Mer falskspel från allianspolitiker

Jag hade hoppats, när jag skrev om allianspolitikernas falskspel om LAS och ungdomsarbetslösheten, att alliansens debattörer skulle ta chansen att läsa på om hur LAS faktiskt fungerar. Men så enkelt var det förstås inte. Istället återkommer centerpartisten Annie Johansson med samma gamla näringslivspropaganda, utan att med ett ord kommentera att den ju inte kan stämma, eftersom endast 2,5% av alla arbetslösa 15-24-åringar ens har berörts av LAS turordningsregler (SCB 2008, TCO: Las gör inte unga arbetslösa).
97,5% av alla arbetslösa ungdomar och unga vuxna har alltså aldrig befunnit sig i en situation där LAS turordningsregler ens teoretiskt har påverkat deras arbetslöshet.

Nej, Annie Johansson kommenterar inte såna fakta, hon upprepar bara samma myt om LAS stora påverkan på ungdomsarbetslösheten en gång till, och skriver: "Sist in-först ut signalerar tydligt att det är anställningstid som är avgörande och inte kompetens. Den dagen som man som ung får in en fot på arbetsmarknaden riskerar man att sägas upp först, just på grund av just turordningsreglerna."

Om Annie Johansson hade tagit chansen att läsa på om LAS, hade hon vetat att just kompetens - tvärtemot vad hon skriver - i själva verket är en nyckelfråga vid såna uppsägningar. Det är arbetsgivaren som avgör vilka krav på kompetens den behöver ha på sin personal. Frågan om kompetens avgörs alltså innan turordningsreglerna kommer in, först därefter blir anställningstid och ålder de två faktorer som avgör.

Tyckanden eller fakta?

Det enda raka som Annie Johansson skriver i sin nya artikel är att "80 procent av arbetsgivarna i Svenskt Näringslivs företagarpanel 2009" anser att LAS är en "prioriterad fråga", och att Företagarnas undersökning från i våras visar att "69 procent av de unga tycker att de missgynnas av turordningsreglerna".

Det stämmer säkert. Juristen Catharina Calleman har doktorerat just på turordningsreglerna i LAS och skrivit avhandlingen "Turordning vid uppsägning". Redan då, alltså för tio år sen, skrev hon: "Stora delar av dagens debatt om turordningsreglerna förefaller verklighetsfrämmande". Nu i våras fick hon i TCO-tidningen frågan om varför debatten om LAS så ofta fortfarande inte stämmer med hur det fungerar i verkligheten.
"- Hela tiden eldar representanter för näringslivet under föreställningarna om lagens stelbenthet", var hennes svar.

Näringslivet, jo - och borgerliga politiker, skulle jag vilja tillägga. De hjälper Svenskt Näringsliv i den kampanj som näringslivet just nu driver, där Christer Ågren, vice vd för Svenskt Näringsliv, skriver på deras hemsida: "Vi vill komma bort från debatten att arbetsgivarna vill ha ett laglöst tillstånd".

Javisst, då passar det förstås jättebra att istället utnyttja folks medkänsla med arbetslösa ungdomar - för att få bort anställningsskyddet. Det har ju fungerat förr att driva igenom ändringar som inte haft nåt att göra med det som utlovats. Tidigare har borgerliga politiker ändrat lagen om turordningsreglerna så att småföretag kan undanta två anställda - med motiveringen att det skulle göra företagarna mer benägna att nyanställa. När IFAU (Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering) undersökte effekten av den ändringen (en jämförelse mellan samtliga företag med mellan 2 och 20 anställda, innan respektive efter lagändringen) visade det sig att det inte alls blivit fler nyanställningar. Det bekräftas även av andra forskare.

I själva verket spelade ändringen inte nån vidare roll ens för vem som fick gå. Det är snarare turordningskretsarna som sätter ramarna för det. (För den som inte känner till hur det fungerar, kan det låta som om det vore en turordning för hela företag, medan det i själva verket delas upp i turordningskretsar av anställda med jämförbara arbetsuppgifter/krav på kompetens, där varje krets har separata turordningsregler. Och det är som sagt arbetsgivaren som avgör vilka krav på kompetens som är viktiga för företaget.)

Det som LAS turordningsregler ändå gör, är att hindra arbetsgivare från fullständigt godtycke vid uppsägningar.

