Tillväxt förutsättning för lyckat bistånd

Investeringar, infrastruktursatsningar och sysselsättning är de viktigaste ingredienserna för att skapa långsiktig stark tillväxt. Vi anser att utvecklingsarbetet som bedrivs i Sverige riktat mot utvecklingsländer skulle gynnas av ett närmare samarbete med det svenska näringslivet. Den privata sektorn och det traditionella biståndet är inga konkurrenter, utan bör snarare ses som potentiella framtida partners. Detta samarbete har historiskt sett, tråkigt nog varit mycket begränsat i svensk biståndspolitik. Sverige har en unik position i världen med skickliga företagare. Utvecklingsländerna skulle gynnas otroligt mycket om svenska företag fick en mer aktiv roll i utvecklingsarbetet. Det bör ske med direktinvesteringar och kunskapsöverföring genom gemensamma investeringar. Infrastruktursatsningar är också en avgörande faktor för att utvecklingsarbete ska vara framgångsrikt. Gemensamma infrastrukturinvesteringar skulle kunna vara en bra startpunkt för ett ökat samarbete mellan privata och offentliga aktörer.  Detta skulle leda till en "win-win" situation för alla parter.

Traditionellt bistånd har en viktig roll att spela i utvecklingsarbetet, men alternativa former av biståndsverksamhet får i dagsläget alldeles för lite utrymme i utvecklingsarbetet. Investerings verksamhet i utvecklingsländer ska ses som något positivt och inte något konkurerande till det traditionella biståndet. Bistånd och privat företagande måste kunna samexistera bättre än i dag.

Det ser mörkt ut för väldens fattiga när det endast återstår fem år till millenniummålen skall vara uppfyllda. Ett av målen som fått kanske mest fokus är målet att halvera fattigdomen för de allra fattigaste. Tyvärr så har mycket liten förändring skett i vissa delar av världen. I Afrika söder om Sahara tillhörde 58 procent av befolkningen kategorin av extremt fattiga 1990 när FN:s millenniummål drogs upp, det vill säga den andel av befolkningen som tjänade mindre än 1,25 dollar per dag. År 2005 var andelen i samma region 51 procent. På 15 år har i praktiken endast en mycket liten förändring skett. Det som är slående i FN:s rekommendationer för att uppnå millennium målen är bristen på fokus på den privata sektorn, den sektor som skulle kunna göra verklig skillnad och som har en stor utvecklingspotential. Se på Kina där en växande privat sektor har lyft 400 miljoner kineser ut ur extrem fattigdom enligt siffror från riksbanken.

Mycket fokus läggs på att uppmana till ökat bistånd, eller offentliga åtgärder, jämställdhet, förbättra vatten och sanitet osv. Allt detta är viktiga punkter och bör självklart få stort utrymme. Men om fattigdomsbekämpning är ett av de viktigaste målen måste investeringar och den privata sektorn få större utrymme och högre prioritet än vad den har i dag.

Människor i utvecklingsländer vill ha jobb och kunna försörja sina familjer precis som vi här i Sverige. Genom att investera i dessa länder skapas sysselsättning, dessutom skapas underleverantörer som i sin tur genererar ytterligare ökad sysselsättning. Detta leder dessutom till positiva nettoeffekter i form av skatteintäkter för dessa länder. Det är väsentligt att svenska företag från den privata sektorn är aktivt involverad i utvecklings arbetet. Genom jobbskapande förser man dessa människor med "fiskespön" så de själva kan "fiska" sig ur sin situation. Detta är många gånger bättre än att konstant skänka dem fisk. Sysselsättning är centralt för att länder långsiktigt ska kunna ta sig ut ur fattigdomsfällan.

Ekonomisk tillväxt är inte bara avgörande för att fattiga länder ska kunna ta sig ut ur fattigdomen, utan också hur individen uppfattar sitt välbefinnande över lag. Justin Wolfers som av The New York Times blivit porträtterad och omskriven som en av framtidens mest framsynta och lovande ekonomer skriver i sin forskningsrapport "Subjektive Well-Being, Income, Economic Development and Growth" att ju högre tillväxt ett land har desto högre tillfredställelse med livet tycks människor ha. Vid snabb ekonomisk tillväxt i länder, finns också en snabbare grad av tillväxt för hur tillfredställd individer är med livet. Forskning visar på att BNP/capita och subjektivt välbefinnande har ett starkt samband. Desto högre BNP/capita desto mer tillfredställda och nöjda är människor generellt med sina liv. Denna forskning visar på vikten av att sträva efter ekonomisk tillväxt i utvecklingsarbetet, och på att BNP/capita visserligen är ett trubbigt mått men det bästa vi har i dag för att visa på utveckling i länder.  Därför bör fortfarande BNP/capita vara den första utgångspunkten i fattigdoms bekämpning i utvecklingsländer. Utan den privata sektorn skapas ingen sysselsättning och ingen ekonomisk tillväxt och utan sysselsättning och ekonomisk tillväxt kommer fattigdomen bestå. Utan en stark tillväxt i utvecklingsländerna kommer dessa länder och dess invånare varken få det bättre ekonomiskt eller bli mer tillfredställda med livet.

Swedfund International AB

Per Juth, Chef för strategisk utveckling

Johan Belfrage, Sommarpraktikant

per juth (1 artiklar)

Anmäl