Därför är min donation till ett alliansparti topphemlig

Vem debatterar denna anonyma person egentligen emot? Det rödgröna förslaget är att donationer på över 20,000 skall redovisas och denna person säger sig totalt under alla år ha gett bort 10,000. Han behöver alltså inte oroa sig.

Transparans är en viktig beståndsdel i en levande demokrati, och det gäller inte minst partifinansiering. Men lika självklart måste integriteten för privatpersoner inom rimliga gränser skyddas. Det rimligaste är väl att man sätter en beloppsgräns, under en viss summa, säg fem- eller tiotusen kronor, är bidragsgivaren anonym. Om beloppet är större blir bidragsgivaren känd.

Demokratin bygger på en röst för varje person. Donationer som grund för partiernas verksamhet bygger däremot på att den privatperson eller organisation som betalar mest också har störst inflytande över landets politik.

Dessa två principer står i rakt motsatt ställning mot varandra.

Då låter det så fint, så som författaren gör ovan, att man med hänsyn till valhemligheten vill vara anonym.

En snygg fint men ologisk. Den som lämnar stora finansiella bidrag är en aktiv politisk kraft, då är det fullt berättigat att allmänheten får veta vem eller vilka man är. Lämnar man stora finansiella bidrag till politiska partier är man en offentlig person helt enkelt.

Det man glömmer i debatten är att privatpersoner är något hel annat än en organisation. Vänsterns vana att hota dem som inte håller med - direkt och indirekt - gör att en individ inte vill bli känd. Det måste man respektera.

Den hemlige bidragsgivaren här har uppenbarligen missat en viktig detalj i diskussionen om hemliga donationer till politiska partier.

Det som diskuteras är precis som Thomas Palm kommenterar att man ska offentliggöra identiteten på personer som ger gåvor som är större än 20 000 kronor till politiska partier.

Om det nu är som denne hemlige bidragsgivare skriver att han har gett 10 000 kronor under flera års tid så behöver han alltså inte vara orolig för att bli en offentlig person för sitt politiska stöd.

Ett vanligt argument från borgerliga debattörer i allmänhet och den Moderata partiledningen i synnerhet är att ett offentliggörande av stora donatorers identitet skulle vara ett hot mot den grundlagsskyddade valhemligheten. Det är ren och skär nonsens.

För det första. Valhemligheten gäller endast i valsituationen - i valbåset när röstsedeln läggs i kuvert. Då ska varje medborgare vara säker på att valet hålls hemligt. I övrigt står det var och en fritt att tala om man sympatiserar med eller röstar på ett visst parti.

För det andra. Om man skulle ha regler som säger att stora donatorers identitet blir offentliggjorda så kommer det att framgå innan man ger gåvan. Det kommer med andra ord inte vara en överraskning att någon som ger 100 000 kronor till ett parti plötsligt skulle bli "uthängd" på löpsedlar. Om man absolut inte vill bli förknippad med ett politiskt parti så kan man väl avstå från att ge över 20 000 kronor.

För det tredje. Om valhemligheten nu skulle vara så viktig - hur kommer det sig att i princip samtliga demokratier i världen har regler för hur man ska ge eller redovisa pengar till politiska partier? Har alla dessa länder ingen valhemlighet?

Många borgerliga klagar på stödet från LO till S med argumentet att LO på det sättet påverkar ett politiskt parti. Men det stödet sker öppet och var och en kan avgöra om stödet har konsekvenser på Socialdemokraternas förda politik.

Men om nu LO kan köpa sig inflytande i S, då kan väl andra också köpa sig inflytande i andra partier? Problemet är att näringslivets stöd till borgerligheten sker i det fördolda. Och med hemliga stöd blir det svårt för allmänheten att se vem som köper inflytande hos vilket borgerligt parti. Därför måste det göras något åt problemet att stora donationer till politiska partier sker i det fördolda.

