Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

Miljöpartiet håller kongress i helgen. Läs (13) Skriv

EMU

Nyval i Grekland. Kan landet räddas kvar i eurozonen? Läs (91) Skriv

Hyresrättens roll i ekonomin

Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Partibidragen

Jakop Dalunde om Partibidragen

Alliansens vänner bör redovisa hemliga kampanjbidrag

Att ekonomiskt starka intressen kan köpa sig politiskt inflytande i hemlighet är ett hot mot demokratin. Mitt budskap till nätverket Alliansens vänner är därför: Lägg korten på bordet. Berätta vem som betalar.


Nätverket” Alliansens vänner startade i slutet av 2008. Syftet med organisationen sägs vara att ge stöd till allianspartierna utan att vara direkt knutna till partiorganisationerna. Det är förstås helt okej. Även vi rödgröna möter många sympatisörer som säger att de vill stödja det rödgröna alternativet utan att för den skull knyta upp sig till ett av partierna. 

Miljöpartiet har i dagarna framfört krav om tvingande lagstiftning om offentlig redovisning av partiernas större bidragsgivare. Med större bidragsgivare menar vi dem som ger mer än 20 000 kronor om året. Vi har sagt att redovisningsplikten ska omfatta partiernas riksorganisationer, men också partiernas regionorganisationer i syfte att motverka möjligheter att partierna inom sina egna organisationer kringgår regeln. Vi vill också att redovisningsplikten ska omfatta personvalskampanjer för att undanröja alla misstankar om att ekonomiska intressen kan köpa upp kandidater som blir bidragsgivarnas ”egna” ledamöter i beslutande församlingar.

Men vi vill gå längre än så. Vi anser att även fristående kampanjorganisationer, som till exempel Alliansens Vänner, frivilligt ansluter sig till en överenskommelse som innebär att man offentligt redovisar bidragsgivare som ger mer än 20 000 kronor om året. Intressegemenskapen med alliansregeringen är solklar. Fram till igår hade Alliansens Vänner köpt annonser för 1 124 390 kronor enligt TNS Sifo. Frågan är: var kommer de hemliga bidragen ifrån? Vilka ekonomiska intressen döljer sig bakom de pengar som organisationen får in och använder för att stödja regeringen? 

Det finns många exempel på att starka ekonomiska intressen betalat omfattande belopp för att tillskansa sig inflytande över politiken. I Finland avslöjades härom året att ett fastighetsbolag försökt köpa sig politiskt inflytande av såväl enskilda riksdagsledamöter som av partierna Samlingspartiet och Centern. Liknande fall har avslöjats i Frankrike, Irland, Tyskland, Spanien och Italien. 

Moderaterna är det parti som mest hårdnackat vägrar överge en uppenbart korrumperad struktur som gör det möjligt att dölja politiskt mygel och korruption. Att bidragsmottagandet är som störst under valår leder förstås till misstankar att bidragsgivarna ställer politiska motkrav för att i hemlighet bidra till valkampanjerna. Men ingen vet. Varken journalister, väljare eller politiska motståndare har möjlighet att veta vilka bidragsgivarna är. Det går inte att kontrollera. Allt är hemligt. Vi kan med andra ord inte vara säkra på att det finns pengar inblandade i beslut om att tillåta en gasledning i Östersjön eller tillåta byggandet av ny kärnkraft. Denna typ av misstankar kan man undvika med en tydlig redovisning av bidragsgivarna.  Med hemliga fonder och med organisationer som Alliansens vänner försöker man kringgå att redovisa särintressen. 

Alliansens Vänner vill framstå som en kampanj grundad av vanliga medborgare tacksamma mot alliansen. Det hela är istället ett uttryck för "astroturfing", där PR-konsulter skapar fiktiva gräsrotsorganisationer. Redan första dagen Alliansens vänner officiellt existerade fick de klang och jubel från både Svenska Dagbladet och Alliansenregeringen själva. 

Det är naturligtvis bra att medborgare engageras i politiken. Men det är orimligt att ekonomiska intressen kan köpa sig politiskt inflytande i hemlighet. 

Att Alliansens vänner samlar in pengar är ingen hemlighet, det offentliggörs på deras hemsida. Men hur mycket pengar de samlar in och vilka bidragsgivarna är borde också offentliggöras. Att pengarna används till ”sponsring” av alliansens valkampanj för att de ska återvinna regeringsmakten är ju självklart. Då borde det också vara lika självklart att offentliggöra bidragsgivarna. Väljarna måste få veta om det till exempel finns företag eller organisationer med politiska särintressen som via Alliansens vänner är med och finansierar den borgerliga alliansens valkampanj.

Min uppmaning till Alliansens vänner är: Lägg korten på bordet. Visa öppenhet. Redovisa vilka de hemliga ekonomiska bidragsgivarna är.





