Ekéus blundar för sanningen om västsamarbetet

Rolf Ekéus går på Newsmill 25/8 till hårt och personligt angrepp mot förre ÖB Bengt Gustafsson med anledning av Gustafssons nya bok om ubåtsfrågan. Jag har ingen anledning att gå in debatten om själva ubåtsfrågan, där jag inte besitter någon särskilt djup kunskap. Men Ekéus gör också i inlägget en rad påståenden om neutralitetspolitiken och om det svenska militära samarbetet med västmakterna, vilka uppenbart strider mot historiska fakta, och som inte bör få stå obemötta. Här vet jag en del, eftersom jag ägnat närmast tio års forskning åt saken och skrivit en doktorsavhandling i ämnet.

Ekéus menar att Bengt Gustafsson inte har haft full insikt om den svenska neutralitetspolitiken, vilket han kallar en skandal. Gustafsson är i så fall i ett både stort och gott sällskap. Endast en mycket liten krets kände under 1970- och 1980-talet till neutralitetspolitikens dubbla bottnar och hemliga lönngångar. Frågan om västsamarbetet ansågs så hemlig och känslig att Palme inte ens informerade Thorbjörn Fälldin om saken, när denne tillträdde som statsminister 1976. Och ÖB Lennart Ljung valde att inte berätta om saken för sin efterträdare.

Ekéus fortsätter i sin artikel det försvar av den gamla officiella bilden av neutralitetspolitiken som han inledde i den Säkerhetspolitiska utredningen, och sedan vidhållit, trots bevis på motsatsen. Han upprepar påståendena att regeringen från 1959 och framåt förbjöd förberedelser för operativ samverkan med väst, att några sådana förberedelser inte heller gjorts under denna tid, att det således inte förekom något dubbelspel om neutralitetspolitiken, och att statsministrarna inte har misslett folket.

Ekéus har dock, enligt egen utsago, inte funnit någon order från regeringen till försvaret att avbryta det hemliga militära samarbetet med västmakterna som etablerats under 1950-talet.

Det han hänger upp sitt påstående om ett "förbud" på är ett uttalande av Tage Erlander i riksdagen 1959 i samband med Hjalmarsonaffären, ett uttalande som redan 1994 hade lyfts fram av Neutralitetspolitikkommissionen (NPK): "Förberedelser och överläggningar för militär samverkan med medlemmar av en stormaktsallians är sålunda helt uteslutna , om vi vill bevara förtroendet för vår utrikes- och försvarspolitik." Detta uttalande, vilket formulerats av Olof Palme, togs upp igen av Palme 1970 och kom sedan att upprepas i försvarsbeslut fram till 1980-talets slut.

Emellertid var detta uttalande en deklaration för offentligheten, vad man kallar deklaratorisk doktrin. Det var inte en styrsignal eller order till statsapparaten, vad man kallar operativ doktrin. Att den svenska regeringen under det kalla kriget kunde säga det ena offentligt, och sedan i hemlighet göra motsatsen, finns det många exempel på.

1949 och 1950 gjorde regeringen uttalanden i riksdagen som föreföll utesluta militärt samarbete med Norge och Danmark, eller med någon annan medlem av Västblocket. Men i hemlighet gav regeringen klartecken för att göra upp gemensamma planer för krigstida samarbete med Norge och Danmark. Något senare gav också Erlander och hans inre krets klartecken för hemliga kontakter och hemligt samarbete med Storbritannien, USA och Nato.

Att 1959 års uttalande inte var något förbud eller ens ett allvarligt hinder för det hemliga militära samarbetet med väst, framgår tydligt bl.a. av historiska dokument. Dessa dokument från främst Försvarsstaben var intill nyligen strängt hemliga. Ekéus och hans utredare hade tillgång till dem, men valde (med några undantag) att förtiga deras existens och innehåll i sin rapport.

