Minkarnas välfärd kräver ett förkastande av humanismen

Hur kan det komma sig att skandaler inom djurindustrin uppdagas om och om igen? I mars 2008 avslöjade TV4s Kalla fakta användandet av mulsing, en vidrig sedvana där huden på får tas bort runt analen, i den australiensiska fårindustrin. Ramaskri gick i landet och bättring lovades av handeln. Ett år senare var det istället gässen som kom i fokus, även då pga kalla faktas granskning, när det upptäcktes att dun från bland annat polska gäss plockades levande. Även denna gång skulle det ske en bättring, sådant dun skulle inte säljas i Sverige. Men samma höst var det så grisuppfödarna som fick sig en törn, denna gång pga av djurrättsalliansen. Griskadaver som låg kvar i boxarna, halvt uppätna av sina artlikar dämpade svenskarnas lust inför julskinkan. Så kommer vi till det senaste fyndet. Minkar som uppvisar samma kannibalism som grisarna gjorde och andra allvarliga beteendestörningar orsakade av de små och naturvidriga burar de tvingas leva i. Kan alla dessa fel bero på enskilda uppfödare och ren slump? Jag tvekar inte en sekund på att det finns de uppfödare vars uppfödning markeras av respekt för djurens naturliga beteende men alla dessa missförhållanden visar på ett tydligt mönster. Problemet ligger djupare än hos de uppfödare som begår dessa grymheter, det är istället strukturellt och på inga sätt begränsat till producenterna.

Missförhållandena beror istället på föreställning om den mänskliga artens överhöghet. Vår värdering av oss själva som evolutionens juvel leder till värdesystem där det är berättigat att behandla icke-mänskliga djur på ett sätt som aldrig skulle accepteras gentemot människor. Detta brukar gå under benämning antropocentrism och är djurrättsrörelsens huvudsakliga motståndare. Missöden så som minkskandalen är bara en extrem av denna tanke, men i princip är det ingen skillnad på den etik som ger oss dessa skandaler och vardagligt djurförtryck så som konsumtion av kött, dun, läder, päls osv. För vad är skillnaden mellan den plåga som minkarna får utstå för människans fixering vid "snygga" kläder och det lidandet även den lyckligaste industriuppföda gris upplever för att ge oss vår skinka? Båda lider i onödan, båda förtrycks och plågas endast för att de inte är människor.

Ingen humanism värd namnet kan förenas en god djuretik. En humanism som värnar om djuren väl endast för dess egen skull sätter uppenbarligen inte människor i fokus. Detta är just vad humanismen innebär, en etik som fokuserar på människliga intressen och värden.
Humanism fungerar däremot väl med djurskydd då vi kan ha egenintresse av att förbättra djurens välfärd i många fall. Ett avvecklande av köttkonsumtion skulle som exempel gynna människor av hälso- och miljöskäl, och psykologiska studier visar på ett visst samband mellan benägenheten till våld mot djur och våld mot människor. Men att vissa sedvanor som innebär djurförtryck fortsätter så som ex. fiskkonsumtion ligger tyvärr i människans intresse. För att all verksamhet som innebär kränkningar av djurs rättigheter ska upphöra måste djurskydd ersättas av djurrätt. Detta klarar inte humanismen av att hantera.

Ett förkastande av humanismen ska dock inte jämställas med försök att undergräva människovärdet eller mänskliga rättigheter. Detta är en av de vanligaste anklagelser som möter de som motsätter sig tron på människans moraliska överordning. Hörnstenen i detta verkar vara ett gammalt hierarkiskt tänkande där en grupps ökade status innebär en annan grupps minskade värde. Att ge djur rätt till liv och ett naturligt sådant därtill är att jämna ut en orättvisa utan att påverka kärnan av befintliga mänskliga rättigheter.

Vissa filosofer, däribland djurrättsrörelsen främste utilitaristiske förespråkare Peter Singer, menar att antropocentristisk humanism kan särskiljas från en humanism som omfattar medkännande med djur (och människor) med avståndstagande från religion och fanatism. Men detta är egentligen inget annat än ett försök att kapa ett begrepp som de flesta människor upplever som positivt och urholka det för sitt eget ändamål. För ett avståndstagande från religion kan lika gärna benämnas som ateism, och medlidande och kamp mot fanatism det är ju bara sunt förnuft. Det är bättre att djurrättsrörelsen öppet förkastar humanismen än att försöka vidga begreppet bortom dess gränser.

Vanvård av djur beror på det orimliga moraliska berättigandet av en strukturell diskriminering av icke-mänskliga varelser. Innan djurskydd ersätts av djurrätt kommer vi se många fler fall av allvarlig vanvård i omfattande skala. Den djurrätt som krävs är icke-humanistisk eftersom djurrättsetik överskrider artgränser och därmed också humanismen.

Kristian Green (1 artiklar)

Anmäl