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/27524

11 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Och var kan vi läsa om Miljöpartiets bidrag?

Permalänk | Anmäl #1 Thomas Wallgren, 2010-09-03, 20:55

I USA finns regler för när man får ta emot bidrag, hur mycket etc. Hela den politiska organisationen bygger på pengar från privatpersoner, företag och lobbyorganisationer. Artister och, företag och organisationer tar öppet ställning för olika kandidater.

I Sverige härskar Jantelagen. Media jagar politikerna på korvören och det mest i bidrag till partierna går över skattsedeln.

Personvalskampanjerna omgärdas av rigorösa regler om hur mycket man får ta emot och hur redovisningen skall ske. Istället supportar partierna med pengar till toppkandidaternas personvalskamanjer. Indirekt är det således skattepengar som pumpas in i valrörelsen och personvalskampanjerna om de inte är privat finansierade.

LO bidrar med hundratals miljoner i form av pengar, egna kampanjer och kampanjmedarbetare. Hälften av medlemmarna i LO röstade på annat parti än socialdemokraterna förra valet. I år lär det bli ännu mindre om man får tro opinonsundersökningarna.

Bara för att LO öppet bidrar till sossarnas kampanj blir det inte vackrare för det. När fackliga organisationer växer ihop med politiska partier fins det ord och beteckningar för det. Det är avarter på demokratin.

Så vad är värst i valrörelsens elfte timma?
- Fackliga pengar utan medlemmarnas stöd där sossarna betalar tillbaka med LO-vänlig politik?
- Skattefinansierade valrörelser och personvalskampanjer?
- Donationer från näringsliv och privatpersoner till M och KD?

Man skall inte slänga sten i glashuset!

Permalänk | Anmäl #2 Jan Rejdnell, 2010-09-03, 22:15

Jakop...I nästa artikel du skriver kanske du kan diskutera hur LOs bidrag går till Amerikanska konsulter som S använder för att vinna valet i år. Uppskatningsvis kostar väl en kampanj med en Amerikansk konsultbyrå mellan 100 - 2000 miljoner. Då har vi inte räknat in trycksaker och liknande.

Vi pratar alltså om den fackliga organisation där 40 procent röstar på Alliansen. Arbetarnas bidrag går således direkt till rika Amerikaner som driver konsultbyråer.

Men det är klart....det kanske inte vore lika roligt att skriva om som Socialist?

Sen har du kanske missat att Moderaterna inte tar emot bidrag av Juridiska personer?

Permalänk | Anmäl #3 Amerikanen, 2010-09-04, 07:27

Instämmer med föregående talare! Kasta inte sten i glashus! Redogör tydligt för LO's bidrag till valrörelsen. Förslagsvis kan ni även be om redovisning av PRO och Naturvårdsföreningen som också kampanjar för att rädda den socialdemokratiska hegemonin.

Permalänk | Anmäl #4 Daniel Svensson, 2010-09-04, 09:48

Sverige har inte någon lag om obligatorisk redovisning av partiernas intäkter, utgifter, tillgångar och skulder. Det finns däremot sedan 1980 frivilliga överenskommelser mellan riksdagspartierna om öppen redovisning av intäkter. De är icke bindande och föreskriver inga påföljder, om de inte följs.
Dock Föreligger det ett förslag om en rättslig reklering som säkerställer allmänhetens insyn i hur de politiska partierna finansierar sin politiska verksamhet och hur valkandidaterna finansierar sina kampanjer, har föreslagits i betänkandet ”Allmänhetens insyn i partiers och valkandidaters intäkter”, (SOU 2004:22). Förslaget har inte lett till någon åtgärd

Europarådets Group of States against Corruption (GRECO) genomförde 2008 en granskning av öppenheten och möjligheten till insyn i svensk partifinansiering. GRECO konstaterar i sin rapport, att nuvarande system för partifinansiering inte når upp till de normer för offentlig redovisning, som fastställts i Europarådets rekommendationer. Den svenska traditionen med självreglering är i nuvarande form inte övertygande, eftersom den varken är tillräckligt omfattande eller innehåller påföljder eller andra åtgärder förgenomförande. Det finns inte heller något oberoende granskningsorgan. Transparensen är följaktligen låg.

Det är ett starkt samhällsintresse att politiska partier finansieras på ett sätt som både vinner allmänhetens förtroende och främjar partiernas möjlighet att spela en positiv roll i den politiska processen.

>Allmänhetens möjlighet till insyn i hur partier och valkandidater finansierar sin politiska verksamhet bör författningsregleras. Denna bör omfatta lämpliga påföljder för det fall reglerna inte följs.

> Redovisningen bör omfatta intäkter och bidrag, inklusive bidrag i form av arbetsinsatser, utgifter, tillgångar och skulder. Enhetliga regler för vad redovisningen skall omfatta och hur den skall ske bör tas fram. Förbud att ta emot anonyma bidrag bör införas.

