Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

Miljöpartiet håller kongress i helgen. Läs (13) Skriv

EMU

Nyval i Grekland. Kan landet räddas kvar i eurozonen? Läs (91) Skriv

Hyresrättens roll i ekonomin

Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Valet 2010

Henrik Unné om Valet 2010

Så räddar borgarna sossarnas välfärdsstat

Mona Sahlins största tillgång i politiken är Fredrik Reinfeldt. Borgarna, under Reinfeldts ledning, spelar rakt in i sossarnas händer - och bidrar till att rädda den usla välfärdspolitiken.


Om författaren

Jag är en anhängare av kapitalismen som röstar på sossarna - i syfte att hindra borgarna från att komma till makten och sedan kratsa kastanjerna ur elden för sossarna.

Med tanke på allt det elände som har drabbat välfärdsstaten Sverige under de senaste decennierna - som t.ex. inflation, arbetslöshet, svällande statsskuld o.s.v. - kan det kanske förefalla fantastiskt att de allra flesta svenskar fortfarande inte ifrågasätter denne styggelse till politiskt system.

Men det finns minst två orsaker till välfärdspolitikens fortbestånd. Den viktigare orsaken är att kulturen sanktionerar de idéer som ger upphov till välfärdspolitiken - t.ex. altruismen, kollektivismen och egalitarianismen - och nästan ingen står upp och utmanar de idéerna. Den mindre viktiga orsaken är - de borgerliga partierna. Den sorgliga sanningen är nämligen att borgerliga regeringar åtskilliga gånger har kratsat kastanjerna ur elden för sossarna. Jag ska i denna artikel förklara den senare, mindre viktigare orsaken till välfärdspolitikens fortbestånd.

Låt oss ta en titt på Sveriges moderna historia. Under Andra världskriget förde Sverige en samarbetspolitik med Nazityskland. Sverige levererade ca. hälften av all den järnmalm som Nazityskland behövde för att hålla sin krigsmaskin igång under kriget. Som en följd av sin svartfotspolitik slapp Sverige att bli indragen i kriget. Därför slapp Sveriges fabriker, gruvor, järnvägar o.s.v. att bli sönderbombade. De enda övriga viktiga konkurrentländer som hade samma förmån var USA och Schweiz. Resten av Västeuropas industrier låg i ruiner vid krigsslutet. Därför hade den svenska ekonomin en enorm konkurrensfördel när kriget tog slut. Så Socialdemokraterna kunde bygga ut välfärdspolitiken och ekonomin växte kraftigt ändå. Så svenska folket fick en kraftig ökning av sin välfärd, samtidigt som välfärdspolitiken byggdes ut. Det var inte så konstigt att majoriteten av det svenska folket, okunnig om sambanden som den var, drog slutsatsen att välfärdspolitiken hade ökat välfärden.

Detta presenterade de borgerliga politikerna med ett problem. Hur skulle de kunna vinna valen? Om de vore sanningsenliga och kritiserade välfärdspolitiken skulle de få nästan hela svenska folket emot sig inledningsvis. Det skulle bli ett sysifosarbete att övertyga folket om sanningen - att välfärdspolitiken i själva verket förstörde välfärden. De borgerliga politikerna ryggade inför denna uppgift. Den syntes för svår. Så de borgerliga politikerna valde en annan taktik. De tänkte - "Syftet med politiken är väl att vinna valen? Och man vinner valen i en demokrati genom att förespråka den politik som majoriteten vill ha. Och majoriteten i dagens Sverige vill ha mera socialdemokratisk välfärdspolitik. Så vi måste vinna röster genom att förespråka den politik som väljarna vill ha - d.v.s. vi måste förespråka välfärdspolitiken. Vi måste konkurrera med Socialdemokraterna genom att förespråka precis samma populära politik som de förespråkar. Vi måste besegra Socialdemokraterna genom att härma dem. Vi måste försöka bli ännu bättre Socialdemokrater än Socialdemokraterna själva!"

