Kultur för vem?

Jag tänker inte ge mig in i någon kritik av prioriteringarna av barn- och ungdomskultur, för självklart måste barn och unga få möjligheten att uppleva och prova på kultur av olika slag. Det är inte där min undran ligger. Snarare ligger den i kulturens tillgänglighet gentemot den arbetande människan. Jag själv lever ensam med en rad djur, och kan styra och ställa över min tid som jag behagar. Men för de vuxna i en småbarnsfamilj som vill se en utställning, en teater- eller dansföreställning, eller göra något annat - vart finns tiden för dem?

Jag insåg för ett tag sen på ett för mig väldigt realistiskt och nära sätt att frånvaron av kultur för vuxna människor kan bidra till en lägre bildning. Med det menar jag att om vi inte läser litteratur av olika slag, ser konst i olika former, upplever musik, dans och teater - så tappar vi delar av det som gör oss till människor. Kultur har en förmåga att - om vi upplever den medvetet - skänka oss större empati och förståelse för andras situation, känsla för skönhet som lyfter oss till högre nivåer, vi blir bättre på att argumentera för våra åsikter om ett specifikt verk, vi får en större känsla för världen, helt enkelt. Det finns alltså inget negativt med att uppleva kultur.

Därför menar jag att kultur är något som borde vara en mer naturlig del i alla människors liv, och inte fördelas enbart till barn och ungdomar en eller två gånger per skoltermin. Alla människor borde få möjlighet att uppleva kultur i någon form, även under arbetstid - gärna på en regelbunden, förhållandevis tät basis. Det vore otroligt läckert att se arbetsplatser införa två timmars kulturupplevelser varannan vecka, där till exempel läsgrupper kunde vara ett alternativ, eller ledda samtal om konst - antingen på ett museum eller på arbetsplatsen. En kör på arbetplatsen, eller en teatergrupp - vore inte det häftigt? Har man inte kompetensen att hantera det här själv, finns det massor med sådan att köpa in. Det finns många kulturutövare som gärna kommer och berättar och hjälper till i dylika sammanhang.

För hur som haver; det är jättebra att ge barn och ungdomar en god start på ett kulturintresse, men vad händer när de växer upp? Ett intresse måste odlas, annars finns risken att det försvinner. Dessutom vill jag gärna tro och hoppas på att de flesta arbetsgivare vill stödja sina medarbetare till att bli levande och medkännande människor i stället för arbetsföra maskiner.

Malinka Persson (3 artiklar)
http://www.eye-c.se

Anmäl