Så har Sveriges ekonomi utvecklats under borgerligt och vänsterstyre

vad i h-e är en "tillväxtexpert"? Ett självbetitlat påhitt? Eller är titeln som författaren använder ett arv från tiden på numera nedlagda integrationsverket?
(http://www.immi.se/migration/integrationsverket.htm)

Tyvärr ger en snabb googling vatten på misstankekvarnen, där ser vi också att författaren tidigare varit expert på helt andra områden och kritiserats starkt för sina ovetenskapliga tolkningar och konklusioner:
(http://people.su.se/~benand/beaDN971007.html)

Just under åren 1951-1976 då Sverige hade en S-regering
levde Sverige högt på att vi , som enda land i ett övrigt sönderbobat Europa,
gade en intakt ifrastruktur och att efterfrågan p Svenska produkter därav var hög.

Efter början på 70-talet då bla. Europa var återuppbyggt (mycket tack vara Svenska råvaror och Marshal hjälpen från USA som kunde användas till at köpa Svenska produkter/råvaror).
Samt att de Asiatiska länderna, främst Japan, hade fått igång sina industier och kunde börja konkurera på den globala exportmarknaden.
Med produkter som många gånger var/är både bättre och billigare.
Så fick Sverige konkurans om sina "gamla" exportmarknader och följdaktligen sjönk då BNP.

Om man tar reda på bakgrunden av de siffror som näms i artikeln så framgår det ganska snart att under de perioder som Sveri´ge har haft S-regeringar har västvärlden även haft högkonjukturer.

Så att Sveriges BNP har varir högre under S-regeringer ör INTE S´s förtjänst utan n biverkning av sammanfallande perioder med högkonjuktuer.

Kort sagt:
S´s politik fungerar ev. under högkonjuktuer men INTE under perioder med lågkonjutuer!

Hedi Bel Habib, tycker du ens själv att detta är en hederlig framställning?

"Mellan 1951 och 2010 har Sverige haft tre perioder av socialdemokratisk styrda regeringar och tre perioder av borgerligt styrda regeringar."

Tänk, så rättvist tre/tre! En klart tendentiös vinkling när man ser på antalet år i regeringsställning: Nämligen 46 S / 13 M ! (tot. 59 år)

Och så fortsätter det med en statistik utan hänsyn till nationella förutsättningar eller graverande nationella händelser eller någon form av omvärldsrelatering.

Den insinuanta problemdefinitionen - nämligen att höga skatter är en förutsättning för hög tillväxt tar dock priset. Utan en detaljerad analys är det omöjligt att ge svar på vilka fenomen som orsakat tillväxt eller avsaknad av tillväxt. Du använder tydligen statistik på samma sätt som de gjort i Välfärdsanden.

När det dessutom, i det rådande välfärdssystemet, uppstår så enorma diskrepanser i utlovade, förväntade och levererade tjänster av nämnda system så bör även andra faktorer och system kunna diskuteras än enbart skatteuttaget - speciellt när tendenserna till statlig skuldsättning är så tydliga och överhängande - samt helt undantagna den demokratiska processen.

Hela framställningen är ohederlig och finner sitt berättigande endast som inlägg i den pågående valdebatten.

Vem betalar SAP eller LO???

Är det här någon form av skämt? Är författaren på allvar inte medveten om att på 90-talet så fick den borgerliga regeringen socialdemokratins smutsiga byk i knät? Har han missat den globala finanskrisen? Vad fasen svamlar han om egentligen?

#4, 5# och #6

Det ni påstår om lågkonjunktur är diskutabelt. Under de år Sverige styrts av borgerliga regeringar (1976-1982) har tillväxten i Sverige inte bara varit låg jämfört med tillväxten under socialdemokratiska regeringar, utan också legat långt under snittet för OECD. Från 1977 till 1982 var tillväxten i Sverige i snitt ca 1,1 procent per år, medan OECD-snittet var 2,6 procent per år.

Jörgen Trauner. Det är varken SAP eller LO eller någon annat partipolitisk organisation som intresserar mig. Jag efterlyser en fri debatt angående blockens prestationer och förmåga att leda landet mot bättre tillväxt i ett historiskt perspektiv. På slutet av artikeln berör jag framtiden men tar dock inte ställning för något block utan efterlyser en blocköverskridande tillväxtstrategi där både dogmatiska skattesänkare och dogamatiska skattehöjare är ifrågsatta.

Sveriges tillväxt är alltid sämre än OECD medel när vi har borgerliga regeringar, det är ett odiskutabelt faktum. Når vi får borgerliga regeringar får vi också hårt ideologistyrda regimer, stämmer inte den ideologiska kartan med verkligheten gäller kartan.

Man blir förundrad över alla dessa nötter som har så svårt att inse detta statistiska faktum.

Efterföljande S regimer får förvisso upp tillväxten till ungefär OECD medel men problemet är att de aldrig gör något för att hämta upp det vi förlorat under föregående borgerliga regimer.

Varför fortsätter du med dessa genomvinklade artiklar? Läsare bör för att bedömma Habibs trovärdighet läsa den närliggande artikeln "Så klarar sig EU:s högsta och lägsta skattetryck ur krisen", http://www.newsmill.se/artikel/2010/08/30/s-klarar-sig-eu-s-h-gsta-och-l....

Habib har blivit överbevisad genom en enkel genomgång av materialet. På punkt efter punkt har de slutsatser Habib där förde fram visat sig inte stämma. Han har också fått ett flertal seriösa frågor kring just detta. Ingen av dessa frågor har han kunnat eller velat svara på.

Varför inte fortsätta på den inslagna vägen. Gör en jämförelse mellan västerländsk kapitalism och socialism. Välj ut analysperiod, säg år 2008-2009 och jämför den ekonomiska utvecklingen inom OECD-området med till exempel Kuba och presentera sedan resultaten som att du inte tagit ställning för eller emot något system.

Om ovanstående låter magstarkt råkar det vara ett sådant analogt upplägg han använt sig av i den ovan nämnda artikeln, nämligen att bryta ut en viss period som stöder en viss tes och dra generella slutsatser.

Jag slutade läsa efter första meningen:
>>Denna artikel tar ställning för varken vänster eller höger blocket.

Bel Habib har skrivit rätt många artiklar som varit vinklade för vänster-inriktning, med många handplockade datapunkter och väldigt få referenser till den ekonomiska forskningen för att stödja hans slutsatser...

Han är helt enkelt inte den första person som kommer i åtanke vid ordet "neutral".

Det finns verkligen idealister som argumenterar genom att plocka välvalda fakta ur kakan för att få fram sina teser -- annars skulle jag beskriva det som att Bel Habib framgångsrikt trollar Newsmill... :-)

till författaren:
-Ett väl illa underbyggt beställningsverk, -men som väl är är det väl knappast någon med normala förståndsgåvor som går på det.