>Bidrag från privatpersoner bör från och med en bestämd beloppsgräns, t ex 20 000 kr, redovisas med bidragsgivarens
namn. Bidrag under 20 000 kr från privatpersoner bör redovisas med bidragsgivarens namn endast efter dennes godkännande.

>Ansvar för genomförande, uppföljning och utvärdering av lagen bör läggas på en oberoende instans, befintlig eller ny, i syfte att skapa goda förutsättningar för att lagen genomförs och ändamålet uppnås. Utvärderingen bör ta sikte på både demokratiaspekterna, öppenheten/tillgängligheten och korruptionsriskerna i partifinansiering.

>Partiers och partikandidaters redovisningar samt den oberoende instansens sammanställningar, analyser och utvärderingar bör göras lätt tillgängliga för allmänheten bland annat via Internet. Det bör ske regelbundet och särskilt inför val.

www.transparency-se.org/files/Partifinansiering.pdf

Under årets valrörelse fördes dessutom en mycket kritisk debatt om LO:s
bidrag till att finansiera Socialdemokraternas valrörelse och den politiska
opinionsbildningen. Detta var ingen ny kritik. Den hade tidigare lett till att
LO-förbundens kollektivanslutning till det socialdemokratiska partiet inte
längre tillämpas. Ingen facklig medlem bör tvångsanslutas till ett politiskt
parti, vilket ju bl a innebär att en medlem kan tvingas att mot sin vilja bidra
med pengar till en åsiktsriktning som han/hon inte stöder. Trots avskaffandet
av kollektivanslutning försvann inte grunden för den principiella kritiken,
eftersom medlemspengar fortfarande använts för att stödja Socialdemo-
kraterna. I ett klimat där redan misstron mot den politiska sfären är stor,
spädde de fackliga organisationernas bidragsgivning till det socialdemo-
kratiska partiet på misstron.

Av höstens regeringsförklaring framgår att statsministern är medveten om
de växande legitimitetsproblemen inom svenskt politiskt liv. Följande
åtgärder bör därför vidtagas enligt regeringsförklaringen:

Demokratiutredningen vidgas, så att den även studerar valdeltagandet och
föreslår åtgärder för ett ökat demokratiskt engagemang. Samtliga riks-
dagspartier bjuds in till samtal om hur öppenheten kan öka kring finansiella
bidrag till politiska partier och enskilda kandidaters valkampanjer.

I budgetpropositionen föreslås att diskussionerna om finansieringen av
politisk opinionsbildning vidgas till EU-politiken och EMU-frågan. I volym
1 i prop. 1998/99:1 s. 23 sägs bl.a. "för att öka kunskapen och stimulera en
bred debatt om ett eventuellt svenskt deltagande påbörjas ett vittomfattande
och opartiskt informations- och folkbildningsarbete".

I dagarna publicerades en tungt vägande rapport i
Storbritannien, "Standards in Public Life. The Funding of
Political Parties in the United Kingdom", oktober 1998. [1]
Rapporten utgör den femte i den av den brittiske
premiärministern tillsatta kommittén om "Standards in
Public Life". Ordförande har varit Lord Neill of Bladen, QC.

Rapporten konstaterar att det kan vara väsentligt för en
bidragsgivare till ett politiskt parti att slippa publicitet. Å
andra sidan är det ur allmän synpunkt inte önskvärt att tillåta
anonymitet, när det gäller omfattande bidrag. I sådana fall
kan partiets/regeringens ställningstaganden påverkas av
givarens önskemål, intressen och/eller ideologi. (Ett sådant
fall uppmärksammades av kommittén. Labour hade fått ett
bidrag på 1 miljon pund från Bernie Ecclestone, mannen
bakom Formel 1, före valet 1997. Efter valet tog regeringen
bort förbudet mot tobaksreklam i samband med
motortävlingar och avsåg att ungefär samtidigt ta emot
ytterligare bidrag på 1miljon pund från Ecclestone. Lord
Neill tvingade Labourpartiet att tacka nej och dessutom att
betala tillbaka tidigare erhållna gåvor.)

Frågan om LO:s stöd av det socialdemokratiska partiet har debatterats
under decennier. Avskaffandet av kollektivanslutningen till SAP skedde till
slut genom självsanering. Den hade dock aldrig kommit till stånd utan
påtryckningar. Själva den direkta bidragsgivningen tog dessutom nya former
för att delvis ersätta kollektivanslutningen. Den debatt om bidragsgivningen
som skedde under årets valrörelse är inte nyttig för tilltron till det demo-
kratiska politiska systemet.