Johansson försöker blanda bort korten

Annie Johansson skriver om mig: "Det är också en minst sagt märklig argumentation att hävda att LAS skulle vara någonting bra eftersom det är möjligt att förhandla bort den i kollektivavtal." Självklart har jag aldrig argumenterat så. Däremot ifrågasatte jag hennes argumentation, eftersom hon målar upp LAS som ett stort hot - fastän stora delar av LAS i själva verket kan förhandlas bort i kollektivavtal. (Det gäller även småföretag som inte haft kollektivavtal innan arbetsbristen uppstod.)

Annie Johansson riktar sitt svar direkt till mig, som om det bara var mig det handlade om. Som om samma kritik inte hade framförts gång på gång av både arbetande, fackförbund och forskare. Sen avfärdar hon mig genom ett resonemang om synen på heltidsarbete: "Men till skillnad från Christenson menar jag att det är oerhört viktigt att vi inte lagstiftar om rätten till heltid."

De faktum att jag inte har skrivit nåt över huvud taget om heltid och lagstiftning, och tvärtom är osäker på vad jag ska tycka om den åsikt som hon så lättvindigt påstår att jag har, kanske inte borde spela nån roll jämfört med allt annat. Men det är ändå hennes lögn om mina åsikter, som får mig att skriva igen, för att berätta vad jag faktiskt tycker.

Kortare arbetsdag åt alla

Jag är feministisk aktivist. I vårt land är det en mycket stor andel kvinnor som arbetar deltid, inte minst unga kvinnor med barn. Dessutom är det kvinnor som tar ut det mesta av föräldraledigheten och som gör det mesta av hushållsarbete i heterosexuella parförhållanden. Kvinnofronten, som jag är aktiv i, brukar säga att i den heterosexuella kärnfamiljen "bekostar kvinnan sin egen arbetstidsförkortning, för att orka jobba med obetalt hushållsarbete".

Under senare år har kvinnor yrkesarbetet allt längre tid, samtidigt som arbetstakten har dragits upp, inte minst inom offentlig sektor, där nedskärningar och för få anställda numera har blivit vardag. I takt med det har kvinnors sjukfrånvaro ökat, inklusive långtidssjukskrivningarna, som är störst inom Kommunals kvinnodominerade område. Vi kvinnor, inte minst de unga, får alltså med vår hälsa betala för okunniga och/eller slipade politikers ytliga teorier och bedrägliga förslag till "lösningar". Sen straffas vi en gång till genom alliansens nya sjukregler!

Det viktiga för mig i det läget är inte att försöka få fler kvinnor att yrkesarbeta ännu mer - allra minst i arbetslöshetstider. För mig som feminist är det istället både självklarare, viktigare och helt nödvändigt att kräva 6 timmars arbetsdag åt alla - nu.

Där 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön har prövats, har den förändringen visat sig vara bra på flera sätt, bland annat har sjukfrånvaron minskat. En allmän förkortning av normalarbetsdagen skulle dessutom leda till att arbetet kan fördelas på flera.

Till skillnad från ett försämrat anställningsskydd skulle 6-timmarsdagen därmed rent av kunna vara en bland alla åtgärder som behövs just för att minska ungdomsarbetslösheten!

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/27626

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Gerda Christenson skriver: citat "69 procent av de unga tycker att de missgynnas av turordningsreglerna".

Det stämmer säkert." Slut citat.

Nej, Gerda. Svenskt Näringsliv redovisar aldrig bortfall för sina många opinionsundersökningar.

Om det finns ett bortfall av någon storlek ska en bortfallsundersökning göras för att ta reda på om det finns några systematiska mönster när det gäller vem som inte har svarat.

Svenskt Näringslivs opinionsundersökningar är OFTA undermåliga. Därmed vet vi inte hur det faktiskt står till med opinionen i olika frågor.

Permalänk | Anmäl #1 Doktor Eleph@nt, 2010-09-07, 08:41

När jag senast blev uppsagd så skedde det precis som Gerda beskriver. Vi var två stycken som utförde samma jobb, och det skulle reduceras till en tjänst. Det fanns andra på företaget som blivit anställda senare än mig, men de hade inget med min tjänst och göra. Så det stod mellan mig och min kollega, och han vann med två veckor. Enligt mitt fack kunde vi ha kämpat för mitt jobb, men jag var bara glad att komma därifrån. Så var alla glada. Håller med om att det är en myt att alla unga per automatik skulle ryka först vid uppsägningar. Dessutom är arbetsbrist ett verkningsfull orsak som inte ens behöver inträffa, utan bara antas komma.

Permalänk | Anmäl #2 Uno Westlund, 2010-09-07, 20:35