"Socialdemokratisk ekonomisk politik har klassiskt sett präglats av att man satt kampen mot arbetslösheten i främsta rummet.‭ ‬Detta är grundat i ekonomisk teori men också i rent praktisk-politiska överväganden på grund av socialdemokratins väljarbas bland löntagarna och den täta kopplingen till fackföreningsrörelsen.‭ ‬Den ekonomiska politiken efter‭ ‬1994‭ ‬års val är därför en intressant forskningsmässig uppgift.‭ ‬I stället för att som socialdemokratin brukat agera vid ekonomiska kriser‭ – ‬stimulera efterfrågan för att få fart på ekonomin‭ – ‬valde den nyvalda s-regeringen att genomföra ett sparprogram på sammantaget‭ ‬126‭ ‬miljarder kronor"

"Den socialdemokratiska efterkrigspolitiken byggde sedan sent‭ ‬50-tal till stor del på Rehn-Meidnermodellen,‭ ‬som utformades för att klara arbetarrörelsens ekonomisk-politiska målsättningar i ett fullsysselsättningssamhälle.‭ ‬Modellen växte fram ur det tidiga efterkrigssamhällets problem med att kombinera full sysselsättning med låg inflation.‭ ‬Den kan beskrivas som en vidareutveckling av de idéer om aktiv statlig intervention i ekonomin för att skapa makroekonomisk balans som utvecklats av‭ ‬30-talets ekonomer,‭ ‬men anpassad till en situation där balansproblemet snarare är för mycket än för lite efterfrågan.‭ ‬Genom solidarisk lönepolitik och en generellt stram finans-‭ ‬och penningpolitik sänks företagens vinstnivåer och ett omfattande omvandlingstryck skapas.‭ ‬För att förhindra att detta leder till arbetslöshet sker utbudsinriktade insatser på individnivå för att människor ska kunna ta de nya jobb som skapas i den växande ekonomin‭ – ‬en aktiv arbetsmarknadspolitik"

"Under tidigt‭ ‬70-tal kom monetarismen‭ – ‬en ekonomisk-politisk doktrin som ofta associeras till Milton Friedmans namn‭ – ‬på modet.‭ ‬Ur monetarismens idéer om förväntningarnas betydelse för inflationen har teorin om rationella förväntningar utvecklats.‭ ‬Denna utgår från att expansiv ekonomisk politik på längre sikt bara leder till inflation och att arbetslösheten kommer att ligga på den s.k.‭ ‬naturliga arbetslöshetsnivån.‭ ‬Om marknadsaktörerna förväntar sig en viss inflation,‭ ‬blir inflationen också så hög.‭ ‬Därför ska regeringarna göra det trovärdigt att man kommer att bedriva den ekonomiska politiken efter vissa bestämda normer,‭ ‬inte minst genom att göra riksbanken oberoende av politiska beslut så inte politikerna kan lockas till att bedriva expansiv politik.‭ ‬Att göra marknaden förvissad om att man kommer att bedriva en icke-ackommoderande politik‭ – ‬en politik om vägrar ställa upp och lösa de problem som skapas om lönerna ökar för mycket‭ – ‬är avgörande för att disciplinera fram ett nytt beteende.‭ ‬För att skapa detta förtroende krävs enligt många ekonomer en kraftig ökning av arbetslösheten,‭ ‬något som dels visar att regeringen menar allvar med vad man säger och något som även tvingar fram ett förändrat beteende från fackföreningarna"

"Nödtvångsmodellen utgår från att det i den situation man befann sig i inte fanns några alternativa handlingsvägar.‭ ‬Detta sätt att förklara skeendet skiljer sig från doktrinmodellen såtillvida att den utgår från att aktörerna ville bedriva expansiv politik,‭ ‬men i den situation man befann sig stod inga andra medel till buds.‭ ‬Här syftas främst på det omfattande budgetunderskottet och statsskulden och i slutändan hotet om statsbankrutt. [1]

"Januarimotionen‭ ‬1993‭ ‬innehöll även en historieskrivning,‭ ‬som ville förklara vad som skedde på‭ ‬80-talet.‭ ‬Här fick den överhettning som orsakades av avregleringen av kreditmarknaden‭ ‬1985 [2]‭ ‬en dominerande roll,‭ ‬men även svårigheterna med att som minoritetsregering hindra överhettningen‭ ‬1989-90.‭ ‬Nedgången i konsumtionen och i byggandet samt finanskrisen nämns som huvudorsaker till den snabba nedgången i ekonomin.‭ ‬Det nuvarande läget karakteriserades som en‭ ”‬depressionsspiral‭” ‬främst orsakad av åtstramningen för byggande,‭ ‬privat konsumtion och kommunerna"
När man granskar staternas relation till finansmarknaden är det också viktigt att komma ihåg en fundamental, men ibland faktiskt bortglömd regel. En skuld hos en part motsvaras alltid av en lika stor tillgång hos någon annan. Ökad offentlig skuldsättning resulterar alltså i att tillgångarna växer i den privata sektorns balansräkningar. I en perfekt fungerande marknad borde därför inte snabbt ökande statsupplåning leda till några större konvulsioner eller problem med att hitta långivare.

- Under normala omständigheter spelar det alltså inte någon roll för marknadens funktionssätt om en stat eller flera stater snabbt ökar sin upplåning. Men, och det är ett viktigt men, om det här sker i ett land som inte uppfattas som hundraprocentigt kreditvärdigt, då kan vi få oväntade reaktioner på marknaden,

Den andra källan till finansiell oro är att neddragningen av stimulanserna måste göras med sådan precision. Å ena sidan får de inte dras ned så snabbt att västvärlden går in i en ny recession. Å andra sidan kan finansmarknaderna tappa tilltron till staterna som låntagare om de kostsamma stimulanspaketen förblir i kraft kvartal efter kvartal. Avvägningen är inte lätt. Centralbankschefer, från Federal Reserves Ben Bernanke till vår egen Stefan Ingves, verkar hittills ha gjort den rätta avvägningen när de fasat ut de mest övergenerösa stödlånen till bankerna och fastighetssektorn. Men uppgiften blir sannolikt svårare längre fram.

Strukturförändringar på finansmarknaden:.

De senaste två åren har vi bevittnat en historisk omdirigering av kapitalflödena till följd av statens intåg som räddare av det finansiella systemet. Industriländernas samlade budgetunderskott har sexfaldigats sedan 2007 till 3 000 miljarder dollar. Alla nationer kommer inte att kunna finansiera de underskotten till villkor som de anser vara rimliga. Enligt beräkningar av Goldman Sachs kommer bara euroländerna att emittera statspapper för 1 000 miljarder euro såväl 2010 som 2011. "Med tanke på det enorma utbud av statspapper som investerare kommer att möta de närmaste åren är det sannolikt att länder med svaga offentliga finanser får betala mer för statsupplåningen", konstaterar SEB:s ekonomer i en rapport.