Och det är precis vad borgarna har gjort ända sedan 1970-talet åtminstone. 1976 "lönade sig" denna fega borgerliga politik. Det blev flera borgerliga regeringar i följd för första gången sedan Andra världskriget. Och vad gjorde dessa regeringar? De förde faktiskt en socialdemokratisk politik. Politiska kommentatorer påpekade att de borgerliga regeringarna spenderade pengar "som berusade sjömän". Och det var välfärdspolitik, inklusive försök att rädda sysselsättningen, som de spenderade dessa pengar på.

De borgerliga regeringarna, ledda av Fälldin och Bohman, räddade därmed Socialdemokraternas välfärdspolitiks rykte. Därför att eländet som välfärdspolitiken medförde, med stigande arbetslöshet, ökande inflation och svällande budgetunderskott, kunde nu av sossarna skyllas på "de inkompetenta borgerliga regeringarna", och därmed på kapitalismen.

Gör ett tankeexperiment. Ponera att de borgerliga politikerna hade kritiserat välfärdspolitiken i valet 1976, i stället för att krama den. Då hade Socialdemokraterna vunnit valet. Och då hade välfärdspolitiken varit rökt. När den ekonomiska krisen som tidigare sosseregeringars välfärdspolitik hade gjort oundviklig uppenbarade sig, hade sossarna inte haft några möjligheter att skylla ifrån sig på borgarna och kapitalismen. Skulden för krisen hade hamnat där den hörde hemma - på välfärdspolitiken.

Men denna välgörande utveckling hindrades av de borgerliga politikernas framgång med att vinna valet 1976 och sedan igen 1979. Och sedan fortsatte bara eländet. Sossarna återfick makten 1982. Och eftersom alla "visste" att sossarna aldrig skulle "svika arbetarklassen", kunde den nya sosseregeringen, ledd av Olof Palme, vrida politiken åt höger och därmed rädda ekonomin. Den allra första åtgärden som den nya Palme-regeringen vidtog var ju att devalvera kronan med 16%, och sedan använda sitt inflytande över fackföreningarna till att förhindra att dessa tog ut "lönekompensation" för devalveringen. Så efter den socialdemokratiska valsegern sköt företagsvinsterna i höjden. Det blev en hausse på börsen. Och som en följd där av började reallönerna och sysselsättningen att stiga igen. Men eftersom så gott som alla svenskar "visste" att sosseregeringar alltid står för vänsterpolitik, fick välfärdspolitiken ta åt sig berömmet för det goda som sossarnas högerpolitik hade åstadkommit!

Och det värsta var att de borgerliga politikerna ingenting alls lärde av detta fiasko. När borgarna återigen kom till makten, i valet 1991, upprepade de proceduren. Sverige befann sig i en djup konjunkturnedgång och finanskris, som Palme-regeringarnas välfärdspolitik under 1980-talet hade bäddat för. Men den borgerliga regeringen, under Carl Bildts ledning, tacklade krisen med ett förstatligande av bankerna och en våldsam statlig upplåning. M.a.o. Bildt-regeringen förde en socialistisk politik för att "lösa" problemen som socialistisk välfärdspolitik hade skapat. Och eftersom Bildt var "höger" kunde sossarna göra kapitalismen till syndabock för det svenska folkets lidande som krisen och krispolitiken orsakade. Så återigen hade en borgerlig regering räddat sossarnas skinn och välfärdspolitikens rykte. Bedrövligt.

Och på 2000-talet är det tredje gången gillt. Fredrick Reinfeldt försöker på ett ännu mera skamlöst sätt än hans två föregångare, Bohman och Bildt, framstå som en välfärsstatens räddare. Reinfeldt säger nästan rent ut att Moderaterna måste vara ännu bättre socialdemokrater än Socialdemokraterna själva. Reinfeldt försöker inte ens dölja att orsaken till att han kramar välfärdspolitiken är att han vill vinna sossarnas röster.