Stöd från företag eller företagarorganisationer har kritiserats betydligt
tidigare i vårt land än t.ex. i Storbritannien. I det - för efterkrigstidens
politiska utveckling - mycket avgörande andrakammarvalet 1948 tog frågan
om bidragsgivning från företag till Folkpartiet en stor plats. Folkpartiet
beskylldes helt felaktigt för att ha tagit emot pengar från storföretag, men
partiet rentvåddes så sent att den s.k. Molanderskandalen påverkade det
borgerliga blockets valresultat negativt och möjligheterna till ett maktskifte
gick om intet.

När den första trepartiregeringen bildades deklarerade Moderata samlings-
partiet i likhet med vad övriga borgerliga partier gjort tidigare att man inte
längre skulle ta emot gåvor från företag.

[1]: www.supremecourt.gov.uk/docs/UKSC_2009_0205_Judgment.pdf

Motion 1998/99:K217 Finansiering av politisk verksamhet:

http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=410&doktyp=mot&rm=1998/99&bet=K217&...

Permalänk | Anmäl #5 Bengt Hesdorf, 2010-09-04, 10:25

LO.s hemliga summa är inte bara ett demokratiproblem. Det kan ju faktiskt betraktas som förskingring av medlemmars medel. En riktigt stor andel av medlemmarna har annan politisk hemvist än (s) men tvingas ändå betala till socialistisk kampanj. Skulle någon i LO-miljö offentligt ge pengar till t ex moderater kan nog denne räkna med trakasserier. Enskilda bidrag till politiska partier är självklart en del av valhemligheten som är en lagfäst del i demokratin.

Permalänk | Anmäl #6 Bo Eklund, 2010-09-04, 10:44

LO maffian har bortåt 100 miljoner investerat i socialist blocket varje val. Mycket av detta genom tvångs/frivillig arbeten.

Detta är ett stort demokratiproblem, likt det som såssarna hänger sig åt när man har "röstkurser" där facket (LO) och såssarna tillsammans söker att lura invandrare att rösta på dem genom att sätta in rätt sedel i kuvertet.

Inget förvånande. En fråga till dig på vänsterkanten; tycker DU att det är acceptabelt att vänstermaffian (LO, såssarna) söker att påverka valet?

Hörru maffia

Permalänk | Anmäl #7 Benke Olsson, 2010-09-04, 22:17

Diskussionen handlar inte bara om direkt stöd även om moderaterna får 80 miljoner i bidrag, det handlar även om högerns tankesmedjor alltså indirekt stöd. I artikeln här intill påstås dessa ha tillgångar på 325 miljoner.

Fåtalet sitter på pengarna och därigenom kan de genomdriva en politik som står i direkt motsats till flertalets intressen.

Permalänk | Anmäl #8 Doktor Eleph@nt, 2010-09-04, 23:15

På samma sätt som röstandet är hemligt bör det vara åtminstone tillåtet att ge vilka som helst hemliga bidrag till vilket som helst parti. Risken för korruption måste mötas genom att man genomför en strikt åtskillnad av ekonomi och politik. Om staten inte spelade någon som helst roll i ekonomin - då skulle inget företag, ingen kapitalist och ingen inttresseorganisation (som t.ex. LO) kunna utverka förmåner genom att ge stora bidrag till "sitt" parti. Om staten inte tilläts dela ut några förmåner överhuvudtaget till att börja med - då skulle ju ingen kunna "köpa sig" några förmåner av politikerna. Oavsett hur stora bidrag de gav "sina" politiker! Så ett införande av laissez-faire-kapitalismen är lösningen på problemet med korruptionen som kan följa av stora kampanjbidrag i en blandekonomi. Och kom ihåg att de STORA syndarna i detta sammanhang är sossarna - inte moderaterna. SAP sitter i knät på fackföreningarna. Och fackföreningarna utgör politikens storfinans i Sverige.

Permalänk | Anmäl #9 Henrik Unné, 2010-09-05, 02:47

Vi skulle behöva en statlig utredning över opinionsbildningen i Sverige.

Den ska gälla redovisning av direkta partibidrag. Men även inkludera tillgångar hos intresseorganisationer och tankesmedjor.

Utredningen bör innehålla en redovisning över alla tillgångar för vänster- respektive höger-organisationer.

Permalänk | Anmäl #10 Doktor Eleph@nt, 2010-09-05, 09:42

Det vore ju mumma för extremister som AFA, SAC med flera om de kunde identifiera dem som bidrar ekonomiskt till Alliansen. Trakasseriverksamheten skulle underlättas avsevärt. Tänk om ICA-handlaren på hörnet donerar 20 papp ett valår för att hon vill bidra till valseger, men inte har tid att stå och dela ut flygblad vid valstugan. Härligt, då kan vänstern krossa butiksfönstren, så gör hon nog inte om det misstaget igen.

Permalänk | Anmäl #11 Larsson Anders, 2010-09-09, 14:06


annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.