– Sveriges statsfinanser är trots den ekonomiska avmattningen fortsatt starka, vilket gör att den nuvarande inriktning behålls oförändrad. Statsskuldsförvaltningen styrs av det övergripande målet att långsiktigt minimera kostnaderna för statsskulden utan att risken i förvaltningen blir för hög, säger kommun- och finansmarknadsminister Mats Odell i ett pressmeddelande.

Riksgälden fick under finanskrisens mest intensiva skede tillstånd från regeringen att avvika från dåvarande riktlinjer för att kunna dra nytta av de extremt låga räntorna på lån med längre löptider. I maj tilläts Riksgälden, vars generaldirektör är Bo Lundgren, att ta strategiska positioner i utländska valutor. Dessa positioner kan enligt de nya reglerna uppgå till 50 miljarder kronor, för närvarande knappt fem procent av statsskulden.

Statsskulden har uppkommit genom att statsbudgeten historiskt sett har visat större underskott än överskott. Sverige ligger ungefär i mitten av EU-länderna när man jämför hur stor andel av BNP statsskulden utgör – för Sveriges del 38 procent (enligt Riksgälden).

EU-kommissionen prognosticerade i förra veckan att Sverige kommer att öka sin statsskuld via budgetunderskott på 3,3 procent av BNP för 2010 och 2,7 procent för 2011. Riksgälden själva spår att (se sid. 7 i det länkade dokumentet) statsskulden kommer att öka till 39 respektive 40 procent av BNP för de åren.

[1]:www.esv.se/download/18.../ESV-nytt+nr+2000-1s14-15.pdf
Samt:
https://www.riksgalden.se/Grafer/statsskuldens_utveckling.xls

[2]:
Den 21 november 1985 genomfördes den så i efterhand kallade Novemberrevolutionen, och kreditmarknaden avreglerades, ett otidsenligt system enligt Feldt, och efter försäkran från riksbankschef Bengt Dennis att bankerna inte skulle kunna låna obegränsat av riksbanken varigenom en kreditexpansion skulle undvikas.[11] Formellt var det riksbankchefen Dennis som tog beslutet, men enligt Ingvar Carlsson hade finansministern och riksbankchefen starka band; Feldt försvarade avregleringen inför regeringen och tog politiskt ansvar för den.[12] Dennis har å sin sida tillbakavisat påståendet att han skulle ha givit en försäkran om att kreditexpansionen skulle undvikas, och diskussionen om vem som har rätt har fortlöpt, bland annat genom att Dennis 1998 utgav boken 500 % där han kritiserar Feldts hantering av ärendet.

Feldts ekonomiska politik kom senare främst att bli ihågkommen för kreditpolitiken, med en enorm ökning av utlåning till hushållen. Nettoutlåningen ökade med 260 miljarder under två år, 1986–1988. Carl Bildt kallade senare denna politik för ”kasinoekonomi”.[13]

Avregleringen hade stöd hos de borgerliga partierna, men med anledning av finanskrisen i Sverige 1990–1994 kom det att bli en omdebatterad åtgärd. Att avregleringen var ett av de största penningpolitiska besluten som togs efter andra världskriget synes stå oemotsagt, men konsekvenserna av de explosionsartat ökade utlåningarna. Vem som bär ansvaret för den kris som kom, och vad som utlöste den, har varit mycket omtvistat. Frågan kompliceras ytterligare av att den är ideologiskt kringgärdad. Till avregleringens positiva effekter hör att nystartade företag lättare har kunnat skaffa sig riskkapital.[14]

Avregleringen var ett led i en internationell trend inom den dåvarande nyliberala ordningen. Den ökade utlåningen åtföljdes av en prishöjning under slutet av 1980-talet varmed bankerna förlorade stora summor pengar. Ett bidragande skäl till krisen torde vara bankernas bristande kunskap om och erfarenhet av en fri marknad. Samma förlopp med avreglering och finanskris skedde i bland annat USA, Norge, Finland, Latinamerika, Japan och det forna Östblocket.[15] Men även Feldt själv har fått ta en del av skulden till finanskrisen – han hade inte erfarenheten att förstå krafterna bakom en fri marknad, och därmed föra den nödvändiga åtstramningspolitik som kanske hade kunnat avvärja krisen

sv.wikipedia.org/wiki/Kjell-Olof_Feldt

Övriga källor:

http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article742426.ece

www.realtid.se/.../20091112141813_Realtid393.dbp.asp -

www.riksbank.se/upload/Dokument_riksbank/Kat.../inflforv94_okt.pdf

www.esv.se/download/18.../ESV-nytt+nr+2000-1s14-15.pdf

http://www.realtid.se/ArticlePages/200911/12/20091112141813_Realtid393/2...

www.riksbank.se/upload/Dokument_riksbank/Kat.../inflforv94_okt.pdf

Det var sannerligen starka slutsatser att dra efter en så enkel statistisk analys. En inledande invändning som jag har är att tillväxten snarare bestäms av vad som skett under föregående tidsperioder än de beslut vi fattar idag. Då skulle man lika väl kunna säga att det är perioder av dåligt styre 73-76, 82-91 och 98-06 som är en förklaring till de dåliga tillväxtsiffrorna som presenteras i artikeln. Analogt blir det då de borgliga perioderna som ligger bakom den goda utvecklingen under de socialdemokratiska perioderna. Men som alla förhoppningsvis förstår behövs det lite mer än bara en enkel excelluträkning och egna påhitt för att kunna säga något om vad som ligger bakom förändringar i tillväxttakten. Det kan vara något för en tillväxtexpert att syssla med om någon ska kunna ta honom på allvar.

"Det finns lögn, Förbannad Lögn, och Statistik" var en någon tänkare som sade.

Vi ser här också en ovanligt enögd tolkare av statistiken.

Författaren har helt utelämnat det faktum att i praktiken hela världen de senaste åren tagit sig igenom den värsta ekonomiska krisen sedan 1929, inte bara en "begynnande lågkonjuktur".

Han förtiger också att många länder i Europa (och övriga världen med, för den delen) råkade betydligt värre ut än vi gjorde. Kanske inte i form av tillväxt och skattetryck, men ur mänskliga aspekter.

Lika illa är att han också inte vill låtsas om den exempellösa högkonjuktur vi hade i stora delar av västvärlden under andra halvan av 80-talet och första halvan av 90-talet.

Det var väl tur för Sverige att det var så fin tillväxt under 2000-2006 - annars hade det sannolikt inte gått att ta ut världens högsta skattetryck! Befolkningen hade revolterat....