Så där har ni det. Välfärdsstatens bästa vänner är faktiskt inte Socialdemokraterna. De vänner som välfärdsstaten verkligen inte skulle kunna överleva utan är de *borgerliga* partierna - i synnerhet det parti som allmänt uppfattas vara mest "höger" - d.v.s. Moderaterna. Mona Sahlins största tillgång i det kommande valet är Fredrik Reinfeldt.

 

 





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/27286

21 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Redan i presentationen slinter det åt häcklefjäll...

"Om författaren

Jag är en anhängare av kapitalismen som röstar på sossarna - i syfte att hindra borgarna från att komma till makten och sedan kratsa kastanjerna ur elden för sossarna."

Är det någon som kan se ett samband i detta? Vill han att borgarna INTE skall kratsa kastanjerna ur elden för sossarna? Eller vill han personligen kratsa kastanjerna ur elden för sossarna genom att rösta på dem i ett kapitalistiskt skimmer?

Eller röstar han rentav på "de borgerliga" i ren förvirring?

Hela artikeln är ett enda trams.Det finns ingen kontinuitet eller logik som kan följas. Om artikelförfattaren vore valaffishdesigner skulle han nog visa upp alliansens ledare i afficher med huvudet upp och ner med en fånig och missvisande rubrik...

Ääh, det är ju redan avklarat av LO... Tusan också! Någon annan hann före...

Permalänk | Anmäl #1 Tomas Ågren, 2010-08-27, 22:46

Självklart är beskrivningen , i stora drag, korrekt - vad än Tomas Ågren tycker om den saken.

Det är också korrekt att Moderaterna gett svenska folket den politik de vill ha, nämligen socialistisk, planekonomisk välfärdspolitik, för att kunna erövra makten.

Det är tyvärr också korrekt att svenska folket kommer att sitta med svarte petter (exakt på samma sätt som Grekerna, Spanjorerna, Portugiserna, Irländarna m.fl.) och blir tvungna att vakna upp ur den socialistiska drömmen eller förstärker den genom att hamna i en kommuniststat (med kända följder). Några realistiska alternativ finns nämligen inte med en sammanlagd total skuldsättning av EU-staterna på 100.000 miljarder SEK.

Dessa pengar behöver betalas tillbaka - eller så inställer staterna betalningarna och går i konkurs, med välkända följder för medborgarna. Ett scenario som med stor säkerhet kommer att resultera i civila oroligheter.

Men nu kommer vi till den springande punkten i hela resonemanget, nämligen den politiska ohederligheten av våra politiker som förser oss med ett system som är anpassat till socialistiska planekonomier och som endast kan fungera under begränsade perioder i demokratiska, sociala marknadsekonomier. Något som ingen politiker som vill sitta vid maktens grytor har för avsikt att upplysa medborgarna om. Medborgarna har hjärntvättats till detta system - vem kommer inte ihåg 70-talets stora kampanjer där man talade om för folk att det absolut inte var fult, eller bristande ansvarstagande i samhället, att gå på bidrag. Dagligen matades vi med paroller om att det inte var någon förmån utan "din rätt (som medborgare) att gå på bidrag". Samtidigt kom vissa nationalekonomer med förslag om medborgalön - förutsättandes en mycket kapitalistisk vinstgivande storindustri eller kommunistisk planekonomi (typ löntagarfonder).

Man gav människor en illusion av att statens resurser var obegränsade. Visserligen var skatteuttaget högt men i gengäld skulle staten garantera att alla medborgarnas behov av utbildning, vård och socialförsäkringar i alla situationer var täckta.

Det var aldrig frågan om att utbudet av offentliga tjänster stod i någon relation till det som medborgarna betalade in i form skatter, ty skattetrycket var redan så högt (minns Pomperipossas 102%) att någon ytterligare höjning inte ansågs vara politiskt försvarbar.

Idag har vi en politisk situation i vårt land där människor lämnar A-kassan - motsätter sig en obligatorisk A-kassa - i den fromma förhoppning att det skattefinansierade socialförsäkringssystemet kommer att sörja för uppehället om man skulle bli arbetslös. Samtidigt som det pågår en diskussion om höjda ersättningar vid arbetslöshet - utan att politiskt upplysa om att det är en självklarhet (som varje ansvarig för familjeekonomin är medveten om) att du endast kan få en ersättning som står i relation till din inbetalning. En regel som självklart behöver justeras för de mest utsatta i samhället - men som ändå borde vara en ekonomisk självklarhet.

