Ack Ekéus!

Så, nu har den försvarsskrift av Rolf Ekéus kommit som jag väntat på. I denna framförs emellertid inga fakta som undanröjer mina med källor underbyggda slutsatser. Hans beskrivning av den säkerhetspolitiska bakgrunden slår in öppna dörrar, som var och en som läser min bok själv kan konstatera. Den finns att låna på biblioteket. Bland annat har jag i dess del II visat just att Sovjetunionens intention - i varje fall från 1961 - inte var att ockupera Sverige, utan att via Nordnorge och Danmark upprätta vad jag kallat en maritim försvarszon i Norska havet, isolerande Skandinavien från Västsidan. Och jag tror faktiskt att det främst berodde på den sovjetiska erfarenheten av vårt handlande efter april 1940 samt vårt starka flygvapen och

inte några om det reella västsamarbetet då ovetande diplomaters försök att skapa trovärdighet för den officiellt förda neutraltetspolitiken. Erlander och Palme ansåg av reella miltärstrate-giska skäl att de var tvungna att uppmuntra en begränsad militär krets att förbereda hjälp från NATO. i realiteten USA och UK, trots att det kunde äventyra trovärdigheten av den förklarade neutraliteten.

Jag förstår om det irriterar diplomaten att det är en pensionerad militär som forskat fram hur Sovjetunionen strategiskt såg på Skandinavien med hjälp av flera av varandra oberoende källor och inte han själv i sin utredning om säkerhetspolitiken, men han behöver ju inte gripa till elakheter därför. Ej heller behöver han fara med osanning, som till exempel påstå att jag skrivit att Sovjetunionen tog fram sina system för att kränka Sverige, Tvärtom, men det ansågs väl lättare att pröva dem här än i NATO-vatten.

Att han på nytt försöker tona ner det realpolitiska svenska västsamarbetet genom att upprepa de gamla officiella teserna, förvånar mig inte. Förberedelser hölls hemliga inom en så liten krets i Sverige, även för mig och de flesta i regeringen. Om detta har det emellertid nu forskats så mycket sedan 1992 och skrivits så många böcker om, så Ekéus försök att tona ner detsamma är nog förgäves.

Däremot tycks han inte heller nu, liksom år 2001 när jag var kallad att redovisa min uppfattning inför honom, vilja ta åt sig den omfattande underrättelseverksamhet som Sovjetunionen bedrev i vårt land och i vilken ubåtskränkningarna till del passar in. Bland annat pekade jag redan då på parallelliteten hos de så kallade professorsfartygens verksamhet, om vilka det finns många klagomål även i den UD-dossier som jag haft som källa.

Som vi alla läsare av Ekéus artikel har noterat tar han inte avstånd från Tunanders teori. Skall vi tolka det som att han också anser att det i själva verket var amerikanska ubåtar som var här?

Bengt Gustafsson (10 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/27245

4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

ÖB hade ju sin chans att bomba upp en ubåt när det begav sig. Då hade vi ju vetat hur det låg till. Svenska marinen var inkompetent.

Det känns lite trist att detta ältas så många år efteråt. Men bevisbördan ligger ju på den som påstår att det fanns sovjetiska ubåtar, inte den som ställer sig skeptisk därtill. Man har rätt att vara skeptisk utan hållbart empiriskt stöd.

Permalänk | Anmäl #1 Doktor Eleph@nt, 2010-08-27, 01:32

Man saknar fortfarande samma noggranna analys och faktamängd som t ex Ola Tunander arbetat fram.

Permalänk | Anmäl #2 Pål Bergström, 2010-08-27, 10:56

Game Set and Match, Gustafsson! :)

Som jag skrev i kommentaren till Ekéus märkliga artikel. BG har förstahandskunskap om allt detta.

Permalänk | Anmäl #3 Daniel Claesson, 2010-08-27, 20:46

@#2, Pål

Du behagar skämta!!!?
Ordet (seriösa) referenser och Tunberg hör inte hemma i samma mening. Läs både Tunbergs och Gustafssons böcker och bilda dig en seriös uppfattning, det har jag.

Permalänk | Anmäl #6 Klart Skepp, 2011-10-02, 20:01