Den här artikeln hör hemma i papperskorgen.

En "tillväxtexpert" är en bonde som köper ett hektar jordbruksmark 100* 100 meter för 120 000 kr och får det lönsamt !

Ett systemfel i Habibs analyser är slarvig hantering av orsak och verkan. När tiderna är bra, eller rättare sagt det finns sådana förväntningar, så blir folk mer generösa och röstar vänster. Till och med kjolarna på kvinnorna blir kortare då. Sambandet utsätts för störningar förstås. Exempelvis kan en impopulär partiledare, som partiet har svårt att byta, påverka. Ett parti kan snabbt lyckas ta motståndarens frågor. Politiska skandaler, utrikes händelser och tillfälligheter av alla möjliga slag påverkar också förstås. Att det inte är som Habib tror faller i varje fall på att skillnaden på mikronivån blir obetydlig. Om Mona och gänget skulle vinna så kommer skattetrycket till nästa val att vara högst någon procent högre än vad det hade varit med den andra utgången. Regeringen styrs främst av verklighetens händelser.

Valet har inte så stor betydelse, utan kan mest ses som en skönhetsuppvisning. Blocken mäter sig mot varandra som två stridstuppar. Att den blåmärkta kommer att vinna det här valet beror främst på de dåliga tiderna. Den röda har förmodligen tömt ut sina möjligheter och kommer att förlora stort. Fördelen med att få in SD är att det kan bli tre tuppar vid makten samtidigt.

Varför publiseras detta nonsens? Hade redaktionen månne ingen spännande artikel med bevis för att utomjordingar landat på jorden att fylla sin söndags utgåva med?

Tyvärr får vi nog vänta oss mera dylikt från herr Hedi, ja vad blir din nästa artikel kanske "tio intressant statiskiska fakta som bevisar att hundar är bättre än katter"?(källa allmänna hund och katt registret (1711-1713 och 1999-2005)

Hedi, din presentation av tillgänglig data lämnar otroligt mycket att önska! Dina slutsatser därav kan vem som helst motstrida, speciellt om man har de allra mest elementära kunskaper inom statistik. Om du ändå ska använda dig av statistik, och backa upp ditt kunnande med titeln tillväxtexpert, så får du se till o göra ett bra jobb. Det här duger knappt för att vilseleda 14 åringar!

Diskussionen om vilket ekonomisk politik som bör föras och varför är väldigt komplex och handlar i slutändan om vilka värderinger man har på det personliga och sociala planet. Den diskussionen berikas inte av artiklar liknande denna.

Ali

Denna artikel är rent nonsens. Du har ju inte ens förskjutit datan 1 år framåt. Till exempel 1991 räknas som ett år då vi hade borgerligt styre. Det stämmer inte. 1991 i september fick vi en borgerlig regering men det var under hela 1991 som socialdemokratisk politik verkade. Först i januari 1992 började en del små regeländringar och beslut verka men inte förrän hösten 1992 verkar den nya borgerliga politiken fullt ut.Ska du göra en sådan här jämförelse måste man ta med detta enkla faktum...1992-1995 verkar således borgerlig politik tillsammans med världsekonomin.

Dessutom ska man inte bara ta rakt av siffrorna. Man ska göra de i JÄMFÖRELSE MED OMVÄRLDEN...hur mycket bättre respektive sämre gick det för Sverige jämfört med omvärlden i jämförelse med olika regeringar.

En tredje sak är att data, sättet att räkna, har ändrats flera gånger.

En sån här analys kräver ÅRATAL av ekonomiskt vetenskapligt arbete. Denna artikel är rena rama dyngan.

Så urbota korkad artikel, vem av alla politiska Dummies tror sig Hebi övertyga?
Rada upp siffror i prydliga högar och staplar kanske imponerar på den totalt omedvetne, just för att det ser prydligt ut, men hahaa, nästan humoristiskt vad ingenting, blandat och utrett med ännu mer ingenting kan bli både ett , två och tre, trots att inte en enda ekonomisk världskris är medräknad eller andra viktiga data.

Man finner samma fenomen i Amerika. Demokraterna skapar jobb och tillväxt medan Republikanerna skapar förmögenheter.

I fall någon skulle ifrågasätta så finns uppgifterna här: http://www.bea.gov/national/xls/gdplev.xls

Alliansens största bedrift de här 4 åren är att ha sänkt sin skatt och skaffat billig arbetskraft (RUT) åt sig själva. Resten får klara sig själva.

Hedi Bel Habib är den enda skribent jag alltid sätter ett bokmärke på.

Bara titeln/sysselsättningen "tillväxtexpert" är pretentiös intill löjlighet. Det gick inte att förstå hur Bel Habib slöt sig till B från A i den förra artikeln på Newsmill, som handlade om skattetryck, och det går inte att förstå den här röran heller. Det är höljt i dunkel vem dessa artiklar seriöst riktar sig till.

Visst är artikeln grovt förenklad, men nog hade det låtit annorlunda bland kommentatorerna om det statistiska utfallet varit till de borgerligas fördel. Då hade man sannolikt gillat artikeln.

Tyvärr så är jag beredd att hålla med dig David, och det faktumet håller jag helt skild från min kritik av artikeln ovan.

Vi människor gör alltför lätt misstaget att minutiöst och kritiskt granska allt vi ogillar, medan det som faller oss i smaken passerar oftast obemärkt förbi logikens alla gallringar.

Men framställningen i artikeln ovan är mer än grovt förenklad, den är enligt mig så pass dålig att den inte lämpar sig för att dra slutsatser från, och det ska sägas att jag har mina sympatier på vänsterkanten. Bel Habib måste förstå att han inte vänder sig till mellanstadieungar.

Ali

Det här stämmer, och siffrorna demonstrerar tydligt att Sverige har Västeuropas sämsta borgerliga politiker och partier. Därför har socialdemokratins medelmåttlighet ofta varit ett bättre (läs: mindre dåligt) alternativ för landets ställning.

Orsakerna är många. Kan väl ta upp några anledningar:

*Vi har två liberala partier som inte ens begriper vad sina grundare, (socialliberala ideologer) har menat med teorin. Då blir naturligtvis implementeringen alldeles förvriden. Exempelvis att det sociala skyddsnätet i stor omfattning ska bekosta en massinvandring vars kostnader inte tillåts beräknas av opartiska utredare. Än mindre liberalt blev det då den som krävde en opartisk utredning blev utesluten och kallad ”främlingsfientlig”.

*Under de borgerliga regeringarna mellan 1976-1982 pumpade man in åtskilliga miljarder kronor i en varvsindustri, som var dömd att gå under. Det behövdes inte mycket mer än normalbegåvning för att kunna inse vad som skulle bli fallet - åtskilliga miljarder rakt i skön. Sådant ska kunna förutses med hjälp av erfarenheter, även om man inte har läst nationalekonomen Joseph Schumpeters teorier.