Samma resonemang kan naturligtvis föras för övriga delar av socialförsäkringssystemet samt vissa delar av vård skola och omsorg.

Ser vi ens ansatsen till någon sådan diskussion från politiskt håll? Nej, och inte från vetenskapligt håll heller. Är ALLA nationalekonomer så hjärntvättade av ett ca. 60-årigt socialdemokratiskt styre att de inte ens förmår tänka längre i andra än de politiskt korrekta banorna???

Permalänk | Anmäl #2 Jörgen Trauner, 2010-08-28, 14:11

Till Jörgen Trauner #2: Det är sant som du säger - människorna som tror på välfärdsstaten inbillar sig att staten är allsmäktig, ungefär som Gud (fast Gud finns förstås inte).

Men vem är staten? Är *Mona Sahlin*, den inkompetenta stollen, *allsmäktig*? Tanken svindlar inför en sådan inbillning. I ett privat företag skulle Mona Sahlin knappast ens klara av att basa över en städpatrull. Välfärdsstatens anhängare måtte vara psykotiska om de tror att politikerna är allmäktiga.

Permalänk | Anmäl #3 Henrik Unné, 2010-08-29, 02:35

Det är alltid intressant att läsa Henrik artiklar. De har en egensinnighet och ett skönt trots. Ett självständigt tänkande är hedervärt i sig.

Och visst ligger det mycket i det här med hur borgarna har regerat, och då inte lyckats få bort de sämre sidorna av socialdemokraterna politik. Jag minns intervjun med Gösta Bohman efter valnatten 1976. Efter segern skulle man avbyråkratisera, men det blev bara värre. 1991-1994 nästan fördubblade man den redan kraftiga och kostsamma invandringen, trots ansträngt ekonomiskt läge. Idag går moderaterna ut och kallar sig det enda arbetarpartiet.

Inte är det mycket av egen kreativitet i Sveriges borgliga partier och regeringar. Det som förvånar mig mest är att man i regeringsställning inte har minskat det socialistiska inflytandet och snedvinklingen inom public service och andra medier. Man har inte gjort sig av med den förtryckare som håller i munkavlen, när man har haft tillfälle.

Det är väl kanske den mediala faktorn, och framförallt orsaken till varför att den fått sådan makt, som inte kommer med i den här artikeln. Det ska också erkännas att i vissa skeden har den internationella konjunkturen också varit en bidragande orsak. Men beskyllningar som ”det dukande bordet” duger inte som förklaring till varför vi har fått sådana pest- eller koleraalternativ som alternativa block.

Permalänk | Anmäl #4 Kurt Lund, 2010-08-30, 00:45

Till Kurt Lund #4: Du borde inte vara förvånad att de borgerliga inte har minskat det socialistiska inflytandet, trots att de har varit i regeringsställning flera gånger. Det handlar om filosofin. De borgerliga politikerna, och även deras väljare, accepterar alla de grundläggande filosofiska idéer som logiskt leder till någon form av kollektvismen i politiken - t.ex. altruismen och subjektivismen. Politiker som accepterar den morallära som predikades av Jesus, blir nästan med nödvändighet tvungna att förespråka socialismen i politiken. Jesus sade ju att "de arma ska ärva jorden". Socialisterna säger nästan exakt samma sak - "de fattiga ska ärva jorden". Och socialisterna håller givetvis helt och hållet med de kristna om att - "en rik man har mindre chans att komma in i himmelriket än en kamel har att passera ett nålsöga"!

