Glöm inte välfärdens offer

Varför Niklas Ekdahl naggar du problemet endast i kanten? Varför kan du inte uppbringa tillräckligt med stringens och politiskt mod för att kalla detta ett demokratiproblem? Det är ju demokratin som är det största problemet när välfärdsstaten drivits till sin spets.

Det är individen som offrats på välfärdsstatens altare. Precis som du beskrev så målande i företeelserna av tvångssterilisering och tandvårdsreform (där mentalt "undermåliga" människor fråntogs sitt människovärde) så gäller detta även övriga medborgare när det kollektiva gruppernas förmenta rätt sätts framför individens mänskliga rättigheter, och när statens offentliga roll blandas ihop med det civila samhället så påtvingas medborgarna den av staten bestämda livsstilen. Ett demokratiproblem som dessutom är välkänt från gamla Nazitysklands och Sovjetunionens et consortes samhällssystem. Även i dessa samhällen stod staten såväl för den offentliga som civila funktionen.

Den av den allsmäktiga, det offentliga och civila samhället omfattande, staten som kan (och gör det) sätta sig över individens mänskliga rättigheter och rangordna individer enligt den skala den förmenta välfärdspolitiken förväntas kräva - utan hänsyn till människors absoluta lika värde.

Individer som är totalt avhängiga från statens beslut över civila samhällsfunktioner saknar sina elementära demokratiska rättigheter - nämligen att kunna besluta över sina egna liv och organisera dem enligt sin individuella övertygelse. Dessutom förvärras situationen av den konfiskering av ekonomiska medel som krävs för att tillgodose alla dessa övergrepp på det civila samhället. En konfiskering som skall tillgodose ett totalt omättligt behov som redan resulterat i en enorm skuldsättning av samtliga "välfärdsstater". I den framskridna välfärdsstaten finns det inte längre någon maktbalans mellan stat och medborgare. Den enda "demokratiska" möjligheten som återstår är att rösta inom ramen av det av staten föreskrivna samhällssystemet - eller välja sofflocket.

För egen övertygelse så har demokratin i denna typ av samhälle tagit slut för länge sedan - och Orwells 1984 tagit vid.

Varje "välfärdsstat" skulle må bra av att från tid till annan diskutera rollfördelningen mellan stat och medborgare (medborgare idag har endast rollen att skapa de ekonomiska medlen till politikers visioner som allt som oftast bara tillgodoser kollektiva särintressen och att med röstsedeln bekräfta rådande system), men framför allt att definiera statens roll i relation till medborgarna.

Den maktlöshet som kännetecknar individen idag är visserligen ett resultat av välfärdsstaten, men inte resultatet av ett från individens sida överenskommet medvetet val.

Det är demokratin som är "välfärdens" verkliga offer - och detta helt utan diskussion!

Idén att Moderaterna har gjort en vänstersväng är propaganda. Ska vi se vem som kan nämna flest högerpopulistiska partier som kallat sig arbetarpartier genom historien?

Ja, visst kan ungdomar, migranter och miljonärer ha problem. Så också de marginaliserade människor och mentalpatienter som utsattes för "rashygien" och medicinska experiment. Men inget av de här problemen beror på välfärdsstaten. De har nämligen uppträtt i många länder utan välfärdssystem av det slag som Ekdal ifrågasätter. Inte ens de stackars mångmiljonärerna behöver svenska skattenivåer för att söka annan hamn för sina sparade slantar. Och ändå investerar de i Sverige!

Hehe, etablissemanget börjar förbereda oss på att de ska lägga ner välfärden :D Undrar varför det har blivit nödvändigt? Dom är för hemska och falska alltså.

”I ett historiskt perspektiv har nu folkhemstanken gått varvet runt - uppfunnen av den konservative Rudolf Kjellén, erövrad och raffinerad av socialdemokraten Per Albin Hansson, återtagen och moderniserad av moderaten Fredrik Reinfeldt.”

Det där med Rudolf Kjellén och Per Albin stämmer. Men att plocka med Reinfeldt är en koppling som allmänheten knappast kommer att göra i framtiden.

Reinfeldt är alltför medioker för detta, och att vara medelmåttig, då konkurrensen inte ens är det, duger inte för att historien ska ge honom det epitetet. För i framtiden kommer man att inse misstagen. Misstagen med att öka en redan miljarddyr invandring, som aldrig kan ge marginaler till vare sig ordentliga skattelättnader eller ökad välfärd. Hur mycket man än skriker om ”arbetslinjen”, så kommer inga utrymmen att ges, vare sig till en ordentlig sänkning av totala skattetrycket eller till förbättrad omsorg. Det kommer bara att handla om att ”nischa” bland vissa väljare, och då på bekostnad av någon annan grupp.

Merparten kommer att gå till det där som, bl.a moderater, sedelagsmässigt har förbjudit svenska folket att tala om, såvida de vill slippa få sakargument bemötta med nedvärderande okvädningsord. Alltså, ”det där” som moderatpartiet uteslöt Sten Andersson för, när denne ville tillsätta en oberoende utredning för att beräkna invandringens kostnader. Den sanningen var viktig att mörklägga, något som medborgarna inte skulle ha insikt om.

Att den nuvarande politiska styrningen bara är ett sken, det är något som verkligen kommer att visa sig vid nästa (internationella) lågkonjunktur. Då kommer nog inte ens de djupt troende, de som tror på de ”nya moderaterna” att vilja foga nuvarande statsminister till någon som har haft med ”folkhemstanken” att göra. Och det är inte bara ekonomiska bekymmer som väntar. Sannolikt fortsätter trenden med ökad brottslighet, sociala slitningar, gamlingar som (ofta välgrundat) drar sig för att gå utomhus på kvällen och mer kulturkrockar. Kort sagt: ett mindre trivsamt samhällsklimat.

