Madeleine Sjöstedt ljuger och nedvärderar mitt arbete

Rundgång med pengar och onödig byråkrati bör alltid undvikas. En bättre lösning vore att skattebefria all konstnärlig verksamhet.och liknande upp till en omsättning på någon miljon. Och samtidigt dra in alla bidrag, subventioner, verksamhetsstöd, inkomstgarantier, statliga stipendier och liknande. Skådisarna på Dramaten får då behålla vad de kan dra in och stoppa pengarna direkt i fickan. Inte ens bokföring borde behövas. Det klart att det uppstår konstiga tröskeleffekter inom detaljer på vissa områden. Den stora mängden verksamhet skulle vara lätt att bestämma.

Myrdal skulle nog ha tjänat på detta eftersom han var som mest aktiv på Palmes tid när marginalskatten var 80-90 procent. Till detta kom moms och arbetsgivaravgifter. Skulle han sedan ha köpt aktier för pengana och Palmes förmöghetsskatt inte hade funnits så hade han kanske kunnat chartra ett eget flygplan till sina vänner i Indien.

Även hushållsnära tjänster kan hanteras på samma sätt. Stoppa pengarna direkt i fickan och här behövs inget tak på en miljon.

För mig är det en självklarhet att svenska företagare, oavsett om det gäller konstnärer eller lastbilschaufförer, ska kunna bära sina egna kostnader och dra in sin egen lön. Jag vill inte stå och betala till Jan Myrdahls lön. Kan man inte skapa sig en inkomst på sitt arbete och sin hobby borde man se sig om efter "ett riktigt" jobb. Om man istället skulle skapa en bredare samling med stipendier och andra stimulansmedel så personer inom kultursektorn kan klara en nedgång hade jag kunnat acceptera detta. Men att för lång och trogen tjänst få en garanti som ingen annan kan få är fel.

Ta bort, gör om, gör rätt!

Får inte herr Myrdal vanlig pension? Varför måste svenska skattebetalare betala extra till “konstnärer” egentligen? Min gamle sjuke farsa får ta mej tusan ingen extra inkomst på top av sin folkpension. Varför skall herr Myrdal få det?

Jag sympatiserar inte alls med Myrdal, men jag tror inte det här samhället vinner på att göra sig av med udda kulturutövare (läs gärna mitt svar på petra Hjortensjös artikel "Kommersialisering hotar kulturen").

#2 #7 Så talar man när man inte vet vilket arbete som ligger bakom ett konstnärligt verk,film,bok och så vidare, kulturarbete är ingen tjänst som allt annat vilket räknenissar alltid trott.
Man arbetar dubbelt upp dygnet runt med ett arbete både fysiskt och psykiskt, att ha en garantilön innebär att man kan utföra kulturarbete som man oftast inte får bidrag för, det är räknenissar som bestämmer vilka som ska få ett bidrag och eftersom de inte har någon förförståelse om det de sysslar med så blir dessa utan.
Sådant kulturarbete Jan Myrdal gör är lika viktigt som allt annat inom kultur, denna smala lilla nish dör ut utan kulturlön och det innebär på sikt att vi får en kultursyn som en gång fanns i Tredje Riket, en kultursyn som både Jimmy Åkesson och Göran Hägglund är bärare för idag med sitt snack om verklighetens folk.

Jag minns sjuttiotalet, då var TV den största skattkällaren för kultur, idag får dagens unga inte sådana inputs, jag såg från 5 års ålder de flesta teaterklassikerna och filmklassikerna fram till jag var 16 då började TV att förflackas, Kommersialiseringen har dödat detta, SVT har ingen teaterensamble idag, det var detta som var den verkliga spjutspetsen riktad från Dramaten som är svenska folkets egen teater, idag får inte fabriksarbetaren chans att se stark samtidsteater eller gamla klassiker på TV, all kultur är nödvändig för att inte bilda diktaturstater av vårt land

@Mikael Andersson1:

Kultur betyder väl ändå "Socialt överförda levnadsmönster". Alltså är det inte kultur om ingen uppskattar verket och uppsöker det.

Att jämföra den fria marknaden med 3:e riket är väl lite väl magstarkt. Lika magstarkt som det hade vart att jämföra skattefinansierad kultur för insteg till kommunism.

Jag och många med mig, ser gärna att kultur bedrivs enligt samma spelregler som gäller alla andra branscher.

Eftersom debatten finns borde det kanske vara läge för en folkomröstning. Vill man betala skatt även för smala kulturarbeten eller vill man låta kulturen finansiera sig själv efter framgång? Enkelt!

Jag har läst många inlägg i denna debatten där man helt förkastar åsikten jag har och påvisar att ingen utom kultureliten har rätt att döma vad som är kultur. Detta låter för mig lite smått odemokratiskt, och skulle det vara så att man motsätter sig en folkomröstning, kanske inte jämförelsen om kommunism är så avlägsen som jag önskar!

Mikael#10
Du blandar ihop räknenissarna, de som ger bidragen med dem som ger inkomstgarantin. Utgången av tillfälligheter och risken för godtycke måste vara maximal inom inkomstgarantin för där är det ju bara en apparat som bestämmer. Inkomstgarantin verkar ge en genomsnittlig konstnär ett tillskott efter skatt och avdrag för pension, inkomster och annat ungefär 6000 kr per månad. Vissa använder nog pengarna till kostnader av mindre slag men viktiga i verksamheten och får betydligt mer gjort. Men hur många är det? Som du själv säger så krävs det ett stort eget arbete och det är inget som kan köpas för pengar. Ska någon större grej göras så måste det ju till pengar utifrån. De flestas arbete gynnas nog obetydligt. Det blir höga marginaleffekter och det lockar inte till inkomster. Konstnärerna är ju som vanligt folk också ekonomiska varelser.

Om man ska införa en arbetslinje för konstnärer så tar man helt enkelt bort alla skatter och låter dem stoppa pengarna direkt i fickan. Jag är ganska säker på att många konstnärer som säljer exempelvis en tavla gör detta i varje fall. Denna princip borde tillämpas inom allt som har något konstnärligt värde. Dras samtidigt de stora löpande bidragen till exempel Operan in så skulle det få stora fördelar. Verksamheten skulle prioritera ner sådant som perukernas kvalitet och prioritera upp sådant som säljer. Att samarbeta med TV, skolor och annat blir då mer intressant. Måste det ändå vara något smalt så får det drivas med en kraftig förlust på kontot eget arbete. Det som inte blir kvar efter en sådan förenkling kan inte ha något egentligt värde. Det dummaste av allt är nog en ny byråkrati med nya räknenissar som ger en kulturbonus med pekpinnar till utövarna med svåröverskådliga ekonomiska effekter från publikens sammansättning. När kulturen subventioneras på detta orimliga sätt uppstår betongliknande och föråldrade strukturer som inom annat.

Jan Myrdal har ju alltid hävdat att intresset inte ljuger. Varför betalar då den svenska staten lön till Jan Myrdal. Vill inte Jan Myrdal ersätta den svenska staten med proletariatets diktatur? Hur hänger detta samman? Kan Jan själv förklara?