*Vid regeringstiden 1991-94 slog man nya årliga rekord i mottagande av invandring, trots att landet blödde och det var anställningsstopp i åtskilliga företag. Detta förde inte bara med sig ekonomiska konsekvenser på grund av en överrepresentation i arbetslöshet hos de anlända. Utan det förde också med sig en starkare etablering av den organiserade brottsligheten, där bl.a herointrafik och tobakssmuggling från Balkan ingår.

*Vid skattereformen 1990-91 begicks också allvarliga fadäser. Man förstod sig inte på att finansiera reformen helt ut. Det nya systemet (som iofs var bättre än det tidigare) täckte inte det förras inkomster till det allmänna. Detta s.k. ”strukturella budgetunderskott”, som var på över 40 miljarder årligen, skulle täckas av påstådda ”dynamiska effekter” vilket inte blev fallet. Utfallet visade återigen på svenska borgerliga partiers inkompetens. Ty det fanns sakkunniga som varnade, både för att dynamiska effekterna skulle utebli och att tidpunkten för omläggningen var olämplig (i en lågkonjunktur).

*Den senaste borgliga regeringen har karaktäriserats av att åtskilliga ministrar har begått oegentligheter och därför måst sparkas. Arbetslösheten är fortfarande onödigt hög, samtidigt som nyfattigdom, stenkastning, beskjutningar och förslumning i förorterna blir ett tydligare inslag. Tiggerierna ökar, och en utslagen burksamlare sade i en intervju att det blir allt råare konkurrens, närapå slagsmål om tomflaskor och burkar (det är väl ändå inte där man önskar sig konkurrens?). Så det som kommer att vara främsta anledningen till att alliansen förmodligen vinner valet 2010 är inte att marginalväljarna jublar av hänförelse. Orsaken är snarare det urusla motstånd som finns i det andra blockalternativet. Socialdemokraterna har ju bjudit på två självmål, dels genom utnämningen av Mona Sahlin som är misshaglig hos många (till och med bland många socialdemokratiska kärnväljare), dels genom att bilda block och regeringsalternativ med ett parti vars ledare var uttalad kommunist för bara några år sedan.

Alla påståenden om att lågtillväxt under borgerliga regeringsår skulle ha att göra med dåtidens konjunktur är rena ideologiska påhitt. Under de år Sverige styrts av borgerliga regeringar (1976-1982) har tillväxten i Sverige inte bara varit låg jämfört med tillväxten under socialdemokratiska regeringar, utan också legat långt under snittet för OECD. Från 1977 till 1982 var tillväxten i Sverige i snitt ca 1,1 procent per år, medan OECD-snittet var 2,6 procent per år.

Tyskland och USA brukar ha en direkt dragkraft på den svenska ekonomin mot bakgrund av att dessa är Sveriges största exportmarknader. USA:s BNP- tillväxt var 5,42 procent år 1976, 4,64% år 1977 och 5,63% år 1978. I Tyskland utvecklades BNP med 4,95% år 1976, 3,35% år 1977 och 3,01 år 1978. Under samma period utvecklades Sveriges BNP med 1,10 % år 1976, -1,60 år 1977 och 1,8 år 1978.

BNP tuffar på i takt med OECD snittet med sossar, som Kurt Lund nämner så har vi förmodligen världens mest inkompetenta borgarpolitiker, de verkar stå i en klass för sig själva internationellt. Som Bert Karlsson sa om M:s förmenta företagskompetens efter sin tid i riksdagen, dom skulle inte en kunna driva en korvkiosk.

Det stora problemet för svensk ekonomi är den svaga utvecklingen av den inhemska ekonomin, från mitten av 70-talet till ca 2000 blev det en jumboplats för Sverige i OECD när det gäller svenskens konsumtionsutveckling. Det är främst exporten som växer och den producerar allt mer med allt färre anställda.

Här är en liten graf som jämför Frankrike och Sverige från 1970 till 1990, en berövlig utveckling:
Total konsumtion i Frankrike, Sverige och OECD 1970-90. Index 1970=100

Jag tror inte alls att det är V som varit det stora misstaget utan främst stollarna i Mp, folk vet att de är oseriösa och helst vill sänka svenskens konsumtion till 1800-tals nivå. V har S alltid haft i släptåg, dom gör som de blir tillsagda. Förstås urbota korkat att ge sig in i valsamarbete (när man har urstarka opinionssiffror) med två partier som inte uppfattas som helt seriösa och långt mindre regeringsdugliga, jackpot för Reinfeldt där.

Jadu Hedi!
Vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Tycker det räcker med att lyfta fram det KI konstaterade häromdagen.

Nämligen det faktum att Sverige för tillfället har den starkaste tillväxten i EU, och att den av Alliansen förda politiken har del i detta.

Daniel #30
Artikeln är varken en beröm för socialdemokraterna eller en kritik av Alliansen. Det är en historisk skildring, där jag skulle lika gärna ha redovisat för konjunktursbvängningarnas betydelse för tillväxtoutput under respektive regeringsår. Men detta skulle inte särskilt varit till borgarnas fördel i alla fall. I vissa av kommentarerna kan Du se att jag behandlar sådana aspekter. Du kan också se att jag i mina slutsatser föreslår en blocköverskridande tillväxtstrategi som förespråkar varken höga eller låga skatter. Det som vi idag ser är en enorm mediefixering vid skatter. Partierna också pratar bara om skatter. De ska vara låga eller höga. Men det är inte det som tillväxt handlar om. Det handlar att ta in de skatter som behöves för att upprätthålla en bra kvalité på infrastruktur, vård, skola och omsorg och erbjuda alla medborgare likvärdiga levnadsförhållanden. Därför kan vi inte bara säga titta där Schweiz har låga skatter! Ska vi ha lika låga skatter de måste vi också gå över till samma samhällsstruktur som Schweiz har. Vilketjag inte tror många skulle acceptera. Vi kan inte koppla bort skattetryck och samhällsstruktur. Vil vi ha låga skatter då måste vi öppet tala om att vi vill ha ett annat samhälle! Men ingen säger detta idag. Man tror att man kan sänka skatterna till OECD-snittet och fortfarande behålla den samhällsstruktur vi har. Detta är ju en illusion.

Vi skulle kunna drastiskt sänka det förmenta skattetrycket i ett slag genom att ta bort alla skatter från bidrag, transfereringssystem och offentliga löner, det är ju i princip rundgång. Det skulle sänka den förmenta skattekvoten rejält. Men det har förstås fördelar att dessa saker är konstruerade med skatter då det blir likformigt i ekonomin. Om man vill ha en något så när likformig jämförelse med andra länder måste man rensa från sådana här effekter då systemen skiljer sig mellan länder.