Permalänk | Anmäl #5 Henrik Unné, 2010-08-31, 20:42

Intressant, -mycket!
Tack Henrik Unnè!
Hur skall borgarna kunna övertrumfa Jesus som socialdemokraterna har lagt beslag, "smulorna från den rike mannens bord" och andra
svårutrotliga talesätt, -det går ju bara inte och där har både artikelförfattaren Henrik Unné och socialdemokratiens förespråkare en poäng, -den fattiges enda tröst utöver öl eller brännvin för dränka sorgerna i är ju Jesus och hoppet om ett bättre liv efter detta.
Sanningen är väl att världen behöver en ny Jesus, formgiven utifrån den rike mannens parametrar, -och hur han skulle kunna se ut blir ju däför en omöjlighet även om Jesuspeaken är över för länge sedan, -utom för de troende och för envisa socialdemokrater.

Permalänk | Anmäl #6 Ebbe Cederblad, 2010-09-02, 08:22

Till Ebbe Cederblad #6: Mänskligheten behöver en ny Jesus ungefär lika mycket som den behöver en ny Hitler. Ty Kristendomen har gjort mänskligheten minst lika mycken skada som Nazismen gjorde den.

Permalänk | Anmäl #7 Henrik Unné, 2010-09-02, 12:56

#7 Henrik Unné;
-Jo, det var ju vad jag sade-

Permalänk | Anmäl #8 Ebbe Cederblad, 2010-09-02, 16:25

Till Ebbe Cederblad #8: Ja, ja - du menar att Hitler var de rikas räddare? Sanningen är att Hitler fick det mesta av sitt stöd från de mer trögtänkta och bigota bland Tysklands trögtänkta arbetare, bönder och småborgare. Och Hitlers politik gick ut på att föra över makten, men inte det formella ägandet, över Tysklands industrier från dess ägare till staten (läs Hitler själv). Hitler var helt enkelt en funktionssocialist som också råkade vara rasist och nationalist. Både Hitlers socialism, nationalism och rasism tilltalade Tysklands proletariat. Skrapa påå en socialist och du hittar ofta en rasist. Jag har träffat så många invandringsfientliga sossar under de mera än 30 år som jag har varit metallarbetare.

Permalänk | Anmäl #9 Henrik Unné, 2010-09-04, 01:08

#9 Henrik Unné;
-Jag hänger nog inte med riktigt-
en Jesus som är de svagas stöd och hopp här i tillvaron har ingen motsvarighet i den sfär som omger de besuttna, men kanske skulle de om det fanns någon möjlighet behöva en, men han skulle då rakt inte omges av de förtecken som galningen med mustachen hade, -en ny med andra hittills icke skådade är vad världen av i dag saknar, därav stressen, rotlösheten, hopplösheten och därav tillvarons misär, -även de förtappade och de fördömda, de som icke räknas.

Permalänk | Anmäl #10 Ebbe Cederblad, 2010-09-04, 18:48

Till Ebbe Cederblad #10: Du tycks vara omedveten om den skada som kristendomens morallära, altruismen ställer till med. Altruismen är dödens moral. Närhelst altruismen praktiseras konsekvent, blir död i massiv skala resultatet. Se bara på hur människorna led och försakade, och hur de dog som flugor, i Europa under Medeltiden, då kristendomen härskade. Och när kommunismen härskade i Ryssland, Kina, Kambodja o.s.v. Och när nazismen härskade i Tyskland. Kommunismen såväl som nazismen byggde på den altruistiska moralläran. Karl Marx och Adolf Hitler "¨lånade" bara kristendomens etik, och sekulariserade den genom att ersätta maximen - "du ska offra dig själv därför att Gud fordrar det" - med maximen - "du ska offra dig själv därför att Kollektivet fordrar det".

Och fråga dig själv, Ebbe - vilken praktisk skillnad var det mellan det sätt som påvarna betedde sig på Medeltiden, och det sätt som Lenin, Stalin och Hitler betedde sig under 1900-talet? Om du vill veta *varför* altruismen är "dödens morallära" kan du gärna läsa min artikel här på Newsmill - "Hitler var en altruist" - http://www.newsmill.se/artikel/2008/12/22/hitler-var-en-altruist#comment... . Och om du vill se vad det radikala alternativet till altruismen är kan du läsa mina två artiklar - "Egoismen är god" - och _ "Anständiga människor är själviska" - ( http://www.newsmill.se/artikel/2008/12/31/egoismen-ar-god och http://www.newsmill.se/artikel/2009/08/16/anstandiga-manniskor-ar-sjalviska ).

