Inget nytänkande om biståndet i valmanifesten

Så har såväl alliansen som de rödgröna släppt sina valmanifest. Det kan då vara av intresse att titta närmare på vad de skriver att de vill göra med biståndet framöver. De två sidorna visar stor, för att inte säga mycket stor, enighet om den övergripande inriktningen på biståndet. Fattigdomsinriktningen och betydelsen av FNs Milleniemål slås fast och samstämmigheten är rörande angående regeringens rådande tematiska prioriteringar - demokrati/mänskliga rättigheter, miljö/klimat och jämställdhet. Alliansen vill fokusera mer på barn och ungdomar, medan de rödgröna lägger stor vikt vid sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). Något förvånande är det alliansen som lyfter fram humanitära kriser, kampen mot hunger och livsmedelstrygghet, medan de rödgröna nämner betydelsen av att främja sysselsättning genom bland annat entreprenörskap. En skillnad är att de rödgröna tar rättighetsperspektivet som utgångspunkt på ett tydligare sätt än alliansen.

Sveriges grundläggande samstämmighetspolitik - Politiken för Global Utveckling - har levt vidare och utvecklats under alliansregeringen. De rödgröna vill fortsätta detta arbete, vilket inte är lika tydligt i alliansens valmanifest. Däremot vill alliansen se en "politik för global utveckling utvecklas på EU-nivå", vilket inte är särskilt kontroversiellt ur ett svenskt perspektiv. Det finns en relativ samsyn mellan blocken om att exempelvis EU:s jordbrukspolitik måste reformeras. De rödgröna vill också ha ett starkare genderfokus på EU-biståndet.

Allianspartierna slår sig på bröstet med anledning av att Sveriges bistånd varje år uppgått till 1 procent av BNI, även om det är något som initierades under den tidigare socialdemokratiska regeringen. Intressant nog slår alliansen inte fast att så kommer att ske under hela nästa mandatperiod utan binder sig endast för enprocentsmålet under 2011. De rödgröna kommer dock att avsätta "minst en procent av BNI till bistånd" om de kommer till makten. De rödgröna är också måna om att visa att de vill minska och tydliggöra de avräkningar från biståndsbudgeten på nära 3 miljarder kr på år som Sverige gjort för skuldavskrivningar, flyktingmottagande och biståndsadministration de senaste åren. Det är dock en praxis som följdes av den tidigare socialdemokratiska regeringen, även om beloppen var hälften så stora då. Alliansen kommer att fortsätta finansiera klimatinvesteringar i fattigare länder med biståndspengar, medan de rödgröna även vill söka alternativa finansieringskällor.

Civila samhällets roll i biståndet får stöd från båda sidor, efter att den sittande regeringen gjort vissa neddragningar åt det hållet under nuvarande mandatperiod. I övrigt är det förvånansvärt tyst om hur svenskt bistånd skall organiseras och vilka aktörer som skall vara inblandade. Alliansen nämner inte sina omhuldade satsningar på aktörssamverkan, Swedfund eller den privata sektorn. De rödgröna framhåller något förvånande satsning på myndigheten för utvärdering av biståndet, SADEV. Kanske är det ett sätt att närma sig resultataspekterna på biståndet; det senare ett viktigt område som båda sidor är relativt tystlåtna om i sina manifest. Alliansen framhäver det pågående arbetet med att stärka det svenska biståndet till multilaterala organisationer. I ett av de få ideologiska anslagen vill de rödgröna att svenskt bistånd inte ska "... kopplas till krav på privatiseringar och avregleringar", med tydlig passning till Världsbanken och IMF.

Det var allt, ingen kioskvältare direkt. Samsynen är tydlig vad gäller samstämmighetspolitiken, fattigdomsinriktningen och de tematiska prioriteringarna. Vad de retoriska skillnaderna angående enprocentsmålet och avskrivningarna betyder i praktiken återstår att se. Tystnaden i manifesten är talande vad gäller att framföra någon slags vision om vart biståndet är på väg i en allt mer globaliserad värld som inte kan delas upp i Nord och Syd, rik och fattig. Möjligtvis kan man antaga att Sverige i allt större utsträckning kommer att fokusera på hjärtefrågor som demokrati, miljö och jämställdhet. Men hur skall detta ske? Tyvärr får vi heller ingen inblick i hur det svenska biståndet skall organiseras framöver. Det är en stor brist med tanke på att Sida (som för övrigt inte nämns alls av endera block!) är under starkt tryck att skära ner och begränsa sin verksamhet, samtidigt som andra myndigheter och organisationer som Exportrådet, Swedfund och Kommerskollegium får utökade befogenheter. Vilken sida som än vinner kommer att få händerna fulla.