@31:

Självklart måste vi ändra samhällsstrukturen för att kunna gå ner till humana skattenivåer. I Sverige är den statliga och kommunala apparaten ett stort svart hål som kräver enorma summor pengar för att kunna verka som den gör idag. Min uppfattning är att Alliansen sakta men säkert håller på att ändra samhällsstrukturen till att bli mindre skatteintensiv.

Att påstå som "opartisk" "expert" att Svensken inte vill få en samhällsstruktur lik Schweiz verkar konstigt. Kanske till och med politiskt vinklat.

Det är tydligt att ditt sätt att tyda statistik är felaktig. Vinklad eller ej så kan du inte försvara den.

Jag personligen hade hellre haft en samhällsstruktur lik Schweiz än den okontrollerade statsapparat vi har i Sverige idag. Regeringen bör röja upp och effektivisera ordentligt i samband med kraftiga skattesänkningar, för att få ett företagsklimat som orkar driva en dräglig välfärd.

Newsmill har utvecklats till ett viktigt samhällsforum, t.ex. har den här artikeln haft en länk till sig från DN:s webbplats. När författaren presenterar sig som tillväxtexpert och filosofie doktor (från personliga presentationen) måste detta tolkas som att personen försöker underblåsa och förstärka trovärdigheten och den vetenskapliga pregnansen i de framförda teserna. Habibs senaste två artiklar är statistiskt metodologiskt under all kritik.

Artiklarna innehåller ståndpunkter av betydelse i det stundande valet. Det är därför i högsta grad skäligt att författaren på något sätt underbygger/motiverar varför denne titulerar sig tillväxtexpert. Jag skrev tidigare idag följande kommentar vilken på något sätt bortfallit från publicering:

#31 Hedi Bel Habib fortsätter driva tesen att hög skatt medför långsiktigt hög välfärd medan lägre skatt förutsätts ge lägre långsiktig välfärd. Du har fortfarande inte bemött frågan i din jämförelse mellan Europas lägsta och högsta skattetryck, http://www.newsmill.se/artikel/2010/08/30/s-klarar-sig-eu-s-h-gsta-och-l..., varför Irlands skolsystem presterar bättre eller likvärdigt än de danska respektive svenska. Hur skolsystem presterar är en betydelsefull välfärdsindikator och tillika en avgörande indikator för ett lands långsiktiga tillväxtmöjligheter i den nya kunskapsekonomin. Att Irländarna kan leverera samma eller bättre kvalitet i skolan med halva skattetrycket borde ju vara av otrolig relevans att föra fram för en tillväxtekonom. Istället för att bemöta den seriöst underbyggda och från forskningskällor verifierade kritiken väljer du att bara några dagar senare komma med en ny skröna. Jag är intresserad av att se en litteraturförteckning över vilka publikationer och vetenskapliga presentationer du har inom ämnesområdet ekonomisk tillväxtteori. Jag är även intresserad av redovisning vilka organisationer/forskningsorgan som eventuellt finansierat din forskning.

"Tillväxtexpert"! visst
Hedi Bel Habib skriver bara massa påhittat skit, varför låta dessa osakliga artiklar publiceras, till och med newsmill måste ha en lägsta-nivå!

Tror inte detta kommer dra några rödgröna röster, och om det gör det så är det bara sorgliga människor du vänder dig till.

Du kan bara inte på allvar vara intresserad av en objektiv problemanalys när du förbigår både oljekrisen och varvskrisen som inföll strax före det borgerliga makttillträde 76-82. Att det blev 2 perioder den gången kanske ger en fingervisning om vem väljarna höll som ansvarig - och vem som satt med svarte petter i handen.

Likaså inte ett ord om finanskrisen i början på 90-talet som var förosakad av S och fick tas om hand av M under 91-94.

Och naturligtvis inte ett ord om den världsomfattande finanskrisen under senaste mandatperiod.

FYRA mycket graverande händelser under de borgerliga regeringsåren - och du slänger fram intetsägande statistik samt insinuerar att tillväxtsiffrorna är en följd av skatteuttaget.

Tror du att INGEN av dina läsare har den intellektuella kapaciteten att förstå vad du skriverm samtidigt som ALLA lider av kollektiv minnesförlust.

Så här lät det på 90-talet i en helt annan fråga (den gången hade Habib utsett sig till expert i barnpsykologi):

"Det är dags att utfärda en varning för Hedi Bel Habibs skriverier. Han är inte vetenskapligt seriös, men försöker ge sken av det. Upprepade gånger tar forskare, vars resultat han använder, avstånd från hans tolkningar. Man kan fråga sig varför han har så lätt att få sina alster publicerade även i seriösa organ.

BENGT-ERIK ANDERSSON
DN DEBATT 7/10 1997 "

Kommentarer överflödiga...

Länk om ni vill läsa hela inlägget:
http://people.su.se/~benand/beaDN971007.html

Habib, du är en viktig institution för viktig fakta som bör komma oss medborgare tillgodo. Socialismen är det enda som kommer hålla i längden och därför behöver vi en rödgrön regering som tar ansvar för klassklyftorna, finanskriser, fattigdom, invandring, sjuka, arbetslösa osv.

KONJUNKTURFATALISM
De flesta reaktioner som hänvisar till lågkonjunktur (vilket inte alltid stämmer) har en fatalistisk syn på konjunkturens effekter på ekonomin. En sämre utveckling under kristider är ingen inneboende effekt hos lågkonjunkturen. Effekterna konjunkturnedgång varierar beroende på om en regering är tillräcklig aktiv i krisens begynnelse eller inte. I Holland var stimulanåtgärdernas omfattning under krisåret motsvarande 1,3 procent av BNP 2009. I Finland var stimulanåtgärdernas omfattning under krisåret motsvarande 1,7 procent av BNP 2009. Stimulansåtgärdernas omfattning motsvarade 1,4 procent av BNP 2009 i Tyskland. Sverige satsat endast motsvarande 0,4 procent av BNP i stimulansåtgärder för att lindra krisens effekter år 2009
Dessa skillnader i handlingskraft under krisens inledningsskede har en tydlig betydelse för ekonomins återhämtning. De länder som aktivt har investerat för att bekämpa krisen under 2009 verkar återhämta sig bättre. Under juni 2010 steg orderingången till industrin med 22,6 i euroområdet och 22,5 i EU-27, jämfört med motsvarande månad 2009. I Tyskland utvecklades industrins orderingång med 32,8% procent jämfört med juni 2009. I Holland med 30,2 procent och i Finland med 32,8 procent. I Sverige var uppgången 19,1 procent.
Skillnaden i uppgången av industrins orderingång tycks också ha betydelse för utveckling av arbetslösheten. Om vi tar som utgångsläge åren före krisen kan vi konstatera att arbetslösheten i Sverige har ökat från 6,1% i maj 2007 till 8,5% i juli 2010, alltså en uppgång med 2,4 procent. Under denna period har arbetslösheten i Tyskland gått ner från 8,4% i maj 2007 till 6,9 procent i juli 2010, dvs en minskning med 1,5%.

