Därför startar jag ett Filter och Fokus för kvinnor

De flesta kvinnomagasin fokuserar nästan enbart på mode, skönhet, hälsa, inredning och relationer. Så kallat kvinnliga ämnen. Många bilder, korta texter. Skönt tipsigt, ytligt blädder för stunden.
Inget fel med det, det funkar, men det kan bli lite ensidigt i längden.
Dags att bejaka den nya flerdimensionella kvinnan som har tröttnat på att placeras in i ett fack. Som vill läsa, tänka, reflektera, utvecklas både privat och på jobbet - OCH gärna fortsätta drömma om en ny handväska.

I tidningarnas värld har männen fortfarande näst intill patent på det som anses mer viktigt, djupt och angeläget.
Män läser - om man ser till vinnartitlarna i den senaste Orvesto-undersökningen - Fokus, Affärsvärlden, Veckans affärer, Allt om Historia och teknik- och datatidskrifter.
Därtill bil- och båttidningar för sitt eget höga nöjes skull. Utan att hånas för det. En bil eller båt blir liksom aldrig ytlig - den kan ju kosta flera miljoner.
En handväska för några tusen blir däremot politiskt laddad - åtminstone i Sverige.
Mansmagasinen om livsstil och mode har haft svårt att konkurrera, trots en naken inramning. En modesida med herrskjortor i DI Weekend får räcka i mixen.
I affärstidningarna får fortfarande ytterst få kvinnor utrymme. En om dagen kvoteras in på Dagens Industris framsida, men sedan fortsätter de grå kostymerna att dominera sida upp och sida ner.
Affärer, karriär och ekonomi är fortfarande männens värld, trots att många kvinnor är mer intresserade av både pengar, entreprenörskap och karriärspel än de flesta förstår.
I DI:s Weekend-bilaga får ibland lite fler kvinnor och livsstilsämnen utrymme - vilket har resulterat i en mycket mer mixad målgrupp än den rosa manliga tidningen. Kvinnor vill vara med, men får inte - och tar heller inte den plats de förtjänar.
Kvinnor är storkonsumenter av magasin. I generationer har vi älskat att spegla oss i blanka tidningssidor. Och när vi är lediga eller vill koppla av läser vi även böcker, högvis med böcker. Pocketshop kan väcka samma pirriga känsla som en klädbutik.
Utländska mode- och livsstilsmagasin värjer sig inte för längre texter. Vogue, Vanity Fair och Oprah's O Magazine har långläsning som en naturlig del i mixen. Ett bra magasin räcker då betydligt längre än den halvtimme som ett svenskt magasin brukar ägnas i genomsnitt.

Fokus och Filter ökade rejält i senaste Orvestoundersökningen, just med motiveringen att läsning och längre texter ligger i tiden. Men Fokus och Filter görs av nästan bara män i en ganska trist förpackning. Välskrivna texter på svarta plattor ackompanjerade av stela porträtt. Där får man inte drömma sig bort, det hör inte riktigt till. Så Filter tillfredställer bara en liten del av mig.

Jag drivs av att göra tidningar och skapa mötesplatser med kontraster - både ämnes- och åldersöverskridande. Högt och lågt, yta och djup. Insikt och utblick. Mer slow fix än quick fix. Inga platta magar på fyra veckor.
Kvinnor blir allt för ofta placerade i tidningsfack, som om vi vore endimensionella varelser, som bara orkar läsa korta texter och drömma om en ny soffa. Som om vi inte skulle våga lämna hemmets trygga vrå för länge. Men många kvinnor har tröttnat på att fokusera på att bara visa upp en perfekt yta.

Häromdagen gick jag utan smink på jobbet, och fick massor av komplimanger. Nästa dag köpte jag ett nytt rött läppstift för att det gjorde mig glad.

När jag startade tidningen mama 2003 utbröt en högljudd debatt kring varför en mammatidning skulle ha mode och livsstil, en mammatidning skulle väl bara ägna sig åt BVC-relaterade, beprövade ämnen. Sånt som är viktigt för barnen.

Läsarna - mammorna - välkomnande mama som en present i vardagen, och höll inte alls med kritikerna, som nästan uteslutande var kvinnor.

