Studenter tvingas ge upp sin drömutbildning

I Stockholm finns det cirka 12 000 studentbostäder till 80 000 studenter, varav cirka 8 000 av dessa bostäder tillhör Stiftelsen Stockholms Studentbostäder (SSSB). På 3 år har antalet i kö ökat från cirka 25 000 studenter upp till 52 000. Under samma tidsperiod har man påbörjat nybyggnation av endast 237 lägenheter och färdigställt 942 lägenheter. Konsekvensen av detta är att det kan ta upp till 20 månader att få tillgång till ett studentrum och upp till tre och ett halvt år att få tillgång till en etta med pentry som ligger på cirka 18-20kvm. För Stockholms studenter är bostadsmarknaden ett kaos som tyvärr inte ser ut att bli mindre över tid.

Stockholms studentkårer försöker i dagsläget att göra allt de kan för att hjälpa de studenter som riskerar att bli helt utan bostad. Man har till och med öppnat de egna lokalerna för att ge tak över huvudet till studenter som inte har lyckats hitta en bostad. Förr eller senare så kommer dock många studenter att tvingas att återvända hemåt på grund av att de helt enkelt inte har någonstans att ta vägen.

Moderaterna och Socialdemokraterna i Stockholms stad har startat en budgivningspolitik. Rätt nyligen utlovade Moderaterna en satsning på 4 100 nya studentlägenheter under kommande mandatperiod, varpå Socialdemokraterna föreslog 3 000 nya lägenheter samt yttligare 50 000 i Stockholms län. Oavsett graden av trovärdighet så är det viktigt att partierna inte låter det stanna vid en dålig budgivningspolitik, utan att man istället ser allvaret i situationen och inte låter dessa löften stanna vid tomma ord. Helst av allt vore det önskvärt med en blocköverskridande överenskommelse så att man kan komma igång med en kraftig utbyggnad av antalet studentlägenheter senast vid årsskiftet. Om ingenting görs nu så kan den ökande bostadsbristen bli ett enormt problem för Stockholm.

Förutom att politikerna i storstadsregionerna måste agera så är det också viktigt att vi får en politik på riksnivå för att möta bostadsbristen bland inte minst studenterna. Det måste bli billigare att bygga nya studetlägenheter och mindre hyresrätter, fastighetsavgiften för bostadslägenheter måste göras om eller tas bort och möjligheterna att använda kommunala bostadsbolag som bostadspolitiska instrument måste öka. Det senare hänger även ihop med att lokala politiker måste våga använda de kommunala bostadsbolagen till att ge direktiv om att snabbt öka investeringarna i nya bostäder.

Nu måste politikerna gå från ord till handling. Det håller inte att bostadsbristen blir allt svårare i våra storstadsregioner. Om ingenting görs så kommer en hel del nya studenter att tvingas ge upp sin drömutbildning och återvända hem, och storstadsregionerna kommer att få oerhört svårt att tillgodose behovet av kompetens på arbetsmarknaden.