2000-talets klassklyfta är identifierad, men långt ifrån åtgärdad

De flesta kan nog ganska snabbat hitta egna liknande exempel som de ovan i sin omgivning.  Både på personer som sitter trygga på en bekväm position utan att egentligen prestera någonting för sin lön och på sådana som sliter och kämpar utan att lyckas få en anställning som ens nästan motsvarar deras arbetsvilja och kvalifikationer.  I jämlika Sverige, som har bland den högsta ungdomsarbetslösheten i Europa, är den klyftan faktiskt större än i många andra jämförbara länder. Har man väl kommit in, fått en fast anställning, och gärna kommit ett stycke i karriären sitter man ofta säkert oavsett hur väl man faktiskt gör sitt jobb. Men för dem utanför är situationen en helt annan. Ändå saknas en tillräcklig politisk vilja att verkligen göra någonting åt saken.

Hur uppstår då en sådan situation och vad kan man göra åt den? Å ena sidan handlar det om informella relationer. De med rätt bakgrund och kontakter får förtur och hålls om ryggen. Detta går nog aldrig att få bort helt och hållet, men det kan definitivt mildras genom att öka konkurrensen så mycket som möjligt. När man måste visa lönsamhet i hård konkurrens med andra blir det svårare att av personliga skäl anställa de som inte är tillräckligt kompetenta och att betala ut höga löner till de som inte gör sig förtjänta av dem.

Här har det också hänt mycket i Sverige under de senaste 20 åren, framförallt under borgerliga regeringar men även under socialdemokratiska. Monopol har avskaffats, marknader har avreglerats och Sverige har öppnats upp för investeringar och handel från utlandet. Konkurrensen har därmed hårdnat och gjort det dyrbare att betala folk för jobb de antingen inte gör bra eller knappt gör alls.

Men även om det blivit svårare att ha personal som inte gör jobbet, har det dock inte blivit särskilt mycket lättare att göra någonting åt saken. Och där kommer den andra sidan in, den som inte handlar om informella relationer utan om faktiska lagar och regler. För i Sverige är det mycket svårare än i länder som till exempel Danmark att avskeda personal. De som inte fungerar på en arbetsplats blir därför ofta omflyttade istället för att avskedas, får nya uppgifter där de anses göra så lite skada som möjligt.

Det kanske på sitt vis kan ses som humant, men försvårar tyvärr situationen för de som står utanför. Å ena sidan eftersom arbetsgivare blir mer försiktiga med att anställa när de inte kan göra någonting åt saken om det visar sig att det anställt fel person. Å andra sidan eftersom det finns mindre pengar att nyanställa för om man redan betalar ut löner till anställda man inte kan bli av med trots att de bidrar med väldigt lite eller ingenting.

Att en starkt reglerad arbetsmarknad gör det svårare för svaga grupper som ungdomar och invandrare att komma in på den och därmed stärker klyftan mellan de som redan är inne och de som är utanför är väl belagt i forskningen. Det har även visats genom att länder som Danmark och Nederländerna har lyckats minska till exempel sin ungdomsarbetslöshet genom att lätta på regler rörande anställning.

Men ändå vill inte Moderaterna röra Lagen om anställningsskydd (LAS) här i Sverige. "Den svenska modellen fungerar utmärkt,"  är det entydiga budskapet från Fredrik Reinfeldt och Anders Borg, trots att den höga arbetslösheten bland invandrare och ungdomar tydligt visar på motsatsen. Och så länge de håller fast vid den linjen spelar det ingen roll att mindre allianspartier som Folkpartiet och Centern är beredda att se över LAS.

För ett halvt decennium sedan gick Reinfeldt och Borg i bräschen för att förändra den politiska debatten i Sverige genom att peka på ojämlikheten mellan de utanför arbetsmarknaden och de som har kommit in på den. "Utanförskapet" blev nyckelordet för denna klyfta. Nu återstår det bara att se hur många år det kommer att dröja innan de också är beredda att identifiera de politiskt svåra åtgärder som krävs för att verkligen komma till bukt med detta utanförskap.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/27454

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jakob, menar du att de personer som sitter kvar med höga löner gör det på grund av LAS?

Tror du verkligen ärligt på det? Vilken paragraf i lagen handlar det i så fall om?

Permalänk | Anmäl #1 Lennart Borgman, 2010-09-09, 20:27

LAS 18 §: "Avskedande får ske, om arbetstagaren grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren."

Sedan är det ju öppet för viss tolkning vad "grovt åsidosatt" innebär, men eftersom uppsägning på personliga skäl är ovanligt i Sverige krävs det nog en hel del för att "grovt åsidosatt" ska anses uppfyllt. Speciellt för någon som är fackansluten eftersom Arbetsdomstolen till stor del utgörs av respresentanter från facken.

Utöver detta har facken stora möjligheter att genom blockader o dyl pressa företag som har avskedat en medlem. Mot mindre företag kan detta tryck vara direkt förödande. Syndikalisterna använder sig flitigt av dessa metoder, nu senast mot Berns. Men även mer reguljära fack har visat i t ex Vaxholmsfallet vilken effekt blockader kan få.

Det går ju ganska lätt att dra slutsatser vilken effekt detta ofta får: T ex om en mellanchef inte funkar riktigt på sin avdelning. Inget tjänstefel har begåtts och ingen grov inkompetens kan påvisas, men det är ändå klart att situationen måste åtgärdas. Istället för ett avsked som kan resultera i det tas till Arbetsdomstolen, där sannnolikheten är stor att man kommer att förlora, och/eller konflikt med facket väljer man nog ofta att omplacera personen istället. Oavsett om det verkligen finns en annan tjänst ledig eller om man halvt som halvt måste hitta på en.

Prata med vem som helst som jobbar på ett större företag eller på en myndighet eller liknande, och jag lovar att de har sådana exempel.

Permalänk | Anmäl #2 Jakob Lagerkranser, 2010-09-10, 11:13