Ny epok i svensk politik när alla sänker skatten

Någonting har helt klart hänt i svensk skattepolitik. Inför valet 2002 utlovade den dåvarande moderatledaren sänkta skatter med 100 miljarder. Något som dömdes ut som fullständigt orealistiskt och det antogs bidra till en svidande valförlust för moderaterna. Då var den gamla synen förhärskande. Välfärd för alla, utom för de rikaste, kunde bara komma som ökade offentliga åtaganden, inte som sänkta skatter.

De senaste fyra åren har skatterna sänkts med i storleksordningen 100 miljarder. Varav den största skattesänkningen varit det så kallade jobbskatteavdraget. En historiskt stor sänkning av inkomstskatten för alla löntagare, men som varit relativt störst i de lägre inkomstskikten. En sjuksköterska har faktiskt fått en extra månadslön som en följd av dessa skattesänkningar. Sannolikt är det detta som bidragit till en förändrad syn på skatter i Sverige. Plötsligt råder nästan konsensus om att sänkta skatter också kan skapa välfärd. Och framgången med RUT-avdraget visar hur viktigt det är med minskade skattekilar för att skapa jobb.

Trots att de rödgröna kritiserat varje steg i jobbskatteavdraget som ett dråpslag mot välfärden finns inga skarpa förslag alls om återställare. Istället kan det verka som att vi fått en blocköverskridande enighet om åtminstone en sak - att sänkta skatter är bra. I grunden är det förstås ett starkt opinionstryck för sänkta skatter, och mot höjda, som ligger bakom detta.

Alliansen toppar med ett nytt jobbskatteavdrag, höjd brytpunkt, sänkt restaurangmoms och sänkt skatt på pension. Samtidigt går de rödgröna ut med större ROT-avdrag, sänkt restaurangmoms och sänkt skatt på pensioner.

Särskilt i de rödgrönas fall handlar det om en rejäl omsvängning. Det är inte ens säkert att de själva riktigt förstått vad som hänt. De förklarar fortfarande i sitt manifest att sänkt skatt alltid ska komma i andra hand bakom ökade utgifter. Men i tabellerna är de två i särklass största nya satsningarna skattesänkningar. I och för sig tas de nya skattesänkningarna ut av de gamla skattehöjningarna som lanserades i våras. Men det handlar ändå om ett rejält kliv åt skattesänkarhållet.

För oss som jobbar för att Sveriges väldigt höga skatter ska bli lite lägre känns det naturligtvis roligt att partierna nu lägger fram förslag till sänkta skatter på löpande band. Samtidigt finns det anledning för väljarna att titta lite extra på det finstilta innan de lägger sin röst.

I både alliansens och de rödgrönas fall handlar det nämligen om ambitioner, inte om riktiga löften. De bägge sidorna är tydliga om att "reformer genomförs bara om det statsfinansiella läget så tillåter", som det heter.

För det andra finns det skäl att tvivla på den skattepolitik som de rödgröna går till val på. Redan i den officiellt utlovade politiken finns en rad riktigt dåliga förslag. Som att återinföra det gamla systemet med fastighetsskatt, återinföra en förmögenhetsskatt och höja världens redan högsta marginalskatter. Man kan dock vara tämligen säker på att detta inte är hela sanningen.

Opinionen har som bekant svängt och därför är det svårt att gå till val på skattehöjningar. Men de löften som de rödgröna gett, tillsammans med alla mer löst uttalade ambitioner om ökade offentliga satsningar överallt, hänger inte ihop med de skattehöjningar man föreslagit. Det finns också en rad uttalanden från de rödgröna som visar att taktiken är att mer smyghöja skatterna under mandatperioden. Att så att säga koka grodan lite långsamt och i smyg.

I LO-tidningen svarar Mona Sahlin på frågan om förändringen av skattesystemet är så stor att den är omöjlig att ta tillbaka: "Ja, i ett budgetförslag går det inte, vare sig politiskt eller ekonomiskt. Men förändring är möjlig. De gjorde mycket på fyra år, det kan vi rödgröna också göra"...."Det här valet handlar om att vinna principerna och värderingarna bakom skatterna, sedan kan vi gå vidare".

Så i sammanfattning har vi i Sverige ett helt nytt klimat för skattepolitiken. Det är helt enkelt omöjligt att gå till val på höjda skatter och sänkta skatter belönas i opinionen. Det innebär inte att Sveriges skattebetalare kan andas ut. För framförallt de rödgröna har mycket svårt att anpassa sin politik till detta annat än på ytan.

Robert Gidehag (8 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/27453

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det enda man med säkerhet kan veta, är att vare sig Mona, miljöpartiet men framförallt Ohly, tänker avstå från att höja alla skatter de kan!
Genom den sjukt höga skattenivån och bidrag som sedan fördelas av vänstern, kontrollerar man människors liv på ett obehagligt sätt. Men det är nog en annan diskussion...

Permalänk | Anmäl #1 Johan, 2010-09-02, 05:40

Jag håller helt med!

Det enda som saknas i Svensk politik, förutom att de rödgröna slutar mörka deras skattehöjningar, är att de etablerade partierna börjar ta PP och SD på allvar och blåser liv i de debatterna. Det finns en stor efterfrågan och man undrar lite var partierna egentligen står.

Permalänk | Anmäl #2 Viktor Andersson, 2010-09-02, 06:51