Tre dagar före debatten i riksdagen där Erlander kom med det så kallade "förbudet" hade regeringen fått en särskild redovisning av det hemliga militära samarbetet med Norge och Danmark, som bland annat omfattade luftbevakning och flygstridsledning. Av föredragningspromemorian (PDF-bilaga 1) framgår bl.a. att två statsråd i diskussionen efteråt betecknade åtgärderna som "förberedelser", men inte hade några invändningar. Innan dragningen för hela regeringen ägde rum hade försvarsminister Andersson fått en egen föredragning i frågan av försvarsstabschefen, en dragning som med största sannolikhet var betydligt mer djupgående.

Efter Erlanders offentliga avståndstagande från förberedelser och kontakter med paktmedlemmar såg sig försvarsstabschefen föranledd att resa till Köpenhamn för ett diskret möte med sin danske motpart. Han kunde lugna dansken med att regeringen givit klartecken att fortsätta som förut, trots vad man sagt offentligt. (PDF-bilaga 2). Den danske generalen uttryckte sin lättnad i ett brev (PDF-bilaga 3).

1963, i samband med Wennerströmaffären, fick regeringen en ny föredragning om västsamarbetet. Denna gång gick man inte bara in på samverkansplanerna med Norge och Danmark, utan också på underrättelsesamarbetet, en sambandslänk till USA-flyget i Wiesbaden, och de samverkansgrupper som förberetts för att skickas till västliga staber och huvudstäder i händelse av krigsfara. Planeringen för dessa samverkansgrupper hade då nyligen uppdaterats, och dessas inriktning och uppgifter framgår av en tidigare kvalificerat hemlig PM från försvarsstaben (PDF-bilaga 4). En av uppgifterna var att "flygsamverka med SAC Hq", dvs det amerikanska kärnvapenbestyckade strategiska bombflyget.

Nära militär samverkan med västmakterna, inte minst det kärnvapenbärande amerikanska flyget, var också ett tydligt och återkommande inslag i svenska krigsspel under 1950- och 1960-talen. Handlingar från stabsövningen GSÖ-64 visar omfattningen av det samarbete som förutsågs. Bland det som den svenska ledningen begärde var "allierad kärnvapeninsats på finskt, baltiskt och svenskt territorium." (PDF-bilaga 5).

I dessa krigsspel deltog inte bara militärer, utan också många av samhällets toppar från politik, media, näringsliv och förvaltning. Dokument från Försvarshögskolans chefskurs på Solbacka 1959 visar inte bara på det nära militära samarbete med väst som övades på kursen, utan listar också deltagarna. Intressant nog spelades rollen som statsminister av högerledaren Hjalmarson. (PDF-bilaga 6) Ännu intressantare är kanske att Erlander själv åkte ut till Solbacka och besökte kursen. Av Erlanders dagbok att döma vistades han där under närmare tre dagar. Ändå kunde han några veckor senare ställa sig upp och brännmarka Hjalmarson för att denne förordat förberedelser för västsamverkan, och förneka att sådana förekom.

Under 1960-talet inte bara fortsatte förberedelserna för militär samverkan med väst, de utvecklades också. Redan NPK kunde avslöja en fast krypterad telexförbindelse mellan försvarsstaben och det amerikanska europaflygets högkvarter i Wiesbaden etablerades cirka 1965. I min bok Life-Line Lost visar jag att man ungefär samtidigt installerade särskilda radioapparater i det svenska flygvapnets stridsledningsnät för att kunna tala med Natoflyg i svenskt luftrum.

De flesta av dessa förberedelser fanns kvar långt in på 1970-talet, några fram till mitten av 1980-talet. Så Ekéus påstående om att det inte förekom några förberedelser för krigstida militär samverkan med Västblocket efter 1959 saknar inte bara grund, det är direkt felaktigt och missvisande. (Tillägget av ordet "operativa" före förberedelser är Ekéus eget påhitt, det finns inte hos Erlander. Men de förberedelser som här redovisats fyller väl kraven för att kallas operativa.)