Bara en sådan sak som att den här kommentaren riskerar att censureras är allvarligt. Ännu allvarligare är att trenden visar att censurerandet tilltar, och att vi går in i ett slags skymningsland. Detta är ett grovt hot mot åsiktsfriheten, vilken i sig anses vara en av demokratins stöttepelare. Minskad demokrati, alltså. Kan det vara något hedervärt med att ha bidragit till detta? Och kan viljan att försöka förneka något som sakkunniga historiker anser vara ett folkmord vara aktningsvärt? Eller är det oförmågan att tillsätta opålitliga statsråd, som inte håller mandattiden ut, som ligger bakom berömmet?

Sammantaget är det här något som inte räcker till bli någon bärare av folkhemstanken. Särskilt när dagens konkurrens bland riksdagspartiernas ledare är så svag. Det räcker, som sagt var, att vara medioker, då exempelvis Socialdemokraterna har valt en ledare som inte ens är omtyckt bland många av partiets kärnväljare. Men man blir inte folkhemsbyggare på grund av motståndarens självmål.

I en välfärdsstat är befolkningens välmående en fråga för politiker och höga tjänstemäns ordnande. Lite grann som herden och hans hjord. Befolkningen är ett objekt vars välmående regelbundet studeras - och om så behövs - åtgärdas.

Det har tidigare funnits steriliseringsprogram i Sverige. Det handlar om ondska. I vilken mån dessa program kan hänföras till välfärdsstatens idéer är svårt att veta.

Jag ser att Ekdal hänför det entydigt till välfärdsstaten. Men i så fall är det svårt att förklara varför det förekommer tvångssterilisering i andra länder som inte kan betecknas som välfärdsstater tex USA.

Se denna länk:

http://encyclopedia.jrank.org/articles/pages/6242/Forced-Sterilization-o...

Eller Wiki:

http://en.wikipedia.org/wiki/Compulsory_sterilization

Liberaler som Ekdal vill gärna se sig själva som ljusbärarna som kritiskt granskar välfärdsstaten. Men hur är det med granskningen av liberala stater som USA och de nackdelar som finns med denna samhällsmodell? Där är man mycket tysta.

Artikelförfattaren nämner tre grupper som han benämner välfärdens offer, offer för den välfärdspolitik som är bedriven av den nuvarande regeringen, Alliansen.
-Jag skulle vilja lägga till ytterligare en grupp och den gruppen är blocköverskridande och utgörs av politikerna själva, iscensättandet av den offergruppen får SVT anses vara skyldig till efter vad som delgetts oss väljare i går på söndagskvällen i Agenda:
svenska politiker saknar humor och det skall SVT nu ändra på, det har SVT bestämt!

-"Från och med september 06 kommer den svenska väljarkåren att varje dag fram till valdagen undfägnas med ett entimmeslångt "humorprogram" om de svenska politikerna, det har SVT bestämt;
-anledningen sägs vara att det saknas humor i politiken och hos politikerna i Sverige.
-I går, söndag framgick det av ett inslag i Agenda dels vad SVT anser vara humor och dels vilken målgrupp som SVT har utsett:
-Alliansens Maud Olofsson fick två gånger klä skott för den humorlösa svenska politiken: ena gången skulle hon uppträda naken och den andra gången satt hon på dass och tänkte ut något---
-Buskis i en timme om dagen enligt SVT:s recept skall alltså förnöja vardagen för väljarna.
-De borde skämmas på SVT men antagligen är de väl för dumma för att göra det."-

"Nästan hela världen avundas oss denna modell, som förstås ser allra finast ut på avstånd. Vad man lätt glömmer är ju att den etniskt avgränsade välfärdsstaten har ett pris, att den också skördar sina offer. Tre uppenbart missgynnade kategorier är ungdomar, migranter och miljonärer."

1) Som utlandsvensk familjefar vet jag att de avundas oss, även då man går ner på detaljerna. Utlänningar är inte dummare än att de ser både fördelar (trygghet, förmåner) och nackdelar ("höga" skatter). Inte minst kvinnor ser på vårt välfärdssystem med längtan.
Mest imponerade blir de när man förklarar hur svenska myndigheter fungerar (eller kanske har fungerat, för alltmer jagar man ju folk istället för att hjälpa dem.)

2) Sverige är objektivt sett bra på integration. Det finns det även jämförande internationella undersökningar som visar. Vi har våra problem, men de är inte unika på något sätt och absolut inte knutet till välfärdsstaten. Det är snarare tvärtom - det är ju när vi nu börjat demonteringen av vår fantastiska utopi som problemen börjat komma. Tråkigt att också Niklas Ekdahl trampar på i fantasilöshetens gnällrike och sprider fördomar.
3) Ungdomar har det bra Sverige. Även här finns tämligen objektiva jämförelser.
4) Behöver vi verkligen tycka synd om miljonärer? Det är ju helt bisarrt. Det är helt okej att vara rik, men att tycka synd om dem. Näää, det går ju bara inte. Take it or leave it! Sverige går lika bra som någonsin förr förutom allt gnäll som produceras av proffstyckare. Lite mindre gnäll, mera tilltro till medborgarna och tydliga tillrättavisningar av kryptofascistiska åsikter så går det nog bra hundra år till för Sverige.

Alternativt, fortsätt gnälla, jaga förmodade fuskare och kasta skit på folk med feltro och hudfärg och vi kan lugnt räkna med att bli omkörda av länder som inte bekymrar sig så mycket över petitesser.