Permalänk | Anmäl #11 Henrik Unné, 2010-09-05, 02:05

Till Ebbe Cederblad #10: Du är tydligen helt omedveten om vilken ondska altruismen utgör. Altruismen är dödens moral, som Ayn Rand uttryckte det. Närhelst altruismen praktiseras konsekvent, blir resultatet lidande och död i massiv skala. Se bara på hur folket fick lida och försaka, och hur människorna dog som flugor, i Europa under Medeltiden, då den kristna kyrkan hade makten och förkunnade altruism i etiken! Och se bara på slaveriet och massmorden i de kommunistiska väldena i Ryssland, Kina, Kambodja o.s.v. under 1900-talet! Och se på slaktandet i Europa under tiden som nazisterna hade makten i Tyskland! Både kommunismen och nazismen bara "lånade" den altruistiska etiken från kristendomen, och sekulariserade den, genom att ersätta Gud med Kollektivet. De kristna förkunnade - "Offra dig och försaka! Därför att Gud fordrar det." Kommunisterna och nazisterna förkunnade - "Offra dig och försaka! Därför att Kollektivet fordrar det."

Om du vill se *hur* altruismen leder till döden, bör du kolla min artikel här på Newsmill - "Hitler var en altruist" - http://www.newsmill.se/artikel/2008/12/22/hitler-var-en-altruist . Om du vill se vad det radikala alternativet till altruismen är kan du kolla de här artiklarna - "Egoismen är god" och "Anständiga människor är själviska" ( http://www.newsmill.se/artikel/2008/12/31/egoismen-ar-god - http://www.newsmill.se/artikel/2009/08/16/anstandiga-manniskor-ar-sjalviska ).

Permalänk | Anmäl #12 Henrik Unné, 2010-09-05, 02:38

#12 Henrik Unné;
-Du har bestämt tagit fram det grova artilleriet mot en som inte är i något som helst behov av att bliva påsiktad, ett mer finkalibrigt vapen hade kunnat räcka, -men OK, nu är det som det är och jag sitter på de anklagades bänk för att ha försvarat kristendomen och altruismen
-men nej, -så alls icke och för tydlighetens skull dessutom medveten om kristendomens förhärjande verkningar i Guds den allsmäktiges namn;
-vad jag efterlyste var en sorts sekulärjesus som skulle kunna ge dagens utsatta människor ett hopp men naturligtvis finns han inte och kommer inte att finnas då han icke är av denna världen.
Vad det gäller ogärningar begångna i Jesu namn av antingen Hitler, Stalin, Nationalsocialister eller kommunister har jag ingen anledning att varken tvivla eller utnämna någon vinnare, allt är redan belagt men lika väl totalt vedervärdigt.

Permalänk | Anmäl #13 Ebbe Cederblad, 2010-09-05, 08:40

#13 Ebbe Cederblad;
-Jo, -en sak till, -men en viktig:
-Fredrik Reinfeldts största tillgång i det instundande valet ser ju ut att bli Mona Sahlin.
-Vad är att säga om det?
-Då gör det väl ingenting om han och Alliansen kramar välfärden?

Permalänk | Anmäl #14 Ebbe Cederblad, 2010-09-05, 08:51

Till Ebbe Cederblad #14: Jo, det spelar en stor roll huruvida vi får en ny borgerlig regering som kramar välfärdspolitiken. Den politiken kommer att medföre elände - oavsett om det är en till namnet borgerlig regering eller en (s)-regering som för den politiken. Men om regeringen som för välfärdspolitiken är en som kallar sig själv för "borgerlig" - då kommer det att finnas en risk för att kapitalismen får skulden för det elände som välfärdspolitiken, d.v.s. en politik som utgörs av utspädd socialism, orsakar. Och det vore väl inte bra för frihetens sak, om frihetens system fick klä skott för de skador som socialismen hade ställt till med?

