Socialdemokraterna förlorar valet på jobblinjen

Socialdemokratin har valt att lägga större delen av sin opinionsbildning i valrörelsen på frågan om sjukförsäkringen - stupstocken, utgiftsökningar som skall vara större än Alliansens och utspel om att vi inte behöver jobba längre för att finansiera välfärden. Rent medialt har Socialdemokratin också varit framgångsrika i debatten om sjukförsäkringen och pensionsfrågan. Även om det inte givit något utfall i opinionen. Allt jämt är Socialdemokratin fast förankrade under valresultatet 2006. I storstäderna är det ännu värre. Dagens SIFO borde väcka till eftertanke.

Den borgliga regeringen hanterade förstås sjukförsäkringsfrågan oväntat klantigt med otydliga direktiv till Försäkringskassan som gav att cancersjuka plötsligt kallades till möte för att diskutera jobb i stället för sjukskrivning. Ansvarig minister hanterade även frågan på ett minst sagt dåligt sätt i sina efterföljande kommentarer. Kritiken mot "den känslokalla regeringen" gav blodad tand och ordet "stupstock" infördes.

Samma sak gällde frågan om att vi alla behöver jobba längre eller mer konkret skall vi kunna gå i pension tidigt? Någonstans här tappade Socialdemokratin fokus på bollen dvs. den nya jobblinjen och försörjning av välfärden. Jobblinjen som gjorde att man förlorade valet 2006 gör nu att Socialdemokratin i huvudsak möter Moderaterna med samma svar 2010. Det håller inte.

De rödgrönas förslag till sjukförsäkring presenterades i januari utan tidsgräns (stupstock). Förslaget var snarlikt regeringens. Det är ju i sig rimligt, ingen politiker värd namnet kan ju ha någonting emot "tidiga insatser i syfte att komma tillbaka till arbetsmarknaden".

Pensionsfrågan hade diskuterats i den gemensamma arbetsgruppen och man var överens, men plötsligt gällde inte längre linjen att stå upp för att välfärden och de utmaningar demografin kräver.
Att gå i pension tidigt var nu viktigare än att vi alla jobbar längre för att finansiera välfärden.

Förslaget om "stupstock" och frågan om man skall gå i pension tidigt väckte förvåning inom berörda myndigheter och inte minst inom delar av Socialdemokratin samt inom LO. Vad många inte kommer ihåg är att LO även var för en tidsgräns i sin rapport "Sjukas rätt till stöd - en idéskrift om morgondagens sjukförsäkring (2007)". LO:s slutsats var att en tidsgräns är rätt väg att gå för att "markera det temporära i sjukskrivningen" och "betona att återgång till arbete är målet". Enligt rapporten bör gränsen ligga på 14-15 månader.

Anna Hedborg (S) har i sin socialförsäkringsutredning har också framhållit nödvändigheten av en tidsgräns. Det var ju också den Socialdemokratiska regeringen under Göran Perssons ledning och Socialdemokratiska ministrar som Anna Hedborg och Hans Karlsson som inledde kampen mot berget av långtidssjukskrivningar. Inte minst inledes här även jakten på dem som missbrukade systemet som då kritiserades tungt av Fredrik Reinfeldt.

Detta valde ledningen för Socialdemokraterna att bortse ifrån och därmed missade de chansen till att ta intiativ till nödvändig förnyelse och därmed vrida ett av alliansens spetigaste vapen ur händerna på Reinfeldt. Istället läggs allt fokus på regeringens "jakt på sjuka", motståndet mot "stupstocken" i sjukförsäkringen och nu även att vi alla inte behöver "jobba längre" för att finansiera välfärden.

Det nuvarande opinionsläget tror jag beror på att Socialdemokrati har valt att bortse från jobblinjen, en fungerande sjukförsäkring som leder tillbaka till arbete och en trovärdig lösning på välfärdens finansiering. Fokus har istället funnits på ökningar av utgifterna för välfärden. Socialdemokratin hävdar att de alltid skall satsa 12 miljarder mer än alliansen det håller inte om man vill återta makten eftersom det inte är trovärdigt utan en fungerande arbetslinje.

De första två åren (2006-2008) var Socialdemokratin passiva i frågan om arbetslinjen och politiken byggde på på taktiska reträtter och att utnyttja media när den borglig regeringen gjorde bort sig. Det var värdefull tid till för nytänkade som gick förlorad pga det då höga opinonsläget som inte gynnade nytänkande. Analysen var internt - vi förlorade valet pga Göran Persson. En ny politik fick vänta.

Att förlita sig på motståndarens misstag och vara passiv är dock en svag strategi. Det behövs en egen strategi och politik - inte kortsiktig taktik som mobiliserar de egna men stöter bort väljarna som man behöver vinna dvs. medelklassen i storstäderna. Jag tror att väljarna istället vill ha en trovärdig politik som hänger ihop. En politik som beskriver hur Socialdemokratin skall skapa jobb, få ordning och reda i sjukförsäkringen och inte minst hur välfärden skall finansieras.

Väljarna är klokare än man tror - de har inte glömt Socialdemokratins taskiga hantering av jobbfrågan, utanförskapet och missbruket av våra sociala försäkringar. Väljarna förväntade sig en ny politik men fick ingen utöver nya löften om utgiftsökningar. Det håller inte och därför förlorar Socialdemokratin valet 2010.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/27045

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

S har framtiden bakom sig. Det hopplösa företaget att ersätta förlorade svenska sympatisörer med importerade visar bara hur total förvirringen är i partiet.

Permalänk | Anmäl #1 Bo T, 2010-08-24, 12:47

Nu väntar vi bara på förslaget från Alliansen om 50-timmarsvecka!

Permalänk | Anmäl #2 Stephan Karlsson, 2010-08-25, 10:44

Ja, speciellt när det börjar gå upp för väljarna att Socialdemokraterna med sina allierade kamrater i LO och TCO sålde arbetstagarna (sina väljare och medlemmar) i offentlig sektor (sjuksköterskor, lärare, socialarbetare mfl ) som slavar till Svenskt Näringsliv i mitten av 1990-talet. De anställda som klarat sig utan skador..ja överlevt är det nu fritt fram för privata bemanningsföretag att utnyttja o slita ut. Trygghetssystemet är ersatt med lagliga illdåd mot mänskliga rättigheter tack vare politiker och fackpampars svek. Rösta blankt?

Permalänk | Anmäl #3 Barbro K Andersson, 2010-08-25, 12:39