Det var fascinerande och nedslående att se hur de kvinnliga krönikörerna hackade på sina medsystrar, vanliga mammor runt om i Sverige (nej, mama blev ingen Bromma-mammatidning som många trodde, hälften av läsarna bor utanför Sveriges storstäder).

Kvinnor har inte samma tillåtelse att vara flerdimensionella - och det gäller fortfarande idag 2010. Varför är det så?

Vi ska hålla oss på mattan, vara lagom snygga, lagom roliga och beredda att resa oss upp från vår damtidning redo att serva vår omgivning med matsäckar, presenter, middagar och tröst och goda råd. Inte prata för högt eller ta för mycket plats.

Därför blir jag så inspirerad när jag ser alla kvinnliga nätverk som startat runt om i Sverige de senaste åren och märker hur kvinnor använder hela sin kraft - i både sitt jobbliv och sitt privatliv.
Kvinnor som sätter gränser, bryter upp, startar eget, flyttar tillbaks till Umeå för att de vill det, börjar plugga igen, förverkligar sina drömmar eller bara downshiftar. Går sin egen väg. Ofta med en bok på vägen. Vi läser och läser. Gåendes i tunnelbanan med en pocket i handen, på bussen, på gatan, lyssnades på ljudböcker i bilen eller bara nöjessurfar i soffan. För sin egen skull.

Böcker har blivit vardagslyx - läslyx som ger oss tystnad, och tid för oss själva.

På kultursidorna skriver man mest om finlitteraturen, inte topplisteböckerna som är en del av folks vardag. Med undantag av Stieg Larsson och Kepler som tagit sig även till männens nattduksbord. Då är det ok.
Att jämföra med i England där dagstidningar och magasin blandar hög och lågt på ett helt annat bejakande och befriande sätt.

Jag är allergisk mot allt elitistiskt, mot tidningar och journalister som poserar istället för att prata med sina läsare. Jag är nyfiken på människans hela potential - vilja och strävan att leva sitt eget liv. Jag tror att vi måste bli bättre på att hjälpa, inte stjälpa, varandra på vägen. Annars kommer vi ingenstans.

Och jag drömmer om att fler kvinnor ska sluta anpassa sig efter den stela fortfarande manliga medianormen som förpassar oss in i ett hörn - för vi är värda mycket mer än så.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/27076

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Bravo! Som medelålders kvinna blir jag överröst dagligen med föryngringskosmetika antingen i pillerform eller i botox eller något som reklamindustrin just har hittat som är "lika bra" som operation. Det underliggande budskapet är att det som gjort mig till en attraktiv "KVINNA" tidigare nu snabbt börjar lämna mig, gammal, utsliten och uttjänt. En reklambild för Botox var en kvinna som kunde varit från något latinamerikanskt land, någon som levt ett kanske enkelt men hårt liv, och som i tidigare proletärheroistiska tidningar skulle framhållits som ideal snarare än exempel på "ja, nu var det nog dags för en Botox här, lilla gumman". Finns säkert många sådana exempel på nedvärdering av kvinnors förmåga att jämställt dela på bördorna i samhället, det som män alltid ansetts vara bättre på. Som att ha råd att köpa en båt, en bil eller en villa, medan kvinnan kanske kan bidra med att stanna hemma med barnen, eftersom hennes lön ändå är försumbar. Är det så vi vill ha det? Det behövs faktiskt en debatt, därför nu har det gått politik i det, och det är kvinnorna som vanligt som förväntas dra det kortaste strået, hon som är så självuppoffrande och god. Eller finns det fler som har tröttnat på att bli omtalade i samband med "familjepolitiken", "ensamstående mödrar som knappt har pengar till hyran" eller "vill papporna inte frivilligt vara hemma med barnen så ska vi tvinga dem" -frågor?? Jag är i alla fall trött på skönhetstävlingar, damtidningar och chicklitt. Och jag är trött på Monas ögontusch, skulle vilja se henne mer som en vanlig kvinna, helt omejkad och ofejkad. Det vore en bra början, som hon är en förebild för så många unga tjejer idag.

Permalänk | Anmäl #4 Birgitta Måhl, 2010-08-25, 10:55