#40 Ytterligare en medvetet missvisande jämförelse.

Du väljer analysintervallet för arbetslöshet från maj 2007 till juli 2010. Tänka sig att man råkade ändra definitionen på arbetslöshet under oktober 2007 till att inkludera även studenter som sökt jobb men inte fått något. Detta för att bättre följa internationella konventioner, se SCB rapport "Stora förändringar - men ingenting har hänt", http://www.scb.se/Grupp/valfard/BE0801_2007K04_TI_07_A05ST0704.pdf

Under denna period tillkommer också de som tidigare varit bokförda som sjukskrivna men genom alliansens reform åter prövas för arbetsmarknaden. Självklart spär också denna kategori på arbetslöshetstalen.

Vad konstigt att du inte nämnde detta?!

Sverige har god ekonomi i dag för att sossarna överlämnade en sund ekonomi till Alliansen.

Ekonomin i Amerika kördes i botten av Bush och resten av den kristna högern.

Trots högkonjunkturen under 1980-talet så hade Reagan bland de lägsta tillväxternai Amerika under hela 1900-talet. Högerns ekonomiska politik går ut på en sak: att moraliskt försvara girighet. Den mest kända av dessa kvackare är Milton Friedman. Ingen hade lyssnat på den galningen (eller om han bara var en simpel lögnare) om han inte hade lovat att desto mer de rika roffar åt sig desto rikare blir de fattiga. Jag antar att de fattiga ska leva på de småmynt de rika inte orkar plockar upp.

Följande är ett citat från Michael J. Boskin, ekonomiska rådgivare till Bush: "It doesn't make any difference whether a country makes potato chips or computer chips."

Enligt jesuskramarna spelar det ingen roll vilken typ av arbete du har, bara du sliter i ditt anletes svett. Alliansen ger oss RUT och slår sig för bröstet medan politikerna i Taiwan, Korea och andra ställen satsar på högkompetens. Anders Borg är bland det mest inkompetenta svensk politik har producerat.

Skattefinansierade kulturarbetare drar förmodligen in mer pengar till staten än vad Volvo någonsin gjort. De stimulerar städerna och företagen, ökar kreativitet och drar turism. Men enligt den kristna högern (ett redundant uttryck då högern är kristen) så utför inte kulturarbetare något "riktigt" arbete. Och de producerar ingenting av värde. Det enda värde som existerar för högern är det som står på prislappen.

Trots att den amerikanska ekonomin sjönk som en sten var man inte oroad på Wall Street. De trodde inte att aktiekurserna skulle påverkas av landets ekonomi. De trodde att de var oberoende av varandra. Och av förståeliga själ.

Trots en enorm högkonjunktur så hade den amerikanska ekonomin en väldigt låg tillväxt under Reagan, till och med lägre än under Carter! Men de rika täljde guld medan landet förblödde. Därför håller högern Reagan som kanske den främste presidenten någonsin, medan vänstern håller honom som en av de sämsta.

Men det bästa exemplet är förmodligen Franklin D. Roosevelt.

Under Hoover (1929-32) var tillväxten minus 25.6%. Effekterna av depressionen förvärras av Hoovers ekonomisk konservatism och tariffer. Under Roosevelt (1932-36) var tillväxten plus 34.64%. Tack vare ”The New Deal”. Men från 1936-40 sjunker tillväxten till endast plus 19.33%. Skälet var att Roosevelt tog till sig kritiken från högern och drog ner på spenderandet. Konsekvensen var att tillväxten avtog och Amerika fick en lång och utdragen depression. Sverige, som följde Roosevelts politik till pricka, var det första landet att ta sig ut ur depressionen (om jag minns rätt; det var åtminstone ett av de första).

Presidentperioder med högst tillväxt i Amerika
1. D FDR ('40-'44) 74.69
2. D FDR ('32-'36) 34.63
3. D LBJ ('64-'68) 21.81
4. D TRUMAN ('48-'52) 21.00
5. D JFK ('60-'64) 19.86
6. D FDR ('36-'40) 19.33
7. D CLINTON ('96-'00) 17.87
8. R REAGAN ('84-'88) 15.98
9. D CARTER ('76-'80) 13.67
10. D CLINTON ('92-'96) 13.53

Det är inte konstigt att högern hatar Roosevelt och Sverige med passion. Inga andra demonstrerar bättre det totala och absoluta misslyckande som högerns ekonomiska politik är. Så jag är inte det mista förvånad att Alliansen valde Stig Helmer Olsson som finansminister. Jag hade skrattat om det inte vore för att Alliansens politik skadar Sverige.

Om Habib hade rätt så skulle vänstern självförstärkas och det säger sig själv att det inte är möjligt. En regim med höga skatter skulle lyckas och få stöd för ännu högre skatter och så vidare. Människan kan faktiskt inte tänka längre än näsan räcker, eller möjligen längre än en valperiod. Den överskattar ständigt sin förmåga och kommer med vansinne. I det moderna sekulära samhället står vänstern och miljörörelsen för detta och de misslyckas ständigt, vilket ger en borgerlig återgång, så länge det finns ett demokratiskt system förstås. Så fort tiderna blir bra så kommer vänstern tillbaka. På detta sätt finns en balans. En långsiktig framgång för vänstern strider mot naturens lag. Habib har som vanligt inte lyckats skilja på orsak och verkan. Det är tur att han inte är professor i fysik.

#41 Anders Lindfors,
Resultatet av jämförelsen blir ändå detsamma om man utgår från sysselsättningsgraden i stället.Mellan 2007 och 2009 minskade sysselsättningsgraden i Sverige med med 2 procentenheter från 74,2 procent år 2007 till 72,2 procent 2009. Under samma period ökade sysselsättningsgraden i Tyskland med 1,5 procentenheter från 69.4 procent till 70,9% procentenheter. Under denna period ökade sysselsättningsgraden också i Holland med 1 procentenhet från 76% till 77 procent.

35 Anders Lindfors,

Titeln tillväxtexpert är redaktionens egen beskrivning. På min sida kan Du läsa min egen presentation. Om det är nationalekonomi som Du syftar på när Du talar om "tillväxtteori" vill jag framföra att nationalekonomi är en ideologi som sällan har att göra med verklighet. Allt den sysslar med är sifferkonstruktioner inom ramen för en ideologisk inriktning. Det finns vänsterekonomer, högerekonomer osv. Nationalekonomi är en värdering och ingen vetenskap.

