Globala perspektiv saknas i svensk politik

Idag är det många som känner leda inför politik och partier. Som är osäkra på vad de ska välja den 19 september, som överväger att rösta blankt eller inte alls.

Det är inte så förvånande.

Det saknas en trovärdig och sammanhängande berättelse om en väg bort från miljöförstöring, arbetslöshet, växande klyftor, etniska konflikter och våld. En samhällsvision som håller på lång sikt. På 1970-talet när partierna stod i zenit fanns åtminstone en berättelse; En del av idéerna må ha varit naiva eller orealistiska, men de gav en känsla av mening - att det gick att bygga en allt bättre framtid.

Sen dess har idéerna krockat med verkligheten och knådats till, tagits över av de gamla motståndarna och blivit två rätt så likartade erbjudanden. Det är någonting fint och trösterikt i detta, att vi numera kan vara ganska överens om vissa grundläggande och viktiga värden. Konsensus skapar effektiva och väl fungerande samhällen. Problemet är att varken den ena eller den andra alliansen ger trovärdiga svar på de mest väsentliga frågorna: Hur bygger man samhällen som är långsiktigt hållbara i ekologisk, social och ekonomisk mening?

Varför försöker inte partierna utveckla helhetliga visioner om det goda och möjliga samhället på lång sikt? Dialog och debatt om vägarna till långsiktig hållbarhet skulle kunna lyfta politiken till att bli den ädla konst som demokratin förutsätter. Och skulle kunna attrahera gamla, unga, engagerade och kännande medborgare till politiken på nytt.

Kanske är det så att våra politiker skyggar inför det som är riktigt komplext och svårt. Det som kommer att ta lång tid och dessutom riskerar att upplösa gränserna mellan partierna på kuppen. För i den nya berättelsen är det inte höger och vänster som markerar den skarpaste skiljelinjen utan synen på hur politik och demokrati ska byggas. Först av allt mellan de som vågar tro på en demokrati som går över nationsgränserna och de som vägrar släppa illusionen om den nationella vägen.
Men om förändringen är nödvändig är inte svårigheterna att uppnå den ett skäl att avstå. Hur ska man annars kunna klara av att tämja den globala kapitalismen, stoppa den globala uppvärmningen och hindra sociala sammanbrott och växande klyftor i världen?

Globala problem kräver gemensamma institutioner och gemensam politik. Om vi ska komma dit utan djupgående kriser och katastrofer krävs ett politiskt mod och ledarskap som saknas i dagens Europa eller i Sverige. Det parti som tar sig an den uppgiften kommer att få mina och många andras röster.

Kristina Persson
ordförande i Global Utmaning

Kristina Persson (5 artiklar)
http://www.globalutmaning.se

Anmäl