Det finns ordspråk om att sopa rent framför egen dörr, och om att inte kasta sten i glashus. Ekéus anklagar Gustafsson för slarv, bristande omdöme, och för att ha skrivit en inlaga i politiskt självförsvar. Ett energiskt försvar för den gamla bilden av neutralitetspolitiken kanske också kan kallas politiskt självförsvar. I varje fall blir det alltmer patetiskt och utsiktslöst, som en ensam soldat i en ställning som fallit. Fakta talar sitt tunga språk, och man måste blunda hårt med båda ögonen och med hela intellektet för att inte se den bild som träder fram.

Robert Dalsjö (1 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/27290

6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Denna debatt kan mycket väl handla om att somliga inte vill dra undan mattan för (s)-ikonerna Erlander och Palme. USA garanterade vår fred under det kalla kriget. Att erkänna att det marknadsekonomiska USA gjorde det ,skulle gå socialisterna
Erlanders och Palmes ära förnär. Mörkläggningen av västsamarbetet var en nödvändighet för att hyllandet av socialismen skulle bli glansfullt och ärorikt.

Permalänk | Anmäl #1 Robert Pettersson, 2010-08-27, 22:38

..fast så kom det där sabla internet och förstörde alltihopa..

Permalänk | Anmäl #2 Martin , 2010-08-27, 23:37

Vilken intressant och klargörande artikel! PDF-bilagorna borde göra fortsatt förnekande av hyckleriet och dubbelspelet i neutralitetsfrågan omöjligt. Tack Robert Dalsjö för en folkbildande insats!

Permalänk | Anmäl #3 Sven Georg Ericsson, 2010-08-28, 10:26

Det ser alltså ut som Ekéus är oärlig, men jag förstår inte varför? För länge sedan var Sverige i praktiken halvt med i NATO. Det är väl snarast en dubbelmoral att vara glad för...

(Det var åtminstone glädjande att militärer inte verkar spela i samma oärlighetsnivå som politru... politiker. :-)

#1 Robert Pettersson, ledsen men jag tror inte på din förklaringsmodell.

Man ska visserligen inte underskatta idealisters tendens att ljuga för sig själv och andra, men på de där nivåerna brukar det mesta handla om partipolitik.

Så jag undrar verkligen -- varför är det här känsligt?

Permalänk | Anmäl #4 Bernt, 2010-08-28, 11:39

Toppen Robert Dalsjö, du målar in dig i ett hörn! Nu kan Rolf Ekéus och de andra pensionerade (s)-politrukerna hävda att; "Se där, Olof Palme visste hur vi skulle hålla oss undan krig med SSSR! Det blev som alla vet inget krig, och Olof Palme hade därför rätt. Därför var den svenska säkerhetsdoktrinen svensk och inte socialdemokratisk."

Vi kan förvisso svara att; "Det blev inget krig på grund av USA:s engagemang i europa efter vk2, det hade ingenting med Olof Palme att göra, det hade varit bättre om vi hade tagit ställning för USA och Nato ordentligt (läs offentligen), då hade vi inte framstått som fega för omvärlden. Nu är vi inte fega, men Olof Palme underbyggde den bilden av oss med sina egna händer, varvid vi hamnade i ett allvarligt psykologiskt underläge som vi inte har tagit oss ur än idag. Och det är allt Olof Palme har åstadkommit!"

Roger Klang, lund Scaniae Sverige

Permalänk | Anmäl #5 Roger Klang, 2010-08-28, 12:51

"Fakta talar sitt tunga språk, och man måste blunda hårt med båda ögonen och med hela intellektet för att inte se den bild som träder fram."

Jo... - Robert Dalsjö - men politiker är ju till för att EJ FÖRSTÅ DET FOLKET VET - tycker Josef Boberg

Permalänk | Anmäl #6 Josef Boberg, 2010-08-28, 21:49