilutskottet.

Vill man läsa mer om detta kan man kolla på nämnda organisationers hemsidor, där finns rapporten som går igenom skillnaderna och belyser orättvisan. Räntebidraget är den största enskilda faktorn, men även fastighetsskattereformen och en rad andra skatter slår negativt mot hyresrättens skattetryck. Skillnaden ligger på omkring 2000 skattekronor i månaden för en nybyggd bostad på 100 kvadrat.

Varje dag, betalar hyresgäster mer skatt än villaägare för sitt boende. Den skevheten måste rättas till. Därefter kan man rimligen gå vidare att diskutera nivån på boendeskatter generellt.

Permalänk | Anmäl #6 Kenneth Nilsson, 2010-09-07, 14:44

Det är inget fel med en fastighetssskatt så länge som procentsatsen är liten och orimliga effekter dämpas. Samma gäller för skatterna som helhet. De fiskala problemen ökar exponentiellt med uttaget. Fastighetsskatten gör ju att skatten på arbete kan minskas. En mer rimlig nivå vore 0,3 % och inga undantag för fattiga pensionärer.

Skulle en pensionär bo ensam i ett hus värt säg 8 milj kr. (mer än Sangregorios kåk är värd?) så får denne en fastighetsskatt 24 000 kr om året. Om pensionären sedan bara har garantipension cirka 6 300 kr per månad efter skatt och bortsett från det fina huset inte har någon större förmögenhet så får denne redan idag bostadstillägg 4 650 kr/månad, förutsatt att husets yta är minst 150 m2, vilket det borde vara med det värdet. Beloppet räknas ut enligt schablon och har inget med de verkliga kostnaderna att göra. Den fattige pensionären med det fina huset får efter att fastighetskatten har betalts således 2 650 kr/månad till bostadskostnader som värme, el, sophämtning, vatten med mera. Räcker inte detta så är det högst rimligt att denna får låna på huset. I länken kan bostadstillägget kollas med Pensionsmyndigheten. Beloppet är nog generöst tilltaget för att de äldre ska förmås att bo kvar och klara sig själva så länge som möjligt.
https://secure.pensionsmyndigheten.se/BtpStart.html

Jag vet inte vad Skatteverkets taxeringsapparat kostar. Ett alternativ kan vara att ha en beskattning bara i kommuner med höga fastighetspriser och hög trängsel. Redan idag undantas fastigheter med ett värde under 50 000 kr. Med en rimlig skattenivå 0,3 % borde det gå att skattefria alla bostäder i kommuner med ett genomsnittsligt bostadsvärde under 1 milj. kr. Om den lokala taxeringsapparaten är nedlagd så borde mäklarnas statistik kunna användas.

Permalänk | Anmäl #7 Urban Persson, 2010-09-07, 15:53

Man kanske bör påpeka att räntebidrag långt ifrån utgår för alla fastigheter och att hela systemet är så oöverskådligt att man förmodligen kan få vilka resultat man vill beroende på utgångspunkt i sina rättviseresonemang.

Den teoretiska grunden för beskattning har varit skatteförmåga. Detta har i huvudsak accepterats även av socialister. För att hänvisa till Marx och Mona Sahlin - från var och en efter förmåga ....

Ett taxeringsvärde på en fastighet har emellertid inte något med skattekraft att göra. Den varken drabbar eller hindrar spekulation. Förutom skatt under boendetiden betalar man skatt också när man gör sig av med fastigheten. Det är ren en skatt på boende. Den är godtyckligt vald och nivån på den är slumpmässig - är taxeringsvärdena höga i Stockholm betalar stockholmare högre skatt på sitt boende än någon i t ex Kiruna trots att boendestandarden är högre i kirunabostaden. Den som har sin fastighet helt eller till större delen belånad betalar samma skatt som den som inte har några skulder alls. Man kunde lika gärna införa en särskild skatt på t ex baslivsmedel, som också är ett grundläggande behov. Den riktigt stora poängen med den för en stat med stora hål att fylla är att skatteobjektet inte flyttar på sig.

Det är skatten i sig som är fel och drabbar folk lite hur som helst. Det blir inte bättre av att den dessutom i sig innehåller skevheter som förutsedd följd av sin konstruktion.

Frågan vad gäller välfärden, som togs upp av någon och som alla skattepengar alltid oavkortat tycks gå till, när är det är nog? Var går egentligen den övre gränsen för er som anser att minsta lilla skattesänkning genast går ut över välfärden på ett katastrofalt sätt? Eller för er som påstår att det är slut med all "solidaritet", att plånboksresonemangen tar över och att samhållet blir så kallt och orättfärdigt för att vi som jobbar får behålla ett par procent mer av vad vi tjänat, när fortfarande hälften eller mer av vad vi arbetar in ändå går till staten - att lägga till olika kapitalskatter och just fastighetsskatten och, inte minst momsen, som i slutänden tar in de där skattesänkningsprocenten vare sig vi konsumerar nu eller sparar lite.

Permalänk | Anmäl #8 Gunnar, 2010-09-07, 16:39

Många poänger, i synnerhet vg förmögenhetsskatten. Men hyresrätt kan knappas anses vara en rättfärdigt hanterad boendeform, som någon kommentator varit inne på . Den som fått köpa ut bostaden av allmännyttan för underpris på skattebetalarnas bekostnad, som i Stockholm har förstås tjänat på hyresrätten. Visst är det viktigt att skattesystemet är rimligt, men dess konsekvenser måste bedömas i omvärlden av regelverk. Det är det som är politik, och som man inte behöver fundera på som expert på det ena eller andra området. Det är tex obegripligt att grundlagen medger diskriminering av hyresgäster genom att de/vi inte omfattas av ROT.

Permalänk | Anmäl #9 Torsten Kindström, 2010-09-07, 20:27