Permalänk | Anmäl #15 Henrik Unné, 2010-09-05, 19:01

Till Ebber Cederblad #13: Jag ber om ursäkt om mina starkt formulerade inlägg kom att framstå som personangrepp på dig. Jag vill inte sabbla ned dig som person.

Och nu när jag tänker efter - det finns, eller fanns nyligen (denna person dog 1982), en person som kan rädda mänskligheten. Hon hette Ayn Rand. Denna kvinna var en bästsäljande författarinna och en genial filosof. Ayn Rand skapade filosofin objektivismen. Denna filosofi är nyckeln till att rädda världen.

Världen håller på att gå under p.g.a. dåliga filosofiska idéer. Ayn Rand skapade den filosofin som består av bättre, rationella idéer. Huruvida civilisationen kommer att överleve kommer att bero framförallt på huruvida objektivismen "tar över" kulturen i världen, och mänsklighetens sinnen, innan det blir för sent.

Om du vill dra ditt strå till stacken när det gäller att slå tillbaka socialismen. och alla de övriga farorna som hotar världen idag, bör du framförallt studera denna filosofi, och sedan arbeta för att sprida objektivismen till andra. Mera information om objektivismen kan du hitta här - www.aynrand.org .

Permalänk | Anmäl #16 Henrik Unné, 2010-09-05, 19:09

#16 Henrik Unné;
-Tack Henrik, du är engagerad och då blir det så, -i all välmening kan jag tänka mig, -själv är jag inte så ömskint och kan fortfarande svara hyfsat för mig, -sedan kan vi kanske vara överens om att det finns många sorts idéer, ideologier och fanatiker som har gjort sitt bästa för att förstöra för mänskligheten, de verkligt goda och oegennyttiga människorna är bristvara, -i dag mer än någonsin.

Permalänk | Anmäl #17 Ebbe Cederblad, 2010-09-05, 19:27

Till Ebbe Cederblad #17: Jag håller inte med dig om att en god människa är en oegennyttig människa. Jag tycker precis tvärtom - en rationell egoist är en god människa. En osjälvisk människa däremot är skadlig eller direkt ond. Se min artikel här på Newsmill - "Anständiga människor är själviska" - för en förklaring av den saken - http://www.newsmill.se/mymill .

Permalänk | Anmäl #18 Henrik Unné, 2010-09-05, 20:05

#18 Henrik Unné;
Delar ej Din människosyn.

Permalänk | Anmäl #19 Ebbe Cederblad, 2010-09-05, 20:38

Har kollat upp lite om din kultfigur Ayn Rand och det var som jag anade. Driver man en ensidig tes in absurdum leder det till totalitarism, fascism och en sekteristisk personkult. Vi har haft nog av det.

Den starka, demokratiska välfärdsstaten, som garanterar allas mänskliga fri- och rättigheter, är den som står sig bäst i jämförelse med alla andra samlevnadsformer genom historien.

Ur Wiki om Ayn Rand och hennes skapelse: "Enligt Michael Shermer fick The Collective sektliknande inslag, där Rands ord var lag, och hierarkin i gruppen byggde på hur väl man anpassade sig till Rands lära."

Permalänk | Anmäl #20 Solidar, 2010-09-06, 00:04

Till Solidar #20: Du borde veta bättre än att lita på hörsägen om Ayn Rand. Ayn Rands åsikter gick emot hela etablissemangets åsikter. Både de kristna konservativa och de egalitära kollektivisterna hatade Ayn Rand. Och det är ju klart att de förtalar den de hatar. De förmår ju inte bemöte Ayn Rands argument. Och då återstår bara att försöka bekämpa hennes inflytande med personangrepp, d.v.s. "ad hominems".

F.ö. tycker jag att ditt påstående att välfärdsstaten "garanterar allas mänskliga fri- och rättigheter" är ett praktexempel på en Stor Lögn.

Permalänk | Anmäl #21 Henrik Unné, 2010-09-06, 10:42


annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.