Den rödgröna politiken hotar pensionerna

De två alternativen i svensk politik inför valet är nu tydliga. Dels Alliansen som vill stimulera vanliga löntagare och företagare att arbeta och producera mer. Dels de rödgröna som vill ha en återgång till ledighets- och bidragssamhället där mindre arbete utförs och produktionen blir lägre. En klassisk tillväxtstimulerande politik ställs nu mot en som är tillväxthämmande.

Eftersom våra pensioner bestäms av värdet på det underliggande pensionskapitalet är det viktigt för pensionärerna att politiken leder till största möjliga tillväxt i ekonomin. Det är bara den lilla folkpensionsdelen som inte är direkt kopplad till tillväxten, men även den blir indirekt beroende av att statens finanser är goda. Med svaga statsfinanser ökar risken att vi inte kan upprätthålla värdet på folkpensionen heller.

Alliansens jobblinje har utmålats som orättvis mot oss pensionärer. Men hur är det egentligen med det? Visserligen har de som arbetar fått vissa små skattefördelar framför oss, men det faktum att jobblinjen av allt att döma satt en massa fler människor i arbete har redan ökat tillväxten i jämförelse med liknande länder. Alliansen vill även öppna marknader inom vård- och tjänstesektorn för nytt entreprenörskap, något som starkt skulle bidra till både ökad jämställdhet och tillväxt. Tillväxtstimulansen innebär att vi pensionärer på det sättet tjänar igen på gungorna vad vi förlorar på karusellen. Det är idag för tidigt att uttala sig om relationerna, men jag är säker på att alla vanliga pensionärer blir vinnare på tillväxtpolitiken.

Med det rödgröna alternativet kan vi förvänta oss en politik med återgång till ökat bidragsberoende, mer och fler ledigheter av alla möjliga slag samt förkortad arbetstid. Alla uttalanden går i den riktningen och Miljöpartiet har direkt deklarerat att de vill se en politik där vi slår av på tillväxten och jobbar mindre. Vänsterpartierna tar även stark ställning emot tillväxtbefrämjande, ofta kvinnligt entreprenörskap inom vårdsektorn. Mindre arbete och produktion innebär ett lägre pensionskapital och lägre pensioner i framtiden.

Vänstern påstår sig alltid värna om de mindre välbeställda relativt de rika i samhället. När det gäller pensionspolitiken stämmer det absolut inte. De välbeställda har ofta en stor del av sitt pensionskapital placerat utanför Sverige, medan pensionerna till vanliga arbetare och tjänstemän i allt väsentligt är beroende av den svenska tillväxten. Den tillväxtfientliga politiken kommer därför att i första hand slå mot tjänste- och avtalspensionerna för de stora kollektiven.

Nu har båda de politiska blocken lovat att sänka skatten för pensionärerna. Båda har även deklarerat att alla skattesänkningar och reformer är beroende av det statsfinansiella läget. Visserligen lovar vänstern en något större skattesänkning, men eftersom de samtidigt förordar en mer tillväxthämmande politik, är risken större att de inte kommer att kunna infria sina löften. Därtill kommer att man, av taktiska skäl, inte redovisar sina planer på att åter ta ut en skatt på förmögenheter. En sådan skatt blir främst riktad mot oss gamla människor som sparat ett helt liv till ett kapital för att vara ekonomiskt oberoende på ålderns höst. Den kommer inte drabba de verkligt förmögna, som vanligt vill sossarna nämligen undanta miljardärer från skatten.

Ekonomiskt oberoende vanliga människor är något som vänstern alltid ogillat. De bästa medborgarna är de som tvingas helt eller delvis leva på bidrag, de är nämligen direkt beroende av den politiska klassen.

Om jag sammanfattar vad valet handlar om för oss som pensionärer:

Våra framtida pensioner är främst beroende av att samhällsekonomins tillväxt. Jobblinjen leder till betydligt bättre tillväxt än bidrags/ledighetslinjen vilket ger oss högre pension.

Tillväxten och våra besparingar inför ålderdomen hotas av nya skatter på ekonomiskt oberoende. Av taktiska skäl redovisar inte de rödgröna sina planer på nya förmögenhetsskatter för att inte stöta bort oss pensionärsväljare.

Lars Bern (43 artiklar)

Anmäl