Urban Persson, inser du inte att du har förlorat argumentet när du vänder dig mot metafysiken för att försvara din politiska ståndpunkt?

Gravitationen är en naturlag. Politik har ingenting med naturen att göra.

#44 Man kan inte göra en jämförelse mellan två länder för ett visst tidsintervall om definitionen av det jämförande måttet ändras för det ena landet under observationstiden.

När man gjorde anpassningen till internationella definitioner ändrade detta också på definitionen av sysselsättningsgrad, alltså inte bara arbetslöshetsmåttet. I det nya måttet ökar man populationen till att omfatta alla i åldern 15-74 år istället för som tidigare 16-64 år.
Detta finns noga beskrivet i SCB-referensen angivet i kommentar #4. Där konstaterar man till och med att:

"Paradoxalt nog leder detta till att andelen sysselsatta minskar även om antalet sysselsatta ökar. Det blir resultatet av att ett stort antal av de personer som tillkommer, 15-åringar och 65-74-åringar inte är sysselsatta. Men de ingår i nämnaren och därmed minskar kvoten, dvs andelen sysselsatta."

För Sveriges del har alltså sysselsättningsgraden gått ner samtidigt som antalet sysselsatta ökat pga denna ändrade definition. Detta är allmänt känt och det är därför som Tomas Östros säger att sysselsättningsgraden gått ner samtidigt som Fredrik Reinfeldt säger att sysselsättningen ökat med 100 000 personer. Också här väljer du således ett missvisande mått, precis det som Tomas Östros använder.

Du skriver vidare i kommentar #45 att Newsmill?! gjort den individuella presentationen av dig som tillväxtexpert. I annan artikel på Newsmill signerad dig står det i presentationsspalten att du där är doktor i antropologi. Hittar Newsmill på något från artikel till artikel?

Jag är benägen att börja tro att du helt enkelt driver med Newsmill och Newsmills läsare. Detta är i så fall olustigt då många tycks ha trott på dig och ta det du skrivit på allvar.

Errata: SCB-referensen finns i kommentar #41, ej i #4 som det står i #47.

Peter H, det där med ”naturens lag” var halft på skämt för att ta i på slutet. Jag har lite torr humor och tenderar att överdriva för att vara tydlig i min argumentation. Mer korrekt hade varit; ”En långsiktig framgång för vänstern strider mot alla gjorda observationer.”

Balansen är inget argument för lägre skatter, utan visar bara hur fel Habib har. Det skulle ju bli en kraftig självförstärkning om det vore så. Ekonomin skulle bara gå bättre och bättre i takt med att skatterna höjs. Om balansen användes som ett argument för lägre skatter så vore det optimala ingen skatt och det är det ju inte.

# 48 Anders Lindfors,
Det är inget fel på antropologi. I den ingår ekonomisk antroplogi en gren som studerar ekonomiska system och deras funktionssätt över tiden och i kulturella, sociala och institutionella sammanhang. Den är multidimensionell. Bland annat inom antropologi kan man inte isolera en variabel som skattetrycket och på ett naivt sätt tillskriva den en innebeoende skatteeffekt. Om lågt skattetryck skulle ensidigt haft en betydelse för tillväxt skulle de afrikanska länderna varit världsledande. De flesta länder som är fattiga är det ju på grund av de har för lågt skattetryck i förhållande till behov inom sjukvård, infrastruktur och skola. De låter förmögenheterna hamna i fickan på en liten elit som ofta skickar sina barn till vätsvärlden.

Inom ekonomisk antropologi tittar man inte naivt på andra länder som har ett lägre skattetryck och föreslår att man ska ned til deras skattenivå för att konkurrera med de. Detta gör bara nyliberala nationalekonomer nationalekonomer som ofta utgår bara från antanden som endast håller på papper.

Inom ekonomisk antropologi betraktas komplexiteten SAMHÄLLSSTRUKTUR/FAMILJESTRUKTUR/VÄLFÄRDSSTRUKTUR/EKONOMI.

En illustration: Tyskland, Schweiz och Japan patriarkaliska samhällssystem baserade på huvudförsörjarprincipen. En konsekvens av denna princip är att stat och kommun har lägre utgifter för äldre omsorg och barnomsorg som i huvudsak sköts i hemmet av kvinnor. Konsekvensen är att välfärden hanteras inom familjen som obetalt arbete och varken stat eller kommun behöver ta in skatter för att finansera denna verksamhet. En annan konsekvens är att mer än hälften av kvinnorna är beroende av sina mäns inkomster livet ut. De som kommer ut i arbetslivet när barnen blivit stora blir ofta fattiga pensionärer.

Slutsats: Vi kan inte importera ett lägre skattetryck från ett samhälle utan att importera deras sociala kultur för försörjningssystem, kvinnors ekonomiska underordning, jämställdhet, barnomsorg osv.

Detta är skillnaden mellan antropologi och nationalekonomi. Dessutom vill jag påminna Dig om att alla medborgare har rätt att debattera samhällsfrågor oavsett om man är akademiker eller inte.

Därför är det viktigt att både antropologer och nationalekonomer debatterar tillväxtfrågor.

Dessutom vil jag Din kommentar om alla dessa länder med lägre skattetryck och en förklaring till varför växer de i lägre takt än Sverige? Har dessa länder haft låg konjukntur mellan 1999 och 2009?

@Hedi Bel Habib #50:

Vänta nu! Jag vet nästan ingenting om statistik, men gjorde du inte precis jämförelser med andra länder i #40 för att sedan helt avfärda jämförelser mellan länder här i #50?

När passar det med jämförelser? Tysklands tillväxt är väl helt irrelevant att jämföra med så länge de inte även har samma samhällsstruktur? Lika lite som att vi kan sänka skatter med enda hänvisning att Tyskland har lägre, så klart.

Ha, ha, ha - högern är upprörda i komfältet. Deras debattnivå är inte så hög, istället för sakliga argument kommer det alltid något nedsättande.

Typiskt okunnig höger-människa uttalande är tex Sebastian Jennetegs uttalande: "Hedi Bel Habib skriver bara massa påhittat skit, varför låta dessa osakliga artiklar publiceras, till och med newsmill måste ha en lägsta-nivå!"

Han kan inte se att Sebastian här framfört något sakligt argument alls i frågan. Det är bara skrik och aggression som han står för.

Jag skrattar åt det här.

Hedi har träffat en känslig punkt.

Jag håller med dig Doktor E, man borde föra en saklig debatt. Har man något emot hans artikel är det bättre att påtala vad man tycker är fel än att bara avfärda artikeln som skit.

Däremot tycker jag inte din kommentar håller en högre standard än Jennetegs.

Oj, det var väldigt många upprörda känslor i den här tråden.
Det kanske blir så när önsketänkande inte stämmer med fakta.