Diskussionen om partistöden har fått en märklig vridning. Vissa anser att det är ett problem att folket ger bidrag till partierna. Jag tycker att det är ett problem att staten ger bidrag till partierna. Dels för att makten över partistödet finns hos riksdagen, vilket betyder att det styrs av den sittande majoriteten, men också för att det bidrar till att cementera det politiska klimatet. Systemet gör att den som är störst får mest stöd och detta förhållande cementeras fyra år i taget. Under den senaste mandatperioden har Piratpartiet växt fram enbart tack vare folkligt stöd. Under samma period har ett krympande Socialdemokraterna fått mest stöd, likaså har Europas rikaste parti Centerpartiet samt "Nationaldemokraterna light" a.k.a. Sverigedemokraterna fått mångmiljonbelopp.

Det finns naturligtvis inte ett parti med självaktning som skulle angripa det statliga partistödet, trots att det borde betraktas som en större skymf mot demokratin än det folkliga ekonomiska stödet. På grund av det stödet sponsrar vi allihop både kommunister, kapitalister och rasister samtidigt. Med det folkliga stödet får vi i alla fall välja.

Detta prat om att redovisa bidrag under en viss summa är bara tramsigt då detta lätt kan kringgås genom att man delar upp donationen i mindre poster.

Vidare så hade det varit intressant att få veta hur kritikerna tänkt sig att partierna ska göra med anonyma bidrag. Ska de vägra att ta emot sådana?

Att socialdemokrater vill ha öppenhet är inget märkvärdigt med tanke på att LO skänker minst 100 miljoner kronor av medlemmarnas pengar, oavsett om dessa är socialdemokrater eller inte.

Svaret de ger för att de kan ge dessa 100 miljoner är att de minsann har en demokraisk ordning. Det vill säga valda ombud som i sin tur klubbar "gåvan". Större hyckleri får man leta efter. Om LO skulle skicka ut en fråga till samtliga medlemmar om de vill skänka pengar skulle svaret högst troligt bli "Nej" men det vågar de inte...

Självklart ska den som vill skänka pengar, till vad det än kan tänkas vara, ha rätt att vara anonym. Det enda som ska kunna vara 100 procentigt är att det parti som får gåvan kan garantera att de inte går givarens väg och lovar saker och ting för de givna pengarna. Det är det enda jag vill ha garanti på!
.

Jag tycker det är märkligt att ett övervakningsglatt parti som Moderaterna, som så stark dödat anonymiteten för medborgarna b.la genom FRA, och efter valet datalagringsdirektivet, sedan hävdar sin rätt att hemlighålla sådana här basala uppgifter. Kläm fram uppgifterna nu - Eller har ni inte rent mjöl i påsen M.;)

Naivt Ramona Fransson

#8 Ramona Fransson; Men hur får du den garantin utan att se vem det är som ger? Ska det då vara partiledarens ord som räknas eller?

Och ang. LO så är det ju en fråga om att antingen är man med i en förening som gör så eller inte. Känner man att man vill vara med men att föreningen inte skall göra så så får man ta upp frågan på medlemsmöten eller själv försöka bli vald till en post där man kan påverka. En föreningsstyrelse varken ska, bör eller ens kan gå ut och fråga sina medlemmar i alla specifika frågor, det är själva poängen med att ha en styrelse.

Man får vara anonym om man vill. Och man får väl ge pengar till partier eller vad man vill :D

Det är väl inga problem att skicka en bunt med 20 tusenlappar med anonym avsändare till sitt favoritpartis postadress? Kan någon på PP
tala om vart ni helst vill ha er post?

"Pengar i politiken är inte gåvor på hundratusentals kronor som när Gudrun Schymans Feministiskt Initiativ fick pengar av Benny Andersson. Det handlar mer om många små gåvor av många människor. Hade partierna haft en möjlighet att man i valrörelsen kunde donera en hundralapp via SMS tror jag många hade givit pengar så." Så står det i en av de anonyma kommentarerna ovan. I sin aningslöshet avslöjar skribenten just svagheten i sina argument. Nämligen, att ingen vet hur stora eller små eller från vem bidragen kommer eftersom de är hemliga. Om vi haft en offentlighet skulle skribenten och alla andra haft kunskap om hur de stora bidragen (över 20 tusen kr) ser. Nu är det bara gissningar utan värde. Precis som de argument, som den anonyme skribenten framhåller i kommentaren.